Pavel Maira satsar på den lilla kameran

På den välfyllda gatan i centrala Stockholm råder tidig lunchstress och det är många som tagit tillfället i akt för att gå ut i solen en liten stund. Jag kliver in på cafét och får syn på den jag är här för att träffa.

Pavel Maira

Bor: StockholmGör: Mode- och porträttfotograf.Utrustning: Olympus OM-D E-M 5 Mark II, PEN-F, favoritobjektiven är 17mm f/1,8, 45mm f/1,8 och 75mm f/1,8. Webb: pavelmaira.com

Vi skakar hand och mannen som satt sig i den stora skinnfåtöljen presenterar sig som Pavel Maira. Fotograf, som i huvudsak fotograferar mode och porträtt.

För tolv år sedan när Pavel började fotografera professionellt kom han från en bakgrund där fotograferandet bara varit en hobby. Men på ett bananskal gled han in på ett jobb som sedan ledde vidare.

– Jag började fota vimmelbilder, det var en ganska stor grej då. Först var det nattklubbsvimmel, sen kändis­vimmel och sen fortsatte det bara, berättar han. I dag består hans uppdrag främst av porträtt- och modebilder. För både redaktionella och kommersiella kunder. Han älskar att fotografera människor, gärna människor som interagerar på något sätt. Kombinerat med ett modeintresse har det blivit naturligt att det är just porträtt och modebilder han siktat in sig på.

Fick IG på en fotokurs

Pavel har ingen fotografisk utbildning utan är självlärd inom allt han gör. Eller nej, han gick en fotokurs på gymnasiet.

– Men den fick jag IG i, det är ju lite komiskt med tanke på vad jag jobbar med i dag, säger han med ett skratt och fortsätter.

– Jag var mer fokuserad på att skapa en bild, inte stå i mörkrummet. Det tog ju sån tid, först skulle man framkalla filmen, sen kopiera bilden och sen kunde man skanna den och justera lite i datorn. Det där med framkallning i mörkrum var inget som lockade mig.

Jag frågar Pavel vad han tycker är de största skillnaderna med att jobba som fotograf nu och när han började för tolv år sedan.

– Det är både bra och dåliga saker som ändrats. Nu för tiden är det många som arbetar alldeles för billigt. Det är lätt att skaffa sig en bra utrustning och »alla är fotografer«. Men det krävs ju mer än en bra kamera för att kunna ta bra bilder. Det har hänt att en kund har bett om en offert och sedan valt någon annan som gjort jobbet billigare. Men när de ser resultatet är de inte nöjda och hör av sig till mig igen och frågar om jag kan komplettera eller göra om. Då blir det ju dyrare för dem i slutändan. Men samtidigt har det ju blivit billigare att vara fotograf nu för tiden. Det är billigare att köpa en bra utrustning idag och kamerorna har blivit mycket bättre. När jag började fota kunde man inte gå över ISO 400, då var det bara att slänga bilderna. Nu kan jag utan problem fota på ISO 1600 utan att behöva tänka mig för.

Pavel tycker också att det är skönt att tillverkarna till största delen har lagt ner megapixelracet.

– Det var ju en period där folk uppgraderade sina sexmegapixleskameror till åttamegapixelskameror bara för att, trots att det inte blev någon skillnad i bilderna. Nu verkar tillverkarna ha insett att det är andra saker som spelar roll för bildkvaliteten istället för antalet pixlar, säger han med ett skratt.

Sunda ideal

Modebranschen och den tillhörande livsstilen står ofta i rampljuset när det diskuteras ideal, både fysiska och livsstilsrelaterade. Pavel arbetar en del åt Frida förlag, magasin som ofta riktar sig åt yngre tjejer. Hur tänker man som fotograf i den här branschen?

– Man får tänka på hur man framställer folk och hur de ser ut. Det har blivit mycket bättre nu än för ett antal år sedan. Tidigare handlade det väldigt mycket om att vara så smal som möjligt. Men nu vill man snarare att modellerna ska se sunda och naturliga ut istället. Kunderna vill ju associeras med något positivt och hälsosamt, förklarar han.

Pavel påpekar dock att hans upplevelser av kunders önske­mål och hans eget arbete är relaterat till hur det är i Sverige.

– Jag har haft en del kontakt med dels modeller som jobbat utomlands men också utländska modeller och det verkar vara lite annorlunda i till exempel sydeuropa.

Att behålla det naturliga utseendet är något Pavel arbeta med även i retuscheringen. Även om det inte alltid är alla som tror på honom.

– Det händer att jag måste ta fram en orginalfil för att visa någon hur bilden såg ut från början, så att de ser att jag inte retuscherat så mycket som de tror, säger han och fortsätter:

– Retusch har en lite negativ stämpel, som att det betyder att man alltid förändrar någons utseende eller tar bort saker. Det är väldigt sällan jag gör sånt i mina bilder. En gång fick jag förminska en modells bröst i en bild för att kunden ville det. Men modellen visste om det och det var inga konstigheter.

Sociala medier är viktigt

– Syns man inte så finns man inte, svarar Pavel på min fråga om hur viktiga sociala medier är för en fotograf i dag.

– Det är ett väldigt bra sätt att skaffa kontakter och bygga upp ett nätverk. Men det är också ett väldigt enkelt sätt att visa folk vad det är man sysslar med, menar han.Däremot så tror han att bloggarnas tid delvis är förbi.

– Jag tror att de bloggar som kommer att överleva kommer att vara de som är uppbygda lite mer som magasin. Många av de som vill tjäna pengar på sina bloggar använder sig av till exempel Instagram för att locka in läsare. De behöver ju sidvisningar på sin blogg för att kunna tjäna pengar på reklam. Nu kanske det kommer att ändras lite när Instagram har gjort så att man kan se antal visningar på till exempel en filmsnutt, det ger ju möjligheter att få betalt för reklam där också.

Väljer Instagram före blogg

Pavel använder sig av sociala medier för att hitta till exempel modeller, det är enkelt att leta runt och hitta människor som man har någon gemensam kontakt med eller som är populär i en viss krets.

– Jag har själv försökt blogga lite om mitt fotograferande, skriva om hur man arbetat för att få fram en speciell bild. Men det går så mycket snabbare att bara lägga upp en bild på Instagram och skriva några rader att det inte har blivit så mycket av bloggandet.

Om du vill lyckas bättre med dina egna kanaler i sociala medier har Pavel ett par tips.

– Försök att fotografera människor som själva har många följare, det gör att flera ser dina bilder. Försök ha ett jämnt flöde av bilder, bomba inte med en massa bilder utan lägg ut få som du tycker är bra. Lägger man ut för mycket bilder kommer folk att tröttna och lägger du ut för få kommer de att glömma bort dig mellan varven. Sen är det viktigt att inte lägga upp för likadana bilder heller, lägg inte bara upp bilder på mat till exempel. Variation är bra och håller intresset uppe bland följarna. Försök att inte bara lägga upp jobb-bilder utan även lite mer personliga bilder. Inte för privata saker, men lite lagom, tipsar Pavel.

Han ser sitt eget instagramkonto som en blandning av marknadsföring och ett privat konto. Mest jobb men också en del privata bilder. Han har även ett annat konto som är ett rent arbetskonto där han bara lägger upp jobb-bilder.

Lagarbete

När Pavel är ute på jobb är han sällan ensam, vilket så klart säger sig själv eftersom han ofta har minst en modell med. Men utöver modellen är det en stylist och en makeup-artist med också.

Ibland har dessa med sig assistenter och kanske har Pavel också en assistent. Pavel gillar att arbeta i grupp med andra, han jobbar dessutom ofta med samma stylist och samma makeup-artist.

– Får jag välja själv så arbetar jag gärna med samma människor. Vi planerar jobben tillsammans och gruppen fungerar som ett bollplank. Jag kanske har en idé om någon plats vi skulle kunna vara på, någon annan känner till en modell som skulle kunna passa och så sitter vi och bollar vi idéerna mellan varandra tills vi är nöjda, berättar han.

Pavel menar också att det är mycket lättare att planera arbetet eftersom han känner de andra och vet hur mycket tid de andra behöver för att göra sina jobb.

– Den makeup-artisten jag oftast jobbar med är snabb men samtidigt väldigt noggrann, då vet jag att sminket kommer att ta en viss tid och så kan jag planera mitt plåtande efter det. Ibland när jag jobbat med andra har det dragit ut på tiden, då blir det svårare för alla, säger han.

Ibland har kunderna redan valt ut en stylist och en makeup-artist till jobbet, men det går oftast bra det också.

Modeller från gatan

Vid lite större budgetar eller om kunden har ett specifikt önskemål väljer Pavel och hans team oftast modeller från olika modellagenturer. Men lika gärna kan det vara människor som de hittar via internet, instagram, bloggar eller bara ute på gatan.

– Utmaningen när man ska fota med ovana modeller är att de allra flesta stelnar till när man riktar en kamera mot dem. När vi sitter här och pratar så är vi oss själva, men om någon riktade en kamera mot oss så skulle vi bete oss annorlunda. Det gäller att få folk att slappna av framför kameran så att de ser naturliga ut, säger Pavel.

Lita på en liten kamera

Pavel har varit Olympusambassadör i två år. Det började med ett möte med tillverkaren och ett lån av en kamera över julhelgen.

– Vi hade ett ganska förutsättningslöst möte och då fick jag låna en EM-1 och några objektiv över julhelgen. Jag skulle åka till London under helgdagarna och direkt när jag packade ner den i väskan tänkte jag »oj, vad lite plats den tar«. Jag använde den under helgen och gillade den, sedan dess har vi haft ett samarbete, berättar Pavel och dricker ur sin kaffekopp.

Han använder både Olympus-systemet och ett full­formatssystem. Men han har aldrig med sig sin stora fullformatskamera när han reser längre.

– Ett par gånger har jag tagit med mig båda systemen på jobb och fotat med båda kamerorna. Tagit samma bilder, med jämförbara brännvidder. I de färdiga bilderna är det svårt att se någon skillnad. När jag fotar ute på location är det stor fördel att ha bildstabiliseringen inbygd i huset. Jag var och fotade ett modereportage utomhus med båda kamerorna i lite svagt ljus, när vi tittade närmare på bilderna såg vi att nästan alla bilder från den andra kameran hade skakningsoskärpa medan bilderna från Olympuskameran var skarpa tack vare bildstabiliseringen, berättar Pavel.

Bildstabiliseringen tycker han även är ett bra hjälpmedel när han jobbar med film. Något som blir allt vanligare då många kunder även vill ha lite filmmaterial i samband med stillbilderna.

Filmfunktionen i hans fullformatskamera är bra, men eftersom den saknar bildstabilisering menar Pavel att han skulle behöva köpa en stor rigg för att filma stadigt. Med EM-5 Mark II, som han oftast har när han filmar, eftersom den har mikrofoningång, klarar han av att filma på frihand utan att det blir för skakigt.

Men den stora fördelen, som nämndes här ovan, är som sagt storleken. Pavel tar upp sin diskreta väska som stått bredvid hans fåtölj under hela intervjun. Jag har knappt tänkt på den.

– Här får jag ner två kamerahus och fem objektiv, säger han och öppnar den för att visa innehållet.

– Ska jag ta med lika mycket för min fullformats­utrustning behöver jag en stor rullväska, säger han med ett skratt.

Svårt att få kort skärpedjup

Pavel fortsätter att förklara att han blir mer kreativ med den lilla kameran för att han kan ha med den oftare. Inte bara när han jobbar utan även privat. Han kan testa saker och fota saker på ett sätt som han inte gör annars. Det ökar hans kreativitet.Nu är ju Pavel ambassadör för Olympus, så det är ju lite ofrånkomligt att han har mycket positivt att säga. Men jag frågar ändå om han tycker att systemet har några nackdelar.

– Ibland har jag lite svårt att få tillräckligt kort skärpedjup i jämförelse med fullformataren. Men jag brukar lösa det genom att ta en lite längre brännvidd, då går det oftast bra.

Pavel fotograferar nästan uteslutande med fasta objektiv. 17, 45 och 75 millimeter är hans favoriter, alla i f/1,8.Något som Pavel också pratar om är att vissa inte riktigt litar på den lilla kameran. Att man liksom inte är en riktig fotograf om man inte har en stor och tung kamera.

– Den yngre generationen verkar ha lättare att ta till sig att storleken inte behöver ha så stor betydelse när det ­gäller kameran, men det är oftast svårare att övertala lite äldre människor om att den fungerar bra. I slutändan är det ju bilderna som är det viktiga, inte kameran.