Sony A7R II: Högupplöst i fickformat

A7R II är den första kameran som får en bakgrundsbelyst sensor i den här storleken och med den här upplösningen. Det hjälper till att höja bildkvaliteten i svagt ljus och därför har Sony valt att höja ISO-nivån upp till 102400 ISO för stillbilder. Ska man filma får man nöja sig med 25600.

Filma kan man dock göra i 4K vilket så klart gör kameran intressant för många. Filmar man i vanlig 4K används hela sensorns bredd, men man kan även välja att filma i super 35 vilket beskär sensorn något i sidled. I kameran får man dessutom en ny fasdetekterande fokusering och en ny slutarkonstruktion. Mer om dessa senare.

A7R II har fått samma avtryckarförflyttning, förändring av greppet och inmatningshjulen som A7 II. Det betyder att inmatningshjulen blivit lite smalare och med högre friktion. Greppet har blivit något smalare och djupare, samt har fått en brantare vinkel upp mot kamerahuset i sin övre ände.

I stort kan man säga att de yttre förändringarna på A7R II är desamma som gjordes på A7 II inför lanseringen av den förra året. Avtrycket sitter på ovansidan av greppet istället för på ovansidan av själva huset, något som gör den sitter mycket mer naturligt placerad i förhållande till hur man greppar den.

Programratten har även fått en låsknapp på ovansidan som gör att den dels blir lite bängligare att vrida på, då låsknappen måste hållas ner medan man vrider – men att den i stället inte råkar ställa om sig ofrivilligt.

Sensormagi

Magi kanske är ett starkt ord, men Sony har gjort ett par saker med sin sensor i jämförelse med tidigare modeller som gör den speciell. Bland annat, som nämndes tidigare, är det den första som är bakgrundsbelyst med denna upplösning, vilket förbättrar mörkeregenskaperna. Men den har också fått de konventionella aluminiumtrådarna i sensorn utbytta mot koppar, vilket ska öka signalhastigheten med tre och en halv gång (jämfört med föregångaren) och förbättra brusprestandan på grund av färre störningar.

Om du inte kan bärga dig och vill veta exakt hur bra den nya sensorn är får du hoppa fram till mellanrubriken »Bildkvalitet«.

Minska vibrationerna

Liksom i Canons högupplösta kameror 5DS och 5DS R har man tagit till mekaniska åtgärder för att minska de detaljförstörande vibrationerna. Detta var ett problem i A7R, främst med längre brännvidder då slutaren skapade vibrationer som gjorde att man inte kunde utnyttja upplösningen helt och fullt.

Därför är slutarkonstruktionen omgjord. Vill man minska vibrationerna ytterligare kan man stänga av den mekaniska slutaren och endast använda den elektroniska, vilket ger ett tyst läge i kameran och inga vibrationer från slutaren. Det går även att kombinera de två slutarteknikerna och köra med en elektronisk första ridå och mekanisk andra ridå. I jämförelse med Canon har ju Sony fördelen att de inte har någon spegel att bråka med. I Canons fall har de även fått bygga om spegelmekanismen för att minska på vibrationerna.

Bättre fokusering

I A7R II har Sony stoppat in en fasdetekterande autofokus med fasdetekterande fokuspunkter på sensorn som täcker 45 procent av sensorns yta (fokuspunkterna är 399 stycken).

Visserligen låter inte procentsiffran så hög, det är lägre än till exempel Samsungs NX1 eller Sonys egna APS-C-kameror. Men poängen är att vi då jämför med APS-C-kameror som har en mindre sensor. Det finns ingen annan kamera med fullformatssensor där af-punkterna har större täckning. Och det märks när man fotograferar, det är inga problem att sätta fokuspunkten där man vill ha den. Fokushastigheten kanske inte är våldsamt imponerande – den är okej, men inte mycket mer än så.

Däremot har den nya fokusmodulen flera trevliga nyheter, som bland annat kan göra Canonfotografer som är sugna på mer upplösning och därför kollat in 5DS eller 5DS R intresserade. Med den nya fasdetekterande fokuseringen kan man nämligen få fungerande autofokus med betydligt enklare adaptrar än vad som gått tidigare. Bland annat kan du använda andra Sonyobjektiv utan den adapter som har en innesluten SLT-mekanism och därför är ganska stor och bänglig.

Men det som är intressant för fotografer med andra märken är att autofokusen även kommer att fungera med till exempel Canonobjektiv om man har en adapter med elektroniska kopplingar, till exempel en Metabones-adapter. Vi kom tyvärr aldrig över en sådan adapter under vårt test så vi kunde inte prova, men vad våra efterforskningar visat är att den kombinationen ska fungera bra.

Sitter du idag på en samling skarpa Canon eller Nikongluggar och vill ha högre upplösning i ditt kamerahus så är det inte nödvändigt att hålla sig till den tillverkare av kamera man har för stunden. Sony har plötsligt blivit ett alternativ även för dig.

Liten med något stort

När Sony A7 först kom ut så pratade många om hur liten den var och ändå hade en fullformatssensor. Storleken är något som fått flera att lockas till Sonys fullformatskameror. Måhända kan man tycka att det argumentet är uttjatat vid det här laget. De har ju lanserat ett flertal kameror i samma storlek och alla har haft fullformatssensorer.

Men argumentet får ny kraft med A7R II. Att kunna prestera bilder i den här upplösningen som ser så här bra ut, med en kamera som i stort sett går ner i fickan (om man inte har ett objektiv monterat i alla fall) och som väger så pass lite är verkligen imponerande. Lägg till att du dessutom kan filma i 4K i format som ger goda möjligheter till efterbehandling. Vill man ha den här upplösningen och bildkvaliteten annars har man bara två alternativ, antingen någon av Canons modeller, eller så får man skaffa en mellanformatskamera och då kan du ändå inte filma i 4K.

Och då blev det helt plötsligt väldigt mycket tyngre, större och dyrare.

Ny sökaroptik

En förändring som gjorts sedan A7 II lanserades är att man bytt ut optiken i sökaren, nu sitter där Zeiss-linser och förstoringen är 0,78x vilket är den högsta i någon fullformatskamera. Förutom linserna är det samma XGA OLED-sökare i A7R II som i A7 II. Här verkar Sony ha applicerat »varför ändra ett vinnande koncept«-tanken. För det är inget fel på sökaren i A7R II.

De många nyheterna i A7R II verkar dock påverka batteritiden negativt. Under testet upplevde jag att kameran drog slut på en laddning snabbare än vad andra kameror i samma klass brukar göra. Problemet är väl att det egentligen inte finns några andra kameror i samma klass att jämföra med. Men jag upplevde tyvärr batteritiden som lite för kort, men kanske är det lite som med smartphones: Ju mer de kan göra desto oftare får man ladda dem. Och Sony har ju tyvärr storleken emot sig här, kapaciteten är betydligt större än hos andra kameror i samma storlek men utrymmet för batteriet är lika stort. Jämför man med andra proffskameror har de betydligt större batterikapacitet.

En annan sak som drar ner Sonyn lite är att menysystemet är aningen krångligt. Vad som ligger under vilken meny är inte helt självklart och det tar en stund innan man lärt sig alla »undantag« i menyerna och kan göra de justeringar man vill direkt utan att behöva bläddra mellan de många menyflikarna för hitta den inställning man söker.

Bildkvalitet

Jämfört med föregångaren har A7R II fått en uppdatering i upplösning vilket så klart ökar detaljrikedomen i bilderna. Det kanske inte märks förrän man betraktar bilderna i förstoring. Men högre upplösning ger ju andra fördelar, så som mindre brus och större möjligheter till att beskära bilder. Ser man till dynamiskt omfång och brusnivå har dessa förbättras några snäpp. Ett snäpp som är ungefär lika stort som hoppet i upplösning.

Sammanfattning

A7R II är en stor uppgradering mot föregångaren. Upplösningen är lyft ett par pinnhål och autofokusen är bättre. Framförallt möjligheten att använda andra objektiv än Sonys egna med en adapter är en trevlig funktion för fotografer som idag använder andra märken.

Det är svårt att inte imponeras av all den kapacitet som Sony lyckas stoppa in i ett så pass litet format som A7R II faktiskt är. Högupplösta stillbilder, effektiv bildstabilisering och 4K-filmning är imponerande funktioner oavsett format på kameran.

Kameran borde framför allt locka naturfotografer och landskapsfotografer som arbetar långt från det bekväma vägnätet, där varje gram är viktigt att spara in. Men även studiofotografen har mycket att hämta här eftersom upplösningen och bildkvaliteten är så pass bra.