Test: Pentax K-3 – Nu är det på riktigt

När man läser tester av Pentax kameror så är det inte alls ovanligt att de beskrivs som en liten tillverkare som satsar på vädertätat och lite speciella funktioner. Det är helt korrekt. Men i och med den nya Pentax K-3 har de mycket mer att erbjuda än bara en vädertätad kamera med hyfsat hög upplösning.

Nytt och gammalt

De saker som gör att man känner igen den från tidigare Pentaxkameror är storleken, vädertätningen och menysystemen. En av de nya sakerna som är relativt oviktig men som ändå syns på kamerna är det faktum att det numera är nya ägare bakom Pentax. Under skärmen där det tidigare stått Pentax står det numera Ricoh. Men det är också den enda som märks på kameran när det kommer till ägarbytet.

Annars är den största förändringen, rent bildmässigt, så klart den nya sensorn. Den ger en ökning med 8 megapixlar från den tidigare. De 24,1 miljoner pixlarna som sitter i kameran nu gör bildfilerna något större men ger också högre detaljrikedom och ger större möjligheter till delförstoringar.

Knapplayouten är förändrad sedan K-5 II, spontant känns den nya layouten mer proffsig och genomtänkt. Inte för att den gamla var dålig, men den här är helt klart ett lyft. För den filmintresserade har det även tillkommit ett hörlursuttag som gör att det är mycket lättare att kontrollera ljudet under inspelningar.

En funktion som man tryckte på när kameran lanserades var att sensorn inte hade något lågpassfilter. Istället kan bildstabiliseringen användas för att simulera lågpassfilter om man upplever problem med moire. En av de nyskapande idéerna som är lite speciella med Pentax. De dubbla minneskortsplatserna är också nytt i K-3.

Som jag nämnde tidigare är knappsatsen förändrad på K-3, det har tillkommit några knappar och några har fått andra eller flera funktioner. Bland annat så har af-knappen flyttat från sin något mer centrala position på baksidan till att ligga på övre kanten där den ligger mycket bättre för tummen. Soptunneknappen som tidigare bara användes för att slänga bilder fungerar nu också för att välja ljusmätningsmetod.

Det i sin tur har gjort spaken under programratten som tidigare användes för denna uppgift nu används för att välja om man vill att programratten måste låsas upp med knappen i mitten av den, som på K-5/K-5 II, eller vara upplåst hela tiden. På programratten har även läget för filmning tagits bort, det väljs numera via en liten spak på baksidan istället.

För att välja autofokusfunktion använder man den nya knappen på kamerans framsida och ett av scrollhjulen. Där väljer man snabbt hur man vill att kameran ska fokusera och om man själv vill välja fokuspunkter, och hur många man använda. En annan av de nya knapparna är en knapp som reglerar om man använder fyrvägsknapparna till att flytta fokuspunkten eller för att justera vitbalans, serietagning, färgfilter eller blixtkontroller.

I det stora hela gör dessa förändringar i layouten att kameran känns proffsigare än tidigare modeller. Knapparna sitter lite mer intuitivt och det känns som om man tänkt till lite extra innan man gett dem deras funktioner.

Sensorn är som sagt ny för Pentax. De har tidigare inte haft en aps-c-kamera med så pass hög upplösning. Något som jag ibland kan tycka har hedrat dem. För de allra flesta är det inte nödvändigt med högre upplösning är 16 megapixlar som K-5 IIhade, och det ska väl sägas att jag själv var lite skeptisk när många aps-c-kameror började tassa upp över 20 megapixlar i upplösning.

Men de flesta, och K-3 med dem, hanterar det galant. Nu får man istället möjligthet till delförstoringar och högre detaljrikedom i bilderna. Sensorn och processorn Prime III ger tillsammans möjligheten att gå upp till iso 51200, inga nyheter där alltså. Däremot har man kunnat putta upp serietagningen till 8,3 bilder i sekunden. Om man inte fotograferar snabba sporter som enda sysselsättning räcker det långt.

Bildstabiliseringen har hängt med Pentax länge nu, men i K-3 har man hittat en ny användning för den. Många kameror har börjat lanseras utan lågpassfilter på sista tiden. Tillverkarna har förfinat mjukvaran så pass mycket att det inte behövs ett skärpenedsättande filter för att hantera moiré. I K-3 finns inte heller något lågpassfilter, om det skulle behövas har man däremot kommit på att man kan använda bildstabiliseringen för att simulera ett lågpassfilter. Genom att vibrera sensorn ytterst lite under exponeringen uppnår man samma sak som ett lågpassfilter. Funktionen har två steg och kan givetvis stängas av. De flesta bilder jag tagit under testet har jag tagit med simuleringen avslagen och jag har inte upptäckt några problem med moire, det verkar krävas ganska provocerande motiv för att skapa moire.

K-3 har också fått en nya autofokusering som har fler punkter än tidigare. Det har medgivit att man numera har en något mer avancerad af-meny än tidigare. Bland annat kan man välja en fokuspunkt och sedan ha en grupp andra punkter som back-up om motivet skulle flytta på sig. Storleken på gruppen kan varieras i tre olika storlekar. Funktionen fungerar faktiskt helt okej så länge inte motivet rör sig allt för fort.

Vitbalansinställningen har också fått en ny funktion, att kameran ska kunna justera bildens vitbalans korrekt trots att bilden har ljuskällor med olika färgtemperatur.

K-3 är hela 40 gram tyngre än föregångaren K-5 II. Ingen större förändring alltså, greppet är ganska likt och bortsett från de nya knapparna så är kameran i linje med de tidigare rent designmässigt. Storleken är väldigt behändig, ser man till prestationsförmåga och storlek hos t.ex. Canon eller Nikon så får man betydligt mer kamera per kubikcentimeter med Pentax.

Smidigheten och vikten gör att den är lätt att få med sig överallt och vädertätningen och den rejäla konstruktionen gör att man inte är rädd för att plocka fram den i grisigt väder. Under testperioden följde den med på skidturer på fjället, långfärdsskridsko och någon mountainbikevända i den regniga lervällingen till vinterväder. Och den kändes som den var i sitt rätta element.

En intressant sak är att Pentax K-3 är en väldigt tyst kamera, om man bortser från autofokusen som kan väsa lite trots ultraljudsmotor. Men slutaren är väldigt tyst. Jämför man med till exempel Nikon D610 som har ett tyst läge, så är K-3 betydligt tystare. Inte ens vid seriebildtagning låter den speciellt mycket. Måhända är detta en liten detalj, men för de som behöver en tyst kamera för att fotografera utan att störa kan det vara intressant.

Vill man bryta upp stillbildsfotograferandet med rörlig bild har förutsättningarna blivit bättre med K-3. Dels för att man nu har ingång för både mikrofon och hörlurar vilket gör att man kan kontrollera ljudet mycket bättre än tidigare. Man kan även använda flera olika exponeringsprogram för filmläget, så nu går det att styra utseendet på sin film än mer än tidigare.

Pentax har också bytt format för filmfilerna. Tidigare var det .avi som gällde, men i K-3 sparas filmerna istället som h.264 vilket gör att filerna tar mindre plats. I K-3 har Pentax också stoppat in ytterligare ett läge för filmning, nämligen 60 bilder per sekund som går att använda i 720p.

Bildkvalitet

Pentax trycker upp sensorn till högre iso-tal än vad någon annan gör med samma sensor (tidigare har både Nikon och Sony använt samma sensor som Pentax haft i sina kameror), och det gör så klart att resultatet vid max-iso är rätt brusigt. Kanske inte användbart om du ska göra en stor print, men i situationer där en väldigt brusig bild är bättre än ingen bild alls är det så klart trevligt att det går. Bildkvaliteten i K-3 är i stort sett identisk med D7100 som i grunden har samma sensor.

Det är ett riktigt bra betyg men Pentax har till och med lyckats lite bättre än Nikon då bandningen som uppstår vid höga iso i Nikon D7100 inte uppstår på samma sätt i K-3.

Jämför man bildkvaliteten för film skiljer den sig inte speciellt mycket från föregångarna K-5 II. Det innebär att filmkvaliteten ser bra ut, inte exceptionellt åt något håll, utan den hamnar mitt på resultatlistan. Detta gäller för 25p och 30p-lägena, väljer man att istället gå upp på 60p ,som inte finns i K-5 II, tappar man tyvärr en del i kvalitet. I 60p-läget blir filmkvaliteten inte så vass.

Sammanfattning

Om du inte behöver en fullformatssensor så är Pentax K-3 ett riktigt bra alternativ för den seriösare fotografen. Funktionerna och kvaliteten man får för det här priset är vassa. Med de nya filmfunktionerna är det även ett alternativ för de som gillar att filma med sin systemkamera.

För den friluftsintresserade är det ett klockrent val på grund av sin smidighet och anpassning för bruk i tuffa miljöer. Men även för gatufotografen är det ett smidigt alternativ tillsammans med något av Pentaxs pannkaksobjektiv. Pang-för-pengenfaktorn är hög i Pentax K-3.