Test: Canon EOS R – en bra fullformatsstart

Många fotografer har länge väntat på hur en kamera i spegellöst fullformat från Canon skulle ta form. Nu är den här – och vi kan konstatera att Canon har gjort ett bra jobb inför sin entré, med en spännande och kompetent kamera. Helt felfri är den så klart inte, faktum är att jag hittar en del elementära missar som känns lite onödiga för Canon att ha råkat dra på sig, men å andra sidan vore det konstigt att komma med en perfekt kamera för ett nytt system – när ingen annan lyckats med detta.

På många vis påminner Canon EOS R en del om 6D Mark II och 5D Mark IV tillsammans, men med lite godbitar tagna här och där. Sammantaget är EOS R en härlig kamera som visar hur kompetent ett kamerasystem faktiskt kan vara, och det med utgångspunkt från den fina optik som släpptes samtidigt med EOS R – och vilka möjligheter som vi kan föreställa oss att se i framtida modeller med den nya EOS R-fattningen.

Upplösningen på 30 megapixlar med sitt ISO-omfång på totalt 50–102 400 ISO presterar väl, liksom autofokus, de bilder kameran levererar och den optik som finns tillgänglig. Canon EOS R är en mycket bra kameran – slutsnackat så – och det ser alltså ut att kunna bli en grym fortsättning med kommande kameror i systemet, i och med den teknik som Canon nu visar upp.

Design med missar

Om vi börjar med designen som helhet så har Canon över lag lyckats riktigt bra med att skapa en kamera som känns kvalitativ, robust och proffsig, med fina funktioner som en informationsskärm på översidan och bra grepp för handen. Skön att hålla i dessutom. På baksidan hittar vi ingen joystick, men väl en multiväljare som ersätter det jobbet. Annars ligger mycket tyngd på att arbeta med pekskärmen, något som jag återkommer till.

Problemen ligger i kamerans övre ergonomi. Största missen är AF-ON-knappens placering som ligger inflikad i ett rundat och utbuktande tumgrepp, helt olägligt placerad för att få ett bra tumgrepp för stadgan, men också riktigt svår att trycka in på ett bra vis för den som faktiskt använder AF-ON-knappen för sin fokusering. Den skulle så klart vara mer till vänster, under programvalsratten.

Nyskapande är den touch-bar som finns på kameran. Den har fördelen att kunna ställas in till många olika funktioner, för att sedan kunna göra justeringar på en skala, uppåt eller nedåt. Idén är bättre än den är utförd. Eftersom den sitter där den sitter, en bit bort från tummen, och dessutom i rak linje med kamerahuset, så blir rörelsen något krånglig. Bättre hade varit att den suttit som en diagonal i samma riktning som man rör tummen, för att göra justeringarna. Dessutom har den problemet med att vara lätt att komma åt oavsiktligt, vilket kan vara lite dumt. Detta är löst genom möjligheten att låsa funktionen, man låser upp den genom att hålla en sekund på knappen, vilket löser det problemet, men det tar å andra sidan tid att göra.

Också tumhjulet sitter lite väl långt inåt, vilket skapar lite problem för hur man ska hålla kameran på ett bra vis för att nå alla reglage både på baksidan och ovansidan utan att behöva ta omtag i greppet. Också programvalsratten har fått en omdesign, och blivit mer digital. Nu krävs ett tryck på Mode-knappen för att sedan justera mellan de olika exponeringslägena. Det fungerar rätt bra ändå, och funktionen för tumhjulets justering av exempelvis bländare får en ny funktion.

I stort har alltså Canon tänkt om och inte helt följt sin Canoniska typdesign, utan utforskat lite nya vägar. Resultatet blir en mellanlösning med vissa bra förändringar – och vissa dåliga.

Bra snabbhet på flera vis

Canon EOS R är riktigt snabb på det mesta, från flera perspektiv. Tittar vi på seriebildstagningen så är den 8 bilder per sekund med låst autofokus, 5 med följande. Helt ok, men kanske inte tillräckligt för sportfotografering. Bufferten gör å andra sidan ett bra jobb, med ett snabbt SD-kort av UHS-II-typ.

Själva EOS R-kameran i sig är även den riktigt snabb och stabil, och känns aldrig seg eller långsam utan snarare som en upphottad version av en DSLR. Bra jobbat – eftersom det lätt kan bli plågsamt med seg bildbläddring eller menyer och inställningar man får vänta på.

Ett led i utvecklingen är den nya objektivfattningen som nu kan skyffla än mer data och information, allt för att snabbare ge kamerahuset information att behandla, men även för att kunna utveckla spännande saker inför framtiden. En del i detta är möjligheten att använda kontrollringen på objektiven som ger en extra dimension för justering av inställningar, exempelvis som exponeringskompensation. Funktionen är bra, och när man roterar känner man var man befinner sig genom de olika »klicken«. Dessutom är känsligheten hyfsat bra avvägd. Som just exponeringskompenseringsratt passar den i mitt tycker riktigt bra, och den är dessutom snabbjobbad.

I och med att sensorn också är en vidareutveckling av den som sitter i Canon EOS 5D Mark IV, men nu har fått 5 655 fasdetekterande AF-sensorer direkt på chippet, så behövs den snabbare kommunikationen.

Det är också med detta som vi hittar en av kamerans styrkor. Med de tätare fokuspunkterna går det att få än mjukare och mer exakt fokusering än tidigare, något som är värt mycket vid exempelvis filmning där det snabbt går att ställa fokus på den nära 90-procentiga ytan det finns AF-punkter på. För just stillbildsfotografering presterar AF-systemet riktigt bra, även om det inte är helt i klass med dagens bästa DSLR. En stor fördel är att den mycket säkert hittar fokus rätt i svagt ljus, och det inte alls ofta som kameran får för sig att jaga fokus – något som stämmer väl med specifikationerna att den klarar av att fokusera ned till -6 EV-steg. Imponerande bra helt enkelt. Det här blir även en stor deal för de som använder teleobjektiv med exempelvis telekonvertrar, då det nu går att få finfin autofokus vid f/11.

Också den följande autofokusen fungerar bra. Det är inte den snabbaste, och i vissa lägen hoppar den iväg från sitt objekt, men över lag helt godkänd. Dessutom finns en ögon-autofokus som även den hittar fokus, men tyvärr inte fungerar i servo-läge, något som ska fixas i kommande firmware.

Skärm och sökare

En av de stora och riktigt användbara grejerna med EOS R är den vinklingsbara pekskärmen på 3,15 tum. Upplösningen på 2,1 miljoner bildpunkter ger en riktigt bra bild, bra kontrast och är mycket smidig att använda till i princip det mesta. Här kan man sköta inställningar utan att grotta bort sig i menyerna och snabbt verifiera fokus på bilden.

Men sökaren är i sin tur ännu bättre. Upplösningen på 3,69 miljoner bildpunkter är en av de bästa vi sett – och gör att man ibland inte alls tänker på att det inte är en analog sökare man tittar i. Det här är riktigt bra – och dessutom är den behaglig att titta i – även med glasögon.

En vinnande funktion är att använda skärmen för att justera fokuspunkten, samtidigt som man tittar i sökaren. På så vis kan man snabbt ändra AF-punkt, och det med mycket detaljerad placering eftersom de är så många som 5 655 stycken. Detta är något nytt, och helt klart riktigt användbart.

En kortplats

Både Nikon och Canon har fått mycket stryk för hur de vågar sätta endast en minneskortplats i sina nya spegellösa kameror. De heta diskussionerna är nog mer riktade mot vad man själv vill ha, än vad konsumenten behöver, och här har Canon gjort avvägningen att just denna modell riktar sig till de som inte behöver två kortplatser.

Rätt eller fel är upp till dig själv och din fotografering att avgöra, men visst, det hade aldrig varit fel med två. Däremot är kameran knappast per automatik mycket sämre på grund av detta. Möjligen kunde de valt en modernare lösning som exempelvis CFast.

En annan diskussion har varit batteritiden, något som egentligen inte har varit något problem för mig. Batteriet håller ändå bra länge, trots att den elektroniska sökaren antagligen drar en hel del.

Adapter för EF-optik

För den som redan har en drös Canon-objektiv finns möjligheten att använda dessa på Canon EOS R med EF-adaptern. Funktionaliteten är exakt samma med adaptern som om du hade använt optiken på en av Canons DSLR-modeller, med samma bildutsnitt, samma snabbhet och samma funktionalitet. Dessutom kan du använda EF-S-objektiv med adaptern, och alltså billigare optik eller andra lösningar för exempelvis den som vill filma med STM-objektiv som man redan har.

Just film är något som Canon EOS R är riktigt bra på. Film i 4K/30p blir ruskigt skarpt och levererar riktigt bra kvalitet, även full-HD 1080/60/50p ger bra bild. Ansluter man en extern hårddiskinspelare kan man spela in 4K i 10-bitars 4:2:2 i hela 480 megabit, samt Canons C-Log för att i efterhand lägga på grading. Beskärningen är samma som hos 5D Mark IV, med en faktor på 1,74x. Dock har ju inte kamerahuset inbyggd bildstabilisering, vilket är synd, så man får förlita sig på två varianter av elektronisk sådan vid filmning om det är vad man behöver – då med ytterligare beskärning av utsnittet.

Att filma är enkelt och smidigt, och RF-objektiven hittar snabbt och säkert fokus även i svagt ljus. Med den vinklingsbara skärmen och fokuskontrollerna via denna gör detta att Canon EOS R passar fint för video, framförallt om beskärningsfaktorn eller storleken på objektiven inte är något problem. Behövs mindre storlek finns så klart EF-S-objektiven.

Kameran har fokus-peaking för manuell fokusering, men inte zebra-funktionen för att markera högdagrar som är för ljusa, och i det stora hela är det inte så många avancerade justeringar man kan göra, men ändå tillräckligt många för att göra de flesta nöjda. En klar fördel är att Dual Pixel-autofokusen används även vid 4K-video på EOS R, vilket förbättrar själva autofokuseringens kvalitet.

Bildkvalitet

Med ny fattning och kortare avstånd mellan objektiv och sensor finns möjligheter att skapa högre bildkvalitet genom bättre optiska konstruktioner. Dessutom bygger sensorn vidare på den hos Canon EOS 5D Mark IV som också är riktigt vass. Precis det ser vi hos Canon EOS R – bilder direkt ur kameran är fantastiskt fina, liksom alla detaljer vi fångar upp med den nya fina optiken för R-fattningen, inte minst det vi ser från RF 50mm f/1,2L USM som verkligen tar vara på EOS R:s fördelar. Även ISO-prestandan är bra.

Videokvaliteten i 4K ser riktigt fin ut, med härlig skärpa. Full-HD-läget ger också bra filmer, men ungefär som förväntat.

Slutsats

Bra med inte bäst var ledorden vi gav den närmast nysläppta konkurrenten Nikon Z7. Här blir det samma betyg – Canon har gjort ett finfint jobb med sitt nya system och EOS R med tillhörande släppta objektiv, men ligger även de efter i konkurrensen med de system som redan finns.

Ergonomin och känslan i EOS R ger lite blandade uttryck, dels för en del problematiska placeringar av knappar och reglage, dels för att de över lag har gjort en riktigt bra kamera. Summeringen av alla bitar blir att Canon har lyckats väl att skapa en kamera som kan mycket, med inslag från lite olika håll. En stor fördel som hela EOS R andas är möjligheten att ställa in reglage och kontroller – och fortsätter Canon åt samma håll framöver så finns stora möjligheter att man verkligen kommer kunna skräddarsy sin kamera och få den att göra exakt som man vill när man vill.

Vem är då Canon EOS R för? Egentligen borde den passa alla, eftersom det är en bra kamera med många funktioner – däremot är den inte tillräckligt mycket »proffs« för att vara en kamera för yrkesfotografer, samtidigt som den är för avancerad och påkostad för nybörjare. Antagligen passar den de som redan använder Canon och vill ha ett lättare andrahus, och kanske framöver gå över helt mot spegellöst.

Hur som, så imponeras vi över vad Canons nya system är, men även vad det kommer att kunna bli – eftersom Canon med EOS R visar en kamera som presterar på topp och ger en imponerande bildkvalitet.