Peter Gunnars: Så plåtar han plåt

På skylten står det »Tierp centrum«.

Peter Gunnars

Se fler av Peter Gunnars bilder: petergunnars.com

– Vi åker väl in där för att se om vi hittar gänget, säger Peter Gunnars medan han styr sin Citroën Cactus i tätorten som är relativt okänd för honom.

Vi har den här morgonen redan snurrat runt några varv, på jakt efter en OKQ8-mack som tycks vara svår att finna.

– Nu får vi se Tierp också. Det är en håla som jag bara har passerat förut, skrattar Peter och konstaterar snart därpå: »men här har vi ju redan varit« när vi för tredje gången kör in i samma rondell.

Vid macken väntar dagens fotouppdrag, fyra sportbilar som för tillfället tvättas. De som Peter kallar för »gänget« är motorjournalister vid Auto Motor Sport (AMS). Flera av dem har han arbetat med under många år.

– De är väldigt engagerade i sitt arbete, vilket är kul. Alla försöker hela tiden på något sätt överträffa sig själva. Det är väldigt motiverande för mig att jobba med sådana personer.

Högt tempo under fotograferingen

Till slut når vi fram till macken och bilarna som AMS har lånat för test under några dagar. Utanför biltvätten står den nya BMW M2 som nu ska jämföras med Mustang GT, Mercedes A45 AMG och Audi RS3. Bilarna väcker en viss uppmärksamhet och en intresserad man vågar sig fram för att ta en närmare titt.

Peter plockar fram sin Nikon D810 och en reflexskärm för att genast börja fotografera detaljer på bilarna, medan de ännu är rena. Det går undan.

– Jag försöker hålla det här tempot på ett sådant här jobb. Det är inget filosoferande på något sätt, det fungerar inte ekonomiskt. Killarna på AMS vill också att det går undan så att de hinner testa bilarna.

Peter som har varit professionell fotograf sedan 1991, varav en stor del av den tiden med bilar framför kameran, vet i dag var han behöver lägga krutet.

– För mig är det här inget nytt. Många av de yngre killarna tar 200 olika vinklar av ett avgasrör. Jag tar en, max två.

Trots ett högt tempo kommer fotograferingen ändå att ta en stor del av dagen. När detaljerna är klara ska bilarna ställas upp för ett omslag till tidningen. Därefter bär det av ut på racingbanan i Tierp medan Peter fångar olika varianter av actionbilder. Totalt lägger han två och en halv dag på detta uppdrag, inklusive bildurval och redigering.

Måste vara intresserad av bilar

Som i en liten karavan lämnar vi Tierp centrum. Peters »Cactus« i täten, tätt följd av de något fräsigare bilarna. Ute vid Tierp Arena är den enorma parkeringen helt tom eftersom motorsportsanläggningen i dag är bokad för AMS räkning.

Journalisterna ställer upp bilarna mitt på den stora asfaltsytan.

Redaktionschefen John diskuterar med Peter om de inte ska börja med att fotografera ett omslag där.

– Ska du ha ett rullande omslag eller ett stillastående, frågar Peter.

– Ett stillastående tror jag blir bäst, svarar John.

Erik dyker upp och har invändningar:

– Vi använder arenan nu när vi har hyrt den. En parkeringsplats kan vi hitta var som helst.

– Ja, vi ska fota där inne också, men jag tänkte att eftersom det är så öppet här kan vi ta en vanlig uppställningsbild, förklarar John.

Micke ansluter till gruppen och har ett förslag: »Killen från arenan bjussar på kaffe.«

– Inte nu. Nu jobbar vi, svarar Erik.

För att komma fram till hur omslaget ska se ut plockar alla fram sina mobiltelefoner. De får representera bilarna och på bakluckan till BMW:n testas olika uppställningar. Av diskussionen förstår jag att intresset för bilar är stort i hela gruppen, även för Peter.

– För att kunna överleva måste du vara intresserad av det du håller på med. Är du ointresserad av bilar, då fungerar det inte, förklarar han och fortsätter:

– Jag har till exempel plåtat bröllop några gånger men det blir inget bra för jag är inte intresserad av det.

Vad är utmaningen för dig som fotograf i de här sammanhangen?

– Det är väl den där skiten, svarar Peter och pekar upp mot de gråsvarta molnen.

– Ja, det är den stora utmaningen i dag. Att göra något bra av något som egentligen är ganska tragiskt.

Du hade velat ha sol istället?

– Titta på de här bilarna. Egentligen är de plåtlådor, det är vad de är. Har du sol eller bättre väder än i dag, då har du stora delar av jobbet redan gjort för att få plåtlådorna att lysa. I dag har vi ändå tur eftersom det är lite roligare bilar – med former. Bilderna ska ju bli något som folk vill titta på.

Att Peter är fotograf har han en före detta flickvän att tacka för – eftersom hon gjorde slut med honom.

– Hon sa: »Dig kan man inte vara tillsammans med, du har ingen utbildning och inget yrke.«

Det var inte helt sant, för Peter hade redan haft 17 olika jobb. Han hade bland annat kört taxi och lastbil, jobbat som kock och varit anställd på sjukhus.

– Jag gjorde allt. Jag tog jobb bara för att jag tyckte det var kul. På den tiden kunde man jobba en vecka för att därefter säga »nej, det här var inget roligt – nu testar vi något annat istället«. Hade man lite mål i munnen då fick man jobb.

Att Peter inte har några problem att prata, har jag redan förstått. Historierna är många och fler ska de bli allt eftersom dagen framskrider.

Började som lärling på 80-talet

Flickvännens uppbrott resulterade hur som helst i att Peter tänkte »hur ska jag lösa det här nu?«.

– Jag satte mig ner, kokade en massa kaffe och började skriva upp alla yrken jag kunde tänka mig. Det slutade med att jag hade fyra yrken som jag valde mellan, varav ett var fotograf.

Alternativen civilingenjör, kock och sjukvårdare ströks, Peter hade gjort sitt val. Huruvida det godkändes av den före detta flickvännen framgår inte av historien, men Peter kan i dag blicka tillbaka på en lång karriär inom yrket. Han startade som lärling på 80-talet och jobbade i många år som fotoassistent för Hallgren Höglund. 1991 blev han egen företagare, även om han emellanåt har haft fasta anställningar, bland annat som bildredaktör på Auto Motor Sport. I dag är han på halvtid anställd som fotograf på bilmagasinet Gran Tursimo, den andra halvan ägnar han åt frilansverksamhet – som i dag på Tierp Arena.

»Med raw-filer fungerar allt«

Molntäcket börjar spricka upp och några solstrålar letar sig fram. Peter sätter på ett polarisationsfilter och ser en möjlighet medan han ställer upp kameran på ett stativ i riktning mot ljuset.

– Det ser nästan ut som en regnstorm i Västindien – dramatiska moln och massor av färger i bilarna med den kolsvarta asfalten som blänker. Läsarna vill ju att det ska vara spännande, att det ska hända något i bilderna. Om allt är jättetydligt och prydligt, hur kul blir det?

Han är inte rädd för att bilarna ska bli som siluetter. »Plåtar du med RAW-filer fungerar allt«, säger han. Men journalisterna på AMS är tveksamma och en diskussion uppstår. Peter står på sig.

– Kan du hantera motljuset blir bilden bra eftersom den får ett mycket hårdare uttryck med mer kontrast. Jag kommer att göra ut en jävligt bra motljusbild så ska de få se, säger Peter till mig när de andra har satt sig i bilarna.

Fotar med långa slutartider

Förmiddagen har passerat, alla detaljbilder och olika varianter av uppställningar är nu avklarade. Hungern ger sig dock tillkänna och vi åker tillbaka in i Tierp för att äta lunch. Över maten pratas det bilar, förstås. Och om när en kvällstidning på en löpsedel inte kunde skilja på rally och racing. Peter jämför det med att kalla Zlatan för ett handbollsproffs. Alla skrattar, även jag ler åt missen och gör en mental kom-ihåg-lapp: ha koll på begreppen när jag senare skriver ut den här artikeln.

Eftermiddagen ägnas åt bilåkning, på racingbanan. Peter ser att det står en pickup parkerad utanför arenans kontor. En stund senare sitter han, även jag, på flaket och känner vinddraget medan vi körs runt ute på banan. Peter foto­graferar så kallade medåkningsbilder, där alla sportbilarna ligger bakom pickupen i samma hastighet. Med en slutartid på 1/20-del får Peter allt runt omkring att bli suddigt medan bilarna är skarpa.

Knepet bakom bra actionbilder är att jobba med långa slutartider och när Peter senare står längs med banan och gör panoreringar använder han tider på 1/15-del eller 1/8-del – »för att få riktig fart på det«. Ser det ut som att bilen är parkerad, är det lika med ett misslyckande.

– Bil är ju fart. Det finns andra som enbart plåtar bilar stillastående för att man ska se ett linjespel. Det är också fint, men det är väldigt sällan jag jobbar så. Det berättar ju inte vad bilen används till. »Jaha, bilen står parkerad där. Dricker han kaffe eller är han och handlar blöjor till barnen?«

Snabba slutartider är det vanligaste nybörjarfelet, menar Peter.

– Du måste våga släppa på kontrollen och ha en panorering med åtta stycken exponeringar varav en kanske blir skarp. Det gäller att jobba med rörelsen i armarna. Ibland händer det även att jag låser fokus vid en specifik punkt där jag vet att bilen kommer att passera.

Panorerar med teleobjektiv

När vi satt på flaket växlade Peter mellan brännvidderna 14–24mm och 24–70mm för medåkningsbilderna. Längs med banan gör han panoreringar med antingen ett 70–200mm eller ett 200–400mm. Att panorera med en vidvinkel är inget Peter rekommenderar, eftersom den »vrider till bilarna ordentligt« och ger dem konstiga dimensioner.

Är det alltid slutartiden du utgår ifrån eller spelar även bländaren roll?

– Det beror på vad kunden vill ha. Ska jag plåta en bils inredning vill de ofta att det ska vara klart och tydligt, att man ser alla spakar. Då använder jag en 24mm och minst bländare 5,6 eller 8. Ska jag göra en cool bild med ett mer begränsat utsnitt, då vill jag ha oskärpa i bakgrunden och lägger mig någonstans kring bländare 4.

Ställer sig vid en kurva

Med jämna mellanrum svischar någon av bilarna förbi på banan. Nu är hastigheten hög eftersom journalisterna samtidigt testar bilarnas köregenskaper. Att någon skulle tappa kontrollen och fara ut på gräset vid sidan om banan, tycks inte oroa Peter. Han har ställt sig vid en kurva, cirka sju–åtta meter från asfalten, för att fånga bilarnas beteenden.

– Jag skulle vilja ha en riktig långsladd med Mustangen, säger Peter när Micke stannar till och frågar hur det går.

Under nästa varv levererar han beställningen och det bildas ett ordentligt rökmoln, vilket förstås blir häftigt på bild.

Vädret förbättras succesivt under eftermiddagen och solen skiner starkt när Peter anser sig färdig för dagen – han har fått det material han behöver. Tre stycken 32 gigabytes-kort är nu fulla.

– Det blir ju en del. När jag jobbade som fotoassistent på 80-talet tillbringade man en dag med att ta polaroider för att sen exponera fem stycken 4x5-tums bladfilmer. Det var allt man gjorde på en hel dag. En skön tillvaro men jag tror inte det är många som jobbar så i dag.

Var det mer genomtänkta bilder förr?

– Ja, o ja. Man planerade mycket hårdare kring varje bild än vad man gör i dag. Förr diskuterades det igenom saker före en fotografering, i dag är det mer »jaha, vad kan vi få ut av det här« när man väl har kommit hem. Det är en helt annan attityd till själva fotograferandet i dag.

Finns det fördelar med den moderna tekniken?

– Ja, när jag jobbade med analog film var man alltid livrädd fram tills det att man hade de framkallade diafilmerna eller negativen i handen. Nu kan jag direkt se om jag har gjort något bra eller inte.

Tekniken har underlättat och även gjort det möjligt för fler att vara fotografer. Att få till en bra bild är inte så svårt i dag, menar Peter. Men att lyckas med det om och om igen är vad som skiljer proffsen från amatörer.

– Som i dag, det räcker inte med att jag kommer hem med två bilder. Det här ska ju fylla 16 till 20 sidor i tidningen. Då måste allt hålla en kvalitet. Ibland ser man någon fotografs bild som kan vara helt »outstanding«, samtidigt undrar jag alltid: har han eller hon gjort fler bra bilder eller är det bara den? I dag hade det kunnat vara spöregn, även då måste jag komma hem med något som går att publicera och som är spännande. Jag har den här dagen på mig, då gäller det att anpassa sin fotografering efter förutsättningarna. Däri ligger själva svårigheten.

Vad hade du gjort om det regnat?

– Vi hade nog krupit in under taket där borta medan vi tog detaljbilderna. Actionbilderna hade vi fått ta i regnet, och det är inte mer med det. Men då hade inte D810:an varit ute, den hade legat i kameraväskan för den kameran vågar jag inte använda i det läget.

Även om Peter är nöjd med sin Nikon D810 är den inte tillräckligt vädertätad, vilket är anledningen till att han i dag funderar på att ersätta sin gamla D3:a med en D5:a.

– På 810:an har du en liten blixt som sitter ovanpå. Sådana grejer gör att den inte känns som en riktigt professionell kamera.

Tycker du fortfarande det är lika kul att fota bilar, efter så många år i branschen?

– O ja. Visst. Det har vridits allt mer åt att man i dag blandar ämnet människa och bil, att du inte bara testar volymen på bagageutrymmet eller krängningshämmarnas tjocklek. Utan du blandar även in människors historier vilket jag tycker är roligt. För det roligaste som finns är ju historier, säger Peter.

Han funderar en sekund innan han lägger till:

– Och att köra bil är alltid kul.

Se fler av Peter Gunnars bilder: petergunnars.com