När smått blir stort – så trollar Martin Palm med perspektiven

Martin Palm visar upp en Mercedes-Benz, elbilsmodellen EQA. Den går för över en halv miljon – den riktiga alltså. Men bilen som Martin demonstrerar för mig i videofönstret är inte lika exklusiv, eftersom han kan lyfta »Mercan« med sin hand. Det är en leksaksbil som trots sitt plastiga material ser verklig ut. En kopia i mindre skala, helt enkelt.

Martin Palm

Ålder: 32 år.

Bor: I Kalmar.

Gör: Kommersiell fotograf och retuschör. 

Aktuell med: Miniatyrprojektet där han fotograferar leksaksbilar i uppbyggda scenerier, så att det ser ut som påkostade fotograferingar med riktiga bilar.  

Utrustning: Fotograferar med Canon EOS R5 och Hasselblad H5D.

Webb: mrpalm.se, på Instagram: martinpalm

– Jag har hittat en tysk sajt som levererar på en dag. Så om jag kommer på en idé beställer jag en bil och har den dagen efter. Då behöver jag inte gå och fundera, berättar Martin och ställer tillbaka bilen – bland de andra.

I fotostudion i Kalmar finns det numera ett stort antal leksaksbilar, vilket har fått en del besökare att fråga »vad gör du egentligen på jobbet?«.

Då har Martin kontrat med att visa bilderna, de som ser ut som påkostade bilfotograferingar i stora studios eller ute i dramatisk natur. Men Martin har inte haft någon enorm budget för detta projekt. Han har fotograferat allt i sin studio, där han har byggt upp miniatyrvärldar i vilka han placerat leksaksbilarna.

Bildresultaten ser inte sällan ut som bilmärkenas egna annonser. Till exempel: Jag går in på Mercedes-Benz hemsida, letar upp EQA:n och kan konstatera att Martin lyckats skapa nästintill identiska kopior av deras bilder – fast med en leksaksbil istället.

– Jag undrar om inte de annonserna är 3D-genererade, funderar Martin och menar att originalbilderna kan vara digitalt uppbyggda från början till slut.

Kanske är det också därför jag gillar Martins »Merca« mer. Hans bilder känns snäppet mer verkliga trots den futuristiska miljön bilen är placerad i. Att han byggt upp något fysiskt är nog det som ger liv åt bilderna, med väggar av spånskivor och bilen placerad på en spegelblank folieyta.

Trollar bort leksakskänslan

Men i just det här fallet var det extra svårt att få leksaksbilen att se verklig ut, eftersom originalbilderna är så kliniska.

– Jag hade nästan ingenting att sätta i perspektiv till bilen. Det var det som gjorde att det blev så mycket svårare. Jag fick gå in ännu mer på detaljerna.

Då syftar han på leksaksbilens detaljer. För tricket i hans bilder är annars att trolla bort leksakskänslan genom att placera saker runt bilen som sätter den i perspektiv och får våra hjärnor att se den som riktig. En trästock, ett berg eller ett garage kan vara sådant som får oss att läsa av situationen som verklig.

Nu fanns inget av detta i annonsen för EQA:n. Leksaksbilens detaljer blir då tydligare.

– Kollar man på de här leksaksbilarna är dörrspringorna alldeles för tjocka. Har man inte något som »tar bort« det, är det lätt att man stirrar på sådana saker. I det här fallet fick jag gå in och justera springorna för att få dem mindre och skarpare.

Det gjorde han i Photoshop, för Martin jobbar även med att retuschera bilderna. Men det mesta skapas till en början i hans verkstad, med hjälp av knivar och penslar.

– Jag är väl inte den ultimata pysslaren, men jag tycker ändå det är skönt när man har suttit vid datorn länge att bara få vara i verkstaden och se vad som kan växa fram. Det tycker jag är kul.

Bakom kulisserna: »Undiscovered Valley«

Kollegor fick hotta upp stämningen

Martin är kommersiell fotograf inriktad mot bland annat produktfoto. Han har en bakgrund inom grafisk form och jobbade under flera år med magasinlayout på en mediebyrå. Där blev det även en del fotografering för hans del, till olika artiklar i tidningarna.

Men det fanns vissa hinder han behövde övervinna.

– Det var mycket som talade emot att jag faktiskt skulle lyckas: jag var väldigt blyg och självförtroendet var inte på topp när det kom till att prestera inom foto. Att bara ha en chans vid ett möte med en annan person, och inte kunna göra om det, det tog emot extremt mycket hos mig.

Trots det fortsatte han att utföra fotouppdrag på byrån. Han hade hittat en lösning.

– Jag fick alltid ha med kollegor som kände till dem vi skulle plåta och som kunde hotta upp stämningen lite. Ja, det håller ju inte i längden, konstaterar Martin med ett snett leende och berättar vidare:

– Men ju mer jag gjorde det, desto enklare blev det. Jag insåg att det går rätt bra och det blev bilder som publicerades. Jag växte ju mer jag arbetade.

Sedan 2016 driver han sin egen fotografiska verksamhet och har i dag en fotostudio ute vid Kalmar flygplats. Det är där många av miniatyrbilderna är skapade, som Martin ­kallar för ett hobbyprojekt – och samtidigt inte.

– Jag vill att det här ska kunna bli applicerbart hos kunder som har en kreativ kampanj av något slag. Det gäller att öppna portar och det är väl lite det jag försöker göra genom att säga »kolla vad jag kan göra«.

Så du vill kunna använda det här kommersiellt också?

– Ja, tillvägagångsättet absolut. Jag har ett jobb nu där jag har skapat en stor stenskiva i frigolit, på vilken jag ska fotografera skor. För jag kan ju inte ta in en sådan stor skiva sten, som är riktig. Kunderna tycker det är roligt när jag jobbar så.

Bakom kulisserna: »Mercedes EQA«

Bakom kulisserna: »Golf Concept«

Bytte ut tanklocket

Vi backar bandet till 2017. Det var då Martin upptäckte möjligheterna med miniatyrvärldarna.

– Tankarna gick väl kring en sociala medier-grej för att se hur man kan skapa saker med enkelhet, men lite ballare. Då hade jag en leksaksbil, en liten Lamborghini som var i 1:18-skala. Jag fotade den mot svart bakgrund och med ljuset fick jag fram konturerna i bilen. När jag la ut bilden var det ingen som såg att det var en leksaksbil. Då tänkte jag »det är kanske något sådant här man ska göra framöver?«.

Att folk inte såg att det var en leksaksbil, förvånade det dig?

– Ja, absolut. Men jag ville också lura dem lite. För jag bytte ut tanklocket till ett riktigt tanklock, från en riktig Lamborghini på en annan bild. Det var för att sätta den här bilen i ett perspektiv, att det fanns riktiga delar på den. Sen photoshoppade jag in »light rays« från lysena som såg ganska verkliga ut. Då blir det att hjärnan tar bort lite av leksaksbilen. När man sätter dit de här små elementen ser det inte längre ut som en leksak.

Efter Lamborghinin blev det en bild av en Saab utifrån en gammal annons. Sedan en Volvo i ökenmiljö. Bilar var det Martin framför allt fokuserade på.

– Jag tänkte »hur kan jag göra riktigt schyssta bilbilder med så lite ansträngning som möjligt?«. Generellt när det kommer till bilbilder är det sjukt stora produktioner. Det är dyrt att sätta upp ett set och att ta fram coola bilder, utan att resa. Min idé kretsar kring att göra så lite som möjligt. Fast det är ju ändå ganska mycket jobb med det här, men om man skalar ned från den stora produktionen så krävs det i jämförelse en ganska liten ansträngning att skapa det jag gör.

Det låter nästan motsägelsefullt, för jag upplever attdu lägger ned ganska mycket jobb?

– Ja, men så är det ju. Men om du kan ta fram fem bilder i en studio som ser väldigt bra ut under en tredagarsperiod, jämfört med att åka ut och fota bilar under två veckor så är det en mindre ansträngning.

När det kommer till slutresultaten vill Martin däremot inte att det ska finnas så stora skillnader.

– Det är en trigger, att försöka göra lika bra bilder fast i miniatyr, säger han.

Att bygga upp miljöer som utstrålar autenticitet är för Martin den stora utmaningen med miniatyrerna. De ska kännas hyfsat verkliga, menar han.

– Gör man det rätt, kan du egentligen ha en bil mot en vit bakgrund om du placerar in något som folk kan sätta en skala på. Då kan du lura tittaren, till exempel genom att placera in en människa som man vet är ungefär 1,80 lång. Bara genom att göra det så försvinner leksaksbils-känslan. Det är helt magiskt, men det är så det fungerar.

Kräver det här arbetet mycket tålamod?

– Jag skulle säga att det finns olika nivåer av det här. Det finns något som heter diorama, människorna som är superbriljanta på att modellera små, små saker och göra riktigt realistiska miniatyrvärldar: hus, trädgårdar eller tågbanor. De är extremt duktiga på det här och gör verklighetstrogna saker med smått grus och andra grejor. Jag är ganska långt ifrån det om man kollar på mitt arbete rent generellt. Jag gillar att måla och skulptera och få fram det jag behöver, men jag kallar det information för mina bilder.

För Martin handlar det om att skaffa ett grundmaterial, som han sedan finslipar.

– Egentligen skulle jag kunna jobba med bilderna helt digitalt. Men som alla vet, som håller på med Photoshop och som skapar världar och gör montage, så är det svårt att få perspektiv på saker. Att få alla linjer att gå ihop, få allt ljus att gå åt samma håll och att bygga skuggor. Min tanke när jag skapar miniatyrerna är att jag ska ha rätt information när jag tar bilden, och att jag sedan gör alla finjusteringar i datorn.

Därför behöver han inte ägna sig åt att kreera fulländade dioraman. Han kan låta vissa detaljer skava lite.

– Jag struntar i om en sten kanske inte ligger hundra ­procent ner mot marken, för jag kan dra upp sanden sen i Photoshop. Jag stirrar mig inte blind på att det ska vara perfekt i fotoögonblicket.

Förstörde flera modeller i början

Arbetsprocessen börjar med att Martin skissar en idé på papper, mest för att inte glömma bort vad han har kommit på. Därefter införskaffar han de ingredienser han behöver för att börja bygga. Något han ofta använder är så kallad XPS-cellplast, en kompakt frigolit som har sitt egentliga syfte att fungera som isolering vid husbyggen. Men Martin sätter kniven i det för att karva ut olika former, där han jobbar både med bladkniv och en mer avancerad värmekniv.

Bergsformationer gillar han att skapa, kanske för att han är kalmarbo.

– I och med att jag bor i södra Sverige får jag inte så lätt möjligheten att fota några berg. Så jag har snöat in mig lite på just det här med stenmaterial, klippor och bergsväggar.

När formen är klar sätter han igång och färglägger. Men det gäller att använda rätt typ av färg, vilket Martin fick lära sig den hårda vägen.

– Jag trodde att jag kunde spreja med vilken färg som helst. Men jag undrar om det är alkoholen, för materialet smälte när jag väl fick färg på det. I början förstörde jag flera modeller, säger han och skrattar åt misstaget att inte använda vattenbaserade färger.

Nästa steg för honom blir att skapa grönska och andra detaljer. Materialet hittar han ofta i sin närhet.

– Till Saab-bilden, som jag gjorde utifrån en annons, gick jag ut och plockade stenar på parkeringen. Och så hittade jag en identisk liten gren som såg ut som den i originalbilden. Det går att hitta saker ganska nära en, man behöver inte köpa »superfancy« material från en modelleringsfirma.

Snören kan komma till användning, både som växtlighet hängandes längs bergsväggarna, eller i uppsnörat skick som bollar för att likna ökenväxter. Det gäller att vara finurlig.

– Kreativiteten utvecklas extremt mycket av det här. Och det gillar jag.

Bakom kulisserna: »More Pull«

Bara en ljuskälla

Ett par, tre dagar ägnas åt att bygga modellen, ibland så mycket som ett par veckor men det tycker egentligen Martin är för mycket. När den väl är klar är det dags att ta bilderna, och inte minst att ordna med ljussättningen. Då jobbar han med fast ljus, videolampan COB 60D från Amaran.

– Eftersom allt står still finns det många fördelar med videoljus. Jag kan måla in ljus på bilen eller andra saker som jag vill ska synas. Och om jag sprutar in rök blir det inte den här skarpa röken som det blir när man använder blixt, utan röken tonar mer ut till en dimma. Mer verklig.

För att ytterligare förstärka intrycket av verklighet utgår Martin från enbart en ljuskälla, som om det vore solen. När det ska vara ett mer disigt väder sätter han en softbox på lampan.

– Alla skuggor blir så mycket verkligare när man bara använder en ljuskälla, förklarar han och menar att sådant skulle vara tidsödande att få till rätt i efterarbetet:

– Att photoshoppa in motljus och skuggor bland bergen, det skulle jag säga är nästan omöjligt utan att man ska se det. Det finns säkert de som orkar lägga energi på det, men att få det helt autentiskt blir nog svårt – och det är viktigt för mig.

Bilen då? Ja, den ljussätter han som om det vore en riktig bilfotografering.

– Ofta använder man en stor bounce över bilen, för att få reflektioner i lacken. Då försöker jag återskapa det, fast i miniatyr. Och det är inte svårt, det är bara att ta en diffusor och lysa med en lampa över.

När allt är riggat tar han till slut bilderna, med en Canon EOS R5. På kameran sitter en 24mm, vilken är standard för honom när han fotograferar miniatyrerna. Att gå över det skulle ge en för smal vy. Efter fotografering bär det av in till datorn där han kan bli sittande under en dag eller mer, för att finslipa detaljerna.

Du skulle förstås kunna skapa mycket direkti retuscharbetet. Men vilka är fördelarna medatt bygga saker på riktigt, anser du?

– Det blir på ett annat sätt med foto än att enbart göra något digitalt. När man skapar en 3D-genererad bild måste du redigera in defekter, för annars blir det för digitaliserat och ingen kommer att tro på det. Men med foto får du den autentiska känslan, för ingenting är perfekt från början oavsett vad du gör. Det är väl det som gör att bilderna framträder på ett mer realistiskt sätt, och är en av fördelarna när man jobbar med den här typen av saker.

Kommer du framöver fortsättaatt skapa miniatyrer?

– Jag kommer att försöka beta av någon eller några bilder i månaden. Det är väl målet, för det här är något som engagerar märker jag. Sen kanske det inte bara blir bilar fram­över, utan att jag tar miniatyrtänket till andra typer av bilder också. Jag köpte faktiskt ett paket med Kaplastavar nu som jag ska testa att göra en spiraltrappa av, upp bland molnen. Får se vad det slutar med, svarar Martin.

4 snabba tips från Martin – för att komma igång

– Testa med saker du har hemma. Se vad som kan fungera att bygga något i perspektiv mot till exempel sonens leksaksbil. Om du inte har gjort det här tidigare handlar det bara om att få upp ögonen för saker och inse att »jaha, är det så här det fungerar«.

– Testa att karva ut en sten ur frigolit. Det går att komma ganska nära en verklig sten av bara en frigolitbit. Det gäller att upptäcka hur enkelt det kan vara.

– Det är lätt att man som nybörjare fotograferar en leksaksbil ovanifrån. Du måste tänka dig in i att kameran är ögonen och att du sätter kameran i ett perspektiv som motsvarar hur du skulle fotografera en riktig bil.

– Du behöver inte använda avancerad ljussättning. En ficklampa kan fungera hur bra som helst.