Test: Nikon D5200 - Har växt sig smartare och bättre

För snart två år sedan kom Nikon D5100, en kamera som är perfekt för den som vill ha med en smidig kamera på semestern, utflykten, resan eller bara på promenaden. Uppföljaren d5200 andas precis samma möjligheter – och lite till. Den har fått bättre specifikationer än sin föregångare, ärvt några godbitar från andra modeller som exempelvis D7000 – och helt enkelt vuxit upp.

Upplösningen har ökats med 50 procent, vilket ger kameran 24 megapixel i stället för 16 som D5100 har. Upplösningen matchar även den vi hittar hos Nikons senaste instegsmodell D3200. Spannet i iso-omfång hålls däremot kvar på 100-6400, som också går att utöka till 25600, vilket ger dig möjlighet att ta bilder även i svagt ljus. Också den vridbara skärmen på 3 tum och möjligheterna att spela in film i full-hd är ett arv från D5100. Också seriebildstagningen har ökats till fem bilder per sekund från fyra. Men det finns också ändringar som skiljer sig mer än så –och då till det bättre.

Smartare designtänk

Vid en snabb titt ser vi att D5200 är mycket nära sin föregångare i utseende, med bara några små ändringar. Kamerahuset är tillverkat i plast, vilket bidrar till en lätt vikt, runt 555 gram med batteri, men tyvärr samtidigt också till den något plastigare känslan. Greppet är bra och känns smidigt med den gummerade framkanten för högerhanden, tillsammans med det lilla gummerade tumgreppet som ger stadga om du använder ett tungt objektiv. Har du stora händer kan greppet däremot kännas något för litet.

Formerna har blivit något mer rundade jämfört med föregångaren, vilket bara bidrar till en bättre greppkänsla. Knapparnas känsla är också bra, med en placering som är i stort sett samma som hos D5100, med några få tillägg: på ovansidan hittar vi - förutom inspelningsknappen för film, exponeringskompensation samt informationsknappen – också en knapp för inställning av fotograferingsläge för enkelbild, seriebildstagning, tidsutlösning eller tyst läge. Och varför inte. Knappen fyller en smart genväg till användbara funktioner. På ovansidan hittar vi liksom hos D5100 också reglaget för växling till liveview, även upplägget på baksidan ser exakt likadant ut. Det finns däremot en liten avgörande men viktig skillnad: knappen för att radera bilder som jag var förtvivlad över hos D5100. Man har nu låtit denna sjunka in något i kamerahuset, vilket gör att man verkligen måste vilja trycka in knappen för att den ska göra det. Tillsammans med den programmerbara funktionsknappen på kamerans framsida och tumreglaget på baksidan har D5200 finslipats för att blir ett snäpp bättre.

Vrid- och vändbar skärm

En av de fördelar jag såg hos D5100 var också möjligheten att skydda skärmen genom att vänta på den, eftersom den är vridbar i flera led, 180 grader åt vänster samt runt denna axel. Skärmen är densamma hos D5200, med sina 3 tum och en upplösning på 921 tusen bildpunkter. Ljusstyrkan är justerbar i sju olika lägen, vilket är bra om du fotograferar i mörker och du behöver använda skärmen, eller i strålande sol likaså. Bilden som sådan är riktigt bra.

På det vis du kan vrida skärmen kan du alltså se bilden från i det närmaste alla håll, något som är riktigt användbart om du exempelvis vill filma i olika höjd eller ta bilder ovanför ditt huvud. Smart och beprövat.

Tyvärr har D5200 ingen inbyggd ögonsensor, något som vi ser hos många andra kameror i klassen. Synd för den som ofta växlar mellan att använda skärmen eller sökaren, eftersom den upplysta skärmen kan störa när man tittar i sökaren.

Ärvd autofokus

Tekniken som använts för autofokusen hos D5200 har vi tidigare sett i den något proffsigare kameran D7000 som släpptes under hösten 2010. Detta innebär att autofokusmodulen är densamma, med totalt 39 fokuspunkter som hjälper kameran att hitta rätt fokus. Hos föregångaren såg vi 11 punkter. Ökningen av fokuspunkterna gör att kameran lättare hittar skärpan då den utnyttjar bättre och mer avancerade metoder för att sätta fokus.

Och något snabbare går det faktiskt, men den stora fördelen är att fokusen känns något säkrare, något som förbättrar för den som tar bilder i svagt ljus. Inställningarna för fokus är som vanligt många, men vill du ha en exakt fokus kan du använda dig av en fokuspunkt för att själv bestämma exakt var du ska sätta skärpan. Du kan också använda 3d-följning som läge, vilket innebär att du kan låsa fokus på ett visst objekt du ser i sökaren, som sedan följs genom de 39 olika fokuspunkterna. Och det fungerar fint i många vanliga fotograferingssituationer som i bilden nedan, men kanske inte i extremt snabba sådana.

Funktioner

Nikon D5200 gör att du känner dig rätt säker på vad kameran har för sig. Anledningen är den snygga grafiska presentationen med kamerans inställningar på skärmen, där du direkt ser hur den är inställd genom att trycka på i-knappen. Då visas slutartid, bländare och iso stort, medan du under dessa ser övriga inställningar som bildkvalitet och fokusläge med mera.

Vill du ha det än lättare kan du välja effektläget och justera val av effekt med tumvredet – miniatyreffekt eller selektiv färg för att nämna några – ja, ni kan nog raden av filter vid det här laget.

Men för den som skippar filtren och vill bli lite mer avancerad i sitt fotograferande finns nu en del spännande saker. Auto-iso-funktionen har förbättrats genom att ställa in en egen längsta slutartid, eller automatisk justering av denna beroende på brännvidden du fotograferar med om du använder ett zoomobjektiv. På så vis väljer kameran en kortare exponeringstid vid en längre brännvidd för att undvika skakningsoskärpa. Det här är en av de mest användbara förbättringarna för den något mer avancerade fotografen, och ett strålande drag av Nikon för att förbättra modellen.

En annan proffsig möjlighet är att man kan använda tumknappen ae-l/af-l som knapp för autofokus. Fördelen med detta är att du hela tiden kan ta bilder genom att trycka ned avtryckaren utan att fokus ställs om, vilket är värt mycket när du fotograferar objekt på samma avstånd men kanske med några sekunder mellan de olika tagningarna. Samma sak om du vill använda manuell fokusering men ändå snabbt vill kunna använda autofokus i vissa lägen.

Däremot är funktionen inte helt fulländad. Har du bildvisning påslagen som visar de bilder du just tagit på skärmen, kan du inte direkt trycka på autofokus för att fokusera och ta en ny bild, utan måste trycka på exempelvis meny-knappen innan. Jag kollade läget med Nikon som bekräftade att det var en bugg, och antagligen får vi se en fix av detta i en kommande firmware-uppdatering. Klantigt att det inte var fixat från början när funktionen ändå fanns.

Några andra funktioner värda att nämna är hdr-fotografering som kombinerar två bilder för att öka bildens dynamiska omfång, möjligheten att multiexponera med två eller tre bilder, eller att ställa in kameran på fotografering i olika intervall. Intervallerna är däremot inte samma som timelapse-funktionen hos de högre modellerna där du får en färdig film i kameran, även om du i efterhand kan göra en film i datorn på egen hand av de bilder du tagit med intervall-inställningen.

Fler smarta finesser hittar vi under retuscheringsmenyn. Där kan vi exempelvis beskära bilder, ändra storlek, räta upp, justera perspektiv eller skapa en jpeg-fil från en bild tagen i råformatet nef. Det här är bra om du exempelvis vill dela med dig av en bild på plats, direkt när du tagit den och står utan dator.

Med tillbehöret wu-1a kan du också koppla upp din smartphone mot kameran vilket gör det möjligt att föra över bilder från minneskortet till telefonen, eller styra kameran trådlöst.

Förbättrad för film

Nikon D5200 spelar in film i h.264 i full-hd 1080p med 25 eller 30 bilder per sekund, eller 1080i med upp till 50 eller 60 bilder per sekund. Längden begränsas till 29 minuter och 59 sekunder. Du har också möjlighet att välja mellan två kvalitetsinställningar, normal eller hög kvalitet, vilket innebär att du kan välja komprimeringsgrad i klippet beroende på vad du ska använda det till.

Kontrollmöjligheterna för film har blivit något bättre. Nu kan du exempelvis justera både slutare och iso genom att i menyn välja manuella filminställningar. På så vis öppnar du upp för möjligheten att direkt justera inställningarna innan du börjar filma, och inte låta kameran bestämma de bästa för situationen. Det går också att klippa ett filmklipp direkt i kameran för att få den start och det slut man vill i klippet.

Inspelningen av ljud har också blivit något bättre än föregångaren genom att den inbyggda mikrofonen nu erbjuder stereoljud i stället för mono, med mikrofonerna placerade i blixtkåpan på kamerans ovansida. Ljudet blir bra, och du själv kan nu också få det att bli ännu bättre genom de förbättrade kontrollerna som vi hittar i menyn för filminställningar – du kan välja mellan automatisk eller manuell känslighet, med möjlighet att se ljudmätaren och justera denna i 20 steg.

Totalt sett ser vi en del förbättringar för den som gillar att filma med sin kamera. Smartare kontroller, bättre prestanda och mer möjligheter för dig som fotograf att få filmen som du vill ha den, direkt ur kameran. Det här är riktigt bra, eftersom allt fler blir intresserade av filmning med sin digitalkamera, men också snabbt lär sig behärska tekniken –som blivit allt lättare att ta till sig.

Slutsats

Nikon D5200 är en kamera som ger dig mer än föregångaren, högre upplösning och något fler av de funktioner som vi känner igen från de högre modellerna. På så vis har Nikon lyckats bredda målgruppen och når därför både nybörjare och de som är något mer avancerade än så. Den fysiska storleken i förhållande till vad man får är bra, även om det finns kameror som är mindre med ungefär samma möjligheter.

De bilder som vi får ur Nikon D5200 är ungefär likadana som hos de bästa kameror med aps-c-sensorer vi ser just nu. Vi ser att skärpan minskar något när vi fotograferar med en känslighet på över 6400 iso. Samtidigt presterar kameran bättre än exempelvis Canon eos 650D.