Modefoto på riktigt – med Emma Svensson

I studion vid Telefonplan i Stockholm är det full aktivitet. Modeller görs iordning, ljus riggas och fonder monteras upp. Fotografen Emma Svensson med sitt team fixar med det sista, samtidigt som tolv förväntansfulla fotografer dyker upp en efter en i Emmas studio.

Till slut är de tolv stycken, redo för dag två under den workshop i modefotografering som Emma anordnar. Kvällen före hade hon föreläsning om vad som kännetecknar modefoto, och till morgondagen väntar bildurval och retusch. Men de närmaste tio timmarna är det fotografering som står på programmet.

Joakim Sundberg är en av fotograferna. Han plockar fram sin kamera och kollar igenom inställningarna.

Bländare 8, slutartid på en 160-del och ISO 100.

Det är vad Emma har rekommenderat, i alla fall för blixtljus-bilder. Men den informationen är inte ny för ­Joakim, eftersom han redan har deltagit i flera av Emmas workshops.

Vad är det som gör att du kommer tillbaka?

– Det är möjligheten att få plåta ett »dukat bord«, med ett färdigstajlat och genomtänkt koncept. Det är svårt för en amatörfotograf, eller semiprofessionell, att styra upp det här på egen hand.

När dagen är över hoppas Joakim att hans minneskort består av några »keepers«, som han kallar dem. Målet för honom är att vässa portfolion.

En bit bort står Maria Wideman, som är på en av Emmas kurser för första gången.

– Jag fotograferar bröllop i vanliga fall och tänkte att jag måste utmana mig själv, säger hon.

Nu känner hon nervositeten komma, främst på grund av att de flesta modeller i dag ska fotograferas var för sig.

– Det vill jag öva på, för jag är inte så van vid att instruera bara en person. På ett bröllop har jag ju alltid två personer, och kan då säga »gör det här tillsammans«.

Längden på dagens workshop är dock inget hon oroar sig för: »jag är härdad, van vid 14-timmars bröllop«, förklarar hon med ett skratt.

»Bildresultaten imponerar«

Modellerna som ska fotograferas under förmiddagen är nu färdigsminkade. De har fått olika stilar, utifrån den mood board som har tagits fram och som beskriver vilken känsla respektive modell ska ha.

Emma samlar fotograferna och ber dem att dela in sig i mindre grupper, som sedan sprider ut sig till de olika stationerna. Tre på förmiddagen och fyra på eftermiddagen, då en station även kommer att bestå av två modeller. Annars är det en modell per rigg.

Agnes, Felicia och Vanja heter några av dem som nu finns till fotografernas förfogande. De kommer från agenturerna Mikas och Stockholmsgruppen och går under kategorin »new faces«. Joakim, som har varit med på tidigare workshops, berättar att vissa av dessa nya ansikten en tid senare kan ses på internationella catwalks.

Med andra ord: de är på väg uppåt i sina modellkarriärer. Kanske på samma sätt som fotograferna på dagens workshop.

Emma menar att bildresultaten efter en sådan här dag ofta imponerar.

– Det jag framför allt tycker är roligt, är att deltagarna får bra bilder. Ibland kan jag känna: »jag önskar att jag hade tagit den där bilden«. Man blir glad och stolt över att någon har lyckats få en så grym bild.

Du serverar förstås bra förutsättningar för det?

– Jaja, det är det jag vill. För det är svårt annars när man börjar med modefoto, att få till den rätta känslan – att det blir fashion. Min förhoppning är inte bara att de ska få den här upplevelsen av att fota, utan att de också ska få bilder som faktiskt blir fashion – och att de ska förstå vad som är det och inte.

Den skillnaden förklarade hon kvällen innan, då hon hade föreläsning. Kommersiellt mode och high fashion är två olika saker, där det senare har betydligt högre konstnärliga ambitioner. Det är dit deltagarna ska sträva i dag. Emma har även lärt dem att modefoto inte är: porträttbilder, för sexiga bilder i stil med Slitz på 90-talet och bilder som består av för många element. »Less is more« är ofta vägen till framgång, vilket stämmer bra överens med nutidens trend inom modefoto där bilderna ska kännas naturliga.

Så har det förstås inte alltid varit. Det har funnits årtionden med ett större mått av experimenterande, där modellerna bland annat har retuscherats hårt i efterbehandlingen. Men dockhud och tvistade färger känns i dag väldigt passé.

Modellen Agnes står klädd i ett vitt plagg mot en vit fond, med ett HMI-ljus riktat mot sig. Det silas genom ett sönderskuret papper för att skapa ett skuggspel. Angelica Lönnberg Gavazzeni är först ut att fotografera. Hon har de andras blickar på sig: hur gör hon, vilka vinklar väljer hon och vad säger hon till modellen?

En workshop handlar förstås mycket om att lära av varandra.

– Att ha folk som står och tittar på en, det är okej. Det här är en skyddad miljö, säger Angelica till mig efter att hon har fått sina sju minuter med Agnes framför kameran.

Nu laddar Angelica för sina nästa sju, samtidigt som hon tittar hur fotografen näst på tur gör.

– Hon är mycket mer rörlig, jag blir lätt statisk på ett ställe, konstaterar Angelica som medger att det är lite pirrigt så här i början av dagen.

– Man är ju nervös, även om jag har fotat en del. Men jag fotar inte på det här sättet. Att regissera folk är jag jättedålig på, det är verkligen en utmaning att göra det.

Vad hoppas du lära dig i dag?

– Att bli mer trygg i att våga testa. Jag fastnar lätt i »har jag rätt inställningar, gör jag rätt, blir det bra?«. Jag fastnar i det tekniska, istället för att bara köra på.

I bakgrunden pulserar musik, vilket enligt Emma är en viktig ingrediens för att skapa en bra stämning. Efter någon timme är det tydligt att den första nervositeten har lagt sig och att det nu råder febril aktivitet i studion, där alla fotografer tar för sig och ger direktiv till de olika modellerna.

Det blir stundtals lite väl mycket regisserande, förår jag av Emma som går runt och tittar på bilderna som skapas.

– På en station var det mycket konstiga poser med armarna, väldigt stela positioner som var för mycket teater. Så när jag såg de bilderna sa jag »ta ned det och slappna av mer – gör det inte så avancerat«.

Är det ett grundläggande fel många gör?

– Det är något jag ser ganska ofta, att man vill så mycket att man går »all in« från början. Det blir för mycket och så tappar man fashion-känslan. Många gånger är det bäst att göra en ganska avslappnad grej.

När Emma ger kritik är hon ärlig och rak, vilket hon tror att deltagarna gillar.

– Det finns ju alltid något positivt att säga också. Men om det är bilder som är på väg åt fel håll eller inte ser bra ut, då säger jag det för att de ska lära sig att se och förstå vad fashion är.

Vid en annan station finns modellen Vanja klädd i en lila kostym. Hon är placerad framför en fond i liknande färg och ljussättningen består av blixt med softbox. Här är de några som testar att Vanja ska sitta på en hög barstol.

Emma ger gruppen ett tips:

– Om modellen sitter för mycket på stolen och för ­upprätt, ser det inte ut som fashion. Utan man vill att modellen hasar fram och sitter på kanten av stolen – mer slappt.

Maria Wideman lyssnar. Emma har hunnit titta igenom hennes bilder, vilket Maria tycker var bra. Nu vet hon vad som behöver ändras.

– Jag behöver vara lite mer »edgy«, jag är för snäll. Det ska vara lite coolare, lite hårdare, säger hon samtidigt som någon ropar att det är hennes tur.

Maria går fram till Vanja och ger nya direktiv. Kanske blir det mer »edgy« den här gången.

Amelie Holteus utbyter tankar med några andra i gruppen. Hon tycker det var svårt att under fotograferingen hela tiden komma på nya idéer.

– Det är ganska lång tid med sju minuter. Mer än man tror.

När började idéerna att tryta?

– Efter fem minuter, de sista två är svåra. Jag tror att jag behöver lägga om min strategi lite, att mer »go with the flow« och inte tänka så mycket på konstiga och konstruerade positioner.

När Amelie visade sina bilder för Emma fick hon ett konkret tips när det gällde kompositionen.

– Jag hade för mycket vidvinkel, jag skulle zooma in lite mer och dessutom backa. Det var faktiskt ett slarvfel från mig, den stod på 24mm och jag var helt inne på andra saker som slutare och bländare. Men det blev bättre andra gången, då körde jag på 50mm och modellen blev mycket ­snyggare och mer representativ.

Att använda »rätt« brännvidd innebär för Emma att hennes modebilder nästan alltid återfinns i spannet mellan 35 och 80mm. Vidvinkel är inte att föredra vid modefotografering, och över 100mm blir det för mycket tele.

Håller igång snacket

»Ge energi för att få energi« är ytterligare ett tips från Emma. Om modellen ska utstråla just detta kan inte fotografen vara tyst bakom kameran – då blir bilderna platta och tråkiga. Därför håller Emma alltid igång snacket under en fotografering, där hon skickar små uppmuntrande ord till modellen. Detta får nu deltagarna på workshopen öva på, samtidigt som de instruerar modellerna hur de ska posera. Men det är inte enkelt, tycker Kristian Kabelacs:

– Att förmedla sin vision är svårt. Jag kan ha en bild i huvudet, men sen att förmedla den och förklara den – det är svårt. Där kan jag förstås ta hjälp av mobilen om jag hittar någon inspirationsbild som jag visar för modellen.

Det gäller också att våga, tänker han.

– Även om vi ser modellerna som stjärnor, måste vi kunna ta plats och våga regissera dem.

Ute i studions kök står Fredrik Syrén och knaprar på lite tilltugg som Emma har dukat fram. Det gäller att hålla sin egen energinivå uppe, för att kunna sprida den vidare. ­Fredrik, som till vardags arbetar som fotograf på en designstudio, är van vid porträttbilder. Därför är det en utmaning för honom att i dag utgå från ett modeperspektiv.

– Jag ser alltid människan först. Men i det här fallet ska man se kläderna först, och det har jag inte riktigt i mig. Vid porträtt handlar det mest om blicken och människan, och det upplever jag att jag även fokuserar på här. Men då blir det inte fashion, och det ser jag ju själv.

Därför är hans plan att under den fortsatta dagen komma allt längre ifrån porträtt. Det gäller att passa på när förutsättningarna finns.

– Hår och makeup är fantastiskt – sjukt hög nivå på det. Det känns kul att komma in som rookie i fashionvärlden och få vara med på den här nivån, säger Fredrik.

Men först ska han se till att få i sig lite mer energi, när det snart är dags för lunch.

Ett proffs upprepar sig inte

Medan deltagarna ger sig ut i området för att köpa mat, stajlas nya modeller samtidigt som fonder och blixtar ­korrigeras därefter. När eftermiddagens pass drar igång är det bland annat punk, läder och cowgirl som ska fotograferas.

– Alla ser så coola ut. Jag blir själv sugen på att ta bilder på de här modellerna, säger Emma som gör slag i saken.

Hon tar fram sin Panasonickamera, sätter sig på en låg trälåda och jobbar med modellen hon har framför sig. Den låga vinkeln väljer hon eftersom utsnittet är helkropp. »Ju mer människa, desto lägre vinkel« är en riktlinje för Emma. Annars blir perspektivet märkligt. Samtidigt betonar hon att ett modejobb ska bestå av olika utsnitt, där hel- och halvkropp samt närbilder varieras.

Ett proffs tänker på att inte upprepa sig.

Emma ser nu att även deltagarna blir allt bättre i sin strävan att skapa mode med konstnärliga ambitioner.

– Nu när jag tittar på deras bilder så är det mer som är bra, mer som är fashion och känns »rätt«.

De utvecklas?

– Ja, absolut. Det är inte lika mycket vidvinkel eller att de står upp när de fotograferar helkropp. De har börjat tänka på de sakerna, och då blir bilderna bättre.

Uppmanas att vila från bilderna

Angelica Lönnberg Gavazzeni har precis fotograferat sin femte modell för dagen, och tycker nu att hon har börjat komma igång ordentligt. Det återstår ytterligare tre modeller, men hon ser redan fram emot morgondagen – då de ska göra ett bildurval och få tips av en professionell retuschör.

– Genomgång och bildbearbetning, det är nästan halva nöjet. Även om fotograferingen är roligast, så gillar jag efterarbetet jättemycket. Det kan hända så mycket med en bild när man sätter sig och redigerar, då kan det växa fram något som är mycket bättre än vad man först trodde.

Maria Wideman tycker också att det ska bli spännande med morgondagen, och att få lyssna till en retuschör. Men hon kommer få svårt att hålla sig till Emmas uppmaning om att inte titta på bilderna ikväll.

– Hon sa »ta inte in dem i datorn« och jag tänkte »vadå, inte ta backup?«. Jag kommer nog ändå göra en backup men jag ska försöka att inte titta på bilderna.

Vad tar du med dig från den här dagen?

– Mycket det här med stajling, hur annorlunda det kan bli att ha lite annorlunda poser. Jag är sugen att testa mer, jag vill redan boka mig för nästa workshop. För det är så kul.

Även Joakim Sundberg, som har flera av Emmas kurser i bagaget, tror att det kan bli fler. Varje tillfälle ser han som en injektionskick för att vilja fotografera mer.

Hur många bilder är du uppe i?

– Kanske 1200–1500 stycken. Men pixlarna är ju gratis, skrattar han och tillägger efter en stund:

– Imorgon blir det en lång och gedigen sållning av många bilder.