Magnus Wennman och De sista tanterna

När Magnus svarar sitter han och tittar på barnprogram med sin son. För tillfället är han pappaledig från sitt arbete på Aftonbladet. Projektet med tanterna började för två år sedan då Fatima Bremmer kontaktade honom och ville prata om ett projekt. Hon berättade om sina tankar på tanterna och Magnus, som själv hade funderat på att göra något om äldrevården, nappade direkt. Arbetet med boken har varit en ny upplevelse för Magnus.

–  Jag är ju van vid att arbeta snabbt, på Aftonbladet har vi oftast deadline dagen efter eller ibland veckan efter man gjort ett jobb. Nu fick jag vänja mig vid att inte se resultaten lika fort. Men det blev desto roligare när boken väl var klar, säger Magnus.

Han bytte även ut den digitala bildsprutan från sitt vardagsjobb mot en analog mellanformatskamera.

–  Jag ville inte jobba som vanligt eftersom det inte var ett vanligt tidningsjobb. Bilderna är lite mer ofixade och råa. Jag gillar att jobba med olika tekniker så det passade mig väldigt bra. Ibland går det lite för snabbt när man jobbar digitalt, man missar bilder för att man inte är med.

Anledningen till att Magnus fastande för idén var att han fascinerades av tanterna. De som lever nu är de sista av sin sort och det finns inga nya som kan ta deras plats.

–  De tanterna som aldrig skulle ha jeans, som aldrig vill ut och resa och som följer de gamla husmorsidealen, de kommer snart att försvinna. Det är en generation som dör ut. Jag tror att det här kommer att bli en viktig bok framöver.

Hur gör man då om man vill träffa tanter för att sätta ihop ett sånt här projekt? Tanterna i den här boken träffade Fatima och Magnus på lite olika sätt.

–  Vi åkte till våra respektive hemstäder och träffade tanter vi fick tag i via olika kontakter. Dels träffade vi några via Frälsningsarmén, bingohallar, bridgeklubbar och andra ställen där tanter hänger. En av de tanter som har störst del i boken träffade Fatima på bussen och började prata med.

Hur var det att porträttera tanterna?

–  Jag har ätit många kakor och druckit otroliga mängder kokkaffe, skrattar Magnus. Många tyckte att det var ett bra projekt, men de var lite skeptiska till att vara med. Det ligger ju lite i tantens natur att inte vilja synas så mycket. Det fick ta sin tid och man fick fika mycket.

Boken kommer även att generera två utställningar. Dels en på Galleri Kontrast i november som är en ren tantutställning, dels en utställning på Fotomässan i november där bara ett urval av bilderna visas tillsammans med andra bilder ur Wennmans samling.

Projektet har gett mersmak och Magnus är sugen på att göra flera böcker, men om vad och när, det vet han inte än.