Magnus Winbjörk – jagar balans & harmoni

Det är nästan pinsamt, men jag är lite nyvaken, säger Magnus Winbjörk via videolänken.

Magnus Winbjörk

 

Bor: I Gällivare.

Gör: Djur- och landskapsfotograf.

Utrustning: Sony A1, 400mm f/2,8 som huvudobjektiv. Skriver ut på Epson P7500 och P900.

Webb: winbjork.com 

Instagram: @winbjorkphoto

– Jag brukar vara uppe tidigt, men nu har jag fotograferat norrsken flera nätter i rad. Det var lite mulet, men det fanns några luckor så det kände jag att jag var tvungen att hålla koll på, berättar han.

Norrsken är ett av de motiv som Magnus har i sin portfölj som djur- och landskapsfotograf i norra Sverige. Han är bosatt utanför Gällivare och den otvetydiga och trivsamma dialekten avslöjar att det är där han tillbringat större delen av sitt liv. Något som också gett honom förutsättningar för det han nu arbetar med. Men vägen till att fokusera på fotograferandet har inte varit spikrak även om kameran varit med honom länge.

– Mina föräldrar var alltid ute mycket i naturen, så från det att jag var liten har vi alltid varit på en massa vackra platser. Då fanns det aldrig något intresse för att fotografera, det fanns inga lättillgänliga kameror som det gör idag. Men i tonåren började jag åka till fjälls själv och det var ungefär samtidigt som digitalkamerorna kom på riktigt. Så jag skaffade en kamera för att kunna dokumentera alla de vackra platserna jag besökte. Jag kände att det fanns liksom inte ord för att berätta om hur fint det var, berättar Magnus.

Men fotograferandet fick konkurrera med många andra intressen som gick före.

– Jag sysslade mycket med styrketräning, byggde bil­motorer och producerade musik, det fanns liksom inte plats för fotograferandet också. Men när jag blev äldre och skaffade familj blev det svårt med tiden för alla de andra intressena, men jag var ju fortfarande ute med familjen i naturen så fotograferandet kunde jag hålla på med ändå, berättar han.

Under de här åren drev Magnus ett företag med inriktning mot gruvindustrin, som är en av de stora arbetsgivarna i Gällivare, det gick bra och han arbetade mycket.

– Det var liksom ingen belastning att jobba 14–16 timmar om dagen, men efter ett tag ville jag trappa ner. Den fritiden som jag då fick tillbaka ägnade jag mycket åt att fotografera och det blev som en rehab för mig. Jag var inte utbränd eller så, men jag behövde få distans till mitt tidigare synsätt kring mitt jobb och min tid.

Fick frågor via Instagram

Med all den extra tiden för fotograferande började Magnus lägga ut mycket bilder på Instagram och hans följarskara växte och de började ställa frågor kring hans bilder.

– Folk undrade var jag hade tagit bilderna och hur man tog sig dit. Efter ett tag började jag fundera på om det inte kunde finnas en marknad för att hjälpa folk att få uppleva och fotografera naturen häromkring, säger Magnus.

Så han lade ner två månader under sensommar/höst på att marknadsföra sin nya affärsidé, att sätta ihop specialutformade fotoguidningar åt gäster som ville uppleva den svenska fjällvärlden. På de två månaderna lyckades han boka upp hela kommande vintern.

– Sen har det rullat på, just nu gör jag väl fototurer ungefär hälften av tiden och den andra hälften är fotouppdrag, berättar han om upplägget.

Magnus arbetar småskaligt, han anpassar varje tur specifikt efter kundens önskemål, som oftast är norrsken, nordiska djur och det speciella ljuset under midvintern i norra Sverige. Han är inte intresserad av att skala upp arbetet och erbjuda mer standardiserade turer, det skulle ta bort den personliga prägeln. Många av hans gäster är långväga resenärer från länder som Indien eller Mexiko. De är ute efter den stora kontrasten mellan deras hemländer och midvintern, som är den populäraste tiden för Magnus gäster, i de nordliga fjällen. När allt är täckt av ett tjock lager gnistrande snö och det enda ljuset som syns under dagen är det rosa-lilaskenet från en sol som inte orkar kravla över horisonten.

Det Magnus kan erbjuda är fotoupplevelser som folk inte skulle kunna ordna själva utan att lägga ner väldigt mycket tid.

– Jag vet vart man ska åka, när och hur man tar sig dit för att få de upplevelser som gästerna vill fotografera. Om du ska ta reda på allt det själv behöver du lägga ner väldigt mycket tid, om det ens går, menar Magnus.

Hitta balansen

När Magnus komponerar sina bilder är han väldigt mån om att hitta en balans i bilden där linjer och ljus skapar en harmoni. Något han tycker är lättare på vintern då landskapet är täckt med snö.

– Jag vill ha det rent och snyggt. Man måste tänka på allt i hela bilden för att hitta rätt balans. Om jag komponerar en bild där ena sidan av bilden ligger i skugga och den andra är ljusare så kommer den mörka delen att kännas mycket större även om de är lika stora. Då får man justera tills man känner att det ljusa väger upp, menar han.

Magnus har, efter att ha analyserat sig själv och sitt sätt att fotografera, insett att han, och de flesta andra, går igenom ett par olika steg när man är ute och fotograferar. Framför allt när det gäller djur.

– Är man ute och ser ett djur så börjar man ju med att ta fram kameran och ta ett par bilder bara för att inte missa chansen. När man har den där första bilden, som kanske är okej men inte en superbra bild, börjar man jobba mer genomtänkt och kanske flyttar sig lite, tar några fler, bättre, bilder. Ju längre man har möjligheten desto mer jobbar man igenom situationen. Det sista steget är när man hittar en komposition som skulle göra bilden perfekt om djuret ställer sig på just rätt ställe och sen väntar man. Ibland händer det och då får man en riktigt wow-bild och kan slänga alla andra bilder man tagit tidigare den dagen, säger Magnus och exemplifierar med en bild på en ren med månen i bakgrunden.

– Där gick det en flock med sju renar bakom ett krön och betade, jag såg att kompositionen med månen och fjällen skulle bli toppen så jag ställde mig i läge och väntade på renen och att månen skulle komma i rätt läge. Då kom renen och ställde sig lite fel, så jag fick ta några kliv åt sidan. Sen satt den där. Ibland krävs det väl att man nästan är för dum för att ge upp, säger Magnus med ett skratt och fortsätter:

– Men tar man inte chansen, hur liten den än är, så kommer man aldrig att få den. Jag har försökt att ta genvägar mellan de där stegen, men det verkar inte som det går för mig i alla fall.

Han berättar också om bilder där han planerat flera veckor i förväg, sett hur väder och ljus bör sammanfalla för att bli en riktigt bra bild på ett ställe en viss tid. Men väl på plats drar det in ett moln eller annat som gör att allt fallerar.

Tekniken är både viktig och oviktig

Kameror är det verktyg som fotografen arbetar med, men Magnus menar att det viktigaste är att du själv har rätt inställning för att lyckas. En bra kamera kan bara hjälpa dig med det sista. Hur viktig är egentligen tekniken?

– Det är tvådelat, det finns ju vissa som säger att det är det viktigaste och andra som säger att det är helt oviktigt, men jag vill nog säga att det beror på. Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt är det viktigaste och för att lyckas med det gäller det att du har rätt inställning. Du måste ha en positiv inställning och vara ute mycket för att ge dig själv möjligheterna att ta bra bilder. Men om du lär dig allt du behöver kunna, har rätt inställning och sedan är på rätt ställe när allt stämmer, ja då blir ju bilderna bättre om du har en bättre kamera. Känslan i bilden kan bli densamma med en sämre kamera, men för att den tekniska kvaliteten ska bli tillräckligt bra behövs en bättre kamera, resonerar han och exemplifierar med några bilder på lodjur som han tagit.

– Då bodde jag i en snöbivak i tre dagar, när jag till slut fick läge på ett lodjur då måste tekniken fungera, annars är det ju kört. Så för mig är de tekniska kvaliteterna viktiga.

Magnus fotograferar oftast med vad han beskriver som kortare telen, vilket i det här fallet handlar om runt 400mm. Då kan han använda större bländare och få in mer ljus, vilket ofta är en begränsning i det svaga midvinterljuset. Med dagens högupplösta kameror kan han sedan beskära bilden istället för att ha en längre brännvidd med sämre ljusstyrka.

Magnus tittar mycket på andra fotografers bilder, men det som inspirerar honom är att se hur andra fotografer arbetar.

– Just andras bilder blir jag inte så väldigt inspirerad av, det är så subjektivt så det är lätt att man mer tänker »ah, där hade jag gjort så och så istället«, men när man ser hur engagerad någon är och hur mycket arbete och tid de lägger ner på sitt fotograferande. Det tycker jag är inspirerande, säger Magnus.

Hantera kylan

Det borde inte komma som någon överraskning att det ibland kan vara kallt när Magnus är ute och fotograferar, riktigt kallt. Det är inte ovanligt med temperaturer på nedåt -30 grader. Men hur hanterar han det? Jo, det visar sig att han har ett par knep.

– Oftast är det inga problem med utrustningen, kamerorna klarar kylan bra. Men man får tänka på att till exempel inte andas på kameran då blir det imma direkt. När man tar in kamera och objektiv måste man se till att de värms upp väldigt långsamt. Annars kan man få in fukt i objek­tiven när den varma inomhusluften möter den iskalla metallen. Har man tur kan fukten torka på några dagar, har man otur försvinner den aldrig, påpekar han.

Men det är inte bara själva kameran och objektivet som kan behöva speciell hantering. Även andra detaljer påverkas av kylan framför allt olika sorters plast.

– Snabbkopplingar på stativ kan bli väldigt ömtåliga när de blir kalla, de blir som kartong ibland, då får man vara lite extra försiktig med dem, menar Magnus.

»Man måste ha tumvantar«

Men som Magnus påpekar klarar sig oftast utrustningen ganska bra i kylan, istället är det med fotografen problemen uppstår. Till exempel menar Magnus att det inte finns fingerhandskar som är tillräckligt varma när det är som kallast.

– Man måste ha tumvantar, de är mycket varmare. Jag brukar kunna hantera de flesta inställningarna med vantar på. Men sen har jag en blåtandsutlösare inuti vanten så att jag inte behöver ta av mig vantarna för att ta en bild.

Snödrev eller snöfall är heller inte något som är ovanligt när han är ute på fjället, något som också kan åstadkomma problem med både objektiv och kameror. Man vill ju helst inte få in snö i kamerahuset eller på linserna om man byter objektiv när man är ute.

– Om jag ska byta objektiv i snödrev eller snöfall brukar jag fundera på om jag ska använda det objektivet jag byter ifrån mer under dagen. Om inte så kan jag »offra« det när jag byter. Då ställer jag båda objektiven på marken och samtidigt som jag vrider loss kameran skruvar jag lös objektivlocket på det objektiv jag ska byta till. Då är det bara det objektivet jag byter ifrån som lämnas öppet en stund.

Börjat med print

Allt eftersom efterfrågan på Magnus bilder ökade skaffade han till slut en egen printer för att kunna skriva ut bilderna själv. Inte främst för ekonomin, utan främst för att han ville ha kontroll över hela processen där själva utskriften är en viktig del, om man ska sälja den till en kund.

– Jag vill att det ska se ut som jag vill, som jag hade tänkt mig. Och ju mer jag höll på ju mer insåg jag vilket hantverk det är att printa. Nu är det nästan lika roligt som själva fototillfället! Det går att göra så mycket med olika papper och att redigera bilderna olika för att passa olika storlekar och papper. Till exempel ett porträtt på en äldre person med väderbiten hud passar ju mycket bättre på ett matt, lite grövre papper, medan om du ska skriva ut en bild på något detaljrikt med mycket färg blir det bättre med ett blankare papper och så vidare, förklarar Magnus.

Han har dessutom börjat tänka på hur den färdiga bilden ska se ut på papper redan när han fotograferar, något som påverkar hur han fotograferar vissa bilder.

– En bild på till exempel en liten älg i ett stort landskap funkar rätt dåligt på instagram, den där älgen är det ingen som kommer att se, men utskriven i stort format kan det bli jättemaffigt, säger han.

Han berättar också hur storleken på bilden och dess motiv kan påverka hur man ska redigera den inför en utskrift. En liten bild med mycket detaljer kan man behöva ge lite mindre kontrast om den ska skrivas ut i ett mindre format, annars blir den för stökig och plottrig tycker Magnus.

– Men skriver du ut den större så kan det funka bra med lite mer kontrast för då får varje detalj mer utrymme och kan ta plats, och om du skriver ut den i ännu större format kan du behöva sänka kontrasten igen för annars blir det för påträngande, berättar Magnus entusiastiskt.

»Förädla det som finns naturligt«

När Magnus får frågor om hur han bearbetar sina bilder brukar han svara »lite och länge« berättar han.

– Jag vill att bilderna ska se realistiska ut, min målsättning är alltid att bilderna ska spegla så som jag såg det när jag fotograferade. När jag redigerar försöker jag förädla det som finns naturligt. Jag håller på ganska länge med varje bild och gör små, små justeringar. Ibland ser jag knappt någon skillnad på före och efter en liten ändring till slut och då brukar jag sluta, säger han och skrattar.

Vill visa hela världen

Även om Magnus visserligen erkänner att det finns resmål han skulle vilja besöka med kameran i handen så är han lite bunden till det område han arbetar i, vilket till 99 procent är de svenska fjällen.

– Jag vill ju marknadsföra de svenska fjällen och den fantastiska miljön vi har här, då behöver jag ju verka här. Jag vill ju att hela världen ska komma hit, säger han leende.

Men samtidigt som att Magnus vill kunna visa upp den unika miljön i sitt närområde, så är han noga med att det måste göras på ett hållbart sätt.

– Jag kan inte arbeta på ett sätt som stör eller exploaterar naturen här. Därför vill jag arbeta småskaligt med små grupper och skräddarsydda upplevelser. De platser jag visar upp är också såna som ingen kan ta sig tillbaka till. Alla som varit med mig ut kan ju peka ut på Google maps var de har varit, men det är inte lätt att ta sig tillbaka på egen hand. Så även om någon åker hem med fantastiska bilder och pratar om sina upplevelser och visar var de varit så kommer det inte att kunna komma en busslast med människor som tar sig dit på egen hand. De flesta kan ju inte ens hitta någonstans att hyra en bil om de kommer hit, säger Magnus leende.

– Sen kan jag inte visa vilka djur som helst heller. Speciellt rovdjur brukar jag undvika, eftersom de är extra utsatta. Jag har erbjudits pengar för att visa var jag fotograferat till exempel lodjur, men det gör jag inte, berättar han.

»Varför började jag inte tidigare«

När Magnus började satsa på fotograferingen ändrade han sin syn på livet.

– Jag skulle inte säga att jag fick ångest, men jag började känna att »oj, vad livet är kort, varför började jag inte med det här tidigare, det finns så mycket jag vill göra«. Fotograferandet ger mig så mycket tillbaka.