Canon G7 X Mark II: Bra grepp på bildkvaliteten

G7 X presenterades i september 2014 och var då Canons första modell i det trevliga segmentet av kameror vars motto skulle kunna vara maximal sensorstorlek i fickstorlek. Den så kallade entumssensorn är tillräckligt mycket större än sensorerna som sitter i bra mobiltelefonkameror för att skillnaden i bildkvalitet ska bli stor. Samtidigt går det att göra objektivet så pass litet att kameran utan problem kan rymmas i fickan.

Med de mer avancerade modellerna har kameratillverkarna oftast inte samma schema för årliga uppdateringar som ofta är fallet för kompaktkameror. Mark II-versionen av G7 X kommer nu ett och ett halvt år efter att första versionen släpptes. Sensor och objektiv har inte ändrats, men ändringarna i övrigt är ändå så pass många att det motiverar en ny modell.

Nytt grepp

Till det yttre så har G7 X Mark II fått ett betydligt bättre grepp. På framsidan saknades förut något för fingrarna att vila mot. Nu finns både grepp i form av en liten kant och en gummerad yta. Även tumgreppet har förbättrats.

Liksom tidigare går skärmen att vinkla upp helt och hållet så att man kan använda den till att ta självporträtt med. En förbättring nu är att skärmen även går att vinkla något nedåt.

Det går att välja om ringen kring objektivet ska ha rotera med eller utan steg. För inställningar som inte består av olika fasta val, som till exempel fokusering, passar det bättre med en steglös ring.

Dessutom låter det inte om man tänkt sig att vrida på ringen samtidigt som man filmar. I övrigt är det mesta likt, gällande knappar och reglage. Kameran går att ladda genom usb-uttaget. Det är en viktig funktion när man inte har tillgång till vägguttag.

Tack vare en ny processor så är G7 X Mark II snabbare på det mesta jämfört med föregångaren. Det är allt från att kameran blir redo lite snabbare när man sätter på den, till att den är ordentligt mycket snabbare på serietagning med råformat. Tidigare klarade den bara drygt en bild i sekunden medan den nu är uppe i imponerande åtta. Detta för cirka tjugo stycken bilder.

Andra saker som den nya processorn orkar med är bättre fokusering och råfiler med fjorton istället för tolv bitars upplösning. Det krävs dock en större sensor för att man ska ha någon större nytta av fjorton bitars råfiler. Gällande råfiler kan säkert en del uppskatta möjligheten att göra framkallningar av dem direkt i kameran.

Bildkvalitet

Objektivet i G7 X II är skarpt. Både på vidvinkel och tele, även om skärpan faller lite allra längst ut i kant på vidvinkelläget. Zoomomfånget på 4,2 gånger är gissningsvis det mesta som går att få utan att kamera ska växa i storlek, men ändå behålla både bra ljusstyrka och bildkvalitet.

Utifrån storleken ska prestandan på sensorn vara ungefär ett och ett halvt steg sämre än den storlek som brukar kallas aps-c, eller om man tar det i Canon-termer – kamerorna till vilka EF-S objektiven är tänkta (DX-objektiv för Nikon).

På hög känslighet stämmer det rätt bra, men när det gäller dynamiska omfånget så är skillnaden mindre beroende på vilken kamera man jämför med. Till exempel är omfånget ungefär samma som på Canon Eos 750D.

Slutsats

En bra kamera blir bättre. Det är den enkla sammanfattningen av Canon G7 X Mark II. Om den är något för dig handlar främst om du vill ha en kamera med sökare eller inte. Canon G5 X kostar nu lika mycket som G7 X II och den har sökare, men har inte riktigt en lika fickvänlig form och inte heller snabb serietagning med råformat.

Den uppenbara konkurrenten är Sony RX100 i någon av sina fyra varianter, som faktiskt alla fortfarande finns i butik. Den dyraste av dessa är mycket dyrare än G7 X II, vilket inte kan kallas prisvärt, så länge man inte har kravet att kunna filma i 4K-upplösning. Den möjligheten har ännu Canon inte byggt in i den annars mångkunniga G7 X.