Test: Sony A33 - Fast spegel för snabba bilder

På det igen. När Sony konstruerade ett system för att använda skärmen som sökare förstod de inte hur användbar en skärm egentligen kan vara. De tänkte att skärmsökare (live view) främst var en sak för nybörjare som var vana att använda en kompaktkamera. De tänkte inte på att skärmen behövs för filmning och noggrann manuell skärpeinställning.

Sony valde i stället att försöka lösa ett annat problem hos kameror med skärmsökare – att autofokusen blir långsam. Därför valde Sony att låta den vanliga fasdetekterande autofokusmodulen stå för en snabb skärpeinställning. För att generera en bild till skärmsökare byggdes en lågupplöst videosensor. Den kunde inte användas till filmning eller förstorad visning vid manuell fokusering.

Så Sony var tvungna att tänka om. Ett av de största företagen på tv och video måste ju erbjuda filmning i sina kameror, helst FULL-HD.

Nyintroducerade A560 och A580 är antagligen slutet på Sonys första generation systemkameror med skärmsökare. Sony A33 och A55 är liksom NEX-3 och NEX-5 början på två nya generationer.

NEX-serien fokuserar på elegans och minimal storlek. De saknar inbyggd bildstabilisering och fokuserar med hjälp av sensorn. Det ger tillräckligt snabb fokusering för vardagsmotiv, men knappast för sport med teleobjektiv.

Det är här Sony A33 och A55 kommer in i bilden. De har fått en fast halvgenomskinlig spegel som gör att den fasdetekterande autofokusen hela tiden kan arbeta, samtidigt släpps ljus igenom till sensorn för bildtagning, filmning och skärmsökarfunktion (live view).

Eftersom det inte finns någon spegel som fladdrar framför autofokusmodulen kan den ostört jobba och följa rörliga motiv, även om kameran tar sju bilder per sekund. Storebror A55 klarar hela tio bilder per sekund med följande autofokus och har dessutom inbyggd GPS för geo-taggning.

Elektronisk sökare

Med en optisk sökare hade A33 kunnat ge en sökarbild som inte blir mörk när bilderna tas. Nu har Sony valt en elektronisk sökare för att få ner storleken på kameran – och för att de tycker att tiden är mogen att börja övergången från optiska sökare till elektroniska.

Troligen är det samma panel på 1 440 000 bildpunkter som i Panasonic G2, men Sony utnyttjar bara 1,15 miljoner av dem. Det innebär att sökarbilden upplevs som maskad. Troligen orkar inte A33 att generera en mer högupplöst sökarbild.

På Sonys presskonferens berättade deras nordiske chef för fotoområdet att en ny generation elektroniska sökare är på gång om cirka ett år. Kanske lagom till när hobbyfotokamerorna A560 och A580 ska bytas ut...

Superzoomformat

Sony har fått hård kritik för att deras kameror varit för stora. Med NEX-kamerorna har Sony slagit rekord i litenhet. A33 och A55 är väldigt små för att vara systemkameror med spegel. Eftersom det finns ett förbestämt avstånd mellan objektivfäste och sensor går det inte att göra kamerorna hur tunna som helst, men på alla andra ledder har de bantats rejält jämfört med tidigare modeller från Sony.

Formen liknar den hos superzooom-kompakter och greppet är också jämförbart. Målgruppen för A33 och A55 är inte hobby-fotograferna som vill ha batterigrepp och 70-200/2,8-zoomar utan prylintresserade familjefotografer som i dag dras till zoomar, eller köper en vanlig liten systemkamera i brist på kameror som den här.

Med Sonys lättare objektiv räcker greppet gott och väl till, men med de tunga proffsobjektiven blir det lite framtungt. Sony har gjort vad de kan för att få en kamera med god ergonomi och hög kvalitetskänsla med ett så pass litet kamerahus. Den plastiga känslan som vi är vana vid hos Sonys kameror är som bortblåst, förutom när det gäller vissa objektiv. Sony hade gärna fått ta fram en ny normalzoom till A33 och A55 med lite större zoomomfång och bättre finish.

NEX-seriens zoomobjektiv är nykonstruerade och har en annan kvalitetskänsla och mjukt gående zoom- och fokusring för filmning.

Bättre skärm

Filmning är en central punkt hos A33 och därför har skärmen fått 16:9-proportioner. Tyvärr blir stående bilder väldigt små när de visas på en sådan skärm.

Skärmen går att vinkla i två led – äntligen säger nog en del. Och det är så det ska vara, men Sony har missat att det blir problem med att fästa kameran på stativ om man vill vinkla ner skärmen under kameran. Det vore bättre om fästet satt på sidan av kameran som på Panasonic G2 och Canon EOS 60D.

Sony A33 och A55 klarar av att filma i FULL-HD 1080/50i (1920x1080 pixlar) i AVDHD-format med h.264-komprimering. Det går också att välja mp4-format med motion JPEG-komprimering. Antalet pixlar sjunker då till 1440x1080 pixlar, men bilden visas progressivt (hela rutor) med 30 bilder per sekund. mp4-filerna är lättare att hantera medan avchd-filmerna ger något högre kvalitet.

Båda filmlägena ger god detaljåtergivning. FULL-HD är inte någon kvalitetsmärkning och jämfört med superzoomen Panasonic FZ100 (se sid 84-85) är skillnaden i detaljåtergivning mycket stor. Det beror på att Sony A33 har en kraftigare processor.

Bättre HDR-läge

En Sony-typisk finess är HDR-läget. I tidigare modeller har funktionen tagit två exponeringar, en normal- och en överexponerad, och slagit samman dem för att öka återgivningen i skuggdelarna. I höstens Sonymodeller har funktionen förbättrats och kamerorna tar tre exponeringar så att även ljusa partier kan återges bättre. Sony anger att det går att förbättra det dynamiska omfånget med upp till sex exponeringssteg.

Rakt ut ur kameran blir HDR-bilderna rätt grådaskiga. En enkel justering av kontrasten i mellantonerna med en s-kurva ger sting i bilden (se nedan).

Lägre brus

Brus är ett annat område där Sony fått en del kritik. Med A500 och A550 sänktes det fula färgbruset rejält och nu tar de nästa steg.

En del av Sonys jobb med sensor går förlorat i att den fasta spegeln stjäl ett halvt steg ljus. Men vi kan ändå notera sänkt färgbrus.

Detaljåtergivningen är oförändrad.

Bildkvaliteten är riktigt bra, men Canon EOS 550D är ändå snäppet bättre. För den som använder stativ finns det dock en möjlighet att höja bildkvaliteten ytterligare. Genom att slå samman sex exponeringar kan A33 sänka brusnivån två steg, men eftersom detta helst kräver stativ kan man lika bra sänka ISO.

Slutsats

A33 visar vart Sony är på väg med sina Alpha-kameror. Detta är kanske inte en kamera för den inbitne hobbyfotografen eftersom den saknar en riktigt bra optisk eller elektronisk sökare, men för många andra är Sony A33 kameran som både är lätt att ha med på semestern och som klarar snabba motiv.

SÅSATTEVIBETYGET

Bildkvalitet 8

Mycket hög bildkvalitet för att vara en APS-C-kamera, nästan i klass med Canon Eos 550D.

Byggkvalitet 8

Kameran känns rejäl trots sin litenhet, men vissa objektiv är väl plastiga.

Ergonomi och logik 7

En liten kamera har alltid sina ergonomiska begränsningar. HDR-funktionen är svårt att komma på hur man stänger av.

Mångsidighet 8

Trots att kameran är tänkt för prylglada familjefotografer kan många hobbyfotografer uppskatta snabbheten för actionbilder.

Valuta för pengarna 8

Avancerad kamera till moderat pris.