4 X Tokina: Prisvärd prestanda

Vanligt i fotovärlden är att säga att »man får vad man betalar för«. Men vanligt är också att förbättringen hos exempelvis optik, avtar dramatiskt med ökande kostnader över en viss nivå. I grund och botten handlar det alltid om vad man ska ha sina bilder till och hur mycket pengar man är villig att betala – och på den fronten finns det många alternativ till de dyrare objektiven på marknaden som ändå lyckas med att leverera riktigt fin skärpa och bra kontrast.

Vi har i detta test kollat in några Tokina-objektiv för den som vill vidga sina vyer. Vidvinkelobjektiven 11-16mm/2,8 och 12-28mm/4 låter dig få häftiga bilder med ett perspektiv som fångar in mycket av det som händer, medan de båda makroobjektiven 100mm/2,8 och 35mm/2,8 låter dig gå nära det lilla.

Som ett signum hos Tokinas objektiv har vi den snabbanvända funktionen för att växla mellan manuell och automatisk fokusering genom att dra till sig eller skjuta ifrån sig själva fokusringen. Funktionen är lätt och smart, och gör att man enkelt kan växla läge.

Tokina SD 11-16mm/2,8 IF DX II

Byggkvaliteten hos detta objektiv är riktigt bra. Det känns kvalitativt i materialet och sin konstruktion, och knappar och reglage känns bra byggda. Den enda nackdelen jag kan hitta är att zoomringen känns något trög, något som ibland kan vara till nackdel, men ibland också en fördel eftersom brännvidden håller sig kvar även när man går runt med kameran.

Fokusringen är däremot riktigt fin – lätt att justera, mjuk att snurra på och riktigt lättanvänd. Att finjustera fokus är som det borde vara hos alla objektiv. I övrigt känns objektivet riktigt bra att använda. Att fotografera i 11mm (17mm i småbildsformat) är många gånger rätt häftigt, eftersom bildvinkeln blir så stor. Man får med mycket i bilden och det går att göra riktigt effektfulla utsnitt. Vid 16mm-läget hamnar man på den klassiska vidvinkeln 24mm i småbildsformat, vilket ger bra bilder med vid vinkel. Att den har en största bländare på 2,8 gör den också ljusstark, och passande i ljussvaga situationer.

Objektivet är gjort för APS-C-sensorer. Mittskärpan på objektivet är bra, och blir bättre nedbländat på 11mm. i 16mm-läget blir kantskärpan bra tre steg nedbländat. Objektivet har också en del kromatisk aberration och distorsion.

Tokina SD 12-28mm/4 IF DX

Detta objektiv har många likheter med den tidigare nämnda 11-16mm/2,8. Största skillnaden ligger i ljusstyrkan som är sämre, med bländare 4 i stället för 2,8. Bildvinkeln i 18mm i småbildsformat ger samma typ av bilder som hos 11-16mm, men med detta objektiv ligger andra änden på en högre brännvidd – 28mm – vilket motsvarar 42mm i småbildsformat.

Användningsområdet för objektivet ger alltså ett större brännviddsomfång vilket öppnar för att objektivet blir mer allround än med bara extrem vidvinkel. I övrigt är objektivet smidigt och roligt att använda, med ett stort plus för både den extrema vidvinkeln och möjligheten att nästan nå 50mm.

Byggkvaliteten hos 12-28mm/4 är precis likadan som hos 11-16mm/2,8 samt också gjort för kameror med APS-C-sensorer.

Objektivet är skarpt från bländare 4 i 12mm-läget, men kantskärpan är tydligt sämre än mittenskärpan. Vid 28mm är kantskärpan bättre. Objektivet har också tydlig kromatisk aberration.

Tokina Macro 100mm/2,8 D

Även om konstruktionen och upplägget hos detta makroobjektiv skiljer sig från tidigare vidvinkelobjektiv så känner man i grunden igen Tokina-designen. Konstruktionen känns här även kvalitativ, med riktigt mjuk fokusring som är exakt, snabb och enkel att justera. När man fokuserar skjuter objektivets inre del ut, vilket gör att det blir längre.

På objektivet finns även ett reglage för att begränsa autofokusområdet så att fokusen snabbare kan hittas av kameran utan att behöva fokusera sig igenom hela fokusspannet. Anledningen är det korta skärpedjupet som kan göra kameran förvirrad.

På objektivet hittar vi även en manuell bländarring, som på klassiskt vis går att låsa i auto-läget för att låta kameran ta hand om bländarjusteringen.

Makro är riktigt kul, och det blir riktigt roligt att komma så nära som man kan med Tokina 100mm/2,8. Många har gått vägen genom makrofotograferingen eftersom det är »en helt ny värld«, och när jag testade objektivet så var det lite av den känslan som kom tillbaka. Man kommer riktigt ruskigt nära, och det går att ta bilder som har så kort skärpedjup att den lilla, lilla skärpa som faktiskt går att se bara blir en tunn linje som sträcker sig över bilderna. Häftigt.

Objektivet är gjort för kameror med APS-C-sensorer, och är skarp från 2,8. Kromatisk aberration och distorsion är försumbar.

Tokina Macro AT-X 35/2,8 Pro DX

Objektivet med namn AT-X M35 har egentligen utvecklats tillsammans med Pentax, och då ingått i Limited-segmentet för objektiv. Objektivet är för kameror med APS-C-sensor och ger då en normalbrännvidd motsvarande runt 52mm i småbildsformatet. Men som bonus kan man faktiskt fotografera med objektivet på en kamera med fullformatssensor eftersom objektivet täcker nästan precis ut i kanterna.

Objektivet kan däremot vara svårt att få tag på då det inte längre tillverkas.

Detta normalobjektiv med makrofunktion är häftigt att använda eftersom man kan gå riktigt nära objektet man fotograferar. Avbildningen blir liksom hos 100mm/2,8 riktigt häftig, med en känsla av att vara inuti exempelvis blomman. Skärpedjupet är något större än hos 100mm/2,8 – om det nu ens går att tala om stort skärpedjup hos dessa objektiv.

Även detta objektiv har en limit/full-knapp med begränsning för autofokusen för snabbare fokusering.

Objektivet är skarpt på 2,8, och blir något, något skarpare nedbländat, i kanterna. Objektivet har svag distorsion och svag kromatisk aberration.