Test: Sony A7R III – bra har blivit bättre

Den tredje generationen av Sonys högupplösta A7-modell A7R har ärvt en del teknik från den tidigare lanserade storebrodern A9. Det gör att A7R III har blivit en ganska attraktiv kamera för många fotografer. Jaha, säger du då, vad är det som blivit så bra då?

Bland annat så har Sony adresserat ett av de problem som många spegellösa kameror lider av, och får kritik för, nämligen batteriprestandan. A7R III har nämligen fått samma kraftigare batteri som A9 har, vilket innebär en fördubbling av prestandan.

Den har även fått samma processor, vilket gör att den nu kan hantera mer data på kortare tid. Det här ger snabbare seriebildstagning, upp till tio bilder i sekunden, samt bättre följande autofokus.

Det större batteriet ger också ett aningen större och djupare grepp, vilket i alla fall jag tycker är välkommet. Vill man dessutom ha mer kräm än vad det nya batteriet erbjuder så kan man montera ett batterigrepp.

Sensorn är samma som i föregångaren, något som hindrar den ännu snabbare seriebildstagning som A9 är kapabel till i och med sin sensor. Men tio bilder i sekunden räcker gott och väl för väldigt många och när man dessutom får med sig dryga 40 megapixlar per bild så får man inse att det är ganska mycket data som ska skyfflas runt.

De dubbla minneskortsplatserna är också välkomna, men det vore ju fint om båda minneskortsplatserna kunde hantera de snabbare UHS-II. Nu får man nämligen nöja sig med att det ena facket gör det.

Välkommen snabbhet

Som tidigare nämnt har alltså A7RIII fått ta del av storebror A9s hårdvara vilket har gjort A7RIII snabbare. Processorn kan skotta iväg mer data och det har drivit upp serietagningshastigheten, tillsammans med en ny slutarmekanism.

Just seriebildstagningen är något som i alla fall jag stört mig på när det gäller de tidigare modellerna av A7-serien. Man har aldrig fått mer än fem bilder sekund, för många räcker det. Men kan man peta iväg uppåt en åtta bilder tycker jag att en kamera blir väldigt mycket mer mångsidig.

Åtta bilder är också vad A7R III klarar av om man använder skärmen som sökare. Tittar man i den elektroniska sökaren är det tio bilder per sekund som gäller.

Det rasslar på bra, och att fota snabba motiv där exakt rätt ögonblick är avgörande att fånga är inte alls lika svårt som med föregångaren.

Däremot får man vara beredd på att minneskorten fylls upp ganska snabbt i det tempot.

Avancerad autofokus

Sony A7R III har fått en mer avancerad autofokus än föregångare, bland annat har den följande autofokusen blivit bättre. Och fokuseringen är riktigt bra, i bra ljus är den väldigt snabb.

Under testet fotograferade jag några gånger i månsken, förhållandevis bra kontrast, men ändå svagt ljus, då jagade den mer och hade svårt att hitta rätt även om det var kontrastrika motiv. Men det kanske är taskigt att klaga på kameran för det. A7R III har flera olika fokuslägen och valbara ytor inom vilka fokuspunkterna ska vara aktiva. I vanliga fall väljer jag nästan alltid en fokuspunkt som jag flyttar manuellt.

Men när jag har fotograferat människor med A7R III har jag kunnat välja att aktivera många fokuspunkter, till och med hela skärmen, och kameran har alltid hittat ögonen på den jag fotograferar. Då låser den dessutom skärpan på ögonen och följer ansiktet över bilden. Om den ögonföljande fokusen är aktiverad det vill säga.

Kameran är så pass bra på att hitta och följa ögon och ansikten att man blir förvånad när den andra följande fokusen inte alls känns lika säker. Den ska ha blivit bättre än tidigare, men den är inte bra nog för att man ska vilja lita på den.

Kameran börjar jaga och får svårt att följa motivet ganska fort. En märkbar skillnad mot A9 (och andra konkurrenter som i några fall lyckas märkbart bättre när det gäller följande autofokus).

Två stora fördelar med A7R III och autofokusen, eller styrningen av autofokuspunkterna snarare, är pekskärmen och den nya joysticken som används för att flytta fokuspunkten. Joysticken är väldigt smidig för att flytta fokuspunkten när man har kameran till ögat.

Men ännu smidigare är faktiskt att använda skärmens pekfunktion. Den är uppdelad i två delar, dels som pekskärm, där du duttar på skärmen för att placera fokuspunkten. Men den fungerar också som en liten touchpad, med kameran vid ögat kan du dra med tummen på skärmen och flytta runt fokuspunkten.

Du kan justera hur stor del av skärmen som ska vara aktiv, vilket i sin tur styr vilken utväxling dina rörelser får. Personligen gillade jag att använda den högre fjärdedelen av skärmen till den här funktionen, då kunde man med förhållandevis små rörelser flytta fokuspunkten över hela bildytan, väldigt smidigt.

Sonyns nackdelar, som jag upplever det, är på många sätt förknippade med knapparna och menysystemet. Jag testade kameran medan det var kallt, ibland neråt -25°C. Det innebar att jag inte var så sugen på att ta av mig handskarna för att fotografera. Med de flesta kameror är inte det ett så stort problem, men Sonyns knappar är väldigt platta och svåra att trycka på om du har handskar på dig.

Samtidigt menar Sony att kameran är vädertätad (även om de tätningar vi kunde se inte såg ut att vara i klass med andra proffskameror som anses vara vädertätade) och då tycker jag att man borde kunna använda kameran under lite tuffare förhållanden utan problem, och det här med knapparna är lite av ett problem.

Den andra nackdelen med A7R III är något som vi ofta kommenterat när det gäller Sonykameror. Menyerna. De är väldigt omfattande och i mitt tycke ganska svårgenomträngliga. Man blir ibland lite trött på att försöka hitta en funktion som man vet att den ska finnas men inte lyckas rota fram i menyn.

Dessutom är inte alla förkortningar och översättningar alltid helt logiska.

Bildkvalitet

A7R III har även fått en funktion som återfinns hos flera andra tillverkare, nämligen att utnyttja bildstabiliseringen för att ge nya funktioner. A7R III har en pixel shift funktion, som bland annat Pentax har, där kameran tar fyra bilder där sensorn flyttar sig lite mellan varje bild.

Det här har dock begränsad användning då det tar minst en sekund mellan varje bild och dessa inte går att sammanfoga i kameran. Det kräver att motivet är helt stilla och att du skaffar Sonys egna programvara för att sätta ihop bilderna i datorn. På rätt väg, men inte riktigt ända fram.

Vad gäller stillbildskvaliteten så är den jämförbar med Nikons D850, det vill säga, riktigt bra, bland det bästa som går att uppnå idag. Däremot är A7R III aningen bättre än D850 (och föregångaren A7R II) när det gäller högiso-egenskaper. Vad gäller kvaliteten på filmfilerna så blir den som bäst när du använder dig av det beskurna läget, även om 4K från hela sensorn inte är dåligt så är den beskurna bättre. Lustigt nog är det tvärtom vad gäller kvaliteten i 1080-läget. Då är den bättre när du använder sensorns hela bredd.

Sammanfattning

Hur står sig då A7R III mot sina senaste konkurrenter? Ja, som vi kunde se är den något vassare än Nikon D850 när det kommer till höga ISO. Men D850 har ju andra fördelar som till exempel bättre batteritid.

Är man dock inne på spegellöst, ja, då kan man säga att Sony A7R III är en väldigt spännande och bra kamera. Tack vare sin snabbhet räcker den hyfsat för de som vill fotografera sport och tack vare upplösningen räcker den för de som vill ha maximal bildkvalitet. Detta är en riktigt bra kompromiss för den som vill ha en kamera med riktigt vass bildkvalitet som klarar det mesta genom sin breda mångsidighet.