TEST: Fujifilm X-H2S – imponerande snabbhet

2018 lanserades Fujifilms X-H1, det var då deras mest professionella kamera, tänkt som en hybrid för filmare och fotografer. Den har stått sig förhållandevis bra sedan dess. Men Fujifilm har sedan dess fokuserat mycket på sina X-Pro och X-T-serier. Toppmodellen i X-T-serien, X-T4, är i dag en kompetent kamera för den som både vill fotografera och filma, men nu var det dags för Fujifilm att visa vad de arbetat på i X-H-serien, som kanske kände sig lite bortglömd. X-H2S är den nya skapelsen som är fokuserad på snabbhet (man kan tänka sig att “S” i namnet står för “speed”).

Hastigheten kommer sig bland annat av att Fujifilm har stoppat in en så kallad stackad sensor. Upplösningen är fortfarande 26 megapixlar men utläsningen går nu betydligt snabbare. Det här tillsammans med en ny processor, som är betydligt snabbare än den som sitter i X-T4, gör att man kunnat uppdatera flera funktioner och dessutom gett filmsidan en ordentlig uppdatering. Med mekanisk slutare kan den ta 15 bilder per sekund med följande fokusering och med den elektroniska slutaren kan du komma upp i 40 bilder per sekund. Nog för att det är imponerande men andra funktioner har gjort fotograferandet lättare för fotografer. Bland annat finns nu motivigenkänning i form av djur, fåglar, bilar, cyklar, tåg, flygplan och människor/ansikten/ögon så klart. Autofokusen i stort har fått sig ordentligt lyft och det här är så klart tack vare den nya datahanteringen. Det går helt enkelt att göra fler beräkningar på kortare tid och det skapar utrymme för förbättringar. För att kunna hantera all den data som ska lagras på minneskorten har man också bytt ut det ena SD-kortet mot ett CF express typ B. Senare i testet går vi in mer på detaljer kring vad som uppdaterats och hur bra det blivit.

Bra grepp

Ergonomin i X-H2S är riktigt bra, när man plockar upp kameran känns den rejäl och den ligger bra i handen. Hanteringen skiljer sig en del från X-T-serien och liknar kanske mer den från GFX100. Som Fujifilmanvändare kommer du dock att känna igen dig i menysystem och bland funktioner. Men någon som inte är van vid Fujifilms kameror kommer sannolikt inte att tappa bort sig heller, det mesta är ganska enkelt att förstå och menyerna är tydligt uppdelade. Fujifilm har också lagt till en liten samlingsmeny för filminställningar som du enkelt kan gå in på och ändra de mest grundläggande sakerna på samma ställe istället för att behöva scrolla igenom den vanliga menyn.

Antalet programmerabara knappar har ökat och det gör att kameran är enkelt att ställa in så att den fungerar för dig, kameran har också fått samma joystick som sitter på t.ex. GFX100S vilken är väldigt greppig och bra för att justera fokuspunkt. Den sitter precis bredvid AF-on-knappen vilket gör att det går snabbt att flytta fokuspunkt och sedan aktivera fokuseringen.

För dig som fotograferar och filmar i med flera olika typer av inställningar finns det hela sju olika programmerbara lägen på programhjulet. Istället för att gå in och justera i menyer och ändra saker mellan olika bilder eller klipp, kan du bara vrida programhjulet till den valda inställningen. Inmatningshjulen har tappat förmågan att agera knappar, det finns alltså ingen möjlighet att trycka in dem, men istället känns det betydligt stabilare och rejälare än de på till exempel X-T4, jag ser det inte som ett stort nerköp direkt. På det stora hela är X-H2S bekväm och ganska enkel att använda.

Snabbhet som imponerar

Den stora skillnaden när det gäller stillbildsfotografering med X-H2S handlar om hastighet. 40 bilder i sekunden med kontinuerlig autofokus imponerar, om du dessutom kombinerar det med pre-shot-läget (där kameran börjar buffra bilder när du trycker ner avtryckaren halvvägs) har du bra möjligheter att fånga just rätt ögonblick. Fotar du med råformat och sparar till CF Express B-kortet så kan du flåsa iväg runt 200 bilder innan det börjar kärva, sänker du seriebildstagningen till 15bps kan du hålla på tills du tröttnar i stort sett. Med ett snabbt SD-kort får du ut kanske 150 bilder i 40bps, men sedan tar det en stund för bufferten att tömmas. Kör du med följande autofokus kommer du att få några missar med autofokusen för att hålla upp hastigheten, vill du istället vara säker på att aufotokusen sitter (du kan välja att kameran ska prioritera skärpa istället för seriebildshastighet) får du nöja dig med en lägre seriebildshastighet.

Ökade möjligheter

Autofokusen är det andra området där stillbildsfotografen får en bra uppdatering. Dels har hastigheten ökat, men det har även tillkommit motivigenkänningslägen som nämndes ovan. Kameran kan alltså identifiera tåg, fåglar, djur, bilar, motorcyklar/cyklar och flygplan (givetvis även månniskor/ansikten/ögon). Det här är en rejäl uppdatering jämfört med den nuvarande toppmodellen X-T4, vid fotografering av flygande fåglar med det två olika husen ger X-H2S väldigt många fler skarpa bilder, den identifierar och fokuserar på flygande fåglar utan några större problem. Det var heller inga problem för kameran att hitta fågelns öga när den var i rutan och något så när stilla, heller inte när det gäller djur som hund, bäver, rådjur eller katt (eller flygplan, bilar eller cyklar även om dessa inte har ögon). Att följa rörliga motiv medan man fotograferar görs också enklare eftersom sökaren (med 5,76 megapixlars upplösning) är blackoutfri vid seriebildstagning.

För att välja vilken typ av motiv som kameran ska leta efter behöver du gå in i menyn, men du kan stänga av/på funktionen via en fn-knapp. Något som kan vara smidigt om du ska fotografera något där t.ex. en hund är med i bilden men inte är det du vill fokusera på. Som tidigare kan du justera hur noga autfokusen ska följa ditt motiv och hur känslig den ska vara om något dyker upp mellan kameran och motivet. Det finns flera förinställda lägen och du kan också ställa in ett själv.

För filmaren

X-H2S är en hybridkamera som fungerar ypperligt att filma med och även ta stillbilder. Externt har det hänt några förändringar som gör den bra för filmaren, till exempel kan vi se att det finns ett hörlursuttag, något som gör att du slipper usb-c-dongeln som krävs på till exempel X-T4. Det finns också en fullstor HDMI-kabel för att mata ut råvideo till en extern inspelningsenhet (i övrigt kan alla format spelas in internt). Den högsta upplösningen är 6,2K i 30fps (i 3:2, det vill säga hela sensorstorleken), något som ger bra möjligheter om du vill beskära ner till en annan storlek i efterhand.

Det finns i stora möjligheter att spela in i olika codecs och format (Prores LT, Prores HQ, Prores 422 och olika varianter av både H.264 och H.265) för att hitta just det du vill ha eller behöver. Gillar du slowmotion så ger X-H2S möjlighet att spela in 4K 120fps (med en 1,29x crop) eller 1080 i 240fps.

En annan stor fördel är den nya Flog2 som ger ett större dynamiskt omfång än den tidigare varianten (som också finns i kameran), den spelar in i 14-bitar, vilket verkar leda till lite mer så kallad rolling shutter (det skapas av en långsammare utläsning från sensorn), men det är fortfarande inte speciellt mycket.

Att skärmen går att vinkla ut är så klart något som filmaren kommer att uppskatta, att den därmed slår i mikrofonsladden och hörlurssladden är sannolikt något densamme inte kommer att gilla, men får leva med. Det går alltså inte att vinkla skärmen speciellt mycket utan att sladdarna tar stopp. Andra tillverkare har löst det genom att sätta skärmen på ett gångjärn som gör att man kan vrida ut den lite, men det adderar storlek och mer komplexitet så Fujifilm har valt att inte göra det.

Det går inte att prata om filmfunktionerna utan att nämna den lilla påskruvbara fläkten. Den ska ge märkbart längre inspelningstider, men adderar lite ljud. Spelar du in med den inbyggda micken hörs det, framför allt i det högsta läget. Men har du en mikrofon som inte är placerad på kameran klarar du dig bra. För filmare som arbetar i varma klimat och behöver kunna spela in långa klipp är den ett vettigt tillbehör, men för den svenska marknaden är den nog inte nödvändig.

Bildkvalitet

För stillbildsfotografen har det inte hänt så där väldigt mycket när det kommer till bildkvaliteten jämfört med till exempel en X-T4. Det är samma upplösning och bilderna ser i stort sett likadana ut. Det här låter kanske tråkigare än vad det är, den tidigare sensorn (som sitter i bla X-T4) är väldigt bra och bildkvaliteten är riktigt hög. Det är snarare andra funktioner som spelar in, behöver du, som stillbildsfotograf, en mer avancerad autofokus, snabbare seriebildstagning och kanske ett rejälare grepp? Ja, då kan nog X-H2S vara ett bra nästa steg. Om du filmar finns det mer att hämta, du får tillgång till FLog2 som ger bättre dynamisk omfång, flera filmhastigheter och dessutom externa ingångar som kan göra jobbet lättare. Bildkvaliteten när man filmar är även den mycket bra, både i den något beskärda 4K 120fps och i 4K 30fps.

Sammanfattning

Som vi sett ovan är det alltså inte för en förbättrad stillbildskvalitet du bör köpa X-H2S, utan istället för de egenskaper som en stackade sensorn ger. Den är snabb på alla vis och ger på det sättet möjlighet att ta bilder som man kanske inte kan lyckas fånga med kameror med en långsammare sensor och processor. Detta kompletteras av en nytuvecklad bildstabilisering som ger sju stegs längre slutartid. För filmaren kommer det fler förbättringar även vad gäller bildkvalitet, men också funktionalitet och tekniska fördelar. För en sport- eller djur/naturfotograf eller filmare är Fujifilms X-H2S sannolikt en av de bästa aps-c-kamerorna på marknaden idag.

Betyg

Handhavande: 85

Snabbhet: 96

Byggkvalitet: 84

Mångsidighet: 84

Funktioner: 87

TOTALT: 93