Panasonic GX80: Förnuftig förfining

Kameror är ofta ganska tydligt nischade. De två tydligaste indikatorerna är storleken och antalet knappar. Naturligt nog hänger de för det mesta ihop – en liten kamera har färre knappar, men även en liten kamera kan rikta sig till avancerade användare och vice versa.

Panasonic GX80 har en slags förnuftig utstrålning, om nu en kamera kan ha en utstrålning. Den riktar sig inte till en specifik målgrupp annat än att man bör vara intresserad av en kompakt systemkamera. GX80 är alltså liten, men inte så liten att de snålat på grundläggande funktioner. Den har rejäl sökare, vinklingsbar skärm, blixtsko och dubbla hjul. Däremot har den inte uttag för mikrofon eller hörlurar och den är inte heller vädertätad så som de flesta mer exklusiva kameror är idag.

Att den saknar mikrofoningång gör att den avancerade användaren får spela in sitt ljud separat och synka det genom att ta med en filmklaff eller något sådant. Så fort kameran slås på ger den ifrån sig ett svagt ljud. Det låter precis som att det är bildstabiliseringen, men det försvinner inte när jag slår av den. Det här ljudet hörs inte på film som spelas in i en bullrig miljö, men är det helt tyst så blir (fläkt-?) surrandet påtagligt.

Om det nu ändå är från bildstabiliseringen som ljudet kommer så är det i alla fall en bra funktion som ger ifrån sig ljudet. Det då det är sensorn som stabiliseras och man därmed får bildstabilisering med valfritt gammalt objektiv monterat på kameran, via adapter. Panasonic har även bildstabilisering i många av sina objektiv, men för att förtydliga här så är det ingen tvekan om att ljudet kommer från kamerahuset.

Handhavande

Kameran är välbyggd och rejäl och därmed förhållandevis tung. Det finns grepp för högerhanden, både på framsidan och för tummen. Ytan är någon slags läderimitation som är ganska glatt. En mer gummerad yta riskerar säkert att slitas snabbare och i värsta fall lossna, men jag tycker ändå att det alla gånger är att föredra framför den här hårdare ytan.

Skärmen är väl infälld och det känns som att den knappt tar upp någon extra plats trots att den är vinklingsbar. Nästan 90 grader uppåt för till exempel knästående blomfotografering och 45 grader nedåt för de tillfällen man sträcker upp kameran och fotograferar. Till skillnad från GX7 och GX8 har inte GX80 vinklingsbar sökare.

Proportionen på sökarbilden är udda (16:9, vilket åtminstone även GX7 har) och det innebär att bara 75 procent av sökarens bredd utnyttjas när man fotograferar med 4:3-proportion (alltså sensorns proportion). Samtidigt är det så att sökaren är så stor att dess fulla bredd nästan är svår att titta på. Ögat får pendla lite till vänster och höger och man kan inte se hela bredden om man har glasögon.

En riktig kamera har hjul för både pekfinger och tumme. GX80 sviker inte på den punkten och den har också tryckfunktion på tumhjulet. Den aktiverar bland annat fokusförstoring när man har ett manuellt objektiv monterat med adapter. Knapparna är både små och släta, men det är tyvärr det normala för den här typen av kameror. Självklart är det en utrymmesfråga, men inte enbart.

Väljer man det ultrakompakta zoomobjektivet 12-32/3,5-5,6 så går man miste om en fokuseringsring. Jag hade förväntat mig att det skulle gå att fokusera med något av de två hjulen, men dessa används båda till att välja förstoringsgrad på fokusgranskningen. Istället är man tvungen att använda virtuella knappar på pekskärmen, vilket visserligen fungerar bra, men det naturliga är att saker och ting ska gå att göra både via pekskärm och via knappar.

Som tur är finns det en bra lösning och det är helt enkelt att trycka på knappen »af/ae lock«. Det förutsätter att man ställt in den till att ha funktionen »af-on«. Konstigt nog hanteras inte den här knappen som de andra anpassningsbara knapparna. Till af/ae-knappen finns bara fyra olika alternativ att välja på, medan det till funktionsknapparna finns 56 stycken.

En ytterligare nackdel med 12–32-objektivet är att det behöver fällas ut innan det går att fotografera. Följden av det är att kameran behöver slås på på två ställen. Dels on/off-reglaget och dels genom att vrida på zoomringen.

Bildkvalitet

Den mindre sensorstorleken med four thirds-systemet gör att det inte är så enkelt att öka upplösningen. Självklart räcker 16 megapixel långt, men idag när värstingmodellerna har över 40 megapixel så kanske det verkar lite. Med samma pixelstorlek som på sensorn i GX80 skulle en 24x36-sensor få upplösningen 60 megapixel.

Utifrån sensorstorleken presterar hur som helst GX80 utmärkt och det går inte heller att klaga på detaljrikedomen när man filmar med 4K-upplösning. Jämfört med många andra kameror så är beskärningen liten när man filmar 4K. Ofta tas pixlarna då rakt ut från sensorn vilket innebär att om sensorn har fler pixlar på bredden än de 3840 som ska användas så utnyttjas inte hela sensorns bredd. Därmed får man inte samma vidvinkel. Med GX80 är beskärningen på ca 90 procent.

Slutsats

Det finns riktigt mycket att välja på idag i den prisklass som GX80 ligger i. Det gör det än mer på sin plats för mig att påpeka det jag tycker är viktigast vid ett kameraköp. Det är att man trivs med kamerans utformning. Hur den är att hålla i och hur man når de funktioner som man vet att man vill använda.

För en systemkamera är såklart även systemet det som främst styr valet. Har man redan objektiv, eller vilka objektiv är det som man helst vill ha och finns dessa för det aktuella systemet? Om man till exempel råkar ha begränsat sig så pass att man har bestämt sig för Panasonic så tycker jag att en extra funderare ska göras om det inte är modellen G7 man egentligen vill ha. Den är större och därför bättre att hålla i.

Men, om det istället är uppenbart att den lilla storleken hos GX80 är viktig och att man absolut vill ha sökare, liksom 4K-funktioner. Om man då dessutom har gamla manuella objektiv till något system liggandes hemma så kan jag inte annat säga än att GX80 med sin inbyggda bildstabilisering blir en utmärkt kamera till dessa.