Pentax 645Z: Som en DSLR på steroider

När man lyfter upp Pentax 645Z så känns det direkt att det är en annan typ av kamera än en »vanlig« digitalkamera. Det syns förresten på håll också. Det är nämligen en rejäl maskin. På ett sätt lite tråkigt stor, men det kan vi återkomma till senare.

När föregångaren 645Dkom så visade man upp den i flera år innan den slutligen ansågs vara finslipad nog för att möta sin publik och potentiella köpare. 645Z slog snarare ner som, kanske inte en bomb, men ett ljudlig plopp i alla fall. Det hade inte läckt speciellt mycket information innan och den hade inte visats innan den släpptes för markanden.

Personligen tycker jag att det var en smartare strategi, det gör ju att kameran känns nyare när den väl kommer ut, inte som något som legat på ett skrivbord och småpillats med allt för länge innan man ryckte på axlarna och släppte ut den på marknaden. För det var lite så det i ärlighetens namn kändes med 645D. Den var nästan gammal redan när den släpptes.

Nästan hanterbar prisnivå

Även om 645Zär billig i förhållande till vad den är, en professionell, modern, digital mellanformatskamera som kan filma, är inte 88 000 kronor något de flesta tömmer kontokortet på utan att det känns lite svettigt. Men i jämförelse med övriga kameror som lanserades samtidigt och sannolikt har samma sensor. Hasselblad H5D-50C och Phase one iq250 (som bara är ett bakstycke) kostar 233 750 kronor respektive 275 250 kronor (för bara bakstycket) vilket gör att man nervöst tittar åt ett annat håll. De flesta som arbetar med dessa verktyg hyr dem vid behov eller har så pass välbetalande kunder att de kan investera i ett dylikt system.

Pentax ligger alltså betydligt lägre i pris än sina direkta konkurrenter. Du får det kit vi har testat, huset tillsammans med en 55mm f/2,8 för under 100 000 kronor, vilket får ses som ganska billigt. Givetvis kan man jämföra med kameror som Nikons D810 som också har väldigt hög upplösning och ger väldigt detaljerade bilder och då blir Pentaxen dyr istället.

Exakt hur bildkvaliteten står sig mot konkurrenterna kommer vi tillbaka till men förutom ren detaljrikedom, pixelmängd och brusnivåer så ger den större sensorn något extra. Övergången mellan skärpa och oskärpa blir lite snyggare, det är inte säkert så att man ser det direkt i bilden. Ibland är det snarare så att man liksom känner det när man ser bilderna. När man sedan kommer på vad det är som skiljer sig från andra bilder så ser man skillnaden.

Trots att det är en mellanformatskamera avsedd för professionellt bruk, så är den inte speciellt svår att använda. Har man tidigare hanterat en systemkamera och inte skräms av storleken så är det som att ratta runt vilken systemkamera som helst.

Är man dessutom sedan tidigare van vid Pentax systemkameror är det egentligen inget som är annorlunda, menysystemet och knappsymboler är desamma. På grund av kamerans storlek så har man kunnat göra vissa reglage större och mer lättarbetade. Till exempel väljer man nu fokusläge (s eller c) vi a en ganska kraftig ratt till vänster om sökaren.Till höger om sökaren sitter en likadan ratt där man väljer om man vill filma eller ta stillbilder.

En liknande ratt sitter långt framme på höger sida om det stycke av kameran som sticker fram mot bajonetten. Här kan du välja om du vill fälla upp spegeln innan du tar bilden. Och det kan vara en rätt bra idé när man fotograferar saker med längre slutartid då spegeln är tung och man kan nästan känna hur hela kameran gungar till när spegeln slår.

Två andra knappar som fått ta plats på kameran är att man via en direktknapp kan välja hur man vill att autofokusen ska arbeta, vem som ska välja fokuspunkter (du eller kameran) och vilka fokuspunkter som ska vara aktiva. Det har även tillkommit en knap som kan användas för att låsa alla inställningar. När kameran är låst kan man inte justera något, så även om man kommer åt ett inmatningshjul eller en knapp – inget förändras.

En gigant

I kameravärlden gäller onekligen uttrycket »storleken har betydelse«. Och Pentax 645Z är stor, det är trots det en kamera som man med lätthet hanterar med två händer och fotar utan problem på fri hand. Om jag jobbade i en studio eller skulle fota något under en längre tid skulle jag dock vilja ha den på ett stativ.

För de 2099 gram som kameran väger med ett 55 mm f/2,8 monterat tar ut sin rätt efter ett tag. 645Z är ganska lång, det beror till största delen på själva spegeln och bajonetten. Men det gör att man har en stor yta att luta handen mot på undersidan vilket ger ett bra tag.

Greppet är som sagt väldigt rejält och välbalanserat. Om nöden kräver går det att fotografera med kameran i endast en hand. Men det är inte jätteskoj. Men är man van vid en dslr med batterigrepp så är vikten inte så farlig, till exempel så väger en Nikon d4s bara två hundra gram mindre, däremot är 645Z bulkigare.

Flera finesser

Jämför man med konkurrenterna i mellanformatssegmentet så är de som vi redan konstaterat betydligt dyrare. Men Pentax har även flera saker som ger dem ett övertag. Bland annat så kan den filma 1080/30p och har en mer avancerad autofokus (samma som i Pentax K-3). Det gör fokuseringen snabb, om än inte jättesnabb i jämförelse med en dslr.

Däremot kan man kritisera 645Z för att fokuspunkterna sitter väldigt centrerat, oavsett om de är 27 stycken så hjälper det inte jättemycket om alla sitter i ett litet kluster i mitten av bilden. 645Z har även snabbare serietagning, 3 bilder per sekund, och högre iso, 204800, än sina konkurrenter.

Detta i kombination med priset och det faktum att det finns många begagnade objektiv som passar, gör den till en konkurrenskraftig kamera i sin klass.

Pentax har även förstått att många kommer att använda den här kameran stående på stativ. De har även förstått att vissa kamerahuvuden blir mer instabila när man fäller dem för att fotografera stående bilder, samt att vissa kraftigare stativhuvuden inte går att vinkla för stående bilder. Den vetskapen har gjort att man har två stativfästen, ett i botten av kameran som brukligt, men man har även placerat ett stativfäste på den vänstra sidan av kameran. Mångsidigt och smart.

Dubbla minneskort

645Z kan spara bilderna på två sd-kort. Och det kan behövas, bildfilerna hamnar mellan 60 och 75mb beroende på motiv om man sparar i dng, vilket är ett bra sätt att framtidssäkra sina råfiler.

Möjligheten att spara i dng är något som Pentax är en av få tillverkare som ser fördelarna med. Med det formatet behöver man aldrig vänta på nästa version av Camera Raw (som ändå är en av de vanligare råkonverterarna) när man köpt en ny kamera, utan kan köra in filerna i vilken version av programmet som helst och det går att redigera och öppna dem.

Det är faktiskt förvånande att det inte är fler som använder sig av dng som ett alternativ. 645Z kan även spara filerna i jpg, tiff och Pentax egna råformat pef.

De båda minneskortsplatserna går också att konfigurera så att man sparar en råfil på det ena och en jpg på det andra, eller samma bilder på båda korten så att det ena blir en backup. Man kan också fylla först det ena och sen det andra.

I många fall ligger mellanformatskameror efter när det kommer till nymodigheter som till exempel live-view. Men på Pentax 645Z är det inga konstigheter. Live-view är snabb och ger mycket information som kan användas för att komponera och exponera bilden. Bland annat kan du få focuspeaking, högdagervarning, histogram och olika typer av rutnät.

Skärmen går dessutom att vinkla ut (90 grader uppåt och 45 grader nedåt) så att du slipper böja dig ner om du ska fotografera med kamera i en låg position. Ska man fotografera med kameran på stativ länge kan det vara skönt att slippa titta genomsökaren för attt se det kameran ser.

Framför allt om du är i en situation där du inte kan skicka sökarbilden till en datorskärm, som kanske är det vanligaste i en studio. Vill man kan man också vända sökarbilden på skärmen 180 grader.

Att skärmen bara är vinklingsbar uppåt och nedåt blir dock lite konstigt om man använder stativfästet på sidan av kameran.

Bildkvalitet

När det kommer till dynamiskt omfång så hamnar den något under Nikon D810, trots den större sensorn. Men när det kommer till höga iso så presterar den i klass med de allra bästa småbildskamerorna Nikon D4S och Canon 1D X.

Filmkvaliteten är fin så länge man håller sig till 1080 eller 720 30p, kliver man upp till 60i eller 60p så blir kvaliteten inte så rolig. Men kameran är nog inte tänkt som en filmkamera, utan det är mer en extra funktion för att det går. Skärpan man får ur 645Z är dock ett par snäpp högre eftersom man har fler pixlar.

Mellanformatsobjektiven är också i regel väldigt skarpa och konstruerade med få kompromisser. Skärpan i bilderna är riktigt bra och detaljrikedomen är väldigt hög.

Sammanfattning

Trots att 645Z ligger betydligt billigare än sina klasskamrater från Leica, Hasselblad och Phase One så är det en väldigt dyr kamera. Jämför man med till exempel Nikon D810, som också är en högupplöst kamera, så kostar 645Z drygt 50 000 kronor mer.

Men 645Z en väldigt lättanvänd mellanformatskamera, så för den som kan/vill betala så är kunskapströskeln väldigt låg för att börja fotografera med den.

Den kan dessutom mycket som många andra mellanformatare inte kan ännu. För yrkesfotografen som inte kräver en lätt och smidig utrustning är den definitivt ett alternativ, porträtt- och produktreklamen har mycket att hämta hos Pentax 645Z.