TEST: Nikon D6 – med grym nisch-prestanda

Extremt snabb, extremt tålig och extremt nischad. Ja, dessa tre ord kan i stort summera de viktigaste delarna hos Nikons nya flaggskepp D6. Och det är också precis dessa delar som yrkesverksamma fotografer som bara måste sätta bilden vid första försöket, längtar efter. Nikon har nämligen satsat stenhårt på att gå de professionella fotograferna till mötes, genom att förbättra autofokusen, snabba upp kameran på flera plan, och förfina arvet efter sin tidigare flaggskeppskamera Nikon D5 ytterligare ett steg.

Autofokusen är där tyngden ligger på vad Nikon förbättrat mot föregångaren, men även funktioner som wifi, bluetooth och GPS har tillkommit. Dessutom finns även vissa delar som lämnats i princip helt orörda – som filmfunktionerna.

En extrem nischkamera

Snabbt efter att specifikationerna släppts började diskussionen kring Nikons val av modellnamn – är det inte en D5s? Anledningen var de som hade förhoppningar på fler förbättringar, högre upplösning och ytterligare spännande funktioner, som besviket konstaterade att det inte riktigt blev vad de drömt om. Men om val av kamera sitter i kamerans modellbeteckning så tror jag heller inte att man tillhör målgruppen – i detta fall den extremt nischade klick av fotografer som behöver hållbarheten för tuffa tag i fält, snabbheten för att föra över bilder till en redaktion och möjligheten att sätta bilden vid första och enda försöket, där man faktiskt utnyttjar det yttersta av autofokusens prestanda.

Det man kan säga är att Nikon förbättrat kameran främst för de som kameran faktiskt är till för – yrkesverksamma sportfotografer, pressfotografer och bildjournalister. Denna målgrupp har så klart helt andra krav än avancerade hobbyfotografer eller naturfotografer.

Upplösningen på sensorn är densamma som hos Nikon D5 på 20,8 megapixel med ett ISO-omfång på 100–102 400 ISO, utökbart uppåt till 3 280 000 och nedåt till ISO 50. Trots att sensorn varit med ett tag så är det bland det bästa man kan få, och framförallt så är den väl avvägd för den specifika målgruppen.

Bättre på några viktiga punkter

Det Nikon däremot förbättrat ytterligare är bildprocessorn, som nu är uppdaterad till Expeed 6. Denna har istället optimerats för att minska brusnivåerna vid användning av de för sportfotograferna viktiga mellanhöga till höga ISO-värdena, med bättre bildkvalitet som resultat.

Men en av de stora förbättringarna ligger i snabbheten för seriebildstagning där Nikon D6 nu tar upp till 14 bilder per sekund mot 12 hos D5. Två bilder per sekund extra kan låta lite, men är ändå en ökning med runt 9 procent i bildhastighet, om man vill se det så. Denna ökning är en av flera delar som ökar chansen att fånga det snabba skeende man vill fotografera, på bild.

Ett annat bidrag till snabbhet är att D6 stödjer den nya standarden CFexpress på sina två kortplatser, med högre överföringshastigheter och snabbare kort. Samtidigt går det också att använda XQD-kort, precis som hos Nikon D5. Detta bidrar så klart också till att hantering och bläddring av bilder i kameran upplevs helt laggfritt, samtidigt som bufferten också kan tömmas riktigt snabbt.

Också autofokusen har uppdaterats på flera plan, bland annat med förbättrad valbarhet av AF-punkter, som för övrigt är flera – 105 stycken korslagda – något som jag återkommer till.

Nikon har även gjort en ansats att förenkla och förbättra överföring via ethernet direkt från kameran, med snabbare hastighet och hantering.

Som vi ser här så är det totalt sett en förhållandevis liten uppdatering om vi jämför med skillnader mellan exempelvis D3 till D4 och D4 till D5 – men därmed inte sagt att de inte är viktiga nog för den tänkta målgruppens kärnanvändare.

Samma vinnande design

Nikon har länge hållit fast hårt vid sin invanda ergonomi och design i proffsklassen. Och det gör de helt rätt i, den är nämligen riktigt bra. Hos D6 är den därför i det närmaste orörd mot föregångaren D5, med samma upplägg, samma knappar och funktionalitet. Det enda lilla som egentligen skiljer dessa två kameror åt på baksidan är att Nikon D6 har en högre programvalskåpa än D5.

Däremot har Nikon gjort en viss ansats för det som ligger i användandet innanför skalet, som har med hanteringen att göra. En grej är att pekskärmen ny utnyttjas något mer, genom bland annat introduktionen av »dragningar« för att kunna åstadkomma genom att svepa uppåt och nedåt på exempelvis en bild för betygssättning, överföringsval, bildskydd eller röstmemo. En bra grej, helt klart, även om den inte är helt unik –men jag hade gärna sett att funktionen fått fler val, fler möjligheter och ytterligare funktionalitet. Ett exempel hade kunnat vara en genväg till en specifik inställning, och kanske att en genomtänkt rörelse skulle gå att använda även på en avslagen bildskärm. Ja, det finns helt enkelt en del potential att utforska här. Men av det vi nu får så är det helt klart bra funktioner som professionella absolut kommer vilja använda sig av på fält.

Samma sak gäller nog för den inställningsmöjlighet som visningsmenyn fått, med val av kriterier för att filtrera bilderna som visas. Du kan med denna välja att visa exempelvis skyddade bilder som har ett visst betyg. Detta sparar tid, eftersom man kan utföra ett visst arbete eller viss sortering direkt i kameran. Dessutom finns nu möjligheten att låta bilder gå före i en överföringskö, något som är extra värdefullt för den sportevenemangsfotograf som låter alla bilder föras över via ethernet eller wifi. Snabbhet i fokus alltså.

Fortsatt bättre autofokus

Nikon D5 hade en ruskigt bra autofokus. Just därför undrade jag själv om det – med den nuvarande DSLR-tekniken – egentligen skulle gå att förfina den ytterligare. Spegellös AF-prestanda vet vi kan prestera snabbt och säkert, men precis om tidigare så har DSLR-tekniken sina begränsningar för mätmetoder och gissningar av rörelser och avstånd i djupled.

Svaret är att det går att förfina, för det är exakt vad Nikon gjort hos D6 med den nya autofokusmodulen. En bidragande faktor till upplevelsen av snabbare autofokus är att hela systemet, hela uppdateringen av AF-punkterna vid bland annat följande autofokus, känns snabbare. Punkterna blinkar till och uppdateras helt enkelt snabbare, vilket innebär att AF-modulen hunnit processa data snabbare och kalkylerat ut en cykel innan nästa omgång mätning börjar.

Det här blir extra tydligt i just det AF-läge som Nikon kallar för 3D-följande autofokus. Med den kan vi välja startposition för AF-punkten och sedan följa ett objekt som rör sig – samtidigt som man ser hur kameran »tänker« när man tittar på gittret av skiftande små rutor som visar var fokus sitter.

Hos D6 är nu alla 105 AF-punkterna av korstyp och enskilt valbara, och sitter något tätare än hos D5, för att kunna ge en mer precis fokusering och bättre AF-följning. Detta bidrar till att D6 klarar av att följa ögon och ansikten, men exaktheten för hur fokus blir beror på både utsnitt, avstånd till den man fotograferar och brännvidd. I vissa lägen fungerar det klockrent, medan det i andra lägen blir för långt avstånd mellan AF-punkterna om exempelvis ett öga hamnar där emellan. Beroende på hur och vad man fotograferar så kan detta vara en extra nivå av finjustering för var fokus ska hamna– ögonen om det går, annars ansiktet, och i tredje hand det objekt man valt att följa. Viktigt att notera är att det trots allt skiljer sig en del mot samma funktion som finns hos spegellösa, där AF-punkterna ökar precisionen ytterligare på grund av ännu tätare AF-punkter.

Men det är just detta – den grymma autofokusen – som är kärnan för den största förbättringen hos Nikon D6 jämfört med föregångaren. Träffsäkerheten för AF-följningen är stor och imponerar helt klart i hur den arbetar. Man kan lätt säga att det är en förbättring mot Nikon D5, då den lyckas hålla sig bättre till exempelvis den person man valt att den ska följa, utan att göra egna utflykter till exempelvis andra spelare. Så var upplevelsen när vi testade kameran under en fotbollsmatch. Samma sak gäller för panorering när jag testade följa och fotografera en snabbflygande hackspett – D6 gjorde jobbet och prickade in en fin serie skarpa bilder.

Samma sak gäller för det AF-grupperade läget med prioritet på objekt som är närmast, där den direkt nyper fast autofokusen och inte släpper taget. Båda dessa lägen har stora styrkor, framförallt för sportfotografer.

En annan smart nyhet är möjligheten att välja något av de 17 olika inställningsmöjligheterna för AF-punkterna, med 15 punkter i rad eller som en rektangel. Detta tycker jag förbättrar möjligheterna till att komponera bättre direkt i kameran.

Autofokus i svagt ljus är riktigt bra, och även i det fallet är det imponerande hur exakt och snabbt D6 sätter fokus och även lyckas hålla den kvar. Allt detta summerat gör att Nikon helt klart skapat en kamera med en av de absolut bästa AF-funktionerna när det gäller snabbhet, stabilitet, funktionalitet och exakthet, för DSLR-segmentet.

Ytterligare snabbhet

Ökningen med två bilder per sekund till 14 bps i seriebildstagning är också en bidragande faktor till möjligheten att få fler skarpa bilder ur en serie. Det rasslar på fint när man kör igenom en serie, och imponerande nog så sitter bild efter bild. De två bilderna per sekund extra mot föregångaren D5 ger helt enkelt större möjligheter att exakt den händelse du vill ska fastna på bild faktiskt gör det. Och tillsammans med den ruskigt stabila autofokusen är det inget snack om saken – D6 är otroligt tillförlitlig när det gäller att fånga ett viktigt och snabbt skeende på bild.

Totalt sett går det att som mest ta 200 bilder i serie i 14-bitars råformat, vilket innebär en serie på runt 14 sekunder. Beroende på inställningar skiljer sig antal bilder man kan ta, men med kvaliteten på JPG så är det bara att fotografera på tills batteriet tar slut.

En annan punkt där Nikon lyckats väl med sin förbättring är överföring via nätverkskabel. Nikon själva har meddelat att de lyckats öka på hastigheten jämfört med D5 – alltså en typisk funktion som är ovärderlig för målgruppen – men knappt intressant för hobbyfotografen. Här kan vi instämma i det som Nikon hävdar – jag kommer nämligen upp i överföringshastigheter på mellan 80–90 megabyte i sekunden när jag testar funktionen på ett eget nätverk hemma, vilket helt klart ligger i högsta toppen. Imponerande bra!

Plågsam upplevelse i liveview

Allt som hittills nämnts har helt klart varit absolut toppklass, och precis vad vi förväntat oss av prestandan hos Nikon D6. Det jag själv kanske inte hade förväntat mig var den oerhört plågsamma upplevelsen av liveview för fotografering och även till viss del filmning – som fortfarande lever kvar. Även om kameran presterar i paritet med det bästa man kan få i dag när det gäller fotografering via sökaren, så finns lägen när liveview har sina fördelar, för att inte tala om ett måste vid filmning.

Vid fotografering med skärmen och liveview används nämligen den i detta fallet oerhört mycket långsammare kontrast­detekterande autofokusen, till skillnad från den extremt snabbare fasdetekterande AF-modulens fokuseringskraft. Detta innebär att det i princip är en omöjlighet att hinna med att fotografera sport genom att använda skärmen. Nu är det nog ingen som egentligen gör det eftersom det oftast inte finns någon anledning, men samma sak gäller tyvärr för filmning.

Ansiktsigenkänning finns även för liveview, och sitter man stilla, som i en intervju, så fungerar det ändå hyfsat – men ändå inte så bra som det skulle kunna vara trots allt. Ibland råkar jag ut för omfokuseringar, fokusjagningar och släpp från ansiktet, och att följa en person som rör sig fungerar inte särskilt bra. Fokuseringen är helt enkelt för långsam och osäker. Kvar blir alltså att hålla sig till manuell fokusering, något som i sig kan vara mycket bra, men å andra sidan känns som en tröskel för många att komma över – även bland yrkesverksamma pressfotografer.

Nikon själva menar att den grupp som kameran främst riktar sig mot är en extremt nischad grupp som primärt behöver det bästa inom stillbild och inte video – men å andra sidan ser vi allt fler professionella fotografer som måste leverera snabbproducerat rörligt material för webben – något som på senare tid blivit viktigare och viktigare. Nikon har i princip inte rört egenskaperna för video jämfört med D5, utan specifikationerna är exakt likadana som hos föregångaren med 4K/30p och 1080/60p. Tänk om det funnits möjligheter för lite snabbare bildhastighet för film – exempelvis 120p – då hade man i varje fall kunnat fånga lite snabba slowmotion-klipp.

Möjligheten till »focus peaking« och MP4-format finns nu som en användbar funktion, men det känns som om kameran helt klart inte lever upp till att kallas en komplett multi­mediamaskin.

Är jag besviken? Ja. Är det felprioriterat av Nikon? Kanske. Funktionen med mjuk, exakt och tyst autofokus i liveview hade även krävt fasdetekterande AF-punkter på sensorn, vilket i sin tur också även krävt en ny sensor, tillsammans med en hel del modifieringar på kameran i övrigt. Nikon valde att inte gå den vägen, och hur bra det valet var återstår att se.

Bildkvalitet

I och med att sensorn är densamma som den vi hittar i Nikon D5, med samma egenskaper, så återspeglar sig detta även i bilderna och bildkvaliteten. Nikon har fixat och trixat med bildhanteringen för att göra lite förbättringar, då främst på riktigt höga ISO-tal, vilket vi också märker.

Men över lag är bilderna likvärdiga föregångaren D5 med ett ordinarie ISO-omfång upp till 102400 ISO, alltså två steg över det hos D4s. På samma vis som hos D5 kan man hos D6 lyfta fram mer information ur skuggorna på ett bra vis, vilket ger möjligheter till att få ett bra slutresultat i bilder tagna i svagt ljus, i »mellanregistret« av ISO-spannet.

Även videokvaliteten är bra, och presterar även den som förväntat likadant som hos D5. Skärpan och kvaliteten för film i 4K är riktigt fin och skarp.

Slutsats

Ja, Nikon har verkligen lyckats med att skapa en kamera som fått en hel del kommentarer, både ris och ros. Vissa delar är befogade, men många gånger är det också hobbyfotografer som upplever en besvikelse över de specifikationer som Nikon skippade att uppgradera. Specifikationer som dom ville ha, för sin fotografering.

Nu har Nikon i stället valt vägen att göra en redan extremt välgjord, funktionell och grym kamera ännu grymmare – men då på ett snävare område än tidigare, alltså främst inom autofokus och snabbhet snarare än funktioner som passar en bredare massa. Kameran är nämligen en extrem nischkamera för de som har dessa behov, och den gruppen är tämligen liten i förhållande till hur många som använder systemkameror idag.

Kameran hävdar sig också mycket väl i kampen och konkurrensen om flaggskepps­tronen, även om det finns funktioner som jag själv gärna sett, men som vi kanske kommer att se framöver.

Om detta är kameran som sätter punkt för Nikons proffskamerahus inom DSLR-segmentet återstår att se, men det är så klart inte helt omöjligt att vi får se en D6s, något som mycket väl skulle kunna vara en naturlig uppdatering att släppa framöver. Om inte, så är nog resurserna helt riktade mot att skapa en flaggskeppsmodell i det spegellösa segmentet för att ytterligare kunna höja ribban för snabbhet, exakthet och utökade möjligheter att förbättra de delar som nu är begränsade av tekniken med spegel.

Oavsett hur det blir så är Nikon D6 ett monster till kamera, ett riktigt prestandamonster som ger dig något av det bästa som finns att tillgå för dagens sportfotografer. Kameran imponerar på många plan trots sin något återhållsamma uppdatering jämfört med D5, samtidigt som den något bredare massan nu ställts inför valet att slå till eller inte.

Hobbyfotografer och andra avancerade amatörer får det svårare att motivera ett köp, framförallt när de funktioner och den teknik som just dessa fotografer använder sig av främst handlar om helt andra saker än snabbare överföringshastigheter över nätverk, snabbare autofokus som lämpar sig för sportevenemang – samtidigt som autofokusen hos D5 ofta duger gott för dessa fotografer.

Men för den pinpointade målgruppen innebär D6 möjligheter till snabbare arbetsflöde där fler saker blir gjorda på kortare tid, där chansen för att få rätt hundradel på bild ökar, något som i slutändan är precis det som betyder just allt för denna typ av fotograf.