Fujifilm X-T10 – kompakt och kompetent

Fujifilm har gjort en lyckad satsning på sitt X-sortiment och många fotografer, både yrkesverksamma och amatörer, har snabbt blivit kära i systemet. Och det är inte så svårt att förstå egentligen.

De har en utmärkande design med ett klassiskt utseende, smarta funktioner och framförallt levererar de bra bilder. Under fjolåret (och tidigare i år) lanserades flera objektiv som har gjort serien än mer komplett, då bristen på objektiv kan vara ett hinder för många att våga satsa på ett nytt system. Objektiven har även de fått bra kritik, vilket gör att hela systemet känns som ett säkert kort att lägga sina surt förvärvade slantar på.

Krympt storlek – samma prestanda

Men vad är då grejen med nya X-T10? Jo, i stora drag kan man säga att det är en X-T1 där man dragit ner på storleken men behållt stora delar av den intressanta prestandan. Men för att nyblivna X-T1-ägare inte ska dra smilbanden åt fel håll och bli sura för att deras nya fina kamera blev utdaterad så snabbt så är det så klart vissa skillnader. Bland annat så är inte X-T10 lika robust som storebror, vädertätningen saknas men botten- och topplattan är i magnesium vilket ändå gör kameran ganska tålig.

En annan sak som Fujifilm snålat lite på är skärmen, XT-10 har till synes en liknande skärm som X-T1, den fär fällbar och lika stor. Däremot har den inte samma upplösning som den dyrare kameran. I kontrollväg har X-T10 fått en ratt för val av seriebildstagning, panorama och andra speciellägen där X-T1 har en inställningsratt för ISO-känslighet. X-T10 har även blivit av med direkt-knappen för att slå på wifi. Å andra sidan kan någon av de andra funktionsknapparna programmeras så att wifi ändå blir åtkomligt med ett knapptryck, så något fara på taket är det inte för den wifi-tokige.

För övrigt kan också i stort sett alla knappar som inte har specifika funktioner, programmeras om för att ge användaren den layout han eller hon önskar. Totalt finns det sju olika programmerbara knappar.

Mycket som är snabbt

Eftersom både processor och sensor är samma i X-T10 som i X-T1 får man med sig mycket av snabbheten från den dyrare kameran. Bland annat samma åtta bilder per sekund i seriebildstagningen, men också den snabba fokuseringen som nu dessutom har fått två nya lägen (som presenterades i en mjukvaruuppgradering till X-T1 för ett tag). Mer om dessa två lägen senare.

Något som är imponerande snabbt i många av Fujifilms X-kameror är den elektroniska sökaren. Den har extremt kort lagg, så pass kort att man helt kan bortse ifrån det och sökaren känns egentligen rätt analog om man ska vara ärlig, med fördelen att man direkt kan se hur alla exponeringsjusteringar påverkar bilden, eller effekten av olika filter om man så önskar.

Dubbelkommando

Liksom på X-T1 har X-T10 även två funktioner på slutartidsratten och tagningslägesratten. Eller inte två funktioner, men det är två reglage: i bottenhjulet sitter en liten spak. På slutartidsratten ger spaken möjlighet att slå över kameran i ett helt automatiskt läge, för den som inte vill hålla på med exponeringsvärden själv. På tagningslägesratten sitter en spak som fäller upp den inbyggda blixten vid behov. Att det sitter dubbla inmatningshjul på kameran är riktigt schysst, det gillar många fotografer. Däremot hade man kunnat utnyttja dem lite extra, för när slutarratten står i automatiskt läge så har snurrandet på inmatningshjulet där fram (om man har ställt in det så) inte någon funktion. Det hade varit fint om det då gick över till att styra något annat.

Samma kritik framfördes när jag testade X-T1 och egentligen är det inte en så stor grej på X-T10, det kändes mer beklämmande på den något dyrare och fräsigare kameran. En sak som dock är schysst är att båda inmatningshjulen också fungerar som knappar. Dessa kan programmeras, när man trycker på hjulen kan man då göra olika justeringar. Riktigt bra. Tyvärr bidrar det lite till att hjulen inte känns lika robusta som de annars kunnat göra. Men det kan man leva med när man får de dubbla funktionerna tycker jag.

Ingen deluxsökare

Sökaren i X-T1 är något extra, den har flera funktioner som är riktigt schyssta. Det här är också ett ställe där man sparat ner lite på utgifterna i X-T10. Sökaren är aningen mindre (0,39 tum mot 1/2 tum i X-T1), men har samma upplösning så det är inget fel på den, men den är inte fullt lika lyxig som hos den dyrare kameran. Även om den saknar några av X-T1ans-funktioner så har sökaren i X-T10 ett par trevliga möjligheter. Bland annat kan man välja om man vill använda bara sökare, bara skärmen, sökaren med påslagen ögonsensor eller sökaren och skärmen i kombination med ögonsensorn.

Vill man till exempel spara så mycket batteri som möjligt väljer man så klart att bara använda sökaren i kombination med ögonsensorn. Nämnas bör också att ögonsensorn har en schysst känslighet, inte överdrivet lättpåverkad och inte heller för trög. Felaktigt inställda ögonsensorer är rätt jobbiga så det kanske är en liten detalj i det stora hela, men när man väl ska fotografera och en sådan sak inte fungerar som man önskar är det rätt irriterande. Till exempel upplevdes ögonsensorn hos Sony A7 II som för känslig, vilket gjorde att den stängde av skärmen vid fel tillfällen.

Bråkig wifi

Liksom på tidigare Fujifilm-kameror är de trådlösa funktionerna inte helt i klass med övriga kameran. Det är lite bökigt att koppla ihop kamera och smartphone, eller snarare, det är ganska bökigt. Här är till exempel Nikon eller Olympus väldigt mycket smidigare. Fujifilm har fått till allt annat så pass bra i sina X-seriekameror att det vore toppen om de fick ordning på trådlösheten också. Det är en viktig del i kamerorna idag, i alla fall kameror i den här klassen, som riktar sig mot nybörjare och de som kommit en liten bit på vägen.

X-T10 har ju som nämnts tidigare fått samma sensor som i X-T1, som i sin tur hade samma sensor som X-E2. Det här betyder att bilderna som kommer ur X-T10 är riktigt fina, den hanterar färger bra och har ett fint dynamiskt omfång. Med hjälp av de olika filmsimuleringarna kan man dessutom få fram olika karaktärer som passar för olika typer av bilder. Om man inte fotar i råformat så klart.

Vill man filma så gör man bäst i att hålla sig i 30p-läget. Går man ner till 60p så ser det inte lika roligt ut, men 30p-läget ser riktigt fint ut.

Sammanfattning

Gillar du gatufoto är det här verkligen en kamera för dig. Väljer man den helsvarta färgsättningen och kombinerar med till exempel 27mm f/2,8 så får man en riktigt smidig kombo som ger riktigt fina bilder direkt ur kameran.

Du kan dessutom välja om du vill använda dig av någon av Fujifilms färdiga filmsimuleringar för att spetsa till dina bildfiler direkt. I mångt och mycket är det en X-T1 fast i ett mindre och behändigare format. Det är ett billigare men ändå väldigt bra steg in i Fujifilms X-system för den som inte vill gå lös på en X-T1 på en gång.

Jämför man med andra konkurrenter som Nikon 1 J5 eller någon micro four thirds-kamera så får du här en större sensor, vilket alltid är trevligt. Om du dessutom inte behöver vädertätningen så finns det inte så jättestora skäl att välja den dyrare kameran.