Test: Loupedeck – smart, men når inte hela vägen

Loupedeck är ett mixerbord tänkt användas vid bildbearbetning i Lightroom. Det är just för Lightroom det fungerar och inget annat bildbehandlingsprogram så som Photoshop. Tanken är att det ska vara ett ergonomiskt alternativ till att jobba med mus och vanligt tangentbord, och samtidigt snabba upp arbetsflödet vid bildurval och bearbetning. Det har under senare tid kommit ett antal olika verktyg för att göra bildbearbetning lättare och smidigare, liknande produkter som tidigare funnits för redigering av rörlig bild. Tidigare har vi testat Palettegear, som är är en produkt som också bygger på fysiska reglage. Till skillnad från Loupedecks variant består Palettgear av olika moduler som man själv kan bygga ihop som man vill ha det. Loupedeck är istället ett fullfjädrat mixerbord som är tänkt att helt kunna ersätta både musen och det vanliga tangentbordet vid bildbearbetning i Lightroom.

Första intryck

Så fort jag packar upp mixerbordet slås jag av den stilrena och lyxiga känsla mixerbordet – om man får kalla det så – utstrålar. Men tyvärr faller det direkt när jag tar det i mina händer. Mixerbordet är plastigt och skralt och inger inte någon vidare kvalitetskänsla. När jag byter ut mitt Apple-tangentbord mot Loupedecks mixerbord så är skillnaden markant. Jag fick aldrig mixerbordet att ligga helt plant på bordet under mitt test, utan det vickade alltid lite, vilket inte känns helt bra då det ska vara ett seriöst arbetsredskap. Med ett pris på nästan 3000 kronor förväntar jag mig mer. Dock får man betydligt fler funktioner för pengarna jämför med konkurrenten i sammanhanget – Palettegear.

Loupedecks mixerbord är som sagt tänkt att kunna ersätta både mus och tangentbord. En stor del av reglagen i Lightroom är utplacerade på mixerbordets olika knappar och vred. Vissa reglage har flera funktioner medan andra har en specifik uppgift. Utöver de förprogrammerade reglagen finns även ett programmerbart vred, två programmerbara knappar och åtta P-knappar högst upp som man kan programmera till olika framkallningsförinställningar.

Att använda

När man väl kopplar in mixerbordet sker installationen snabbt och enkelt. Med mjukvaran, som finns att ladda ner från Loupedecks hemsida, installerar man mixerbordet och konfigurerar de programmerbara knapparna som man vill ha dem. När man sedan öppnar Lightroom ploppar en liten ruta upp i nederkant och välkomnar en med ett ”Loupedeck thinks you look great today”.

Det är lätt att komma igång med mixerbordet och jag märker direkt vilka funktioner jag saknar, som jag ställer in de programmerbara reglagen att utföra. Jag valde till exempel att använda vredet till att justera mängden skärpa, en funktion som inte har ett dedikerat vred. Programmeringen av dessa sker i Loupedecks mjukvara som är väldigt enkel att förstå sig på. Det finns en rad olika funktioner att välja till de programmerbara reglagen, men jag skulle gärna se ett par till programmerbara knappar.

Ställbar känslighet

Efter att ha arbetat ett tag med Loupedecks mixerbord börjar jag få in rörelserna och redigeringen flyter på smidigt. Känsligheten på de olika reglagen går även att ställa in, om man inte trivs med dess grundinställningar.

När man väl vant sig med mixerbordet går det enkelt att bläddra runt bland bilderna och färg- alternativt stjärnmarkera dem, för att sedan gå in i framkallningsläget för själva redigeringen. Det finns även en dedikerad knapp för flaggning av bilder om man jobbar med den funktionen.

Med mixerbordets största ratt kan man rotera och beskära bilden – vilket fungerar betydligt smidigare än vad jag trott. Det fungerar både snabbt och precist. Längs mixerbordets övre del finns åtta hjul som är dedikerade åt de olika färgkanalerna, där kan man snabbt ändra nyans, luminans och mättnad i vardera kanal.

Arbeta i fullskärm

En av de stora fördelarna med Loupedecks mixerbord är att man kan arbeta med bilder helt i fullskärm, utan att ha en massa reglage och annat som stör bredvid bilden. Det går snabbt och enkelt att redigera en bild, känner man att man tagit i för mycket med kontrasten så återställs inställningen med ett enkelt tryck på själva reglaget.

Något som är smidigt med att arbeta med fysiska reglage är att man kan jobba med båda händerna samtidigt på ett helt annat sätt. Man kan till exempel reglera kontrasten med vänsterhanden samtidigt som man justerar mättnaden med höger. Detta ger en möjlighet att snabbt se hur olika justeringar påverkar varandra.

Sviktande kvalitetskänsla

Dock svajar kvalitetskänslan något i vredena, de känns plastiga och ganska sköra. Det gäller att inte vara allt för hårdhänt när man jobbar. Inte heller responsen på knapparna är något vidare, då mixerbordet är tänkt att göra redigeringen snabbare är det viktigt att knapparna verkligen ger respons. Ibland behöver man trycka både två och tre gånger för att den ska reagera på vad man vill göra.Att bläddra genom bilderna med mitt vanliga Apple-tangentbord går betydligt snabbare än med Loupedecks. Trycker man inte helt mitt på knapparna reagerar de inte alls.

Att redigera med hjälp av fysiska reglage fungerar väldigt smidigt. Det går riktigt snabbt att ställa in önskad mängd, och fördelen med att använda fysiska vred är att det går att justera betydligt mer precist gentemot de vanliga reglagen på skärmen. Det går lätt att göra väldigt små finjusteringar.

En funktion jag saknar är ett reglage för kurvor. Ett sådant reglage är självklart lite svårare att få till, men det är en väldigt viktig funktion för många fotografer. De kunde till exempel lagt den funktionen på hjulen som reglerar färgkanalerna. Hjulen skulle kunna reglera ljusheten i olika punkter längs kurvan. Nu måste man istället lämna helskärmsläget och använda musen.

Sammanfattning

Efter att ha jobbat med Loupedecks mixerbord har jag märkt att arbetssättet verkligen bjuder in till att redigera varje bild mer individuellt. När jag redigerar bilder med mixerbordet får jag bilden mer i fokus och istället för att kolla på reglagens olika värden, redigerar jag bilden utifrån hur den verkligen ser ut. Den hjälper att flytta fokus från det tekniska till bildens verkliga innehåll. Att kunna arbeta med en bild i helskärm utan att ha en massa paneler som stör är också väldigt rogivande.

Ökar kreativiteten

Arbetsflödet är verkligen smidigt och Loupedeck själva skriver att mixerbordet ska öka kreativiteten, vilket jag håller med om. Att gå igenom och redigera tusentals bilder med helt fysiska reglage känns väldigt mycket roligare och kreativt, med fullt fokus på bilderna. Rent hastighetsmässigt gör det för mig varken till eller från. Det beror säkert på vana och vilken typ av redigering man jobbar med. Det är dock inget redskap jag skulle använda till att snabbredigera bilder som måste levereras på en gång. Dels för att knapparna inte är tillförlitliga nog, dels att de digitala reglagen är snabbare när man bara redigerar efter olika inställningsvärden. Men att steglöst ändra olika funktioner och direkt kunna se när det blir perfekt är överlägset med Loupedeck.

Där Loupedeck tappar rejält är på kvalitetskänslan. Här lämnar deras Lightroom-mixerbord mycket att önska. Det känns både plastigt och billigt, vreden känns inte solida, men värst av allt är knapparna. Tangenterna är så oprecisa att de bara fungerar om man verkligen trycker mitt på knappen. Där för­lorar man all snabbhet när det gäller att bläddra igenom och markera en stor mängd bilder.

Trots att mixerbordet har dedikerade knappar för stjärnor och färgetikett så använder jag hellre mitt vanliga tangentbord för de sysslorna, då jag vet att knapparna verkligen fungerar.

Loupedeck har skapat ett verktyg som skulle ha kunna tagit bildhantering och redigering i Lightroom till nya nivåer. Men tyvärr faller de på målsnöret. För nästan 3000 kronor borde kvaliteten vara högre. Nu är det tyvärr för oprecist för att jag skulle överväga att använda det när jag jobbar med stora mänger bilder. Samtidigt som ett reglage för en av Lightrooms vitalaste funktioner saknas. Mixerbordet bjuder verkligen in till att redigera i fullskärm, och då är det trist att tvingas lämna det läget för att ändra kurvan.