Test: Canon Ixus 300 HS

När vår testtekniker Anders Wånell tagit några testbilder med Canons nya ljuskänsliga kompakt Ixus 300 HS konstaterade han förvånat: »Bilderna är nästan lika bra som med Panasonics systemkameror. Brusreduceringen ger lite olika stuk på bilderna, men i övrigt är de mycket lika.«

Jag kunde inte tro honom, det ska ju inte gå. Sensorn är så mycket mindre i Ixusen. Den är till och med mindre än i Canon S90, 1/2,3 mot 1/1,7.

»Jo, det stämmer på sätt och viss«, intygar Anders. Canon har nämligen fuskat lite. Vid samma exponeringsvärden blir canonbilden ett steg mörkare. Så Canon är i verkligheten ett steg sämre än Panasonic.

Även om det är trist att Canon lurats lite, kanske för att få en att tro att kameran klarar högre ISO än den gör, så är resultatet imponerande. Här har vi med andra ord en av marknadens absolut bästa kameror i svagt ljus.

I bra ljus märks kvaliteten med att resultatet av brusreduceringen knappt syns vid lägsta ISO. Det är ovanligt numera.

Precis som Canons andra ljuskanon Powershot S90 har Ixus 300 HS en sensor på 10 megapixel och ljusstyrka 2,0. Men det är inte samma sensor. I S90 sitter en CCD-sensor och i 300 HS en modernare CMOS-sensor med bakbelysningsteknik. En anledning till sensorbytet är att Canon vill ha HD-filmning med Ixusen. Det är svårare att få till med CCD-sensorer.

Ytterligare en fördel är den snabba utläsningsen som gör att kameran kan ta serier på 3,7 bilder per sekund i full upplösning och 8,4 b/s med 2,5 megapixel.

Sensorn i 300 HS är också mindre än den i S90. En anledning till det kan vara att få ner storleken på kameran och ändå få plats med en större bländaröppning. Objektivet har ljusstyrka 2,0 i vidvinkelläge och 5,3 i teleläge.

Att kunna få in så stor bländaröppning som 2,0 öppnar nya möjligheter för fotografering i svagt ljus eller om man vill frysa rörelser med snabba slutartider.

Bra objektiv

Objektivet presterar även bra optiskt. Det är inte riktigt i klass med Canon Powershot S90, men inte långt ifrån. Distorsionen är låg så att linjer inte blir så böjda. Färgfel (kromatisk aberration) uppstår vid extrem kontrast, som grenar mot ljus himmel, men är inte störande.

Skärpan är bra i mitten av bilden. Vid bländare 2,0 är den bäst och sedan sjunker skärpan något med mindre bländaröppningar.

I vidvinkelläget försvinner lite skärpa mot kanterna, men det får ändå anses som bra. I teleläge är skärpan mer jämn, men når inte samma toppskärpa som i vidvinkelläget.

Den som vill ha extra koll på bildkvaliteten kan ställa ner kamerans egna skärpning och sedan skärpa bilderna mer noga i efterhand. Det ger något bättre detaljåtergivning.

Canon Powershot S90 kan fotografera i råformat och det hade gett Ixus 300 HS-fotografen ännu större kontroll över bildkvaliteten.

Segar aldrig

Många kameror med snabba funktioner fyller kamerans internminne med bilder och sedan segar kameran ihop när bilderna ska sparas på minneskortet. Så fungerar inte Ixus 300 HS och det är väldigt befriande.

Jag gillar att ta snabba serier om 2-4 bilder när jag tar porträtt för att inte blinkningar ska förstöra när rätt ansiktsuttryck framträder. Den här tekniken fungerar normalt inte med kompakter, men väl med den här kameran. Och då har vi testat kameran med Sandisks långsammaste kort.

Samtidigt hade det inte gjort något om det gick att ta ännu snabbare serier med högsta upplösning, som med Sony HX5, även om det skulle innebära att kameran låstes när bilderna sparas ned.

Slutsats

Canon Ixus 300 HS är en ovanligt bra kompakt med extremt bra mörkeregenskaper. Den är också snabb i alla lägen. Canon är medvetna om detta och tar betalt därefter. Ändå tvekar vi inte att rekommendera kameran för alla som vill ha en riktigt bra kompakt.