Test av Pentax K-01

När vi testade Pentax Q förra året undrade jag vem den var tänkt för, de objektiv som fanns till systemet skvallrade inte om att teknisk kvalitet var det man satsade på, inte heller den lilla sensorn. Med den nya K-01 har Pentax tänkt mer på den som vill ha hög bildkvalitet och en funktionsrik kamera. Q blev omtyckt för att den var så liten och gullig i sin design, K-01 skapar snarare frågetecken. Kameran är designad av Mark Newson, som tidigare har ritat allt från båtar till kläder. Men jag vet inte om det var ett bra drag att låta honom rita en kamera, men mer om det senare. Kameran har flera fördelar men många av dessa är också förbundna med en del rätt stora nackdelar. I sin helhet är kameran mer lik systemkameran K-5 än lilla Q och kommer därför att jämföras med den förra i det här testet.

Tillsammans med kameran har Pentax lanserat ett nytt kompakt objektiv, och det är verkligen kompakt. Nio millimeter tjock är själva objektivkroppen bortsett från bajonetten och när man fokuserar sticker det ut en knapp centimeter som längst. Objektivet heter Pentax DA 40mm f/2,8 XS och är en omarbetad variant av deras tidigare 40mm f/2,8, vilket redan det var väldigt platt. Kameran har en upplösning på 16,28 megapixlar och vid lanseringen rådde det lite tvivel i vissa medier om det var en ny sensor eller inte. Men så är fallet, det är visserligen samma upplösning som i K-5, men man har anpassat den här sensorn till att vara i konstant skärmsökarläge då kameran inte har någon optisk sökare.

Tummen ner

Vi börjar med att gå igenom de lite mindre lyckade delarna med K-01 så har vi den tråkiga delen avklarad. Kameran är alltså en spegellös systemkamera, i vanliga fall brukar det innebära att den är rätt liten och smidig. Men redan här går det snett för K-01. Den är vare sig liten eller smidig, om man jämför med dess konkurrenter. Från Pentax håll var nog tanken att den skulle vara ett smidigare alternativ till deras systemkamera K-5, men på grund av att man har samma bajonett och samma batteri blir k-01 inte märkbart mindre. Formen för tankarna till en rektangulär kloss, den är ganska tjock, ganska tung och helt enkelt inte så smidig att den blir ett vasst alternativ till K-5 på grund av storleken.

När man slår på kameran tror man att det tar flera sekunder innan den kommer igång, men det beror på att Pentax vill visa startskärmen på kameran varje gång. Om man slår på den och sedan snabbt trycker ner avtryckaren halvvägs kommer skärmsökaren fram på en gång.

Som jag nämnde tidigare har man tagit hjälp av Mark Newson för att ordna utseendet på kameran, men jag vet inte om det heller var en så bra idé. När det gäller kameror är folk i regel ganska konservativa och det Newsonska utseendet känns lite malplacerat. Istället för att ge kameran en lite exklusiv aura ser den snarare billig ut. Vi testade den svarta varianten och färgkombinationen svart och plastigt silver ger lite leksaksvibbar, trots att kameran känns tung i handen.

Kameran kan köpas antingen som enbart hus, med 40mm f/2,8 eller ett standard 18-55 f/3,5-5,6. Testkameran kom med det nya 40mm, men varför någon som inte har kompatibla objektiv sedan tidigare skulle vilja köpa det här paketet är svårt att tänka sig. Eller ja, det är ju onekligen smidigare än med ett zoomobjektiv, men 40mm som enda objektiv är inte en jättebra lösning. Det motsvarar runt 60mm och det är inte en speciellt funktionell brännvidd som enda objektiv. Det hade varit smartare av Pentax att tillverka ett litet smidigt 24mm eller liknande, det hade passat mycket bättre i kombination med K-01.

Det nya objektivet har ingen fokusmotor och fokusmotorn i kameran ger ifrån sig ett ganska vasst och pipigt ljud. Fokusen är kontrastavkännande och verkar ha lite problem när det är mörkt och jagar gärna lite extra ibland. Hastigheten får godkänt, men inte mer.

Pentax brukar vara duktiga på att täta sina kameror mot fukt och smuts, men K-01 är inte tätad mot vare sig väta eller damm. Det kan man köpa för det är inte så många andra kameror i den här klassen som är det heller. Men täckluckan för bland annat minneskortsfacket känns inte så smidig. En sån liten sak som att den är svår att hitta! När jag gav kameran till en kollega som inte hade sett den tidigare fick han dra och pilla på alla små flärpar på kameran innan han hittade skyddsgummit för dessa kontakter. Men ett större problem är att luckan är lite knepig att få på plats igen. Nu har jag tömt ut det mesta som går att säga om de saker Pentax löst mindre bra med denna kamera, givetvis finns det en del gott att säga om den också.

Tummen upp

Mycket med den här kameran känns som att man placerat en K-5 i ett nytt skal och gett den lite andra förutsättningar. Menysystemet ser likadant ut och de menyer som finns till hands är förhållandevis lika. En trevlig förbättring i filmläget är att man numera kan välja M-läget när man filmar. Det gör att man får bättre kontroll över ljuset i sin film, en punkt den faktiskt är bättre på än K-5. Man har även höjt bildfrekvensen något i filmningen från 25 bilder per sekund till 30. Några av de mer uppenbara fördelarna med K-01 är att den kan utnyttja 214 av de objektiv som Pentax har släppt genom åren, det beror självklart på att man valt att behålla K-bajonetten som man har och har haft på alla sina systemkameror sedan 70-talet. Detta borgar för att det finns gott om objektiv för den som är en hugad spekulant, man behöver alltså inte vänta på att det ska släppas objektiv som är intressanta utan det finns både original- och tredjepartstillverkare med många modeller i sortimentet. Batteriet är även det taget från en existerande modell, nämligen K-5. Som nämnts är menysystemet väldigt likt det i K-5 så är man van vid Pentax är det inte komplicerat att manövrera runt, men det är heller inte ett menysystem som är svårt att lära sig att hitta i. Ibland används lite konstiga förkortningar till vissa längre menyalternativ och vissa översättningar till svenska är inte helt självklara, men utöver dessa fadäser är navigationen enkel. Knapplayouten är även den väldigt lik tidigare modeller. Det nya som hänt på K-01 är att man infört en direktinspelningsknapp för video. Den röda lilla knappen sitter på ovansidan och har ingen märkning och jag insåg vad den gjorde först när jag provade att trycka på den, en liten symbol eller liknande vore kanske på sin plats för att förtydliga. Även den gröna knappen finns kvar i sann Pentaxanda och den gör samma saker som den alltid verkar ha gjort. Bland annat ger den korrekt exponering i manuellt läge. Likt de flesta av Pentax systemkameror har den även inbyggd bildstabilisering i huset.

Bildkvalitet

I princip skiljer sig inte så jättemycket åt mellan K-01 och K-5 om man ser till vad kameran i grunden kan prestera. Skillnaderna ligger i till exempel serietagningen där K-01 kan prestera 3 bilder i sekunden mot K-5:s 7. Att sensorn är en annan märks också i brus och ISO-känslighet. Den nyutvecklade sensorn i K-01 klarar inte att hantera färgbrus lika bra som K-5:s sensor. Så i den spegellösa har man strypt ISO-taket ner till 25600 mot K-5:s 51200, antagligen för att resultatet blir för dåligt på de högre talen. Men 25600 är fortfarande ganska högt och bilderna blir acceptabla på den nivån.

Sammanfattning

Det finns två grupper som kan tänkas vilja ha den här kameran, den första är de som redan sitter på ett gäng Pentaxobjektiv och vill ha en spegellös kamera. Då blir den en ny del i ett existerande system. Den andra gruppen är de som attraheras av estetiken och kan leva med de mindre snedstegen som Pentax gjort i konstruktionen. Bildkvaliteten är bra och med skarpa objektiv lämnar den inte mycket övrigt att önska egentligen. Man brukar ju alltid säga att det är insidan som räknas, men i det här fallet tror jag att utsidan kommer att spela en stor roll.