Norrskensmästaren Peter Rosén

Tjocka, varma kläder är en av förutsättningarna för att kunna ta bra bilder på de sprakande färgerna i skyn. Helt enkelt därför att om man fryser och inte är på topp är det lätt hänt att glömma bort enkla saker som komposition och bildkänsla. Något som gör skillnaden mellan en bra och en medioker norrskensbild.

Peter Rosén är bosatt i Abisko, en av de främsta platserna i världen för att se norrsken vilket givetvis gör det till en av de bästa platserna för att fotografera det också. Men innan vi går in på det rent fotografiska kan det kanske vara på sin plats att förklara vad ett norrsken är och hur det uppstår: Partiklar, främst elektroner, från rymden störtar in i vår atmosfär med hög hastighet och när de kolliderar med partiklar i atmosfären får elektronerna en högre energiladdning än tidigare. De behåller den här laddningen en väldigt kort stund och när de gör sig av med den uppstår ljus, det är detta ljus som kallas norrsken.

Beroende på vilken höjd över jorden som partiklarna släpper ifrån sig sin laddning och vilken typ av molekyler som påverkas så får norrskenet olika färger. Det vanligaste är att norrskenet är grönt, det är färgen som uppstår när partiklarna släpper sin laddning till syre på ungefär 100-140 kilometers höjd över jordytan. Norrsken kan också vara blått, rött, violett och brandgult. Några av anledningarna till att det är så vanligt med norrsken i Abisko, där Peter bosatt sig, är att byn ligger inom den så kallade norrskensovalen, ett område som huserar kring de magnetiska polerna. Anledningen till att ovalerna ligger just där är att jordens magnetiska fältlinjer påverkar partiklarna som skapar norrsken genom att de dras mot de magnetiska polerna.

Det händer också att man kan se norrsken på sydligare breddgrader vid så kallade geomagnetiska stormar då norrskensovalen utvidgas söderut.

Ett annat skäl är att för att se norrsken så måste det vara mörkt, och på vintern är det verkligen mörkt i Abisko. Det finns inga stora städer i närheten som lyser upp himlen med sina elektriska ljus. Fjällen kring Abisko är också formade så att ett väderfenomen som kallas regnskugga skapas över området. En regnskugga är något som gör att det är väldigt lite nederbörd och ofta klart väder vilket är en förutsättning för att kunna se norrsken.

Peter har fotograferat sedan 1992, norrsken började hamna på bilderna 1999, men på senare tid har det expanderat väldigt mycket. Att det är stort just nu beror delvis på att det är väldigt bra förutsättningar den här perioden. Solen går nämligen i cykler om 11 år och just nu är vi inne i en topp med extra hög solaktivitet. Ett tecken på människors fascination för norrsken syns i Peters arkivbildsförsäljning då dessa bilder står för nästan hälften av försäljningen nu.

– Det har verkligen exploderat, främst går bilderna till marknadsföring av olika typer av turistföretag, säger Peter.

Peter har alltid varit naturintresserad och förutom norrskensfotograferandet hamnar alla möjliga sorters natur- och friluftsaktiviteter framför kameran. Att han hamnade i Abisko berodde på arbetet som biolog då han sökte en tjänst på forskningsstationen i Abisko och blev kär i området och stannade kvar. Nu har han sagt upp sig från sin forskartjänst och kommer att satsa helt och hållet på fotograferandet.

Peter Rosén har just släppt en bok om norrsken där han fotograferat och Lisa Holmström skrivit texten.

– Jag började få en tillräcklig bredd på norrskensbilder och eftersom intresset för norrsken är så stort just nu tänkte jag att det kunde vara en bra idé att göra en bok om det fina naturfenomenet, berättar Peter.

I boken får man läsa om hur norrskenet uppstår och varför Abisko är en så bra plats för att beskåda det. Men man får även lära sig om den gamla folktron kring norrskenet och Peter har tagit med en del tips för hur man fotograferar norrsken.

Förutom boken kommer Peter under vintern att ha ett par olika kurser för de som vill lära sig fotografera norrsken. Både kortare kvällskurser som äger rum två kvällar i veckan och en längre 5-dagarskurs där man förutom norrsken och midvinterlandskap även får uppleva och fotografera samisk kultur. Under båda kurserna har Peter lyckats få till ett samarbete med stativtillverkaren Manfrotto och Canon för att kunna tillhandahålla bra teknisk utrustning för kursdeltagarna. Den tekniska utvecklingen har nämligen gjort en stor skillnad för dem som vill fotografera norrsken.

Själv fotograferar Peter med en Canon 1DX, en 1DS mark III och en 1D mark III. Objektiven är i stort sett alltid vidvinkliga och ibland använder han även fisheyeobjektiv, 8-15mm. De vanligaste objektiven är 16-35 f/2,8 och 24 f/1,4. Anledningen till vidvinkeln är dels att den ger ett stort skärpedjup även på stora bländare, men också att han då kan få med både himlen och en fin förgrund.

– Det är något många missar, bara för att man fotograferar något på himlen betyder det inte att man ska plocka bort allt annat, förklarar Peter. Själv brukar han se ut fina platser innan han sticker ut och fotograferar för att se till att bilderna blir en bra helhet.

En anledning till att han använder relativt stora kameror när han fotograferar är batteritiden, med mindre kameror blir batteritiden för dålig i den starka kylan.

– När det är mellan -25 och -30 grader så tar batterierna slut snabbt. Med de nya större kamerorna fungerar det ganska bra, men jag har fortfarande med mig reservbatterier, berättar han. En gång hade han en gammal Canon 5D med sig ut, de batterierna räckte för två bilder. Nu klarar han oftast en hel kväll på ett batteri.

De modernare kamerorna har också bättre brus, eller snarare mindre brus, vid höga iso. Det gör att man kan korta ner slutartiderna men ändå bibehålla bildkvaliteten. Man kan kanske tro att det är långa slutartider som gäller när man fotograferar norrsken, och till viss del är det ju så. Tiderna ska dockhelst inte gå över 20 sekunder eftersom stjärnornas rörelser då kan bli synliga på bilden. Dessutom rör sig norrskenet ofta över himlen och har man en för lång slutartid blir även huvudmotivet suddigt. Med tanke på slutartiderna är ett stativ en självklarhet. Det går givetvis även att ha något att lägga kameran på men ett stativ ger så klart överlägsen frihet att arbeta som man vill.

Om man inte riktigt vet hur man ska ställa in sin kamera så tipsar Peter om att man bör använda den största bländaren och sedan är det enklast att bara testa sig fram med slutartider, isokänsligheten brukar hamna någonstans mellan 800 och 1600. Så klä på dig ordentligt och ge dig ut och fotografera norrsken, om du känner dig osäker kan du alltid gå en kurs!