Solen spänner musklerna

Vad kan man säga? Sist jag skrev om fantastiska solfläcksregioner som nästan garanterat kunde erbjuda fyrverkerier hände precis ingenting. Eller? Dagarna innan artikeln tog form syntes enorma utbrott från solens östra kant från uppenbarligen potenta områden, dvs det som kom att rotera in i mer jordritkad position lite senare. Det visade sig vara inte en, inte två utan hela tre områden. Väl synliga, och i perfekt skottlinje, var de stabila och den magnetiska uppbyggnaden inte helt lovande för kraftiga utbrott. Ganska snart avskrevs allt hopp om en färgsprakande final.

Inte blev det mindre frustrerande när en av regionerna från solens västra kant (dvs precis när de roterat från jordriktat läge) fullständigt briserade i den starkaste kategorin av solubrott, ett X8 utbrott. Hade detta varit riktat mot jorden hade vi utan tvekan fått se himlen påminna om valfri psykedelisk upplevelse, troligen ned mot Tyskland. Därför är solfläckar intressanta. Därför följer jag, vi, solen minutiöst. Och därför är det nu extra spännande med ytterligare inte bara en, utan två regioner som är jordriktade, varav en redan igår, tisdag 10/5, hade ett utbrott i den kraftigaste kategorin - den magiska X-klassen.

Intressant nog reagerade mätsystemen först på en annan aktiv solfläcksregion, lite mer till öster. Solfläcksgruppen 3007 bjöd på ett mindre utbrott precis innnan 3006 briserade i sitt X-klass utbrott. Dessutom slungade ett enormt gummiband av laddade partiklar iväg, helt orelaterat till de båda utbrotten. En minst sagt händelserik dag på solen, alltså. Så - vad är det vi tittar efter, hoppas på när vi bedömmer solfläckar?

När solen roterar vrids magnetfältet en aning, och ungefär vart elfte år byter sydpolen plats med nordpolen. I samband med detta påbörjas en ny solcykel och därefter förväntas ett maximum av magnetisk aktivitet på solen yta. Tvisten, vridningen tros skapa områden inuti solen som "bubblar upp" till ytan i form av solfläckar, oftast bipolära, dvs en plus och en minuspol, där en del är negativt laddad och en annan positiv. En solfläck är alltså sällan "en-polig", utan består snarare av en region av solfläckar. Med ibland flera magnetiska områden. Den mest spännande, och potenta magnetiska kartan en solfläcksregion har, är när det växer en så kallad delta-fläck (eng. delta spot) i närheten eller nästan i en annan del av en fläck, med motsatt polaritet. Om man tänker sig en båge mellan plus och minus-polerna, som hovrar långt ovanför solens yta, störs denna stabila magnetiska båge av en deltafläck, och hela regionen kan ibland bli instabil, med kraftiga solexplosioner som resultat. Är regionen tillräckligt potent, och tillräckligt instabil, slits de magnetiska bågarna itu och enorma mängder plasma, laddade partiklar, lämnar solen i vilda hastigher.

Ibland - som igår - tycks det som att kraftiga utbrott, ja till och med X-klass inte föder en utkastning av materia. Vi har sett det förrut. De magnetiska bågarna håller emot och vibrerar. Det kan tydligt ses på en en filmsekvens från SDO (Little Solar Dynamics Observeratory) hur hela regionens magnetiska bågar står emot. Just nu är det dock svårt att ladda innehållet varför filmsekvensen kanske - kanske inte - publiceras på www.facebook.com/norrskensverige.

Så - vi inväntar nya smällar och ser fram emot ett riktigt spännande solarmaximum, med fullt av regioner som exploderar hejvillt och på så vis föder starka norrsken framöver. Vi är redan igång, och resan mot maximum verkligen intressant och lovande.