Test & jämförelse: Nikon D800 vs Canon 5D Mark III

Läs testet av Nikon D800 här.

Läs testet av Canon Eos 5D Mark III här.

Närapå fyra år har gått sedan de båda kameratillverkarna Nikon och Canon släppte sina två riktigt bra kameror D700 och Canon 5D Mark II. Många ägare av dessa har sedan dess ivrigt väntat på en efterträdare, för att se vilka förändringar och förbättringar den kan föra med sig.

Och nu är de alltså här. Nya sensorer, nya funktioner och nya förbättringar – i alla fall om man tittar på pappret. Tillverkarna stoltserar med hög upplösning, bättre dynamiskt omfång, bättre färgåtergivning och en nästan total kontroll över det brus som finns i bilderna. Och visst borde det vara så. Beroende på hur man tittar på en bransch som är elektronikrelaterad så kan fyra års tid betraktas som en lång tid, vilket för många skulle kunna översättas med att vi här bevittnar en revolution när det gäller en ökad kvalitet på digitala bilder.

Men så är det inte riktigt. I stället ser vi många och små förbättringar i bildprocessorns snabbhet, hur dess algoritmer hanterar brus och hur sensorn tar tillvara ljuset. Vi har grävt oss ned på djupet för att undersöka vad tillverkarna har åstadkommit under dessa fyra år. Vi har därför summerat det vi funnit, i form av en inbördes jämförelse mellan nya Nikon D800 mot föregångaren D700, nya Canon 5D Mark III mot föregångaren 5D Mark II, men även tittat lite närmare på hur de skiljer sig från varandra.

Också för den som intresserar sig för video – en funktion som i dag är standard i digitala systemkameror – börjar det hända saker.

För att enkelt kunna jämföra specifikationerna dem emellan, har vi tabellen här bredvid. I denna har du också möjlighet att jämföra nyheterna och förändringarna mot föregångarna.

Nikon D800 mot D700

Tittar vi närmare på skillnaderna mellan Nikon D800 och föregångaren D700 ser vi att D800 har tre gånger fler pixlar på samma sensoryta. Är detta ett problem för prestandan på höga ISO-värden?

Svaret blir att man får ut väldigt liknande resultat vid en jämförelse av bilderna från D700 och D800 vid hundra procent – ett resultat som egentligen är förväntat eftersom vi sett fina resultat från 16 megapixelsensorer hos Nikons tidigare APS-C-kameror. Resultat vi ser nu, på en stor sensor, är minst sagt imponerande.

Brusets karaktär påminner mycket om varandra mellan de två kamerorna, men om man tittar på bilderna i samma fysiska storlek så gör den höga upplösningen att bruset i bilden totalt sett blir mindre hos bilderna från D800 mot D700, något som blir extra tydligt vid en nedskalning.

Också skärpan vid en nedskalad bild är bättre på grund av upplösningen, något som märks tydligt främst vid fotografering på höga ISO-värden. Exempel på brusbilder kan du se längre ner.

Skillnaden i det dynamiska omfånget har totalt förbättrats med två steg på D800. Jämför man 25600 ISO på D800 med 12800 ISO på D700 blir skillnaden i praktiken knappt ett steg. Jämför man 6400 ISO på D800 med 3200 ISO på D700 blir det mer än ett steg. Vid lägre känslighet vinner alltså D800:an mer på sin högre upplösning.

Många vill också gärna jämföra bildkvaliteten med den digitala systemkamera som länge gett bäst bildkvalitet på riktigt höga ISO, Nikon D3s. Gör vi en snabb jämförelse med denna ser vi att svärtan hos D800 inte är lika ren från färgbrus, men då har man ju inte heller lagt in möjligheten att pressa upp känsligheten lika högt i D800 som i D3s. Det finns en anledning till det alltså. Även detaljåtergivningen blir tydligt bättre med D3s jämfört med D800 när man lyfter en skugga i en bild tagen på ISO 25600.

Canon 5D Mark III mot 5D Mark II

En analys av jpeg-bildfilerna från Canon 5D Mark III visar en klart positiv förbättring av bildkvalitet. Canon har förbättrat brusreduceringen för att få bättre jpeg-bilder på höga iso-värden. Totalt sett så hanteras färgbruset bättre på Mark III. ISO 25 600 på 5D Mark III ser renare ut än ISO 12 800 på Mark II.

Men detta gäller alltså inte råfilerna, förutom vid högsta ISO-värdet där bilden är synbart bättre. Ett exempel på detta kan du se längre ner på sidan tillsammans med övriga brusbilder från kameran.

Bruset vid högre ISO-värden har en annan karaktär hos Mark III än hos föregångaren, något som gör att högre ISO-tal kan vara användbara beroende på vilket syfte man har med bilden. Men analyserar vi ISO 6400 så är skillnaderna i råfilerna minimala.

Det dynamiska omfånget är i det närmaste likadant som hos föregångaren.

Jämför vi filmkvaliteten mellan Mark III och Mark II så är denna också ungefär likadan. Vi ser ingen skillnad i detaljrikedom när vi tittar på en enstaka bildruta från filmen.

Moaréhanteringen är något bättre, vilket innebär att det inte finns något direkt problem med detta.

D800 mot Mark III

Vid en jämförelse mellan de två kamerorna ser vi att de totalt sett, med alla faktorer inräknade, presterar ganska lika. Men eftersom upplösningen är olika hos D800 och Mark III finns ändå några skillnader värda att nämna.

Vid en jämförelse av bilder i samma fysiska storlek från de två kamerorna ser vi att 5D Mark III gör bättre ifrån sig än D800 vad gäller prestanda på hög ISO. Vid ISO 25600 ser bilder från Mark III bättre ut i allt på bilden, både gällande brus, färgbrus och detaljåtergivning.

Däremot ger Nikon D800 en hel del fler pixlar till förfogande, något som också kan vara en bidragande anledning till Canons bättre hantering av bruset vid hög ISO.

Tittar vi vidare på det dynamiska omfånget har det som tidigare nämnts hänt en del hos Nikon mellan D700 och D800, medan skillnaden mellan Canons Mark III och Mark II är försumbar. Nikon D800 har drygt två steg bättre dynamiskt omfång än Canon Mark III.

Film och video

När det gäller film och video har både Nikon och Canon nu satsat hårt för att flörta med filmarna. Här har Canon länge varit en favorit hos filmare med sin 5D Mark II på grund av de möjligheter som kameran har givit.

Inom just film ser vi också att det nu sker en ökad utveckling. Kvaliteten blir bättre på både den rörliga bilden, liksom hos själva ergonomin och de finesser som kameran har att erbjuda.

Nu ser vi exempelvis att både Nikon D800 och Canon 5D Mark III erbjuder möjlighet att koppla in extern mikrofon och samtidigt ge videofotografen möjlighet att höra samt finjustera ljudet i flera nivåer – bort från automatiken – så att det blir riktigt bra ljud vid inspelningstillfället.

Samtidigt ser vi också förbättringar för kontroll över alla inställningar. På Nikon D800 har vi exempelvis »power aperture« som låter dig göra mjuka justeringar i bländaren via två små mjuka tryckknappar framtill på kameran, för att kameran inte ska skaka till vid justering. Canons motsvarighet blir den nya möjligheten att justera bländare och slutare via det tryckkänsliga väljarhjulet, som gör att du helt tyst kan göra justeringar i inställningarna. Små saker för amatören, men ett minsta krav hos proffset.

Också bildkvalitetsmässigt ser vi framgångar för film hos både Nikon och Canon. D800 imponerar lite extra med en skarp och ren bild. Skillnaden i skärpa blir därför marginellt fördelaktig för Nikon D800 mot Canon 5D Mark III.

Också fenomenet moaré har nu kontrollerats till den grad att det uppstår på både D800 och Canon 5D Mark III i speciella situationer, men är till fördel för Canon som uppvisar i det närmaste ingen moaré i vanliga situationer. Moaré vid vanlig filmning är alltså inte längre ett stort problem hos denna typ av kameror.

I problematiken med så kallad »rolling shutter« eller »jelly effect« klarar sig båda kamerorna bra, och är kontrollerad vid normal filmning.

Proffsbranschen

Går vi ett steg längre och tittar på hur det ser ut i proffsbranschen för dem som filmar, så ser vi behovet av att kunna mata ut en ren och högkvalitativ signal via HDMI-utgången från kameran, vidare in i en extern monitor eller hårddiskinspelare.

Här ligger Nikon bra till, då D800 till skillnad från 5D Mark III har möjlighet att mata ut en ren, komprimerad 8-bitarssignal i 4:2:2 på HDMI-utgången. Kanske vill Canon markera vilka som ska använda kameran – proffsen ska hålla sig till just proffskamerorna för film.

Anthony Arendt, filmare i bland annat Avatar, förklar att vägen är lång innan digitala systemkameror når hela vägen fram.

–  De Arri Alexa-filmkameror som används vid stora produktioner är så mycket bättre på alla vis än dagens digitala systemkameror. Att mata ut film i råformat är ett måste, eftersom du har begränsade möjligheter att kontrollera allt på plats, säger han.

–  Spelrummet blir nämligen för litet för vad man kan göra i efterbehandlingen.

Samtidigt menar Anthony att priset är en faktor, och att framtiden för dessa kameror är intressant även för proffsfilmare.

–  Jag kan köpa tio digitala systemkameror till priset av vad det kostar att hyra en Alexa-kamera. En intressant sak är också ljuskänsligheten hos systemkamerorna – nu kan vi använda oss av negativ ljussättning, det vill säga minska ljuset vid filmning, säger han.