Moderna kameror

Scenariot känns säkert igen och har hänt även mig som är skribent och amatörfotograf (med varierande entusiasm). Sedan övergången från Camera Obscura till dagens digitala kameror har stegen varit små jämfört med andra industrier. Sedan 1840-talet har alla typ av fotografering gjorts med hjälp av en glaslins som fångar in fotoner, det synliga ljuset, och skapar en statisk bild.

Från ”Dagerreotypi” av Louis Daguerre (som använde en slätpolerad och silverlaminerad kopparark) och ”Calotype” av William Henry Fox Talbot (som använde papper laminerat med silver iodin), som båda introducerades under 1840-talet, utvecklades filmrullen som vi känner igen den innan digitala kameror kom.

Våra kameror har alltid använt glaslinser för att fånga ljuset och skapa bilder. Digitala kameror var ett enormt steg frammåt, men det var redan 1975. Steven Sasson, som jobbade på Kodak, uppfann och byggde den första digitala kameran - en 3,6 kilo tung kamera med cirka 0.01 megapixel. Sedan dess har visserligen upplösningen ökat dramatiskt, men vad är nästa steg?

Prototyper

Telefoner har utvecklats från telegraf till smartphone och utvecklingen går snabbare och snabbare. Man implementerar helt andra slags teknologier för att göra telefonen kapabel att utföra fler funktioner än att bara ringa, vem vet hur långt det kan leda. Youtuba bara ”Nokia Morph”.

Visuell underhållning likaså. Jag menar TV:n givetvis. ”Den vita duken” rättare sagt. Historien om filmens framgång startade på 1890-talet då den första kamerna kapabel att fånga rörande bilder introducerades. I september 2016 kan man väl säga att VR-eran drog igång på riktigt med lanseringen av Sony VR, den första högkvalitativa VR-utrustningen att massproduceras. Det finns också prototyper av VR-set som använder nanoteknologi för att göra spelandet ännu mer livnära.

Men kameran då? Visst för att nya modeller har många-tiotusentals pixlar och kan ta tusentals bilder per sekund, men det betyder bara att vi kan ta större och skarpare bilder. Medan mobiltelefontillverkare och underhållningstillverkare redan har utvecklat prototyper med nanoteknologi så ligger kameraindustrin långt bakom.

Kameror har dock utvecklats ganska mycket på senare tid. Sedan introduceringen av smartphones verkade det som att kameratillverkarna insåg att de måste höja sig några snäpp och har gjort kamerorna både mindre och bättre. De har även börjat lägga till lite kul funktioner som filter och mjukvara som kan avläsa ansikten.

Filter används mest av fåfänga bloggerskor och SnapChattare, men andra funktioner används på mer sofistikerade sätt. Med hjälp av facial recognition teknik (ansiktsavläsare) kan banker, casinon, flygplatser och andra industrier försäkra sig om att kunderna kontrolleras och flygplatsen, banken eller casinot kan få veta vem personen faktiskt är. Detta går visserligen att kringgå genom att spela casino på nätet, göra bankärenden online, och generellt sett hålla sig ifrån kameror. Tejpa för kameran i din laptop och dra ur kontakten på webkameran så är du säker. Se dock upp med virus och s.k. ”key loggers” när du gör insättningar på nätcasinon eller sköter transaktioner på nätbanken.

Framtidens kameror

Om vi ser på vad som händer just nu i kamerans utveckling så ser vi liknande trender. Man börjar prova lite nya material, nya tekniker och ett nytt sätt att tänka.

Forskare på Columbia University har utvecklat både en flexibel lins och en självdriven kamera. Den flexibla linsen, eller prototypen som de har utvecklat, har 1 089 elastiska små linser på en plattform av silikon. Den är alltså böjbar och när plattformen börjs så ändras kamerans vinkel och fokus. Den självdrivna kameran behöver inte laddas och använder inga batterier. Den laddas genom att omvandla de fotoner den fångar till energi samtidigt som den även omvandlar ljuset (fotonerna) till en bild.

Google utvecklade en kontaktlins med ett microchip som kan avläsa dina blodsockernivåer bland annat. 2013 gav amerikanska FDA tummen-upp för en egon-protes. Ett syntetiskt öga som tillåter blinda att se genom att sända elektriska impulser från den digitala kameran i ögat direkt in i hjärnan. Den kallas för Second Sight’s Argus II Retinal Prostheses System. Folk som lever med den genetiska sjuktdomen Advanced Retinitis Pigmentosa, en sjukdom som skadar de ljuskänsliga cellerna i näthinnan.

Den största anledningen till att bärbar teknologi inte har kameror ännu på grund av att de kameror vi har idag är för stora med sina glaslinser. En nyare metod för att ta bilder kallas Computational Photonics.

Computational Photonics skapar bilder genom en datoriserad process. Istället för att ”se” genom en lins fästa ljuset på en bakgrund så använder den processorer och algoritmer för att analysera ljuset och fotonerna och konvertera det till en bild som vi kan se. Istället för att linsen ändrar ljuset till en bild så gör en dator det istället.

Det betyder att vi kommer kunna bygga väldigt små, precisa, flexibla cameror som inte använder linser av glas.

Det finns även prototyper för bioniska linser. EyeDesign Optometry säger sig ha utvecklat en lins som ger en syn som är tre gånger skarpare än 20/20. Ocumetics har också de en bionisk lins men den är mer datoriserad och låter som något från Terminator.

Det framtiden verkar lova oss är att vi inte ens kommer använda kameror som vi känner till det idag.