Kamera & Bild testar

Olympus Pen-F – retrofierad prestanda

Att ställa in kurvor i kameran är lekande lätt u2013 bland annat för hur hög- och lågdagrar ska påverka bilden, precis som man gör i Photoshop.b rn1/250u2009S, F/2,8, ISOu2009200
Vill du fotografera tyst så kan du ställa in kameran på tyst läge med elektronisk slutare. Kameran låter ingenting u2013 perfekt för gatufotografen.b rn1/200u2009S, F/2,2, ISOu2009200

TEST: Nästan 55 år efter att Olympus släppt sin PEN-F så gör de det igen – men nu i en digital prestandaversion som är tänkt att tilltala den kräsne, både när det gäller teknik och design.

Prestanda och design. Så kan man summera den senaste kameran från Olympus: PEN-F. Kameran har fått ärva många av de ikoniska designelementen hos den nu nästan 55 år gamla och analoga föregångaren.

Tittar vi lite mer mot nutiden så är PEN-F en kamera som fått lite av det bästa från två världar, nämligen tekniken och kraften från Olympus entusiastsegment OM-D, men det stilrena och designmässiga uttrycket från PEN-serien. Det är också därför vi ser många likheter med EM-5 II och E-P5.

Olympus själva menar att kameran riktar sig till den stilmedvetne och kräsne fotografen som vill ha snygga saker som presterar bra. Och faktum är att jag tror att de lyckats bra med detta.

Bakom det stilrena skalet som är gjort i en blandning av aluminiumbotten och magnesiumlegering, hittar vi en micro fourthirds-sensor på 20 megapixlar utan lågpassfilter. Med denna sensor blir detta Olympus mest högupplösta kamera, och som jag kommer in på senare så går det även att få ut både JPG-bilder och bilder i råformat i 50 megapixlar.

ISO-omfånget är 200–25600 med möjlighet att gå ned till ISO 80, och kameran har möjlighet att ta bilder i serie i upp till 20 per sekund med elektronisk slutare, annars 10 bilder per sekund.

Häftig design

Det är lite roligt att Olympus tänkt så mycket på designen av denna kamera. Vissa gånger kan en kamera se snygg ut men på bekostnad av handhavande – nu vet jag inte om det är 50-talets industridesigners som ska hyllas för detta, eller om remaken bara lyckats bli så bra som den faktiskt blev nu – faktum är att detta nog är en av de bästa kamerorna gällande handhavande med retrodesign-tänk som jag testat.

Reglagen känns stabila och robusta, och alla delar på kameran känns genomtänkta och kvalitativa. Programvalsratten låses med en knapp, knappen för exponeringskompensation är lagom trög så man inte lyckas ändra den felaktigt, bländar- och slutarhjulet för tumme och pekfinger har distinkta lägen och ger bra grepp. Också knapparna är genomtänkta.

Apropå grepp så har PEN-F ett väl uttalat tumgrepp på baksidan som gör hela skillnaden – det är inga som helst problem att varken fotografera med enhandsgrepp eller justera inställningar med en hand.

Imponerande lyckad design!

För den som verkligen vill leva ut sin retrokänsla finns möjligheten att skruva på en manuell fjärrutlösare på avtryckarens inre gänga.

På framsidan har Olympus valt att lägga till ett väljarreglage för olika bildinställningar, ett reglage som hos den analoga versionen användes för att ställa in slutartid. På reglaget kan vi välja bland andra funktioner att lägga på olika filter, olika tyngd av detta filter, justera färgerna i bilden genom ett färghjul, eller välja andra kreativa bildeffekter.

Det enda som kan tyckas synd är att den som inte är en hejare på att använda filter inte kan justera vad detta reglage ska göra – de är till för filter och färger – punkt slut. Men i övrigt så håller PEN-F hög nivå när det gäller att göra kameran till sin, alltså att ställa in den och kustomisera knapparna till att göra det du vill, vilket är en otrolig styrka.

Eftersom det här med bildinställningar och »JPG direkt ur kameran« är något som Olympus satsat på, så har de även valt att lägga till ett reglage under programvalsratten för att justera hög- och lågdagrar i en histogramkurva, något som justerar kontrasten i bilden precis på samma sätt som i Photoshop. Tanken är att alla dessa justeringar i framtiden också ska komma med in i datorn via råfilen.

Många spännande funktioner

Olympus PEN-F är en funktionsfylld kamera. Som jag nämnde tidigare så går det att få högupplösta och detaljerade bildfiler på 50 megapixel genom att låta kameran ta en serie bilder och skifta pixlarna på sensorn. Genom att göra så får man högre upplösning och därmed ökad detaljåtergivning.

För att lyckas är det bara att ställa kameran på stativ, sedan väljer man högupplöst bild på menyn och ställer in eventuell tid innan bilden ska tas, för att minimera skakningar vid avtryck.

Resultatet är imponerande. Rätt gjort så får du en massiv bildfil som du kan beskära på ett helt annat sätt, samtidigt som skärpan och bildkvaliteten är riktigt bra. Funktionen är faktiskt rätt häftig.

PEN-F har också fått inbyggd wifi, som enkelt och snabbt kopplar upp kameran mot din smartphone, och låter dig få hyfsad kontroll via appen. Där kan du ställa in slutare, ISO, bländare, exponeringskompensation, vitbalans, ta bilder, titta på bilder och så vidare.

Bra snabbhet och autofokus

Gräver vi oss vidare ned i kameran så ser vi att Olympus satsat en del på snabbhet. Att ha möjligehten att fotografera i 20 bilder per sekund är riktigt bra, dessutom med tyst digital slutare för den som vill smyga runt på gatorna.

Vill du i stället använda exempelvis följande fokusering så minskas hastigheten till fem bilder per sekund. Och på ämnet så fungerar följande autofokus riktigt bra. Faktum är att det är en av de snabbaste uppdateringarna för följande autofokus jag sett, med en ruta som låser sig på det objekt man vill, och sedan hänger med riktigt fint. Även här har Olympus lyckats med snabbheten.

Autofokusen känns över lag riktigt bra och snabb, även i svagare ljus, och det är inga problem för kameran att hitta fokus rätt. Samma sak gäller för ansiktsigenkänningen som snabbt hittar ansiktet och justerar fokus rätt.

Över lag måste jag säga att PEN-F känns lite som en av de snabbare kameror jag testat i micro fourthirds-segmentet. Förutom att den är snabb innanför skalet – bland annat med sin seriebildstagning på upp till 20 bilder per sekund – så är den även snabbanvänd i handhavandet, delvis tack vare hur knapplayout och design är gjord, men även tack vare skärmen, som jag kommer till senare.

Skärm och sökare

PEN-F har en vridbar pekskärm på 3 tum och 1,03 miljoner bildpunkter, där man bland annat kan ställa in fokuspunkt, men också använda sig av spotmätning av ljuset på den punkt man trycker för korrekt exponering. På så vis får jag som fotograf en större kontroll och möjlighet över vad jag vill göra med skärmen.

Skärmen är bra på alla vis, bland annat har den bra bild, men den sitter även fast bra när den är inåtvänd mot kamerahuset, något som många tillverkare missat.Riktigt bra gjort.

Att använda skärmen för att ta bilder går också. Vill du inte det så kan du ställa in den så att du bara ställer in fokus, och du kan då också justera storleken på fokusrutan direkt på skärmen genom ett reglage. Sedan är det bara att trycka på.

PEN-F har också utrustats med en elektronisk sökare på 2,36 miljoner bildpunkter. Att kunna växla mellan skärm eller EVF är riktigt bra, och passar sig olika bra för olika lägen. Sökaren är snabb och bra, av hög kvalitet med bra bild, och ger även mycket information när man tittar i den. Det går även snabbt att justera olika inställningar med reglagen och se detta i sökaren.

Det enda jag har att klaga på är att den inte har en helt lugn bild, tyvärr så känner jag att bilden flimrar något vilket jag personligen är känslig för. Dagtid utomhus är problemet inte så stort, men i svagt ljus eller inomhus är det desto tydligare.

Ansiktsigenkänning och autofokus-tracking fungerar riktigt bra på Olympus PEN-F. Är du mer av en manuell fotograf så finns hjälpmedel för att hitta rätt även då. 1/1000 S, F/1,8, ISO 200

Inget för proffsfilmaren

Film spelas in i full-HD i 60 bilder per sekund i 52 megabit, och videofunktionen har stöd för fokus-peaking och bildförstoring som hjälp vid manuell fokusering. Alla hjälpmedel förenklar för den som vill ha kontroll, och det fungerar också bra.

För den som behöver bildstabilisering så har PEN-F fått den senaste bildstabiliseringen i fem axlar, och för den som filmar går det att välja mellan två olika lägen, ett där både sensorn och en digital stabilisering ingår, men som då beskär bildvinkeln något. Det andra läget är bara sensorstabilisering.

Tyvärr ger det en del skumma effekter på bildstabiliseringen att köra med digital stabilisering, något som leder till att det ser lite konstigt ut.

På samma tema så finns också en viss problematik med att ställa fokus via skärmen under filmning. Själva utförandet är direkt och riktigt bra – att använda skärmen är verkligen klockrent – men det problematiska är att själva omfokuseringen från ett objekt till ett annat (eller omfokusering på objektet självt) syns mycket väl på filmen som ett ryck, här skulle man vilja mjuka till det för att få en mjuk omfokusering som gärna får ta lite tid på sig.

För den som filmar och vill ha bra ljud så finns tyvärr ingen möjlighet att koppla in extern mikrofon, något som minskar möjligheterna till kontroll.

Men vill du i stället spela in film för att leka, så finns möjlighet att använda filter direkt på filmerna, och även möjligheten att spela in timelapse i 4K-upplösning. Detta är rätt roligt att använda och bara leka med, och fungerar också bra vid allmän filmning.

Eftersom Olympus PEN-F är den mest högupplösta kameran från Olympus just nu, så är det inte förvånande att sensorn även ger bäst detaljåtergivning av deras aktuella kameror.

Våra mätningar visar att upplösningen bidrar till en ökad skärpa jämfört med övriga sensorer i segmentet, och att bilderna som kameran levererar är av riktigt bra kvalitet. Som jag tidigare nämnt så blir bilderna med effekter också riktigt bra, och vill man göra mycket av jobbet i kameran snarare än efterbehandlingen så finns stora möjligheter att spara tid.

Även bildläget för 50 megapixel ger riktigt fina bilder och hög upplösning.

För den som vill filma så blir videofilerna bra, vare sig mer eller mindre. Men då får man också ta hänsyn till hur man ställer in bildstabiliseringen, som jag tidigare nämnde.

Slutsats

Olympus har utan tvekan lyckats skapa en riktigt fin kamera, både till det yttre gällande designen, och till det inre, gällande funktioner och snabbhet. Snabbheten är utmärkande bra för kameran, och den hänger med på allt man säger att den ska göra, samtidigt som den känns rapp och snabb i alla funktioner och inställningar.

Faktum är att det i slutändan går att använda PEN-F på två olika vis – både för den fotograf som behöver hög bildkvalitet i råformat för efterbehandling, men samtigt även för den som vill leka av sig och »bara ta bilder«.

Under tiden som jag testade kameran så testade jag i omgångar en del filter, och det är faktiskt intressant hur mycket roligare det kan bli att fotografera när man slår på filter och leker med färger och andra kreativa effekter.

På så vis så är PEN-F också en mycket rolig kamera att använda, då den både levererar färdiga bilder direkt ur kameran som du slipper efterredigera och direkt kan ladda upp på nätet via wifi för allmän beskådan, men även ger dig möjligheten att använda den proffsigt.

I det stora hela så har Olympus lyckats riktigt, riktigt bra med att blanda samman form, funktion, prestanda, kreativitet och fotograferingsglädje i en och samma kamera.