På fotojakt i urskogen

Regnet som nedslående smattrat mot vindrutan sedan jag satte mig i bilen har sakta men säkert lättat. När jag svänger in på parkeringen vid Tyresta nationalpark är det bara en fuktig dimma som hänger kvar i luften som en påminnelse om den tidigare nederbörden. I ett hörn av National­parkernas hus står en samling fotointresserade människor och väntar på att få komma igång. Strax kommer dagens huvudperson, Claes Grundsten, in och alla börjar samla ihop sig.

Claes är sannolikt en av Sveriges mer namnkunniga landskapsfotografer. Han har ägnat en stor del av sitt liv åt att fånga vår planets olika landskap på bild, även om han har en förkärlek för bergslandskap. Han har gett ut åtskilliga böcker och bland annat fått en av sina bilder på Sveriges nya tusenkronorssedel.

Det är första dagen av två på en workshop i landskapsfotografi i Tyresta nationalpark. Den första dagen kommer att spenderas i närområdet, med Tyrestas igenkännliga urskog och sjöar. Morgondagen kommer att spenderas ute vid kusten. Klockan har ännu inte slagit tio, då startskottet går fast några deltagare saknas. Det småpratas lite mellan deltagarna om kamerautrustning, resor, bilder, ja sånt man kan tänka sig att naturfotointresserade hobbyfotografer vill diskutera med likasinnade. Men ett ämne får lite större utrymme. Vargen. Det är ju känt sedan en tid tillbaka att det finns en varg i området som har visat sig lite orädd mot människor och nyfiket kikat på de hon stött på i skogen. Frågan om hur stor chans det är att vi får se vargen ställs till husets personal och svaret blir att även om den finns i området så är nog tyvärr inte chansen så jättestor.

Peppade och lite stressade

De sista av de 15 deltagarna trillar in och Claes samlar ihop gruppen och börjar prata.

– Vi har bra väder idag, nästan det bästa förutsättningarna för att fotografera landskap. Det är fuktigt och jämnt ljus. Bra fotoväder är nödvändigtvis inte så bra väder för vanliga människor, säger han och får några skratt från deltagarna.

Claes berättar om Tyresta nationalpark, miljön och urskogen. Vilka motiv som kommer att vänta deltagarna under dagen och ungefär hur dagens upplägg ser ut. Han ger också gruppen ett uppdrag.

– Vi har fått i uppdrag att alla ska leverera en bild som Tyresta nationalpark ska kunna använda på sitt officiella Instagramkonto. Ni ska också ta en bild som kan användas i en utställning här på Nationalparkernas hus. Tänk på att de här bilderna ska representera Tyresta, det ska synas att de är tagna här. Så makrobilder kommer inte att fungera, utan det ska vara något sånt här, säger Claes och visar några exempelbilder som hänger på väggen för att ge exempel på vad som är en typisk Tyrestamiljö.

Fotoentusiasterna i gruppen ser både peppade och lite stressade ut av att få ett uppdrag det första som händer på morgonen. Men det ska visa sig vara en en bra idé när de väl kommer ut i skogen och ska börja fotografera.

– Jag har inte fotograferat så mycket natur och landskap tidigare, jag har mest sysslat med mer grafiska bilder. Naturfoto har lockat mig länge och jag blev intresserad när jag såg att det var Claes som skulle hålla den här workshopen, berättar Marta Muñoz medan hon packar ner dagens matsäck i ryggsäcken.

Utanför cafét där vi plockat upp våra smörgåsar ställer sig Claes med en karta över området och visar var det är vi ska gå.

– Vi kommer att börja häromkring, det är ett område med många fina och klassiska tallar, typiska för Tyresta. Sen kommer vi att gå upp mot Årsjön och Årsjötjärnen där det finns andra typer av miljöer som även de är klassiska Tyresta­landskap.

Claes pekar ut riktningen och gruppen börjar traska iväg på led längs den grusade stigen. Vissa känner varandra sedan tidigare och småpratar om kamerautrustning, vädret, resor de gjort, ska eller vill göra och så klart om förväntningarna för dagen.

– Jag vill gärna utveckla mitt naturfotoseende, säger Peter Heljesten och fortsätter:

– Workshops tycker jag är väldigt bra, jag har varit med på flera tidigare. Man får träffa likasinnade och prata och diskutera. Sen är det ju extra intressant när man kan ställa frågor till ett proffs också och se på hur han gör.

Monika Wernquist berättar att hon brukar vara i Tyresta med sin familj ofta, men då blir det inte så mycket fotograferande.

– Det ska bli kul att se om jag kan hitta nya ställen att fotografera på här, förklarar hon.

Ut i skogen

Vi kommer fram till platsen där det blivit dags att lämna den breda grusade stigen och gå in på den mer kuperade och naturliga lilla skogsstigen för att hitta våra första motiv. Claes stannar upp och samlar ihop gruppen för att ge några snabba tips innan vi kastar oss över tallar, granar och stenformationer.

– När man fotograferar landskap använder man sig ofta av små bländare för att få ett stort skärpedjup, tanken är att man oftast vill ha skärpa på allt. Man ska visa något som man själv sett. Landskapsfotografering handlar om att hitta de bilder som naturen skapat, att hitta ådran för platsen. Vi kommer att gå upp här, det är ganska kuperat och kan vara lite jobbigt att gå, men vi arbetar oss genom skogen och sen tar vi lunch och fortsätter upp mot sjöarna.

Gruppen börjar spridas ut längs stigen och letar motiv. Claes stannar upp vid en tall han tycker ser fin ut och några i gruppen tar rygg på Claes och lyssnar på hans resonemang när han förklarar hur han tänker med bilden han vill ha.

– Här är det viktigt att man placerar kameran vinkelrätt mot trädet så att linjerna blir raka, förklarar Claes medan han justerar in sitt stativ.

Han fäller ut skärmen på sin kamera och gruppen lutar sig fram för att se hur han komponerat bilden.

Vi går vidare i skogen, krokiga tallar som vrider sig i alla möjliga former över klipphällarna omringar oss och i skogen hänger ett lätt regndis. Luften är fuktig och ­temperaturen behaglig, det är inte alls så kallt som man skulle kunna tänka sig. Åt vilket håll man än vrider sig kan man se en fotograf stående böjd över sitt stativ och fokuserat titta genom kamerans sökare. Eller någon som lite lätt uppgivet ser sig omkring efter ett bra motiv.

– Kom ihåg uppdraget nu också, det här är typiska miljöer för Tyresta, säger Claes och pekar ut mot de gamla krokiga tallarna.

Utmanande med landskap

Uppe på en sten står Karin Kronwall och letar i sin sökare.

– I vanliga fall brukar jag fota makro med stora bländare, det här är ju helt tvärtom, så det är en utmaning! Sen tycker jag att det är ganska bökigt med stativet, det tar så mycket längre tid, säger hon med ett frustrerat skratt.

Karin vann sin plats på Workshopen på Fotomässan förra året i Kamera Bilds monter och tycker att det är roligt att få chansen att prova på något nytt.

– Annars brukar jag mest vara ute i naturen med familjen och då åker oftast makrot fram. Det är lite lättare att hitta spännande motiv då tycker jag. När man dyker ner i det lilla landskapet och förstorar upp det blir allt så spännande, det här är en större utmaning, men det är roligt, berättar hon.

Claes vallar flocken vidare i skogen, vi har ett schema att hålla oss till och det gäller att ta sig framåt hela tiden. Vi har nu lämnat stigen helt och trampar fram i blåbärsriset. Då och då stannar någon till och ställer ner sitt stativ för att ta en bild.

– Att fotografera i naturen är lite som att vara ute och plocka svamp, man måste hålla ögonen öppna hela tiden, säger Claes och ställer ner sitt stativ framför odonris som antagit en färgsprakande kombination av rött och gult.

– Jag tycker att skogen här är ganska rörig, säger Monika.

– Hur vet jag vad jag ska fotografera?, fortsätter hon lite frustrerat.

– Det har gjorts undersökningar på sånt här. Människor gillar ordning och reda, vi trivs bättre i en gammal plantskog än en sån här naturlig skog där träden växer huller om buller. Vi blir tryggare när vi kan se lite längre och få en överblick. Här är det landskapsfotografens uppgift att försöka skapa ordning i kaoset. Försöka hitta mönster eller linjer som ger en spännande bild, svarar Claes.

Kollar in proffset

Vi lämnar de färgglada buskarna och går vidare upp på en höjd där klipporna breder ut sig och det blir mer öppet. Fotograferna radar upp sig med sina stativ, som en armé redo för anfall med sina objektiv riktade mot den grå-grön-brunspräckliga skogskanten ett femtiotal meter bort.

– Här öppnar det upp sig lite, då kan vi få in lite mer luft i bilderna. Nu fotograferar vi mot en vägg av skog, då är det väldigt viktigt med bra upplösning och högt dynamiskt omfång. Jag tar ett kort tele här för att kunna göra ett tajtare utsnitt. Den här typen av subtila bilder passar oftast bättre i tryck på papper än på en skärm. Där fungerar glättigare och färgstarkare bilder bättre. Det kan vara värt för er att tänka på som ska ta fram bilder till Tyrestas Instagramkonto, förklarar Claes.

– Jag försöker smyga efter Claes och kolla hur han gör för att snappa upp så många tips som möjligt. Det här är jätteroligt och vi har ju perfekt väder, säger Anders Ahlbom och spanar in hur Claes väljer sitt utsnitt.

Tiden börjar rinna iväg och det är dags att röra sig vidare. Claes ropar in sina adepter och klickandet av stativ som fälls ihop sprider sig i den annars tysta skogen. Vi går på led. Charlie Malmqvist från Zoom fotoresor som arrangerar workshopen får i uppdrag att gå sist och se till att alla hänger med.

– Det är tät skog här så det är lätt att gå vilse, berättar Claes.

Vi klafsar vidare genom myrar och små bäckar som ­bildats av allt regnvatten.

– Det är annorlunda att vara ute med en lite större grupp så här. Svårt att vara alla till lags. Men det är ju en annan grej än att hålla föredrag inomhus. Det är ju här ute vi fotograferar, det är här man kan praktisera det man pratar om, mer »hands on«, säger Claes.

Små bäckar, våtmarker, kuperad granskog passeras på väg till lunchplatsen. Plötsligt spricker himlen upp något och solen börjar lysa igenom lite starkare.

– Oj, vad fint det blev!, utbrister någon i gruppen.

– Ja, det blev riktigt bra, men jag ser inga givna motiv här så jag tycker att vi går vidare istället för att lägga tid på den här platsen, säger Claes och manar på sina adepter.

Grundbulten i landskapsfotografi

En stund senare har vi kommit fram till lunchplatsen och gruppen sprider ut sig på bänkar, rötter och annat som går att sitta på. När det sista av mackorna har slunkit ner i deltagarnas magar börjar Claes diskutera vad som ska hända nu. Det är en bit att gå till nästa planerade mål för dagen och hittills har det tagit lite mer tid än beräknat så Claes börjar fundera på om planen ska läggas om.

– Min tanke var att vi skulle gå upp till Årsjön och Årsjö­tjärnen, det tar kanske 40 minuter att gå, sen ska vi fotografera lite och sen är det en och en halv timme tillbaka till Tyresta by. Men vi kommer att gå samma väg både fram och tillbaka till sjöarna så om man vill kan man ju stanna här och fotografera, menar Claes och fortsätter:

– Det här är en av grundbultarna i landskapsfotografi. Innan kameror, objektiv och exponeringar så måste man bestämma sig för var man ska vara, hur man ska disponera sin tid för att utnyttja förutsättningarna på bästa sätt, förklarar Claes.

Ett par i gruppen bestämmer sig för att stanna kvar medan merparten vill ta sig upp till Årsjötjärnen och dess myrstränder. Efter ytterligare en promenad står vi med fötterna­ nedsjunkna i den blöta myren. De som inte har vatten­täta skor muttrar något om blöta fötter, men klickandet från stativen som fälls upp visar att entusiasmen ännu finns kvar i gruppen.

Eva Pettersson är en av de som riktar sitt objektiv ut mot tjärnens mörka, humusfärgade vatten.

– Naturfotografi är det jag sysslar med mest. Jag brukar hålla nybörjarkurser i fotografi på ABF så fotograferandet känner jag att jag har ganska bra koll på, men jag har bokat en längre resa med Claes så det var intressant att få lite koll på honom innan den. Sen bor jag på andra sidan skogen här så jag tyckte att det här var ett bra tillfälle att lära känna min egen skog också. Det är trevligt att vara ute med andra fotografer, annars brukar inte folk ha tålamod när jag vill stanna och fotografera. Det är ju inget problem nu, säger hon med ett skratt.

Efter att Claes visat hur han använder ett graduerat gråfilter för att hålla exponeringen i schack börjar deltagarna sprida ut sig kring sjöns strand. Klafsandet från stövlar och dämpade diskussioner om bildvinklar och motiv står för ljudfonden i den annars tysta skogen.

Bra med uppdrag

När slutarnas mekaniska klickanden börjar avta är det dags att gå tillbaka mot Tyresta by. En av de som gillade idén med att få ett uppdrag är Patrik Brolin.

– Jag tycker att det var jättebra med ett uppdrag, då går man inte runt och fotar på måfå när man sett en fin miljö utan har en ram för vad man ska fånga. Jag tror att jag fick till några bilder uppe vid sjön där som kan fungera, jag är inte lika säker med bilderna från skogen. Det var svårt att hitta några tydliga motiv där tycker jag. Men det har varit väldigt bra att kunna ägna sig åt fotograferandet hela dagen, då kommer man in i det på ett annat sätt än om man bara är ute en kortare stund. Jag tycker att jag har fått en hel del tips och knep som jag tar med mig, berättar han.

Väl tillbaka i Tyresta by är det dags för Claes att hålla ett kort föredrag om fotografi och visa lite bilder. Han går igenom ett par saker som man kan tänka på och tekniker för att komponera bilder på ett bra sätt.

Efter föredraget var det tänkt att deltagarna skulle gå igenom sina bilder och redigera de bästa, men eftersom vi kom tillbaka aningen sent blir det middag först, sen ­redigering. Middagen är efterlängtad efter en heldag ute i skogen med kameran i högsta hugg.

Under morgondagen kommer deltagarna att ta sig ut till kusten utanför Tyresta. Där ska de använda sina nyfunna kunskaper för att finna det karga landskapets karaktärsdrag och fånga dem på film.