Canon G7 X: Attraktiv prestanda

I den ständiga strävan efter den perfekta kameran ligger Canon G7 X bra till. Jag vill ha en liten kamera som är smidig att slå på. Jag vill ha zoom och jag vill ha en stor sensor. Man kan fortsätta med mer eller mindre omöjliga krav och allra helst vill jag att kameran ska vara vattentät och ha ett skjutbart lock för påslagning, så man klarar det med vad för handskar som helst. G7 X är visserligen inte perfekt med sin på/av-knapp, men den har inget objektivlock som man måste ta av.

Den perfekta storleken är det mest omöjliga att uppnå eftersom sensorn blir för liten då. Här krävs alltså en kompromiss och som jag ser det ligger entums-sensorn bra till för att vara den rätta kompromissen. Den optimala förvaringen måste rimligen vara i en byxficka, men för att det ska fungera tycker jag dels att storleken ska vara så liten att kameran inte märks, dels bör kameran vara tät så den inte riskerar att ta in damm. Samtidigt är det en stor fördel om kameran är så liten att den ändå går att ha i fickan ett kortare tag och detta krav uppfyller G7 X precis.

Det är intressant att jämföra G7 X med Canons S-serie. Den som sedan 2009 gått från att heta S90 till nuvarande S120. Det är nämligen inte mycket som skiljer mellan G7 X och S120. S120 är tunnare och tydligt lättare, men inte heller S120 klarar mina krav för byxficksförvaring. Reglagen är helt identiska så när som på att G7 X har en extra ring för exponeringskompensation. De har nästan samma zoomomfång, där S120 når till motsvarande 120 mm och G7 X till 100. I kompromissen mellan storleken på sensorn och kameran tar G7 X hem en rungande seger.

Manuell kontroll

Som alltid finns en hake – och det är priset. G7 X ligger nu på 6700 kr. S120 presenterades för drygt ett år sedan och kostade då ca 4300. Idag har S120 sjunkit till 3200 vilket alltså är mindre än halva priset jämfört med G7 X. Det är en så stor skillnad att men helst ska känna att man har nytta av de två andra skillnader som finns.

Det ena är att kunna vinkla skärmen, den andra är manuell kontroll vid filmning. Vill man till exempel filma för att detaljstudera rörelser är det bra att kunna ställa in en kort slutartid så att det som rör sig blir skarpt när man pausar filmen. Med sin större sensor klarar dessutom G7 X att filma i svagt ljus på ett helt annat sätt än S120. Värt att nämna är att S120 faktiskt ger en något skarpare bild i full HD (1080). Skillnaden är inte stor, det är precis att den syns, och det handlar inte om att filmen är mer uppskärpt. På 720-läget är det tvärt om, där är G7 X skarpare. Jag hade gärna sett att man även med 720 hade kunnat välja mellan 30 och 60 bilder/s. Nu kan man bara få 60 med 1080-upplösningen.

Skärpningen för film kan man för övrigt påverka med samma inställningar som man har att tillgå för jpeg-bilder. Det kallas »Mina färger« och under »Egen färg« kan man justera kontrast, skärpa, färgmättnad och färgmättnad uppdelad för rött/grönt/blått/hudton.

När det gäller reglage och inställningar i övrigt är det en tydligt genomarbetad uppsättning som bjuds i G7 X. De två knapparna »ring func.« och filmning ovanför flervalsreglaget kan båda ändras till att istället få en funktion ur en uppsättning av tjugotvå stycken olika alternativ. Knappen för bildvisning slår på och stänger av kameran utan att objektivet skjuts ut. Smidigt – och de flesta kompaktkameror fungerar mycket riktigt så.

Valet »C« på programratten är bra då kameran alltid återställs till de inställningar man lagrat. Om man till exempel ändrar vitbalans med kameran på C-läget så kommer det valet att glömmas bort när du stänger av kameran. Nästa gång du slår på den är det den lagrade inställningen för vitbalansen som gäller i C-läget. Gör man samma sak på P-läget kommer kameran ihåg alla inställningar man gjort.

Ett undantag är exponeringskompensationen i och med att den ligger på ett fysiskt reglage. Jag har lite svårt att se poängen med fysiska reglage, de riskerar bara att hamna i fel läge. När jag tar tag i kameran hamnar ofta min tumme på programvalsratten och när kameran vrids lite i mitt grepp vrids reglaget alldeles för lätt.

Det vore betydligt bättre att ha programvalet i snabbmenyn och exponeringskompensation på ett uppåttryck på flervalsreglaget. Då slapp kameran helt ha reglage med fysisk inställning.

Objektivet i G7 X kan stoltsera med en utmärkt ljusstyrka även på teleläget. Den närmsta konkurrenten Sony RX100 III har visserligen också samma ljusstyrka (1,8-2,8), men dess teleläge når bara till motsvarande 70 mm, jämfört med 100 för G7 X. Tittar vi på S120 är skillnaden hela två steg då S120 på sitt teleläge har ljusstyrka 5,7. Det kan vara frustrerande att sitta med bra ljusstyrka på vidvinkelläget och känna att det fungerar att fotografera, trots svagt ljus, sedan zoomar man in vilket innebär att nyttan av en kort slutartid är än större, men istället blir tiden plötsligt flera steg längre.

Jag konstaterade tidigare lite snabbt att G7 X har stor fördel av sin stora sensor. Med den höga upplösningen och ett litet zoomobjektiv är det naturligt att undra om objektivet är bra nog för en så bra sensor.

Svaret är ja. På bländare f/4 är skärpan är utmärkt i mitt och kant på både vidvinkel och tele. På f/1,8 är kantskärpan inte lika bra, men i mitten är det skarpt. Men det gäller att inte blända ner objektivet för bästa skärpa. På f/8,0 är mittskärpan tydligt sämre så det är bra att kameran har ett inbyggt gråfilter på tre steg.

Tjusigt wifi-system

Wifi verkar bli mer eller mindre standard i kameror och Canon G7 X är inget undantag. Om man skapar ett konto på Canon Image Gateway kan man där lagra inställningar för diverse olika webbtjänsterer, men inte Instagram vad jag kan se. Det som står listat är bland annat Facebook, Irista, Twitter, Youtube, Flickr, Google Drive.

Efter att kameran synkats med de inställningar man väljer att lägga till blir de valbara i kameran. Det är ett riktigt tjusigt system där man kan se historik över all uppladdning och där man har bra kontroll på inställningarna. Jag testade att ladda upp till Facebook. Det senaste valet (offentlig/vänner/privat) kommer upp som förval, snabbt tillgängligt med ett uppåttryck på flervalskontrollen vid bildvisning. Därefter en kort väntan för att kameran ska ansluta till ett trådlöst nätverk. Sista steget är att antingen välja flera bilder eller att bara skicka upp aktuell bild. När bilden skickats upp kopplas nätverksanslutningen ifrån. Vill man skriva en kommentar får man upp ett tangentbord och i och med att kameran har pekskärm går det rätt bra att skriva.

Värre är det att tangentbordet inte har åäö. Bilderna som laddas upp skalas ner antingen till storleken M (2304x1536) eller S (720x480).

Den uppenbara konkurrenten till Canon G7 X är Sony RX100 III. Den är ytterligare lite dyrare, har ett mindre zoomomfång, men har en sökare. Tittar man vidare är det Nikon 1 S2 och J4 och Panasonic GM1 och GM5 som är värda att ta ställning till, liksom absolut även Ricoh GR för den som klarar sig med fast brännvidd.

Nikon 1 har samma sensorstorlek och spelar därför i samma division, men trots det gör de utbytbara objektiven att storleken inte blir lika smidig. Nikon 1-kamerorna går att få till ett bra pris, men då ska man tänka på att man inte får ett lika bra objektiv. Till Nikon 1-systemet finns dessutom inte någon ljusstark zoom eller vidvinkel. Till Panasonic och Micro four thirds-systemet finns förstås mängder med objektiv att välja mellan, men det är illustrativt att ta en titt på Panasonics objektiv 12-35/2,8. Det motsvarar zoomomfånget 24-70, är större än hela kamerahuset (GM5) och kostar betydligt mer än hela Canon G7 X. Om priset på G7 X sjunker som tidigare modeller S120 och S110 kommer den bli ett riktigt kap om ett eller två år.