TEST: Canon G11

Jag blir allt mer övertygad om att det finns typiska Canon G-fotografer. En typ är äldre män som har fotograferat med analoga systemkameror under många år men som nu vill ha en liten men kompetent kamera. Gärna med rattar och genomsiktssökare precis som förr.

En annan typisk kund är den ambitiöse systemkamerafotografen som vill ha en kompakt med kvalitet och kontroll.

Det typiska med G-serien är att man får en systemkameras kontroll och hantering hos en kompaktkamera. Det gör att en van systemkameraägare direkt känner sig hemma, särskilt om denne använder Canons EOS-kameror. Programratten känns igen och det finns separata rattar för ISO och exponeringskompensation. Det finns också blixtsko så att Canon EX-blixtar och blixttillbehör kan användas.

Efter G6 valde Canon att göra kamerornas funktioner allt mer lika konventionella kompaktkameror, även om de i G7 hittade den tuffare formfaktor som ännu gäller. Ut åkte 2,0-zoomen, råformatet och den vridbara skärmen.

Tillbaka till rötterna

Med G11 går Canon tillbaka till G-seriens rötter. Råformatet kom tillbaka i G9 och nu är även den vridbara skärmen tillbaka. Den som vill ha ett objektiv med ljusstyrka 2,0 får välja S90 som vi testade i det förra numret. Kanske har Canon rätt när de anser att G-seriens köpare har större behov av stort zoomomfång (6 gånger) än hög ljusstyrka. Prioriteringen känns också mer okej nu när Canon tagit fram ett ljusstarkare alternativ.

Zoomomfånget börjar klokt nog på 6,1 mm, alltså en bildvinkel motsvarande 28 mm i småbildsformatet. De tidiga G-modellerna hade motsvarande 35 millimeters vidvinkel.

Hanteringen känns igen från de senaste generationernas G-modeller. Det innebär en hybridkänsla mellan kompakt- och systemkamera. Canons EOS-system har inte direktrattar för ISO och exponeringskompensation som G11.

Kanske är detta en anledning till att många äldre känner sig hemma med G-modellerna? En del nämner också genomsiktssökaren som en anledning. Problemet med en skärmsökare är att ögat måste fokusera om från motiv till skärm. Med en genomsiktssökare håller ögat kvar fokus på motivet.

En smart funktion som även finns på systemkamerorna, men sällan på andra kompakter, är »säkerhetsförskjutning«. Den fungerar med tids- och bländarstyrd automatik (Tv och Av) och gör att den valda tiden eller bländaren ändras automatiskt om bilden riskerar att blir under- eller överexponerad. Det kan vara att man ställt in en snabb slutartid men så blir det plötsligt mörkare så tiden ger för knapp exponering även om den största bländaren används.

Även om kameran är systemkameralik går det inte att komma ifrån att det är en kompaktkamera. Det innebär att den lilla sensorn inte kan ge det snygga korta skärpedjup som en systemkamera kan ge. Å andra sidan behöver man inte specialobjektiv för att ta makrobilder.

Att sätta en extern blixt på kameran är en god idé eftersom man då får en annan styrka och kontoll på blixtljuset. Det går att reflektera ljuset i olika vita ytor för att få ett mjukare ljus som sprider sig jämnare över motivet.

Men kameran är för liten för att det ska vara bekvämt att använda Canons största blixt 580 EX. Tyngdpunkten hamnar utanför kameran och man får spänna handen för att inte kameran ska tippa. Med den något mindre blixten 430 EX är det något smidigare att hantera kameran. Bekvämast att använda är den nya lilla blixten 270 EX, men tyvärr går det bara att rikta dess reflektor uppåt-neråt och inte i sidled som de större blixtarna. Att slå blixten i taket när man vill ta bilder i höjdformat går inte.

Blixtfotografer kan dock glädja sig åt att G11 har blixtsynkronisering upp till 1/2000 sekund, men det gäller bara med den inbyggda blixten. Med extern blixt är det 1/250s som gäller om den inte står i HS-läge. Fördelen med kort blixttid är att man kan använda kortare skärpedjup vid upplättnadsblixt.

Nytt i G11 är också en hdmi-kontakt så att bilderna lätt kan visas på en platt-tv. Någon HD-filmning bjuder dock inte G11 på. G7 och G9 kunde filma i 1024x768 pixlars upplösning med 15 bilder per sekund, men G10 och G11 klarar blott 640x480 pixlar, fast då med 30 bilder per sekund. Canon har helt enkelt ansett att filmning inte är lika prioriterat för G-seriens köpare som för vanliga konsumenter.

Minskad upplösning

Med G11 har Canon tagit ett unikt steg i digitalkameravärlden och sänkt kamerans upplösning från 14,7 till 10,0 megapixlar. Anledningen är att minska bruset vid höga ISO. På detta sätt bevisar Canon att de tar bildkvalitet på allvar. Uppenbart har Canon tagit till sig av kritiken mot g10 som unisont sågades för att ha omotiverat många pixlar.

Våra brustester visar också att G11 ger klart lägre brus än G10. Sensorn och bildkvaliteten är identisk med S90 som vi rankar som den kompaktkamera med bäst sensor på marknaden i dag.

I praktiken har dock G11 ett underläge mot S90 i svagt ljus eftersom det skiljer ett helt bländarsteg i ljusstyrka. När S90 kan använda bländare 2,0 och ISO 800 måste G11 använda bländare 2,8 och ISO 1600.

Slutsats

Canon G11 är en ovanligt seriös kompakt för fotografer som kan en del om fotografering. Canon har rättat sig efter kritik mot tidigare modeller och den vridbara skärmen är äntligen tillbaka. Den enkla hanteringen matchas av en utmärkt bildkvalitet. Vissa kommer att sakna HD-filmning och detta är den enda funktion vi saknar i kameran i dag.