Test: Leica Q3 – kompakt vinnare med bilden i fokus

Leica Q3 är det senaste tillskottet i tillverkarens Q-serie, och blir den tredje i raden. Nyheterna är flera, bland annat den nya fullformatssensorn på 60 megapixlar som även bidrar till den högre videoupplösningen – 8K. Men att sensorn är samma som hos storebror Leica M11 är inte det som avgör.

Det är handhavandet och glädjen att fotografera som avgör. Och mycket av det har Leica lyckats väl med, många gånger som ett resultat av tankarna kring att "bilden" är det som utgör det största värdet hos fotografen – inte prylen självt.

En kompakt upplevelse

Att fotografera med Leica Q3 är nämligen en relativt kompakt upplevelse, då menar jag detta på flera vis: dels det fysiska – Leica Q3 är en kompaktkamera och du får helt enkelt nöja dig med de 28mm du har i brännvidd med Summilux 28mm f/1,7 Asph som är samma objektiv som hos föregångaren Leica Q2. Ett nytt läge för digital zoom motsvarande 90mm har lagts till, förutom lägena 28/35/50 och 75mm som Q2 hade.

Det är däremot vare sig "bara" eller "fy skam", objektivet presterar orimligt bra, vilket innebär att ingenjörerna hos Leica verkligen arbetat med att integrera tekniken hos Q3, något jag återkommer till. Dessutom finns möjligheten att beskära bilderna direkt vid fotoögonblicket, vilket gör att du kan ta bilder motsvarande utsnittet hos just 35/50/75 och 90mm.

Kompaktheten ger mig även friheten att faktiskt bära med mig kameran när jag är ute på promenad, cyklar iväg med cykeln, vandrar med familjen eller reser – och vill resa lätt. Vikten på 743 gram med batteri är värt varje gram i förhållande till vad man får i sin hand, och storleken på 130x80x93 millimeter gör det knappast värre.

Upplever omgivningen

Den andra delen av en kompakt upplevelse är att koncentrationen för bildinnehållet blir helt annorlunda med kameran. Mycket har med designen att göra, men även arvet som genomsyrar Leicas prylar – den utvecklade möjligheten att använda manuell fokusering effektivt.

Precis som hos storebror Leica M11 där man får klara sig med manuell fokus, fastnar jag i samma tänk hos Leica Q3 – och det är positivt. Q3 har hybridautofokus, en utvecklad variant av kontrastdetekterande AF och fasdetekterande AF, och den fungerar bra, även om det knappast håller sig i den högsta klassan gällande de fullformatskameror som leder AF-racet just nu.

Men det som är skönt är att det inte spelar någon roll. Du kommer nämligen inte använda kameran till att fotografera sport eller friidrott, du kommer inte köpa kameran för att fånga det avgörande ögonblicket i snabba händelseförlopp – snarare motsatsen. Även om Leica Q3 har en seriebildstagning i upp til fyra bilder per sekund med följande autofokus så är det inte det du vill, antagligen inte ta 15 bilder per sekund med låst autofokus heller.

Det du vill är att se bilden när den utspelar sig framför dina ögon (eller i varje fall i sökaren eller på skärmen) och fånga denna fraktion av ögonblick för framtiden, på samma vis som bildjournalister gjort genom alla tider. Kanske är jag färgad av kamerans inriktning eftersom jag själv arbetar bildjournalistiskt, och det är också därför som kameran passar så bra för light-versionen av detta: gatufotografin, där man fångar händelseförloppet på stadens gator precis som det sker.

Designen hjälper till

Det mest fängslande med kameran är designen gällande reglage och knappar som hittat sina platser på en annars ganska spartansk och plan yta. Tumgreppet är inte allt för mycket att tala om, och för mig är det inte någon vinnare eftersom jag gillar att stundvis arbeta med en hand, något som designen inte riktigt bjuder in till.

Kamerans tyngd ger en kvalitetskänsla, men det blir också svårare att få ett bra grepp om den glatta metallytan på baksidan med högerhanden samtidigt som jag ska arbeta med knapparna – blir blir svårt, och av rädsla att tappa kameran är det bäst att undvika. Den räfflade strukturen på framsidan hjälper däremot till lite.

De få knappar som finns tillgängliga har samlats på högersidan med en multiväljare och två knappar, och på ovansidan finns två till som är lättillgängliga för tummen. Och reglagen är som tidigare även de kvalitativa och genomtänkta.

I det stora hela är det alltså designen som tillåter känslan av att tekniken bli sekundär, genom att du som fotograf inte ska behöva pilla på knappar och greja med inställningar när du är i situationen där allt händer. Du ska ta bilden, punkt. Frånvaron av avancerade inställningar, justeringsmöjligheter och avancerade lösningar för kontroll gör att mina tankar hamnar just hos fotograferingsögonblicket med känslan att fånga det som sker, och det är det bildtänket som Leica lyckas så bra med, precis som jag påtalade när jag testade Leica M11.

Manuell kung

Som jag nämnde innan så hamnar jag snabbt i MF-facket, med inaktiverad autofokus. Men för de som ändå använder detta (och när jag behöver det), så fungerar den rätt okej. Kameran har inga problem att upptäcka ögon och fokusera, gör det också bra, men jag upplever att snabbheten inte är någon vinnare, framförallt inte om du ska byta fokus från något nära till något långt borta. Hur som helst så fungerar den bra, och jag hade inte några problem när jag fotograferade det jag gjorde, vilket alltså inte var sport.

Objektivet däremot, levererar på topp för den som vill fokusera manuellt. Med de distinkta räfflade delarna för tumme-pekfinger och en finfin hantering av bländarringen så finns ingen anledning att lära sig manuell fokusering, något som också förhöjer känslan i jakten att hitta alla bilder. 

Kameran har även inbyggd bildstabilisering vilket fungerar bra, men det är svårt att få de riktigt långa slutartiderna som andra tillverkare lyckas med i dag. För film finns ett läge för video, det ger däremot en bra effekt.

Grym sökare, bra skärm

Sökaren är fantastiskt. Med en upplösning på 5,76 miljoner bildpunkter borde det inte vara annat, men faktum är att man många gånger tror att det är verkligheten man tittar på. Och det är viktigt – för de som vill uppleva ögonblicket fullt ut skulle jag nog säga att det är sökaren som är grejen, snarare än att använda skärmen, och jag är glad att Leica också tänker likadant.

Pekskärmen på 3 tum har nu också förbättrats till att bli vinklingsbar, vilket innebär att det går att dra ut den och vinkla den. Detta förenklar så klart för de som vill fotografera med just skärm, kanske ovan eller under vanlig ögonhöjd, men egentligen är det nog bara i speciella situationer man arbetar på det sättet.

Skärmen är bra att använda, men ska jag vara helt ärlig så är den inte helt rolig att använda, den håller sig på plats och är svår att dra ut, och antagligen skulle alla nitiska Leica-nördar vilja att den inte var justerbar över huvud taget, vilket antagligen också gett en snyggare kamera, men sämre användarvänlighet för de som verkligen behöver en vinklingsbar skärm.

Satsning på video

Även om sensorn på 60 megapixel möjliggör video i 8K, så innebär det inte att allt är fantastiskt. Video ger en hel del rolling shutter för den som panorerar, och det är tydligt att video inte är det primära hos Leica Q3 – även om det blir magiskt skarpa bilder i 8K – och möjlighet att plocka ut stillbilder därur.

8K/30p är en sak, men 4K/60p blir riktigt, riktigt bra det också. Bildkvaliteten är riktigt bra, och här går det att skapa video för alla möjliga ändamål. Stöd för 60p i 4:2:2 HQ ProRes i 454 megabit ger helt enkelt riktigt bra video.

Att spela in video med Leica Q3 är alltså inget större problem, men det märks tydligt att det ändå är fotograferingen som är det primära hos kameran. Detta innebär att det är här som Leica lagt resurserna, och det är så klart helt prioriterat med den tänka målgruppen som antagligen kommer vara just de som ägnar sig åt fotografering.

Sensorn presterar fantastiskt bra. Det som slår mig är den krispiga skärpan i bilderna, den djuphet som finns att hitta i kontrasterna, och färgåtergivningen som känns både väl avvägd i tonalitet och inställning, direkt ur kameran.

För den som fotograferar i svagt ljus presterar Leica Q3 också riktigt bra. Det brus som uppstår tycker jag bara är snyggt, och dessutom går det att arbeta bra med bilderna trots höga ISO-värden. Här ser vi tydligt hur alla delar av kameran satts samman för att ge ett så bra slutresultat som möjligt för dig som fotograf – något jag imponeras av.

Slutsats

Teknik i all ära – Leica Q3 har massor med spännande teknik i sig, men allt detta bleknar när man arbetar med kameran på det sätt som antagligen Leica själva vill att man ska – nämligen med bildens innehåll som slutstation. 

Genom att lära sig kameran och sedan släppa tekniken kan kamerans fotograf ägna sig åt ögonblicket snarare än att hitta de inställningar som måste göras för att få en så tekniskt perfekt bild som möjligt. Antalet knappar bidrar till denna hållning, och samma sak gäller hanteringen i menyerna som är mer sparsamma än hos många andra tillverkare.

Beroende på om du är den som söker "värdet i bilden" eller "värdet i kameran" så är detta ris eller ros för vem som är den tänkta målgruppen. Kameran ger en hel del för pengarna i form av slutresultat, men resan dit är det mer användaren – fotografen – som bestämmer över. Och om den resan är av mer teknisk karaktär än en estetisk sådan, då finna andra alternativ som kanske passar bättre.

Betyg

Handhavande: 5
Snabbhet: 3
Byggkvalitet: 5
Mångsidighet: 3
Funktioner: 4
TOTALT: 4,0

Läs mer om Leica på https://www.kamerabild.se/leica