Moa Karlberg erbjuder förlossningsfoto

I USA finns det flera så kallade birth photographers, alltså professionella fotografer som dokumenterar förlossningar. I Sverige är det inte lika vanligt förekommande, men kanske är det något som kommer att förändras. Bildjournalisten Moa Karlberg har tillsammans med tre andra fotografer nyligen startat Förlossningsfoto, där de erbjuder föräldrar att få födseln fotograferad.

Förlossningsfoto

Fotografer: Förutom Moa Karlberg (bilden) så fotograferar även Emma Mattsson, Sara Mac Key och Pi Frisk för Förlossningsfoto. Alla är utbildade bildjournalister vid Nordens fotoskola och har många års erfarenhet av att jobba för olika magasin och dagstidningar i Sverige.

Läs mer på: forlossningsfoto.se

– Det är ett speciellt och viktigt tillfälle i livet, som kanske bara händer en gång. Bilderna kan bli som ett minne att visa barnet när det blivit större, säger Moa Karlberg.

Redan i dag fotograferas det vid förlossningar, men då är det inte sällan partnern som står bakom kameran.

– Många fotar själva, men eftersom det ofta är tuffa ljusförhållanden har många svårt att få bra bilder. Dessutom är det tråkigt om partnern ska behöva fota, istället för att själv få vara med på bilderna.

Svårt att planera

Moa fotograferade en förlossning redan 2005 när hon studerade på Nordens fotoskola, och hade praktik på Göteborgs-Posten.

– Det var en babyboom det året och jag hade i uppdrag att åka till BB. Där fick jag följa med en kvinna in på förlossningen. Det var en häftig situation med så mycket känslor att människorna inte brydde sig ett dugg om att jag var där.

Sedan några år tillbaka har Moa även fotograferat förlossningar för ett konstnärligt projekt, där hon har satt samman en serie bestående av 13 bilder från 13 olika förlossningar. Med andra ord har hon hunnit samla på sig mycket erfarenhet kring detta, och vill nu se om det går att fotografera förlossningar kommersiellt. Det första steget var att gå samman med andra bildjournalister, eftersom födslar ofta är svåra att planera in.

– Av praktiska skäl är vi fyra fotografer. När jag har fotograferat för mitt projekt har jag inte kunnat stoppa allt annat i mitt liv. Jag har kanske varit upptagen med andra jobb och därför har jag missat lika många förlossningar som jag har fotat. Kommersiellt är det svårt att göra detta själv, eftersom det kan vara ett spann på fyra veckor då födseln är beräknad. Går graviditeten över tiden blir det igångsättning och då är det så klart lättare att veta när förlossningen ska ske.

På föräldrarnas villkor

När föräldrarna gör en bokning hos Förlossningsfoto utses en fotograf, samt vem som ska vara reserv. De träffas alla en tid innan förlossningen för att diskutera igenom fotograferingen och vilka förväntningar föräldrarna har. Allt är hela tiden på deras villkor. Om de inte vill att något ska fotograferas gör inte heller Moa och hennes kollegor det.

– För många spelar det ingen roll att det finns en till i förlossningsrummet, men föräldrarna kan avbryta när som helst och be mig att gå ut. Ännu är det ingen som har gjort det. Och många bryr sig mindre än vad de först hade tänkt att det skulle göra. Smärtan gör att de mest fokuserar på sin kropp.

När kvinnan börjar få värkar hör hon eller partnern av sig till fotografen, för att meddela att tiden är inne. Ofta kan det ännu vara långt kvar till själva förlossningen och Moa har hela tiden SMS-kontakt för att se hur det utvecklar sig. Hon packar väskan och sätter på sig bekväma kläder, gärna en varm tröja. Dessutom ser hon till att äta innan hon åker in och möter upp föräldrarna på sjukhuset.

Men det kan ju ske tre på natten?

– Då har man inget annat planerat så det är nästan bäst, säger Moa med ett skratt och fortsätter:

– I början visste jag inte så mycket och åkte in direkt när föräldrarna hörde av sig. Som längst har jag varit ett och ett halvt dygn på sjukhuset, och det har hänt att jag sovit en halv natt på någon soffa. Därför har jag alltid med mig en bok och dator så att jag kan hålla på med annat.

Numera har Moa lärt sig att hon inte behöver stressa in till sjukhuset, men samtidigt kan det gå snabbt – så snabbt att inte ens föräldrarna hinner fram till sjukhuset.

– En gång födde en kvinna jag skulle fotografera redan i bilen. Det var ganska osannolikt att det skulle gå så snabbt.

Moa tog då bilder när de körde in vid sjukhusets akutingång, varav en bild tidigare i år vann förstapris i kategorin svenskt vardagsliv vid fototävlingen Årets bild.

Att fotografera på ett sjukhus, kräver inte det att du skaffar tillstånd?

– Det är olika mellan olika landsting. Till exempel på Södersjukhuset i Stockholm krävs det tillstånd från informationsavdelningen. Men på många andra sjukhus är det upp till föräldrarna, som ofta får ta med ytterligare två personer till förlossningen. Sen pratar jag alltid med personalen innan och säger vad jag gör. Då kan vissa säga »vad kul, inga problem« medan andra säger »du får fota, men jag vill inte vara med på bild«.

Hur är det för dig att fotografera en förlossning. Är det inte jobbigt?

– Det är speciellt att vara i en sådan intim situation, och det är skönt att det inte är folk som jag känner. Dessutom är det alltid starkt när barnet väl kommer ut. Men ofta blir kameran som ett filter. Jag koncentrerar mig mer på ljus och komposition och blir till viss del fjärmad från upplevelsen.

Under förlossningen håller sig Moa ganska mycket i bakgrunden och hon har dessutom mycket tid kring varje situation eftersom det ofta ser likadant ut under en längre tid.

– Jag fotar inte konstant och är inte påträngande. Allt görs respektfullt. Jag är inte heller där som deras kompis, vilket betyder att de har inget socialt ansvar för mig och ska aldrig tänka att »nu har Moa tråkigt eftersom det tar så lång tid«. Utan jag är fotograf och de behöver inte bry sig om mig.

Om det skulle uppstå en jobbig situation under förlossningen kan även personalen be Moa att gå ut, vilket hon då gör.

– En gång blev det akut kejsarsnitt och jag fick inte komma in i själva operationssalen. Då sa jag till föräldrarna att »jag kan gå hem nu«, men de ville att jag skulle vara kvar och fota senare. Det var en speciell situation som var jobbig för dem, men efteråt tyckte mamman att mina bilder nästan blev terapeutiska för henne. Hon kunde se att hon hade haft kontakt med barnet, trots att hon var så uppe i sin smärta. Det är häftigt att bilder kan hjälpa på det sättet.

»Måste inte fota emellan benen«

Även om en förlossning ofta tar lång tid, så går det ganska snabbt i slutet. Och det ögonblicket vill Moa fånga på bild.

– Jag måste inte fota mitt emellan benen, men ändå på något sätt få med den sekvensen kring när barnet kommer. Föräldrarna vill ofta inte att det ska vara för blodigt och detaljerat i bilderna, och det vill inte jag heller. Därför fokuserar jag mest på känslor och ansiktsuttryck. Beroende på vad kvinnan har för ställning och hur mycket folk det är i rummet, kan det vara olika svårt att få en bra vinkel. Men jag tränger mig aldrig fram och inkräktar på personalens jobb.

Eftersom Moa för det mesta använder långa slutartider måste hon stå stilla och koncentrerat när hon fotograferar bilden. Kompositionen bygger hon upp utifrån vad som finns att tillgå.

– Jag flyttar på mig själv för att få bättre vinklar. Även om jag kan tänka »nej, ligg inte på det där sättet, det är dåligt för mig« skulle jag aldrig säga det. En gång var det en pappa som tog av sig tröjan och därunder hade han en t-shirt med ett jättestort tryck, som tog all uppmärksamhet. Men jag gillar sådana situationer, med verkliga scenarion. Jag får mer prestationsångest med fria tyglar i en studio.

Moa stannar alltid tills det att barnet är fött, för att avsluta med några mer avslappnade bilder. Men sen åker hon hem och låter föräldrarna vara ensamma med sitt nyfödda barn.

Fokuserar på känslor

När Moa fotograferar förlossningsbilder använder hon sig av ett kamerahus, antingen en Nikon D800 eller en D4s, på vilket hon monterar en normalzoom på 24–70mm. Hon ställer alltid in ett högt ISO och en stor bländare, eftersom det ofta är dåliga ljusförhållanden på ett sjukhus. Blixt använder hon aldrig för det skulle »inte kännas rätt« vid en sådan situation. För det mesta gör hon även om bilderna till svartvitt.

– Det är inga medicinska bilder jag fotar, och för att fokusera på känslorna gör jag ofta bilderna svartvita. Det är även av rent praktiska skäl eftersom det är taskigt ljus i lokalen – det är mer pill att göra bilderna snygga i färg. Men nu när vi fotograferar kommersiellt är det helt upp till föräldrarna att välja om de vill ha färg eller svartvitt.

I de paketpriser som Förlossningsfoto presenterar ingår det att få 20 redigerade bilder, efter att föräldrarna har fått titta på kontaktkartor och välja sina favoriter. Ofta har det blivit ett par hundra bilder som Moa fotograferat under förlossningen.

Vad är det som är roligast med att fotografera en förlossning?

– Att det är en helt dokumentär situation som inte jag kan påverka, med ett samspel mellan människor i ett begränsat utrymme. Att skildra känslosamma händelser är något som intresserar mig.

Har du blivit mer van vid att förlossningar i dag?

– Lite. Jag blev mer berörd de första gångerna, men jag tycker fortfarande det är en häftig situation. Ett tag undrade jag om det här skulle påverka min egen lust att skaffa barn, men det har det inte. Jag förstår fortfarande inte hur det skulle kännas att föda ett barn, det gör man nog bara i den kroppen som föder.

Skulle du själv vilja ha med dig en fotograf om du födde ett barn?

– Nej, det tror jag inte. Mest för att jag själv är fotograf och har lättare att tänka mig in i hur en fotograf tänker. När jag ser en fotograf blir jag distraherad och börjar fundera på hur den jobbar och tänker. Jag skulle nog bli störd i det avseendet, dessutom dokumenterar jag väldigt lite av mitt privatliv, och skulle nog inte tycka det var viktigt för mig att ha bilder från en förlossning.