När Thron Ullberg riktar kameran mot sig själv

I studions mörkrum står ett kylskåp med en mindre förmögenhet. Här förvarar fotografen Thron Ullberg film av olika slag, inte minst polaroider. Han arbetar ofta med sin storformatskamera, en Linhof Technika, och då gärna med Polaroid 55 som ger både ett negativ och ett positiv efter framkallning. Samma egenskaper har även Polaroid 665 som Thron använder i sin Mamiya RZ67. Men eftersom 665:an slutade tillverkas 2007 är det en utmaning för Thron att komma över dem.

– På E-bay hittade jag en kille från Serbien som numera bor i Los Angeles. Han hade över hundra paket av Polaroid 665, så jag beställde 50 paket rakt av.

Allt var tillverkat 2007, vilket var viktigt för Thron. Han var också noga med att paketen inte skulle fraktas med flyg och riskera att förstöras av röntgen. Säljaren lovade att lösa det på annat sätt.

– Men jag hörde inget ifrån honom på flera dagar, och började tro att jag var lurad. Men så en söndagmorgon klockan sex ringer telefonen – det var tur att jag inte hade varit ute kvällen före – och jag hör en röst som säger: »Vi har paket till dig, kom till Kungens kurva – nu, snabbt!«. Jag kastar mig in i familjens Toyota och åker ut dit.

Men när Thron kommer fram hittar han ingen och ringer upp numret. »Vi står på grusplanen bakom Ikea«, får han till svar.

– Där framför en buss står fyra killar med armarna i kors. När jag kliver ur bilen samlas de som hökar omkring mig, och det är först då – när jag får paketen med filmerna – som jag inser att de här killarna inte vet vad de har transporterat. De trodde säkert att de hade kört något olagligt, säger Thron med ett skratt.

Saktar ner arbetsflödet

Att vara en analog fotograf år 2014 kräver med andra ord en del udda lösningar. Och när Thron stoppar in huvudet under storformats-kamerans svarta duk för att fokusera på personen han har framför sig, så är det inte alla som förstår vad som händer. För några år sedan skulle han fotografera politikern Margot Wallström och det var tajt om tid, så han gav några snabba instruktioner för att sedan ställa in kameran.

– Men när jag tar bort duken från huvudet för att ta bilden, tittar hon på mig och frågar: »Är det här ett skämt?«. Att arbeta med storformat är ju tidsmässigt en helt galen grej, och man måste alltid förbereda folk på hur det går till.

Samtidigt menar Thron att det kan vara en fördel att sakta ner arbetsflödet, vilket kan ge bilder med ett helt annat djup. Och när han har arbetat med bilderna i boken Celina and me har det funnits gott om tid eftersom han då är sin egen uppdragsgivare.

– Det är skönt att vara fri, men även då när jag gör ett jobb försöker jag hela tiden överraska mig själv. Då kan man njuta av bilderna på ett helt annat sätt. Man ska inte tänka för mycket på kunden utan tänka på vad man själv vill göra, då blir det oftast bäst i slutändan.

Lade sig ett kärr med isvatten

Celina and me som kom ut förra året består av tre delar. En med bilder på Thron själv, och två på hans dotter Celina. Självporträtten går under namnet »10th of april«, därför att alla bilder från 1996 och framåt är fotograferade just det datumet.

– 1996 ristade jag in på negativet att det var den tionde april. Och sedan har jag bara fortsatt att köra på samma datum. Men det är ett dumt datum, eftersom det ofta är kallt – det hade varit mycket lättare att fotografera i juni. Den tionde april kan det mycket väl snöa.

Thron bläddrar fram till bilden som är fotograferad 2012, då han ligger naken i ett kärr i Värmland.

– Jag var ute och tränade, sprang i skogen längs med Klarälven och hittade det här stället. Det var is i vattnet och ett ganska tjockt lager med snö på marken.

Thron sprang hem och hämtade fotoutrustningen, och tillbaka vid kärret tog han av sig kläderna och lade sig i vattnet för att ta en bild, med hjälp av en trådutlösare.

– Det är intressant att se hur kroppen klarar av påfrestningen, säger Thron som förklaring till sin bildkomposition.

Han fotograferade med Polaroid 55 som ska värmas upp för att kunna framkallas. Efter varje bild satte han på sig en jacka och ett par stövlar och stod och värmde polaroiden mot bröstet under fem minuter.

– Det var nog en snygg syn, jag såg ut som en riktig blottare. Tur att ingen gick förbi. Till slut var jag väldigt seg av kylan, men var rätt nöjd att jag hade mycket utrustning med mig. Jag blev varm av att kånka hem allt.

Hoppade från fyra meter

Att ta bilderna ett steg längre är något Thron inte är rädd för. Ibland har det inneburit att han har utsatt sig för fara, som när han hoppade från ett fyra meter högt träd – i en bild från 2004.

– Jag hade hittat en björk med avsågade grenar i toppen, men där uppe insåg jag att det inte gick att stå. Det fanns inget att hålla sig i. Och eftersom trådutlösaren var för kort fick min fru ta bilden. Men först förklarade jag för henne att »när jag är där uppe så kommer jag att vagga och trilla, du måste ta bilden precis när jag faller«.

I dag när Thron tittar på bilden, inser han att det nog var lite våghalsigt.

– Det är tveksamt om jag skulle hoppa i dag. Då var jag 35 år, i dag är jag 45 och lite segare i kroppen. Marken var ju hård av tjäle, jag hade kunnat bryta ett ben och bli liggandes i flera månader. Det är det inte värt.

Thron har mött människor som tror att bilden är ett montage i Photoshop, att han är inklippt. Men något sådant skulle han aldrig göra.

– Jag tror på fotografiet som en liten sanningsbärare, även om det är subjektivt. Jag blir ointresserad om jag inte kan tro på bilden, det ska vara på riktigt.

Sorgen hängde kvar länge

I bilden där Thron hoppar från björken har även hans dotter Celina smugit sig in, och i flera av Throns självporträtt finns hon med. Därför var det naturligt att i boken bygga vidare med fler bilder på henne. Ett kapitel har fått namnet »Birth«, där Thron har fotograferat Celina ett halvår efter att hon föddes. Men mitt i glädjen över sitt nyfödda barn finns även ett mörker.

– Båda mina föräldrar har gått bort, pappa när jag var sju år gammal och mamma när jag var 29 år. Hon kände Celina när hon låg i min frus mage, men fick aldrig se Celina. När jag tog »Birth«-bilderna var jag därför både otroligt glad, samtidigt som det fanns en sorg över att inte kunna ställa frågor till min mamma om hur det är att vara förälder. Den sorgen höll sig kvar ett bra tag.

Resultatet av de dubbla känslorna blev att Thron repade och skadade negativen.

– Det är ju inte Celinas fel, men det var så jag kände under den perioden. En bokförläggare frågade en gång om jag kunde ta bort reporna, men de sitter där de sitter eftersom jag gjorde dem på negativen. Och även om det är tuffa bilder så skulle jag aldrig ta bort reporna, även om jag kunde. Det skulle vara som att ta bort själen från det jag har gjort.

I dag, cirka femton år senare, frågade Thron sin dotter om han fick ta med de här bilderna i boken. »Jag är så liten, så det är okej«, svarade hon.

Tillsammans har de fortsatt att skapa bilder varje år, gärna vid stugan uppe i Jämtland. Detta projekt har blivit bokens tredje kapitel, »Celina«, där hon porträtteras i de jämtländska skogarna.

– Hon tycker det är kul. Det har blivit vår sommargrej, nu i somras var vi ute och åkte båt en hel kväll. När vi gör den här saken så är vi på samma spelplan, trots att hon i dag är tonåring och kanske inte alltid vill hänga med pappa.

Men under fotograferingarna satsar hon allt, och ställer även krav på Thron. Omslaget till boken pryds av en bild där Celina har klättrat upp i ett dött träd.

– »Jag går inte ner härifrån förrän det är riktigt bra«, sa hon till mig. Och även om hon är ganska orädd, så är jag extremt försiktig när det gäller Celina – hon får inte ramla ner.

Begränsning – bra för kreativiteten

Även om bilderna av Celina och självporträtten nu har sammanställts i en bok, så är detta två projekt som Thron planerar att fortsätta arbeta med.

– Det är lätt att man slutar med ett projekt, men man måste vara konsekvent och fortsätta hela tiden.

Därför kommer Thron varje år den tionde april även i framtiden att ta ett självporträtt. Och just den dagen måste han se till att skapa en bild, även om han kanske inte alltid känner sig speciellt kreativ.

– Ofta hittar jag något ganska meningslöst och göra en grej av det, som när brevbäraren hade lämnat en massa gummisnoddar i brevlådan. Då satte jag dem runt mitt ansikte och fotograferade. 2002 hittade jag en tändare som inte fungerade. Med en öppen slutare på kameran satt jag i mörkrummet och knäppte med tändaren runt mitt huvud. Att begränsa sig själv är det bästa för kreativiteten. Men det är ett aber för unga människor att de i dag får så mycket inputs från höger och vänster.

Mörkret i Throns liv, med föräldrarnas tidiga bortgång, är något som har påverkat honom mycket. Därför har det blivit så viktigt för honom att hans bilder är tidlösa. »En bra bild är den som lever vidare« förklarar han och berättar om när han hittade bilder av sin pappa:

– Det var först då jag kunde identifiera mig med honom. Bilder är så viktigt. Och om jag inte når ut med mina egna bilder så kan i alla fall mina barn se dem i framtiden.

Thron tänker även hänga kvar vid det analoga så länge det går.

– Men jag tar inte längre fram några papperskopior, kopiatorn åkte ut förra året.

I dag scannar han istället negativen för att sedan arbeta med dem i Photoshop med kontraster och för att få bort oönskat damm.

Skapar något eget

Att Thron etablerade sig som fotograf på 90-talet är något han är glad för.

– I dag skulle jag tycka det är svårt att bli fotograf. Du kan söka efter bilder i all oändlighet, allt har redan gjorts. Det var mer oskuldsfullt förr, då trodde man att man var ensam i världen med det man gjorde. Men även om folk i dag naggar på samma område så är det viktigt att ens bilder kommer från en själv. Tar jag 20 av mina bästa bilder så ser jag ju tydligt att det är jag.

Boken »Celina and me« kan köpas på bland annat www.nevabooks.com eller www.bokborsen.se. Den kan även beställas direkt från contact@thronullberg.com.