Stina Stjernkvist – mitt i »mellovärmen«

När jag träffar Stina är hon hemma i Stockholm ett par dagar mellan den sista deltävlingen i Örnsköldsvik och andra chansen i Kristianstad. Vi träffas mitt under rådande snökaos med inställda flyg och bandvagnar på gatorna.

Stina StjernkvistStinas fototips

Ålder: 25 år.

Utbildning: Nordens fotoskola, Biskops Arnö.

Yrke: Fotograf.

Bor: I Stockholm.

Familj: Mamma, pappa och pojkvän. 

Gör jag när jag inte fotar: Jag sjunger i kör, gospelkör. 

Utrustning: Nikon D5 och D4; objektiven: 24–70 f/2.8, 70–200 f/2.8, 200–400 f/4; Blixten Profoto A1 och en LED-panel.

Webb: stinastjernkvist.se

– När Mellon är över brukar det vara vår, så det har två veckor på sig att försvinna, säger Stina.

Det är för fjärde året som Stina är SVT:s stillbildsfotograf under Melodifestivalen. Hennes uppgift är att följa Melodifestivalturnén och dokumentera tävlingen både på och utanför scenen. Ta de bilder som inte alla andra tar, som senare ska användas till SVT:s olika medier.

– Jag älskar Melodifestivalen. Det har ju en stämpel att vara ful-tv, men samtidigt är det någonting så stort. Det är så mycket pengar som satsas och för många artister kan det vara deras stora genombrott. Samtidigt har alla verkligen en åsikt om Melodifestivalen, säger hon.

En hel del resor

Stina berättar att hon trivs i miljöerna vid och bakom scenen. Det är en miljö där hon har spenderat mycket tid, då hon dansat under hela sin uppväxt.

– Jag gillar just nerven innan man går upp på scen. Hur det är lite kittlande allting. Det var genom dansen jag började fotografera. Jag hade inte så många kompisar som dansade och det var så mycket väntan, så jag tog med mig pappas kamera och började fotografera. Det blev för mig ett sätt att fördriva tiden, en nyckel för att få vara med och få komma in och kommunicera med andra människor. Det är någonting som fotografin ­alltid varit för mig sedan dess, säger Stina.

Med Melodifestivalen jobbar Stina från torsdag till söndag under turnén. Då de olika deltävlingarna går i olika städer runt om i Sverige så blir det en hel del resor fram och tillbaka. Arbetet börjar på torsdag morgon med transport till staden där helgens tävling ska äga rum, för att vid elva börja fotograferingen. På torsdagen repeterar alla band tre gånger var. Repetitionerna är med riktigt ljus och då det inte är någon publik så är Stina fri att röra sig nästan var hon vill omkring scenen.

– Jag försöker att fånga detaljer och saker som sticker ut. Saker som kanske kommer att uppmärksammas i SVT:s Melodifestivalblogg. Samtidigt försöker jag lära mig numren så jag vet hur jag ska fotografera senare, och var de går av scenen, säger Stina.

»Gärna bilder med pyro«

Efter att repetitionerna är klara och Stina har tankat in alla bilder i datorn, är det dags för kommunfest och röda mattan. Det brukar ske någonstans på stan och hon ska självklart vara där och fotografera. På röda mattan har fansen chans att se artisterna, och där finns det ögonblick som kan vara viktiga att fånga.

Under fredagen är upplägget till en början liknande torsdagen med ytterligare repetitioner från för- till eftermiddagen, tills det på kvällen är dags för generalrepetitionen.

– Det är under kvällen jag måste fotografera alla uppträdanden. Då ska det vara exakt som sändningen. Publik är på plats och allting filmas ifall det skulle bli några tekniska problem under den riktiga sändningen. Då står jag i fotopoolen med alla andra tidningsfotografer, säger Stina.

Fotopoolen är ett inhägnat område framför scenen där fotograferna får stå. Då gäller det att säkra upp bilder på själva uppträdandena. Till skillnad från de andra tidningsfotograferna fotograferar Stina inte själva uppträdandena under livesändningen. Då står hon istället backstage och fotograferar vad som händer där. Alla SVT:s bilder på själva framförandena är egentligen tagna under gene-ralrepetitionen.

– Det är viktigt att säkra upp bilder på bidragen och gärna bilder med pyro. Då står jag i polen med långglugg och pepprar på. Det gäller att vara beredd med slutartiden när pyrot drar igång, man får vara snabb med tummen, säger hon.

Stina berättar att hon under åren blivit allt mer accepterad och fått bättre kontakt med de som jobbar runt och bakom scenen. Hon är den enda fotografen under Melodifestivalen som har full ackreditering för att fotografera både framför och bakom scenen.

– Hela Melodifestivalen är verkligen en stor och intressant produktion. Jag skulle vilja göra någonting större, om hela fenomenet Melodifestivalen. Här finns ju de bästa ljud- och ljusteknikerna, bidragsproducenterna och så många andra som gör Melodifestivalen möjlig. Utan att själva hamna i rampljuset. Det som händer bakom, bakom scenen är verkligen intressant. Vem kör alla bussarna som transporterar runt hela scenen mellan varje deltävling? Men allt handlar ju om tid, vad man hinner med, säger Stina.

Under lördagen, då det händer på riktigt, håller hon mest till bakom scenen. Det är där hon fångar bilderna som ingen annan tar. Den ­sista finputsningen av sminket, artisternas nervösa blickar, eller ett sista spex innan det är dags. Melodifestivalens värdeord värme, spänning och glädje vill hon kunna visa med de bilderhon tar.

– Artisterna är väldigt olika innan de ska ut på scenen. Vissa är väldigt nervösa, medan andra inte alls, vilket jag såklart tar en del hänsyn till. Men ser jag en bild så tar jag den. Det är samtidigt viktigt att få med bilder på alla deltagarna. Det är viktigt hos oss att alla ska få lika mycket utrymme, så det gäller att leverera bra bilder på dem som kanske inte är lika roliga att fotografera, säger hon.

Led-panel hellre än blixt

När Stina fotograferar Melodifestivalen använder hon en Nikon D5 och en Nikon D4 med de klassiska objektiven 24–70, 70–200 och 200–400. Favoritobjektivet är hennes 24–70 som oftast sitter på D5:an.

– D5:an är verkligen fantastisk, man kan dra upp ISO nästan hur mycket som helst. Jag brukar försöka byta objektiven så att jag slipper använda D4:an så länge det går. När jag fotar backstage-bilder har jag en LED-panel på kameran. Jag har fått för mig att den stressar artisterna mindre än vad en blixt gör. Samtidigt kan man peppra bilder på ett helt annat sätt, när man slipper tänka på blixten, säger Stina.

Hon använder även en Profoto A1-blixt för vinnarbilderna på scenen, där blixt är ett måste. Stina poäng­terar att hon inte vill vara beroende av blixtar drivna av AA-batterier då de inte alls är lika tillförlitliga.

Vet vem som vinner

När alla artisterna har framfört sina bidrag smyger hon sig fram på scenen för att vara beredd att fånga vinnaren på bild. Eftersom hon jobbar för SVT brukar hon få reda på vem som har vunnit, innan det annonseras. Hon kan då vara beredd och fånga reaktionerna.

– Då gäller det att finta lite, så att ingen ska förstå vem som kommer att vinna genom att kolla på mig. Pressfotografer är fantastiska personer, men när det verkligen gäller så åker armbågarna upp. Det kan jag vara lite nervös för innan, att jag inte ska få med vinnarbilden, säger Stina.

Vinnarbilden är den bild som är viktigast. Det är en bild som måste sitta. En bild som hon nästan missade under årets första tävling.

– Under den tävlingen tog jag otroligt många bilder. Så när det var dags för vinnarbilden såg jag att alla minneskorten var fulla. Jag hade tid på mig att fundera ut hur jag skulle göra medan de gick från den stora till den lilla scenen. Det var antingen att formatera ett minneskort eller snabbt börja radera bilder. Det blev så att jag hann radera några stycken och hade fem exponeringar på mig att sätta vinnarbilden, den viktigaste. Och det gick, säger Stina.

När sändningen är över är detdags för efterfest, vilken även honska följa med på för att dokumentera. Speciellt under finalen då det verkligen är fest.

– Det är verkligen kul, speciellt efter finalen. Jag bara skrattar samtidigt som jag försöker få någonting av värde, säger hon.

1 500 bilder per dag

Under en dags fotografering brukar det bli upp mot 1500 bilder, varav knappt hundra levereras till SVT. Under sändning är kameran uppkopplad trådlöst så hon kan skicka över bilder samtidigt som hon fotograferar. Hur många bilder Stinatotalt har fotograferat under Melodifestivalen vet hon inte, men det är många.

– Jag brukar tänka ibland att jag ska sätta mig ner en dag och gå igenom alla bilder. Men nu har det blivit så många att det inte hinns med. Jag köper helt enkelt bara fler hård­diskar och kör på, säger hon.

Stina berättar att hon vill göra någonting mer med sina bilderfrån Melodifestivalen, från de årsom hon följt Sveriges största musiktävling.

– Men det är inte upp till mig. SVT äger rättigheterna för både bilderna och varumärket, så allting måste gå igenom dem. Men det vore verkligen dumt att inte göra någonting mer med alla bilder jag har tagit. Många bilder har jag tagit mest för mig själv. Många som är för komplexa för att fungera i SVT:s flöde. Bilder som verkligen kräver sin egen plats, säger Stina Stjernkvist.