Roger Brendhagen: Mer än ett porträtt

Bilden fryser och ljudet försvinner, även om Rogers norska är lätt att förstå så är det snudd på omöjligt att göra en intervju när man inte hör svaren på sina frågor och den man intervjuar inte riktigt uppfattar frågorna. Vi löser det hela med hjälp av ett telefonsamtal för ljud och videosamtal för bild. Modern teknik har, trots all sin fantastiskhet, sina begränsningar.

Roger Brendhagen, som är fotografen i andra änden av samtalet, befinner sig i ett fjällhotell i Dovrefjäll i Norge. Han har stått bakom kameran yrkesmässigt i tjugo års tid, hela tiden med naturen som huvudmotiv. I Dovre kommer han att vara i tre veckor för att fotografera, ha workshops och guida fotografer till bilder på myskoxar och fjällrävar. Roger har rest mycket under sina tjugo år som naturfotograf, så pass mycket att under vissa år haft uppåt dryga 300 dagar hemifrån. Men nu har han försökt ändra på det.

– De senaste åren har jag försökt packa ihop mina res­dagar lite mer, som nu när jag är borta i ett par veckor. Då ser jag till att få ut mycket av varje resa istället. Jag har blivit bättre på att säga »nej« nuförtiden, förut tackade jag ja till i stort sett alla förslag jag fick.

När han är iväg låter han ljuset styra hur dagarna ser ut. Oftast blir det att fotografera från soluppgången tills framåt tiotiden, då åker han tillbaka för frukost och för att skriva och sköta insäljning av artiklar, bilder och annat. Ett par timmar innan kvällsljuset åker han ut igen och är på plats i god tid för att låta djuren dyka upp framför hans kamera.

Började med musiken

Men om vi tar och backar bandet en aning, hur kommer det sig att en professionell musiker som turnerat med en av Norges mest folkkära artister nu hellre spenderar sina dagar under en kamouflageduk på fjället än på en scen framför ett publikhav?

– Turnélivet var väldigt stressigt, jag reste en massa men såg bara insidan på hotellrummen och ställena man spelade på. Varje gång jag fick en lucka under turnéerna tog jag mig ut i naturen. Det var där jag kunde varva ner och hitta lugnet, berättar Roger.

En bit in i karriären blev roger allvarligt sjuk i nästan ett år, något som blev en vändpunkt för honom i karriären.

– Jag kände att när det här är över, då ska jag sluta med allt det här och göra något annat. Så när jag slutade som musiker började jag skriva istället. Jag skrev bland annat åt tidningen Vi menn. Ganska snart började jag även fota en del till reportagen jag gjorde, fortsätter han.

Roger har alltid varit intresserad av naturen, hans pappa tog med honom ut i skog och mark ofta när han var liten. Något som la grunden för hans framtida karriär.

Vartefter började han fotografera allt mer och till slut var han snarare en fotograf som skrev ibland än tvärtom.

2002 gjorde han en längre resa till Antarktis, de bilder han lyckades ta skapade ett stort intresse och han lyckades sälja en hel del reportage från resan. Det blev en ordentlig knuff framåt hans bana som naturfotograf.

Farliga djur säljer

Roger lärde sig snabbt att farliga djur var något som sålde bra. Ormar, krokodiler, rovdjur och så vidare.

– Säger du åt någon som tycker att ormar är läskiga att »om du klickar här så kommer det en bild på en orm« så kan du ge dig på att de klickar, säger han och skrattar. Roger växte upp på en plats där det fanns mycket orm och han blev tidigt fascinerad av dem.

– Min mamma var livrädd för ormar, hon nästan svimmade om hon fick syn på en. Det gjorde nog att jag tyckte att de var lite extra spännande när jag var liten, säger Roger med ett skratt.

Rogers fascination för ormar har tagit honom till en del exotiska platser för att fotografera dem. Men han har också gjort sig känd hemma i Norge som någon som kan ormar.

– Det var inte så länge sedan det blev tillåtet att ha vissa ormar som husdjur i Norge, men folk hade det ju ändå och ibland när de rymde ringde polisen till mig för att få reda på vad det var för något de hade hittat, berättar han.

Roger tycker att ormar är vackra djur. De är inte alls kalla och slemmiga som många försöker få dem att framstå som, tycker han.

– När jag lägger ut bilder på ormar på instagram eller på Facebook brukar jag få kommentarer som »den var ju faktiskt fin, jag kanske inte ska slå ihjäl dem nästa gång jag ser dem«. Så jag tänker att varje gång jag lägger ut en bild så räddar jag livet på en orm.

Han håller upp sin vänstra arm, en mattsvart orm slingrar sig sakta kring armen.

– Det här är en Norges längsta huggorm i naturlig storlek, säger han och vrider armen så att hela tatueringen syns.

– Mamma är inte så förtjust i den, men jag gillar den, säger han och skrattar igen.

Roger är en van föreläsare och reser runt i hela norden för att berätta om sina bilder och de miljöer han fotograferar. Han gillar inte att bara visa fina bilder utan vill ge en bredare bild av motivet, och de problem de kan tänkas stå inför.

– Jag vill inte komma med pekpinnar och säga åt folk vad de ska göra, men jag vill berätta om de problem som finns så att folk får tänka efter och fatta sina egna beslut.

Han berättar om en föreläsning om isbjörnar där han i slutet av föreläsningen frågade publiken om de tänkt på något speciellt när de sett bilderna.

– »Det var ingen is på bilderna«, sa jag. »Det var bilder på isbjörnar men det fanns ingen is på någon av bilderna, för den har smält bort«. Då reagerade en del och man såg att de började fundera, förklarar Roger.

Måste hitta rätt vinkel

Men det är inte bara de som går på hans föredrag som Roger vill upplysa om miljöproblemen. Han försöker även få andra att ta till sig informationen.

– De som är svåra att nå är ju de som inte söker sig till informationen självmant. Om du är intresserad av fotografi eller natur, ja då kanske du går på ett föredrag eller läser en tidning om de ämnena. Men om du till exempel bor i stan och inte är intresserad av naturen, då söker du dig inte till den informationen. För att nå de människorna försöker jag få in artiklar i andra tidningar som inte främst riktar sig till de naturintresserade. Det är svårare och man måste hitta rätt vinkel för att det ska passa. Man måste hitta något ­speciellt, något som är relevant. Att tjata om saker som andra redan gjort brukar inte generera så mycket intresse, förklarar Roger.

Mer än ett porträtt

När Roger började fotografera var hans målsättning att fånga en bra bild på arten han fotograferade och sedan vara nöjd, men nu har han gått några steg längre.

– När du har fångat en bra bild på arten, ett porträtt på en individ, vad gör du då? Jag vill skapa en större förståelse för den art jag fotograferar. Då måste jag visa djuren i sin miljö. Mina bilder måste svara på frågor. Var bor de? Vad äter de? Hur beter de sig? Det blir ett mer journalistiskt tänk än att bara stanna vid en beskrivande bild av djurets ­utseende, berättar han.

Eftersom han dessutom regelbundet säljer hela reportage till tidningar så måste hans bilder kunna berätta en historia som passar ihop med en text. Då går det inte bara att ha en massa porträttbilder på djur.

För att kunna fånga de bilder han behöver räcker det inte med att vara ute mycket och ha tur.

– Jag lägger ner mycket tid på att läsa på om de djur jag ska fotografera, ju mer jag vet desto mer »tur« har jag när jag fotograferar, säger han.

Det gäller ju också så klart att fotografera på djurens villkor. De är levande varelser och vissa av dem är inte helt ofarliga.

– Bara för att jag vill ha en bra bild kan jag inte bete mig hur som helst, man måste respektera djuren och hålla sig på avstånd och se till att de inte störs.

Något han ofta packar ner i kameraväskan är en bok, det blir många timmar i gömslen eller under kamouflagefiltar. En bok är ett bra tidsfördriv, som längst har det blivit elva dygn i ett gömsle för Roger.

– Sitter du i ett gömsle och väntar på att en björn kommer så är det viktigt att du inte stör djurlivet runt i kring gömslet innan björnen kommer fram. Det kanske sitter en fågel snett bakom gömslet som du inte ser, om du börjar veva med ett objektiv då så kommer den att sticka och då fattar en björn att det är något fel, förklarar Roger.

Ofta när han går ut med kameran har han tio–tolv olika idéer på bilder som han vill ha. Han har även en lista på bilder som han vet att han behöver för föreläsningar eller reportage, vissa av dem tar längre tid att fånga, andra går fortare.

– Bilden på en fjällräv mot månen tog tio år innan jag lyckades ta, det blev en ganska känslosam upplevelse, berättar Roger.

Fjällräven är ett djur som ligger honom nära hjärtat då han arbetat med dem under många år, samma sak med myskoxen som han också fotograferat sedan tidigt i sin ­karriär.

– Det är en fantastisk upplevelse att få se dem i naturen.

Manuellt – för kontrollen

Även om han oftast har en plan för sitt fotograferande händer det att han går ut med bara ett makro-objektiv och experimenterar sig fram. Roger tycker att makrofoto är ett bra sätt att lära sig fotografi.

— Man ser direkt skillnaderna mellan att använda en stor och liten bländare, hur slutartiderna påverkar bilden och så vidare, menar han.

I början av sin fotografiska karriär ville Roger gå på en fotoutbildning för att lära sig grunderna ordentligt. Men hans dåvarande mentor tyckte att det var en dålig idé.

– Han sa att jag skulle »förlora mitt öga« om jag gick på en utbildning. Då fattade jag inte riktigt vad han menade, men nu förstår jag. Jag läste mycket tidningar och böcker för att lära mig, då fanns inga internetforum där man kunde få svar på sina frågor utan man var tvungen att läsa och prova sig fram, säger han.

Roger fotar alltid helt manuellt, då vet han att exponeringen blir som han vill.

– Om du fotograferar med automatik så kan du aldrig vara riktigt säker på att bilden blir exakt som du tänkt dig, menar han.

På grund av att han sätter exponeringen korrekt direkt i kameran behöver han sällan lägga speciellt mycket tid i datorn på sina bilder.

– Jag skulle gissa att jag i genomsnitt lägger ner runt 20 sekunder på en bild i Lightroom. Det var en evighet sen jag använde mig av Photoshop, jag behöver bara en bråkdel av de funktioner som finns så det känns bara onödigt, förklarar Roger.

Får självförtroende som ambassadör

Sedan dryga tio år tillbaka är Roger ambassadör för Nikon, något han är glad och stolt över.

– Att jag fått vara kvar så länge känns som ett kvitto på att jag gör något bra. Jag vet att jag inte är den bästa naturfotografen, men jag försöker att alltid vara trevlig och svara på alla frågor jag får via sociala medier eller av ­människor jag möter, jag håller många kurser och föreläsningar. Jag syns helt enkelt, menar Roger.

I början var han inte riktigt säker på vad han skulle ha sociala medier till. Men när han märkte responsen han fick på de bilder han lade ut så insåg han att det kunde vara ett bra verktyg.

– Nu behöver jag inte marknadsföra mina workshops längre, jag lägger bara ut dem på min facebook så fylls de upp ganska snabbt.

Han använder även sina sociala medier för att göra inlägg i miljödebatten.

– I Norge är vargdebatten ungefär lika infekterad som i Sverige och det händer att jag gör inlägg angående vargen på facebook. Frågan är väldigt känsloladdad så det gäller att fokusera på fakta och forskning. Oftast får jag mest positiv respons men det trillar alltid in en del människor som inte gillar vad jag skriver. Jag är ju en ganska offentlig person i de kretsarna, jag har en bil med mitt namn på och sånt så ibland tänker jag igenom om jag orkar med den delen av uppmärksamheten innan jag gör ett inlägg. Vissa veckor låter jag bli för att jag känner inte för att hantera den typen av påhopp och hot, berättar han.

600mm är favoriten

I hans kameraväska hittar man allt som oftast D5, D850 eller D500-kamerahus. 600mm, 200–400mm och 24–70 är de objektiv som i stort sett alltid är med. Vet han på förväg att det kommer att bli långa avstånd åker även 800mm med.

– Jag skulle gissa att 70 procent av mina bilder är tagna med 600:an, säger han.

För någon som har tillgång till den utrustning han behöver, hur viktig blir utrustningen?

– Jag behöver ett kamerahus med snabb seriebildstagning och riktigt bra autofokus som ger bra bilder på höga ISO. Utrustningen måste vara snabbjobbad. Det handlar ju om att sitta stilla i många timmar och när något sedan händer så går det undan. Då måste grejerna hänga med, resonerar han men fortsätter.

– Det är trots allt personen som håller i kameran som avgör hur bilderna blir. Ibland byter jag utrustning med personer på min workshop som har en enklare kamera och ett enklare objektiv och jag kan ta bilder som jag är nöjd med med den utrustningen också. Det handlar mycket om att lära sig hantera det man har.

Många ben att stå på

– Många naturfotografer idag klagar på att det är svårt att försörja sig som naturfotograf, men det handlar om att ha många ben att stå på rent ekonomiskt, berättar Roger.

Förutom att han säljer en del bilder så har han en hel del workshops, utställningar, reportage och föreläsningar med sina bilder.

– Jag brukar säga att arbetet är ungefär 49 procent för­beredelser, 1 procent foto och 50 procent försäljning, berättar han med ett skratt.

Förutom de traditionella inkomstkällorna har han provat lite andra saker. Bland annat vykort.

– Man tänker ju att folk inte skickar vykort längre, och de gör de inte heller, men många gillar att köpa vykort och ha hemma. Sätta upp på frysen eller ha som ett litet minne från en resa. Det ger inte så stor vinst för varje vykort, men säljer man en del så blir det en slant, förklarar Roger.

– Via kontakter har jag fått tag i flera personer som kan översätta mina texter så att jag kan sälja reportage till flera olika länder. Det är lättare att sälja reportage om nordisk natur till tidningar utomlands än vad det är att sälja bilder från till exempel afrika till nordiska tidningar.

Även om Roger tidigare inte varit så intresserad av att tävla med sina bilder har han börjat delta i några tävlingar. Och det har gått rätt så bra.

– Det är så klart roligt att bli nominerad och vinna priser, men det som varit roligast är att det har gått bra med bilder som inte är de typiskt vackra naturbilderna, utan med bilder som har en viktig berättelse, berättar han.

Bilderna visade nämligen havssulor som byggt sina bon av plast de hittat i havet. Plast som blivit till dödsfällor där många fåglar fastnar och dör i sina egna bon.

Roger jämför gärna sina nya bilder med bilder han tog för många år sen.

– Det är bra för då ser man hur mycket man utvecklats, jag försöker helst att jämföra mig mot mig själv, berättar han.

– Det finns alltid något att förbättra, jag kan ta en bra bild som jag är nöjd med. Men ändå börjar jag tänka hur jag kan göra den bättre. Kan jag flytta lite på mig så att ljuset kommer in annorlunda? Kan jag byta objektiv? Jag kan justera exponeringen? Borde jag ha väntat lite mer? Och så vidare, förklarar Roger.

– Det är väl därför jag aldrig känner mig fullärd som fotograf.