Test: Canon Powershot G1 X Mk2 - förbättrad & förfinad

Jag minns när jag testade Canon G1 Xför första gången. Förväntningarna var stora, och anledningen till detta var möjligheterna till en stor sensor i ett kompakt kamerahus. Och visst var den bra på många sätt, men inte som jag – och flera andra – hade tänkt sig.

Canon har nu därför uppdaterat kameran till version 2, där de har lyssnat på vad fotograferna verkligen behöver.

Upplösningen har faktiskt blivit något lägre, med en sensor på 13,1 megapixel, med ett iso-omfång på mellan 100 och 12 800. Också brännvidden har justerats jämte sin föregångare från 28-112mm för att erbjuda mer vidvinkel – 24mm – och mer tele upp till 120mm, vilket motsvarar 5x zoom. Vidvinkel på en kamera som denna är värt mycket.

Bättre utförande

Knapparna håller hög kvalitet och känns riktigt bra att använda. Också placeringen av alla knappar och reglage är bra. En liten förändring mot föregångaren, men ändå en stor förbättring, är gummidelen för tummen som nu fått en liten kant, vilket ger en mycket stabilare känsla vid fotografering med en hand.

Den kanske näst största förändringen – och förbättringen – är införandet av funktionsringen som nu finns runt objektivet. Genom att välja exempelvis bländarförval kan du med denna ring snabbt justera bländaren med vänsterhanden, eller slutaren om du väljer den inställningen i stället.

För egentligen är det nog också detta som jag själv saknat mest hos föregångaren, alltså möjligheten att snabbt kunna justera dessa grundläggande inställningar. Funktionen hör också hemma hos en avancerad kompaktkamera som denna, och kommer absolut att uppskattas av många. Riktigt, riktigt bra uppgradering av Canon.

Exponeringsreglaget som vi hittade på ovansidan under programratten hos första G1 Xhar nu försvunnit. Det reglaget var egentligen rätt smart för att snabbt kompensera exponeringen, men faktum är att det nu går lika bra när det finns en funktionsring – det är bara att trycka in knappen för exponeringskompensation, för att sedan snurra på funktionsringen. Smidigt.

Den första och kanske mest drastiska förändringen vi ser är avsaknaden av den lilla analoga sökaren. Det var också den jag ställde mig frågan till – är den något att behålla om den inte är stor och bra nog? Problemet med prestandakompakter är att någonting som är »lite bra« inte är bra nog.

Canon har nu tagit bort den – och kanske var det detta som gav upphov till den något mindre designen. Jag gillar det skarpt, för nu finns möjligheten att använda den elektroniska sökaren EVF-DC1 i stället. Upplösningen på denna är 2,36 miljoner bildpunkter, och det syns. Kvaliteten i sökaren är riktigt bra, skarp och kontrastrik, och fungerar över förväntan både inne och ute. Också ögonsensorn är snabb och växlar direkt mellan skärm och sökarbild.

Gillar du att använda sökare, och gillar konceptet hos G1 X, så har du alltså möjligheten – även om det i skrivande stund kostar runt 2 500 kronor extra.

Smarta finesser

Också skärmen har förbättrats, och är nu bland annat tryckkänslig. Storleken på 3 tum är densamma, upplösningen har bara förbättrats något, men nu har Canon valt att fästa skärmen via en platta på baksidan i stället för att ha en vinklingsbar led på vänstersidan. Resultatet är en stabilare skärm som känns mer kvalitativ och lättanvänd, och blir enklare att använda vid exempelvis gatufotografering. Det finns också möjlighet att ställa in känslighet för tryckskärmen, något som är smart, eftersom det är rätt individuellt hur man upplever denna.

Däremot ärG1 X Mk2ingen filmkamera. Inställningarna är i enklaste laget, och är du en filmare som behöver kontroll så kommer du bli besviken.

När det gäller just fokusering så verkar detta ha varit en prioritering hos Canon, för den känns lite snabbare, lite rappare och lite exaktare – även i svagt ljus.

Nu går det även lätt att ställa in fokus manuellt, med hjälp av funktionsringen. Det finns också en assisterande kontrastförstärkning att slå på, vilket underlättar justering av skärpan. Jag tycker också att känsligheten hos just manuell fokusering är väl övervägd, och nu ett väl användbart alternativ – det var den inte hos föregångaren.

Slutsats

Bildkvalitetsmässigt ser vi bilder som är identiska med föregångaren, vilket är ett gott betyg då kameran inte har en fullstor aps-c-sensor. Bilderna håller hög bildkvalitet och bra skärpa, och den automatiska vitbalanseringen fungerar riktigt bra även i kniviga lägen.

Canon har gjort bra och smarta förändringar hos G1 Mk2. I kamerahuset hittar vi även wifi med nfc och möjlighet att använda appen Camera Window, en drös kreativa filter och möjlighet till 14-bitars råformat. I det stora hela har Canon lyckats riktigt bra med alla förändringar och förbättringar.

En stor del av den bättre känslan än hos föregångaren är att hela kameran upplevs som snabbare, på många sätt, vilket också öppnar upp för att den kommer passa en stor mängd fotografer som behöver exempelvis ett andra kamerahus som är mindre.