Intervju
Stefan Beskow: Motiven under ytan
Det krävs ett stort mått av tålamod. Att fotografera under ytan är något helt annat än att ta bilder på land. Det vet Stefan Beskow, som har dykt med sin kamera i 20 år.»Ofta krävs det flera dyk för att få en riktigt bra bild. Men när man väl lyckas blir man så himla nöjd«, säger Stefan.
Vattentäta kameror finns att köpa för några tusenlappar, för den som vill testa undervattensfotografering. Enligt experten Stefan Beskow går det att få »vettiga bilder« även med sådan utrustning, som har blivit allt bättre med åren.
– Är du duktig på att fotografera på land, kan du ganska snabbt lära dig att få bra bilder i vattnet. Du behöver inte ha en jättedyr kamera, den kommer när du inte vill kompromissa längre, säger Stefan.
Själv upptäckte han undervattensvärlden redan som sexåring, då han började snorkla. Intresset växte och han blev så småningom en erfaren dykare. Men efter flera år i vattnet ville han göra något mer av det.
– Jag ville visa för mina vänner hur det ser ut under ytan –hur fint det är.
Med hjälp från fotografen Magnus Lundgren lärde sig Stefan grunderna i undervattensfotografering, och numera dyker han aldrig utan att ha med sig kameran.
– Det har blivit ett mål med min dykning: att ta bilder. Något jag har gjort nu i 20 år, vilket även har inneburit många resor till bra dykvatten på exotiska platser.
Vad är det roligaste med att fotografera under ytan?
– Dykningen tycker jag är fantastisk, resandet likaså. Och att fotografera är det roligaste jag vet. Allt det här kombineras i en smältdegel när man fotograferar under vattnet – det finns inte något roligare. Dessutom är det trevligt att träffa andra som gör samma sak.
Undervattensfotografering, ofta förkortat UV-foto, är något av fotografins extremsport berättar Stefan. Det blir aldrig långtråkigt, även om det samtidigt kräver mycket tålamod.
– För att få ett motiv på ett visst sätt handlar det om att vänta. Ofta ligger jag still länge, vilket är tålamodskrävande. Får jag efter ett dyk med mig en bra bild upp, då är jag nöjd.
Det extrema med UV-foto tar sig uttryck på flera sätt, eftersom det finns en hel del utmaningar. Stefan redogör för några av dem:
Du kan aldrig byta lins när du väl har hoppat i vattnet. Du är fast med den »set-up« du har.
Du måste behärska dykningen, så att den är säker och att du inte får slut på syre.
Sikten i vattnet kan en bra dag vara 20 meter. Men den kan också vara betydligt sämre, något som inte alltid går att upptäcka förrän du är i vattnet.
Du måste kunna närma dig motiven, till exempel fiskar, utan att du samtidigt skrämmer iväg dem.
Och förstås: fotograferandet måste sitta i ryggmärgen.
Ett dykarcertifikat är också något du behöver ha om du ska ned på djupare vatten. Men, att bara snorkla kan enligt Stefan vara en bra start, och det går dessutom att UV-fotografera i mer grunda vatten.
– Jag har även legat i gölar på tio centimeters djup och fotograferat paddor. En vattensamling räcker för att kunna ta undervattensbilder.
Just i en sådan situation brukar ljuset inte vara några större problem. Men ju djupare du dyker desto mörkare blir det och till slut kan du inte uppfatta några färger alls. I svenska vatten börjar de försvinna redan vid två meters djup och i tropikerna vid fem meter. Vattnet filtrerar bort ljusets färger olika mycket, där den röda färgen försvinner först. Det gör att UV-bilder ofta blir »gröndassiga« i Sverige eller »blådassiga« i tropikerna, förklarar Stefan som menar att det finns en lösning.
– Du måste ha blixtar. Det är inte alltid jag använder dem, men väldigt mycket. Blandljus är också vanligt, där det naturliga ljuset blir en del av bilden i kombination med blixt.
En sådan mix använder han ofta då han fotograferar mer vidvinkliga bilder.
– Jag tycker mycket om den typen av bilder, där det händer saker. Kanske ett fiskstim och någon dykare – bilder som förmedlar »där vill jag vara«. Det gillar jag.
Men att fotografera med vidvinkel eller ett fisheye är inte vad Stefan rekommenderar för nybörjaren.
– Ett makro är enklare att börja med då det ofta bara krävs en ljuskälla. Ett vanligt motiv då är färgglada saker som inte rör sig.
Jag har förstått att partiklar i vattnet kan göra bildernagrumliga. Hur lyckas du komma runt det problemet?
– Går nära. Ju mindre vatten det är mellan dig och motivet, desto mindre skit. Sen handlar det om hur du placerardina blixtar. Partiklarna syns mer om de får direkt blixtljus på sig.
Stefan, som ofta har två blixtar på armar som går ut från vardera sida av undervattenshuset, ser till att vinkla ljuset så att ljuskällorna främst träffar motivet – och inte lyser upp vattnet fram till motivet onödigt mycket.
I våra nordiska vatten är sikten generellt en ännu större utmaning, och även om Stefan gillar att fotografera i tropiska vatten är han minst lika intresserad av att dokumentera vattenlivet här hemma.
– »Alla« åker till tropikerna, men inte till Sverige. Så bilder härifrån sticker ofta ut mer. En del menar att dykning här är mer på riktigt, det är kallt – även på sommaren – och du måste ha ordentligt på dig.
Men även om förhållandena kan vara tuffare, finns det gott om spännande motiv menar Stefan. Han har i våra vatten lyckats fotografera flera djur som för den oinvigde framstår som helt främmande och något som bara finns långt borta på mer exotiska platser. Men uppenbarligen finns det spännande varelser närmare än vad man tror.
När du komponerar UV-bilder, vad är det då du utgår ifrån?
– Ofta har jag en bildidé med ett motiv som passar den idén. Att hitta bakgrunden och miljön är det enklaste, men jag kan behöva vänta och leta efter själva motivet. Därför är det bra att göra flera dyk på samma ställe, kanske upp till fem stycken. Djur är ofta det jag tänker på när jag väljer motiv, och därför är det bra att ha lite kunskap om olika habitat – det underlättar.
Under ytan brukar Stefan checka av att allt blir som det ska, när det gäller exponering och andra inställningar. Men han gör det snabbt, till exempel genom att kasta ett öga på histogrammet.
– Det gäller att utnyttja tiden. Saker jag likaväl kan göra ovanför ytan är det bättre att jag gör där. I vattnet brukar jag testfotografera vid sidan av motivet, eftersom djuren ofta är rädda. Jag måste smyga fram innan de hinner sticka iväg.
Kan det inte vara väldigt frustrerande?
– Absolut, jätteofta. Autofokusen fungerar inte alltid under vattnet, därför händer det att jag tror mig ha fått bilden – men så sitter skärpan på fenan bakom ögat. Frustration är UV-fotografens signum, säger Stefan med ett skratt.
För den som vill gå vidare från en enkel undervattenskamera, till något som Stefan kallar för en utrustning utan kompromisser, är första steget att skaffa sig en blixt tycker han. Då ökar möjligheterna rejält till att kunna ta häftiga bilder i vattnet. Men, du behöver förstås även ha en hel del andra prylar också.
Stefan fotograferar med en Nikon D7200 som han har i ett undervattenshus från Sea Sea. Han gillar kamerans crop-sensor som lämpar sig bra för makrobilder. Dessutom är det en fördel att inte ha den dyraste kameran med sig ned i djupet, om den skulle bli vattenskadad. Dyrare kameror har också ofta en mer påkostad ergonomi, men det är ointressant för Stefan eftersom det är själva undervattenshuset han håller i. Beroende på vilket objektiv han använder monterar han sedan olika så kallade portar på själva huset. Förutom blixtarna monterar han även en fokuslampa på riggen för annars blir det »helt omöjligt att hitta fokus«.
Slutligen betonar Stefan vikten av att använda o-ringar, gummiringar som monteras mellan de olika delarna för att täta.
Kan det vara farligt att fotografera under ytan?
– Man bör vara förberedd, för det är lätt att glömma bort tid och rum i vattnet. Du måste ha örnkoll på luftförbrukningen och planera restriktivt, inte hitta på några dumheter. Avsluta alltid ett dyk grunt, på högst tre meters djup. Då kan du snabbt ta dig till upp till ytan om luften skulle ta slut.
Att inte dyka själv är också viktigt tycker Stefan, som en säkerhet.
– Jag dyker ofta med andra fotografer eller min fru, som står ut med att jag stannar på samma plats i kanske 20 minuter för att få en bild.
Miljön i våra vatten diskuteras mycket nu. Hur ser du på det?
– I mina bilder vill jag framhäva hur vackert det är i vattnet, för att man ska vilja bevara den miljön. Men plast i haven har jag märkt. Ovanför ytan ser man inte all skit, men där nere finns det allt möjligt såsom plastpåsar, engångsgrillar och ölburkar. Ibland har jag även tagit bilder på det, för att visa hur det ser ut.
Som dykare bör du enligt Stefan även tänka på hur du simmar i vattnet, så att du inte förstör till exempel koraller. Dessutom tycker han att det är viktigt att vi pratar om miljön, för att göra fler uppmärksamma på nedskräpningen.
Hur länge redigerar du dina UV-bilder?
– Det varierar, allt från en halv minut om jag inte behöver göra några större grejor, till 20 minuter om jag kanskemåste plocka bort några partiklar. Jag lägger ned lite större omsorg om bilden ska skickas iväg någonstans. Men jag planterar inte in andra objekt i bilden, bara förädlar dess utseende.
Finns det någon plats du drömmer om att besöka?
– Jag vill åka till Tonga och fotografera knölval, och till Raja Ampat där Indiska oceanen och Stilla havet möts, vilket skapar som ett epicenter av en mängd olika arter. Jag har fördelen att ha en fru som också tycker det är kul att resa och dyka, men sen ska det även fungera ekonomiskt och praktiskt. Men lite längre fram kanske dessa resor blir av.