Niklas Nilsson – utmaningar under ytan

– Att jag började med undervattensfotografering beror egentligen bara på att jag ville fotografera fåglar när de dök i vattnet. Sen har det utvecklats därifrån, säger Niklas Nilsson, naturfotograf och svensk mästare i undervattensfoto 2018.

Niklas Nilsson

Bor: I Göteborg.

Gör: Naturfotograf, arbetar också med expeditionsresor till Svalbard. 

Aktuell med: Svensk mästare i undervattensfoto.

Utrustning: Olympus OM-D E-M1 Mark II, undervattenshus samt olika objektiv.

Webb: Instagram: @niklasphoto

Men själva fotograferandet ovan ytan började tidigare än så, det var en förlängning av ett intresse för fågelskådning och natur.

– Fotograferandet blev en ny dimension av fågelskådandet. Att kunna dokumentera det jag såg. Det började med digiscoping, alltså att fota med en kompaktkamera genom tubkikaren, sen hade jag en kompaktkamera med lång zoom och sedan köpte jag en systemkamera, berättar Niklas via telefonluren.

När han började fotografera var det mest fåglar som var intressant, men ju mer han fotograferade desto mer breddades hans intresse. Han ville ha nya utmaningar. Skildra sina motiv på nya sätt. Bland annat började han fotografera mer med vidvinkel istället för med tele som kanske är det vanliga när man fotograferar djur.

Sökte utmaningar under ytan

För att fortsätta söka utmaningar fick han 2011 en idé om att fotografera fåglar under vattenytan. Det ledde honom till att ta dykcertifikat och köpa ett undervattenshus.

– Jag var inte intresserad av själva dykandet i sig, utan det var ett sätt för mig att hitta nya utmaningar och nya sätt att fotografera på, säger han.

Men han blev kvar under ytan och började fotografera allt mer. Det som fick honom att fastna än mer för undervattensfotograferandet var att få skildra och visa en värld som inte så många får se. Vår planet täcks ju i stor utsträckning av vatten i form av hav och insjöar, men det är inte så många som vet hur det ser ut under ytan.

Begränsningar men större kreativitet

– När man fotograferar under ytan blir det en helt annan dimension av utmaningar för att fotografera. Vattnet kan vara kallt, grumligt, mörkt, djupt och så vidare. Det blir många fler parametrar att hålla ordning på, inte bara fotograferandet. Dykning innefattar en del risker så du måste vara medveten och hantera både dykandet och fotograferandet på ett säkert sätt, säger Niklas.

Som undervattensfotograf har du begränsat med tid att fotografera, det är inte som att fotografera på land där du kan justera din komposition länge, vänta på rätt ljus i timmar eller vänta in ett motiv. Dyker du tillräckligt djupt kan det handla om att du har någon minut på dig att ta bilden när du väl hittat ett bra motiv. I nordiska vatten kan du dessutom lägga till att det kan vara så kallt att du knappt kan röra händerna, som dessutom är klädda i så pass tjocka neoprenhandskar att du ändå har tappat mycket av finkänsligheten. Ibland ser du inte längre än ett par decimeter framför dig för att vattnet är grumligt, dessutom kan det vara ganska mörkt.

– Ibland är det skönt att bara sätta sig i ett gömsle på land och fotografera fåglar, det känns som semester, säger Niklas med ett skratt.

Samtidigt som en del saker blir svårare när man fotograferar under vattnet så menar Niklas också att man får större kreativa möjligheter. Eftersom man inte är bunden till marken på samma sätt kan man få andra vinklar och perspektiv än vad man kan ovan yta.

Förutom de mer fysiska skillnaderna så är det på många sätt samma tänk när man fotograferar under vattnet som ovan, i alla fall när det gäller bildtänkandet.

– Det handlar fortfarande om att ha rätt komposition, rätt ljus och ett bra motiv, säger Niklas. Men samtidigt som man får vissa kreativa friheter under vattnet så är det också mycket man måste vara noga med. Det kräver att man har perfekt boyancy, alltså flytförmågan i torrdräkten eller dykvästen balanserat mot viktbältet så att man är helt viktlös. Att komma i rätt position är mycket svårare än man tror. Till exempel är det väldigt viktigt att man kan ligga stilla och inte röra botten. Om du har badat någon gång så vet du hur det ser ut när man kliver på botten. Det rörs upp ett stort moln av partiklar och då blir bilderna oskarpa. Man vill ha så få partiklar och lite vatten mellan objektivet och motivet som möjligt för att få bästa möjliga skärpa. Därför vill man oftast vara så nära som det går. Ibland handlar det om att bara ha några centimeter mellan objektivet och motivet, förklarar han.

Olika prestanda ovan och under ytan

Just eftersom man vill vara så nära använder han i stort sett aldrig några teleobjektiv när han fotograferar under vattnet utan enbart vidvinkel. Ibland kan det hända att Niklas använder sig av ett 60mm makro när det är väldigt små motiv han ska fotografera. Oftast är det istället ett fisheye som sitter monterat på kameran, det fungerar ofta bäst i portarna till undervattenshusen.

Niklas fotograferar ungefär hälften av sina bilder ovanför ytan och hälften av dem under densamma. Han använder oftast samma kamerahus, ett Olympus OM-D E-M1 Mark II. Men objektiven skiljer sig åt, inte bara för att han fotar mest med vidvinkel under ytan utan också för att objektiv som är bra ovan ytan behöver inte vara det när de stoppas in i ett undervattenshus.

– Olika objektiv bryter ljuset olika och vissa fungerar helt enkelt inte med portarna till undervattenshuset. Jag fotograferar mycket med ett 7–14mm när jag fotograferar på land, men det fungerar inte alls bra i dykhuset. Det bryter fel och skärpan blir inte bra, säger Niklas.

Bildkvaliteten när man fotograferar under vattnet beror på många andra parametrar än just bara objektivet och kamerahuset. Det handlar om kombinationen mellan sensor, objektiv och porten på undervattenshuset i kombination med vattenkvaliteten och ljussättningen. Bildkvalitet blir ett mycket mer komplext ämne när man går under ytan.

Fördelar med mindre kameror

Idag är Niklas ambassadör för Olympus, något han blev efter att ha fått testa deras kameror under en dykresa.

– Jag fotade länge med Canon, men i ett undervattenshus blev det en ganska stor och klumpig kamera och det var svårt att titta genom sökaren när man har cyklop på sig. På den spegellösa kameran kunde jag använda skärmen istället för sökare vilket gjorde det mycket enklare att komponera. Ergonomi och handhavandet är mycket viktigare under vattnet än vad det är på land, nästan viktigare än kamerans sensor. Om jag inte kan hantera kameran på ett bra sätt kan jag inte ta några bilder. Kameran måste vara lagom stor och har rätt vikt så att den vare sig drar neråt eller uppåt. När man fotograferar under vattnet använder man sig nästan alltid av blixtar så jag behöver sällan gå högre än ISO 800, prestandan på höga iso blir därför inte så viktig.

Förbereder sig noga

Inför varje dyk bestämmer sig Niklas för ungefär vilken typ av bilder han vill fotografera. Inte specifikt vilket motiv han vill hitta utan snarare hur han vill att bilden ska se ut, eftersom de har en begränsad tid på sig att hitta ett bra motiv och ibland inte vet hur det ser ut på botten är det vanskligt att ställa in sig på ett visst motiv. Eftersom han inte kan byta objektiv när han väl dykt ner är han låst till det som sitter på kameran just då. I övrigt kan han justera i stort sett allt på kameran, men oftast har han några inprogrammerade inställningar på kameran för olika typer av bilder, då kan han snabbt byta om han ändrar sig.

– När jag dyker med en assistent diskuterar vi alltid igenom vad jag vill ha för bilder innan själva dyket. Kommunikationen är mycket svårare under vattnet, så båda måste ha en tydlig bild av vad det är man är ute efter. Under själva dyket kan vi leta efter lämpliga motiv båda två och eftersom kommunikationen är begränsad måste den man dyker med förstå ens bildspråk, berättar Niklas.

Förutom att hjälpa till med att leta efter motiv så kan assistenten även hjälpa till med att hålla blixtar eller agera modell i bilden. Att ha med en assistent som kan vara med i bilderna gör att man får en referens och mer förståelse för skalan i landskapet.

– Ovanför ytan behöver man inte ha en person i landskapsbilder för att den som tittar ska förstå hur stort något är. Men under ytan kan det vara svårt att bedöma skalan på landskapet om jag inte har med en människa som referens, menar han.

Använder gärna blixt

Niklas gillar att addera ljus i sina bilder, under ytan är det oftast ett måste eftersom färgerna försvinner ju djupare han dyker.

– Redan efter ett par meter så har det röda försvunnit. Jag skulle säga att blixtar eller en ljuskälla är viktigare än vad du har för kamera. Du kan få bra bilder med en kompaktkamera och artificiellt ljus. Dyker jag i våra nordiska vatten är det extra viktigt med extra ljuskällor, nere på 25–30 meter kan det vara nästan som nattdyk här, även om man dyker mitt på dagen, förklarar Niklas.

Men det är inte så enkelt som att bara montera en blixt och slå den på motivet. Nej även här gäller det att ha så lite vatten som möjligt mellan kamerautrustning och motivet, annars kommer blixten att lysa upp en massa partiklar i vattnet. När det gäller blixttekniken skiljer sig Niklas metoder lite från en del andra undervattensfotografer.

– Jag kommer ju från en fotografisk bakgrund och inte en ren dykarbakgrund, de som i första hand är dykare fotograferar nog mer rakt på och dokumenterande än vad jag gör. Då kör man gärna med två blixtar för att få en jämn belysning och ett ganska platt ljus. Jag använder oftast bara en blixt för att få lite skugga i bilden. Då får man mer djup i bilden som gör den mer intressant ur ett fotografisk perspektiv, säger han.

Vill berätta om det vackra under ytan

Niklas berättar att han gärna fotograferar landskapen som finns under ytan. Istället för att bara gå så nära som möjligt försöker han även ta med lite av miljön runt motiven för att skapa en tydligare berättelse. Han använder ofta sina bilder i föreläsningar och då måste bilderna kunna kommunicera med betraktaren. Några av hans favoritmotiv är små fiskar och djur som kan sen oansenliga ut när man först tittar på dem men som när man går närmare har en massa små detaljer och vackra färger.

– Fjärsingen är ett sådant exempel. De flesta vet bara att det är en giftig fisk, men går man nära ser man att den har jättefina mönster och färger.

Niklas jobbar ofta i olika projekt som baseras på vilka typer av bilder han behöver till sina föreläsningar. Han vill visa människor vilka vackra miljöer det finns i våra hav och därmed skapa en medvetenhet och väcka en vilja att bevara dem. Förutom föreläsningar har han även en del kurser i undervattensfotografering. Dels för de som vill börja fotografera under vattnet, men också för de som vill ta sitt fotograferande ett steg till och kanske börja tänka lite mer på det estetiska och kreativa i sina bilder.

Tävlade i VM på Teneriffa

Niklas är regerande svensk mästare i undervattensfoto (han vann SM även i fjol), en fototävling som har stöd från Riks­idrottsförbundet, något som inte är helt vanligt. Niklas började tävla i undervattensfotografering för att utveckla sig själv ytterligare.

– När det är tävling måste jag göra det där lilla extra som gör att jag utvecklar mig ytterligare. SM är en »splash-in«-tävling, alltså att man dyker under själva tävlingen och inte bara skickar in bilder. Man tävlar i fyra olika kategorier och har fyra dyk på sig, de olika bildkategorierna är makro, vidvinkel/normal utan dykare, bild med dykare och årets tema som kan vara lite vad som helst, berättar han.

Eftersom Niklas vann SM åkte han till ­Teneriffa för att tävla för Sverige i VM. Inför VM slipade han på formen för att vara på topp, både fotomässigt och dykmässigt. Tillsammans med sin assistent, som man har när man tävlar, gick de igenom bildidéer tills de kännde sig trygga med hur de ska jobba. Och förarbetet lönade sig, 2019års VM blev det mest framgångsrika för Sverige hittills.

Drömdyk

Niklas dyker mestadels i Sverige och då på västkusten, den bästa dykningen i här finns på Väderöarna enligt honom. De ligger långt ut och har ofta bra sikt och näringsrika ­vatten vilket innebär att det finns ett rikt växt- och djurliv där.

Trots att han har dykt på många olika platser i världen är det ett ställe där han ännu inte varit men gärna skulle vilja åka till, British Colombia utanför Vancouver i Kanada.

– Vancouver är ungefär som de bästa ställena på den norska kusten, men på steroider. Det är väldigt näringsrikt vatten vilket ger en stor mångfald av djur och växter och de djur som lever där växter sig stora, berättar Niklas engagerat.

Sen är han fortfarande sugen på att den där bilden på fåglar under vattnet som gjorde att han började fotografera under ytan, för den har han ännu inte tagit.