10 analoga filmer vi minns

Kodak T-max

Svartvit film där skillnaden mot den populära Tri-x är att T-max är mer finkornig och därför mer omtyckt för till exempel porträtt. Enligt Kodak själva är den också skarpare än Tri-x, de går till och med så långt som att det är världens mest finkorniga svartvita ISO 100 film. Filmen finns i ISO 100, 400 och 3200.

Kodak Tri-X

Om man har arbetat som fotojournalist under 60- och 70-talet har man troligen plåtat en hel del med Tri-x. Det är en av de populäraste svartvita filmerna genom historien. När den kom ut 1954 klassades den som en väldigt snabb film med sina 200 ISO, nu finns den med ISO 320 och 400 där 400 är den vanligare. Filmen kan dock pressas upp till ISO 6400 med en speciell teknik vid framkallningen. Under 70- och 80-talet blev den allt mindre populär då färgfilmen tog plats allt mer. Det kom däremot ut en ny version 2007 med ett finare korn.

Fujifilm Provia

Provia är liksom Astia och Velvia en diafilm anpassad för dagsljus. Provian har lägre färgmättnad och kontrast än Velvian, men inte riktigt lika mjuk som Astian. Den hamnar mitt emellan de två »extremerna« och ses lite som en standardfilm. Filmen finns i två känsligheter ISO 100 och 400. Brukar uppskattas av fotografer som sysslar med crossprocessing, vilket innebär att man framkallar diafilmen som om den vore en negativ färgfilm.

Fujifilm Astia

Populär diafilm bland porträtt- och modefotografer då den har bra hudtoner och låg kontrast. Astia har en mer dämpad färgskala än Velvia, men enligt Fujifilm själva har den samma fina korn. Den ska även kunna hantera att pressas två steg utan stora förändringar i färg, ljus och kontrast.

Fujifilm Velvia

En diafilm känd för sina mättade färger och sitt fina korn. Velvia kom ut på marknaden 1990 och blev snabbt populär bland fotografer. Den tog upp konkurrensen och tog över från Kodaks populära Kodakchrome. Färgåtergivningen ansågs av många vara bättre och den framkallades i E-6 processen vilket var samma process som andra diafilmer (Kodachrome kräver en speciell process). Original-Velvian var en ISO 50 film, men senare kom även Velvia 100 och Velvia 100F som hade ännu mer mättade färger. Orginalfilmen med ISO 50 slutade tillverkas 2005 men kom då i stället som ISO 100.

Kodak Kodachrome

Kodachrome var den första diafilmen som dök upp på marknaden och blev en av de mest klassiska. Tyvärr var metoden för att framkalla filmen omständigare än den senare E-6processen, detta gjorde att färre och färre använde sig av filmen och till slut var det bara ett enda labb i usa som kunde framkalla filmen med den ursprungliga processen. 2010 fick även Dwaynes Photo, som var den sista som framkallade Kodachrome, sluta på grund av att Kodak slutat tillverka kemikalierna som behövdes för arbetet. Filmen fanns i ISO 25, 40, 64 och 200.

Fujifilm Sensia

Sensia var Fujifilms konsumentdiafilm till skillnad från Velvia, Astia och Provia som är deras professionella filmlinje. Den fanns i ISO 100, 200 och 400. Utseendemässigt hade den en neutral färg- och tonåtergivning och passade därför som en film till det mesta. Sensia togs ur tillverkning 2010.

Agfa Scala

Svartvit diafilm som, liksom Kodachrome, hade en knepig framkallningsprocess. Några som tycker till om filmen konstaterar att det var lite kul med en svartvit diafilm men att till exempel Kodak T-max var ett bättre alternativ för pappersbilder.

Kodak BW400CN

BW400CN är en svartvit film som framkallas som en vanlig negativ färgfilm. Det gör den både enklare och billigare att fotografera med eftersom vanliga labb kan ta emot den. Tyvärr är filmen inte alltid helt svartvit utan man får ofta olika färgtoner i bilderna, oftast i brunt eller grönt. På grund av det lägre priset än vanlig svartvit film är den populär bland hobbyfotografer som vill testa svartvit utan att betala mer än för negativ färgfilm.

Agfa CT Precisa

Precisa är den enda diafilm som Agfa fortfarande har kvar i sitt sortiment. Den levererar, enligt dem själva, neutrala färger och fint korn i ISO 100. Den riktar sig till entusiasten och hobbyfotografen och är därför inte lika dyr som andra diafilmer, något som har gjort den förhållandevis populär trots Fujis och Kodaks dominans på området.