Test: Panasonic Lumix LX100 II – lite bättre

Pansonic LX100 blev lite av den kompakta favoriten när den släpptes – grym bildkvalitet för sitt kompakta skal, möjlighet till kontroll genom knappar och reglage, tillsammans med sitt ljusstarka objektiv.

Panasonic LX100 – manuell filmkung

LX100-II är till det yttre en exakt likadan kamera, vilket gör att ergonomin är som innan. Det som hänt är främst att upplösningen och snabbheten har förbättrats, tillsammans med att skärmen nu är en pekskärm, till skillnad från föregångaren. Dessutom har bluetooth och förbättringar i själva bildhanteringen förbättrats, där det senare ger bättre JPG-bilder direkt ur kameran.

Bra på mycket

Upplösningen har nu ökats från 12,7 till 17 megapixlar i 4:3-läget. LX100-II har nämligen ett smart reglage vid objektivringen för att kunna ändra format, mellan 4:3 (micro four thirds), 1:1, 16:9 och det annars klassiska 3:2-läget som ger bilder i 16 megapixlar.

Sensorn är utan lågpassfilter, vilket ger skarpare bilder än föregångaren, direkt ur kameran. Ljusstyrkan på objektivet är orörd med f/1,7–2,8 som bländare, och ett brännviddsomfång motsvarande 24–75 mm i småbildsformat.

LX100-II kan spela in video i 4K/30p i 100 megabit eller i 1080/60p, något som var riktigt bra när LX100 släpptes – men som nu finns i många kameror.

Men en av de största sakerna som jag tycker är smidiga med LX100-II är exakt samma som de vi hittade hos föregångaren: smidigheten i formatet med möjlighet till knappar och reglage tillsammans med en bra design och ergonomi. Reglaget för exponeringskompensation är riktigt bra, liksom möjligheten att justera bländaren på objektivet.

Här har Panasonic dessutom gjort en av sina mer subtila förbättringar med den nya versionen, nämligen att klicket mellan bländarvärdena mot A-läget för automatik har blivit mycket trögare, vilket minskar risken för att felaktigt frångå A-läget för bländaren.

Flera små förbättringar

Pekskärmen är en av de större förbättringarna, som nu ger möjligheten att ställa fokuspunkt direkt på skärmen eller välja vad som ska följas. Dessutom finns nu den smarta touch-af-funktionen som jag tycker är riktigt användbar – nämligen att flytta fokuspunkt med tummen samtidigt som man tittar i den digitala sökaren.

Sökaren är för övrigt samma, med en upplösning på 2,76 miljoner bildpunkter. Panasonic har valt att inte uppdatera den ytterligare, något som knappast hade varit fel, även om den som finns nu är bra.

Autofokusen är över lag snabb och bra, och den följande autofokusen är riktigt snabb, med snabb uppdatering av den ruta som följer objekt som rör sig. Imponerande att se – och riktigt bra för den som behöver just denna snabbhet.

I övrigt känns också Mark II snabbare än Mark I, snabbare i hanteringen, snabbare zoomning och snabbare uppstart.

Däremot har Panasonic inte gjort något åt problemet med att man inte har ett specifikt filmläge, något som gör det svårt och krångligt att se hur bildens utstnitt blir innan man trycker på inspelningsknappen. En detalj, men en trist sådan.

I övrigt är LX100-II en smart kamera för just film, och Panasonic har lyckats mycket bra med att göra den enkel att använda. Den vinner på sin smidighet, framförallt nu då den har pekskärm, vilket förenklar för just den som även vill ha en riktigt fin kamera för rörlig bild.

Bildkvalitet

Panasonic säger att de kastat in samma bildhantering som vi hittar hos GH5, något som ger bättre kontroll över uppskärpning, färger i bland annat ansikte och hud, och brushantering.

Och nog stämmer det, jag upplever att bilderna känns mer neutrala och över lag något bättre än de hos föregångaren. Även uppskärpningen känns förbättrad och inte lika agressiv.

Dessutom finns ett nytt läge för svarvita bilder som är bra, L Monochrome D, för ökad dynamik i just svartvitt.

Även sensorn har ju lite högre upplösning vilket ger något skarpare bilder och bättre bildkvalitet, men i övrigt är prestandan gällande brusegenskaper på hög ISO och det dynamiska omfånget likvärdigt föregångaren.

Dessutom är det inbyggda objektivet riktigt skarpt, framförallt från bländare f/2,8 och uppåt.

Slutsats

Panasonic har försökt förbättra en redan ruskigt bra kamera – och lyckas också med de förbättringar de gör. Möjligen är det just de förbättringar de inte gör som är ett större problem, eftersom konkurrensen ökat med bättre specifikationer hos liknande kompakta kameror, exempelvis Sony RX100 VI/VA.

Exempelvis hade Panasonic kunnat montera in en mikrofoningång och fått en riktigt kraftfull multimediakamera, ökat på antalet bilder per sekund i 4K (vilket kräver mer processorkraft) och kanske en något bättre elektronisk sökare.

Detta gör att LX100-II inte är lika het som LX100 var när den kom – även om den ändå är en fantastisk kamera som är mycket bra på många vis.