Sara Arnald: Molnet är inte sjunde himlen

Tänk om våra mail, offerter, telefonböcker och kalendrar skulle hamna i fel händer? För att inte tala om våra bilder …

Så hamnade vi där ändå, kanske snabbare än vi trodde. Och de flesta av oss är relativt glada och lyckliga över det. Färre hårddiskar att släpa på och enklare backuprutiner. Viktig data förloras allt mer sällan och det var länge sedan någon kollega skrek i panik över att filofaxen förlorats i en taxi (en James Belushi-film från början av nittiotalet hade till och med detta som huvudtema). Våra smarta telefoner må gå sönder oftare än de gamla papperskalendrarna, men vår information vilar säker däruppe i molnet. Det är dyrt att tvingas köpa en ny telefon, men inget är så kostsamt som att förlora data.

Men det tycks nu som om vi blivit söndercurlade av molnet. Vi har slutat att ta ansvar, tänker att någon annan säkert har koll på grejorna.

Jag har själv börjat slarva. När det är dags att lämna in deklarationen och det saknas ett kvitto från ett programvaruköp är det bara att logga in på webbutiken och ladda ner det från köphistoriken. Försvunna flygbiljetter finns i mailboxen och samtliga fakturor som jag betalat till webbhotellet finns prydligt uppradade på min kundsida.

Så det är kanske inte konstigt att jag börjat få märkliga (och oroande) frågor om förlorad information från några av mina uppdragsgivare. Det är dock inte fakturaunderlag de saknar. Ej heller en specifikation eller ett kontrakt. Det har gått så långt att de saknar själva bilderna de köpt rättigheterna till. Numera handlar det om att de helt glömt att ladda ner dem från min leveransserver, de förutsätter att jag är ett slags streamingtjänst och tänker sig arbeta och länka in bilder direkt från min Dropbox. Det hela är mycket märkligt.

En uppdragsgivare från en stor organisation kontaktar mig, de anlitade mig för fotouppdrag för nästan ett år sedan och undrar nu var deras bilder tagit vägen. Det är alltså inte en uppriven privatperson som ringer för att hårddisken har kraschat och bröllopsbilderna förlorats. Det här är en bildinköpare med en it-avdelning som täcker ett halvt våningsplan, antagligen har de minst fyra uppsättningar säkerhetskopior av samtliga lagringsenheter i sin maskinpark. Men just bilderna …

Jag sitter i Italien med pannan i djupa veck. Jag har (hade) semester. Beställaren har panik. Det tar tre mailvändor innan jag lyckas förklara varför de måste ha sina egna kopior av filerna. Att min leveranslänk bara fungerar i någon vecka – nu, ett halvår senare, har jag arkiverat bilderna i min studio. Och att det tar fyra dagar innan jag är hemma igen.

Det tog en försvarlig tid att lösa deras problem, nästan lika lång tid som själva fotograferingen. Tid jag måste börja debitera för, leveransstrul tar större och större del av min arbetstid. Faktiskt sitter jag och skriver en leveransdisclaimer i detta nu.

Eller så får jag lämna molnet och återgå till att leverera bilderna på dvd.Kanske bäst att jag går och köper en filofax med en gång.