Olympus E-P3 en retrodröm för kreativa gatufotografer

Med en design mycket lik föregångaren PEN E-P2 går det inte att ta miste på att Olympus tycker sig ha hittat rätt i sin retrokänsla. Få yttre detaljer har förändrats från tidigare modeller, det är snarare tekniken innanför som har förfinats i deras senaste inom spegellösa kameror. På utsidan finns många knappar som ger möjligheter till flera inställningar.

Sensorn i formatet micro fourthirds på 12,3 megapixel är ny, men upplösningen förblir densamma som hos E-P2. Några saker har förbättrats, bland annat bildkvaliteten jämfört med de tidigare modellerna – bildprocessorn är förbättrad och autofokusen har snabbats upp genom att beräkna fokus 120 gånger per sekund. Även ISO-inställningarna har byggts på ett steg till:  12 800 ISO mot E-P2:ans max på 6400 ISO. Även filmfunktionen har uppgraderats från E-P2:ans 720p i motion-JPEG med 30 bilder per sekund till FULL-HD i AVCHD.

Största yttre skillnaden är nog den inbyggda blixten och det utbytbara greppet som enkelt går att skruva av. På så vis finns nya möjligheter till att få det utseende man själv vill ha, av det material man själv tycker passar för att få ett bra kameragrepp.

Med det grepp som medföljer ligger kameran skönt i handen och man har bra tag kring både hus och objektiv. Tar man bort greppet känns kameran något tunn, men på något vis har det också sin charm och ger en avskalad och enkel känsla. Kamerahuset känns genuint och hållbart, men så är det också byggt i metall.

Programmera dina knappar

Baksidan av E-P3 bjuder inte på några större förändringar jämfört med tidigare E-P2. Den något större skärmen har trängt knapparna mot högersidan, men frågan är hur mycket det egentligen påverkar känslan. Samma smidiga rad av knappar finns kvar, men funktionerna har strukturerats om, bland annat har info-knappen flyttats upp, vilket ger snabbare åtkomst för att exempelvis gömma ikonerna på skärmen eller visa live-histogrammet.

Tumhjulet fyller sin funktion väl, och det är med den du styr inställningarna för bländare och slutartid i och med det inställningsval du gjort på den snurrbara programratten. Själv tycker jag att tumhjulet är något trögt, vilket resulterar i en dålig exakthet när jag justerar exempelvis slutartiden. Jag lyckas ofta hoppa två eller ännu fler värden än jag vill. Men å andra sidan finns också möjligheten att justera samma inställning på det runda väljarhjulet, även om man inte med lätthet kan göra det med bara en hand.

En riktigt stor fördel är att fem av knapparna på baksidan är programmerbara, alltså tre till förutom de två funktionsknapparna. Riktigt bra för exempelvis exponeringslås eller om du snabbt vill byta till fotografering i råformat. Men riktigt dåligt är i stället att just iso-inställningen inte kan ställas in till att justeras med funktionsknappen på kamerans översida. Varför inte? Det är ju det man vill, för att snabbt kunna ändra iso med samma grepp.

Grym skärm, grym autofokus

Den tryckkänsliga skärmen på tre tum har fått sig en rejäl skjuts uppåt mot E-P2. Med en skarp och ljusstark skärm av oled-typ, en ökad upplösning och antireflexbehandlad yta är det inga problem att använda den utomhus i solsken. Faktum är att bilden är bättre än på många andra micro fourthirds-kameror.

Med skärmen kan du även ställa in fokuspunkt, knäppa kort med ett enkelt tryck, eller göra flera olika justeringar av kamerans inställningar. Trots detta känns det inte som någon ersättare till de många knapparna på kameran, snarare som ett intressant komplement. Man blir alltså aldrig tvingad till att använda pekskärmen eftersom knapparna erbjuder allt.

Autofokusen känns riktigt snabb, något som Olympus verkligen har arbetat för att få till. Kameran lirar nämligen i samma liga som Panasonics nya GF3 när det gäller hur snabb den är på att hitta rätt skärpa. Båda kamerorna mäter fokus 120 gånger per sekund, och de verkar också vara lika snabba. Men är det mörkt, eller scenen du ska fota innehåller stora skillnader i ljus, får kameran problem att välja rätt fokus snabbt, och velar i stället både framåt och bakåt i flera omgångar.

Fokus kan du välja att ställa in manuellt eller på någon av de 35 autofokuspunkterna. Vidare finns också möjligheten att välja följande- eller ansiktsigenkännande autofokus, något som både är bra att ha, och också fungerar riktigt bra.

Tio realtidsfilter

E-P3 ger, liksom övriga kameror i pen-familjen, möjlighet att välja bland tio olika effektfilter när du fotograferar. Vanligtvis brukar det här med filter vara en trög historia, men E-P3 har utrustats med en dubbelkärnig bildprocessor som låter dig se dessa filtereffekter i realtid – samtidigt som alla funktioner förblir lika snabba.

Och det är också detta som är en av kamerans styrkor. Aldrig tidigare har det varit så roligt att bara leka med olika inställningar, olika val av filter och se hur de påverkar bilden. Resultatet är imponerande, och gör att du aldrig ledsnar, utan snarare vill fota mer.

Effektfiltret Hålkamera blev min personliga favorit, och passar mycket bra för fotografering i stadsmiljö för att tillföra ett extra djup i bilden – bilderna upplevs mer dokumentära. Det filtret gör är att lägga på en vinjettering för att mörka sidor och hörn. För den som inte gillar detta finns i stället Grovkornig film som ger svartvita bilder med ökat korn, eller brus om man så vill. Bilderna får en riktigt härlig grov känsla.

Filtret Dramatiska färger är roligt, men ger en något överdriven effekt, ungefär som ett hdr-program på steroider. Men det är ändå roligt. Förutom dessa finns också Svag sepia, Cross process, Färgstark, Soft fokus, Blek och ljus färg, Mjuk ton och filtret som gör att bilderna ser ut som om de är tagna i ett miniatyrlandskap – Diorama.

Nu med full-HD

Gemensamt för Olympus nya modeller E-P3, E-PL3 och E-PM1 är att de alla har möjlighet till inspelning i FULL-HD med 1080/60i eller 720/60p med stereoljud. Och visst blir det bra kvalitet på filmerna. För den som vill behålla kontrollen över ljuset finns möjlighet att justera exponeringsinställningarna manuellt. Det finns också möjlighet till tre olika lägen för bildstabilisering, en som arbetar för vanliga handskakningar, och två som arbetar för panorerande rörelser.

Mycket bra att ha, men när vi testade hur mycket det hjälpte blev vi inte helt imponerade, vissa gånger blev bilden något sämre med än utan bildstabilisering, det såg nästan ut som om bilden svajade på ett underligt sätt. Dumt.

Även med filmning fungerar autofokusen bra. Liksom hos andra spegellösa kameror är autofokusen tyst nog för att inte låta på de inspelade filmerna. Med den nya standard-iserade kontakten »AP2« kan man koppla in både extern mikrofon eller möjlighet till en extern elektronisk sökare. Perfekta funktioner för filmning alltså.

Slutsats

Olympus pen E-P3 är en mycket kompetent kamera, och den blandar sina avancerade funktioner och inställningsmöjligheter med lekande lätta, roliga och fullt fungerande filter. För gatufotografen passar kameran riktigt bra, och med filtren i huvudet passar den ännu bättre. Jämför vi med exempelvis Fujifilms X100 så får vi med E-P3 större möjligheter att anpassa kameran, såsom att byta objektiv eller montera på flera externa tillbehör. Bara det är värt mycket när man vill bredda sig i sin fotografering.

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 8

Ger bilder av bra kvalitet, identisk med bland annat konkurrenten GF3 även när det gäller dynamiskt omfång och brusprestanda på 3200 ISO.

Byggkvalitet 8

Huset i metall utstrålar en kvalitativ känsla, knappar och väljarhjul känns robusta.

Ergonomi och logik 7

Riktigt snabb autofokus. Scenlägen för amatören och avancerade möjligheter att justera inställningar för proffsen. En ny värld att utforska med de inbyggda filtren.

Mångsidighet 7

Riktigt snabb autofokus, lätt och liten. Många möjligheter till funktioner som passar både amatör och proffs.

Valuta för pengarna 6

Kameran är dyr, men du får samtidigt en mer avancerad kamera jämfört med de övriga i det spegellösa segmentet utan inbyggd sökare.