Test: Sony RX10 IV – högre fart, högre pris

Mitt fotograferande är sällsynt befriat från ett behov av en snabb kamera, så jag kan inte påstå att jag är rätt person att testa möjligheterna som ges med serietagning i råformat med 24 bilder/s och fungerande autofokus. Nu har ju kameran andra egenskaper också och objektivet är jag så förtjust i att jag själv äger föregångaren, RX10 III.

En avgörande skillnad mellan version III och IV, utöver just själva farten i serietagningen, är att bilderna grupperas vid bildvisning i den nya kameran. Modellerna skiljer sig även mellan hur de är låsta under tiden bufferten skrivs till minneskortet. Det går att fortsätta ta bilder med båda, men den nya har fått samma utformning som vi hittar i Sony A9 där man vid bildgranskning ser en siffra som räknar ner och visar att bufferten betas av.

På RX10 III går det inte att granska bilder innan bufferten skrivits ner. Trycker man på meny-knappen får man samma svar med båda modellerna: »Lagrar på minneskort. Inget handhavande«. På III:an går det att byta tagningsläge från seriebild till enkelbild om man går via funktionsknappen för detta. På IV:an står det istället »Den här funktionen är för tillfället inaktiverad« om man försöker sig på det.

Med fokuseringen inställd på S-läget (ej kontinuerlig) är skillnaden knappt märkbar mellan version III och IV. Den kontrastavkännande metoden i III:an är smått osannolikt bra på att veta åt vilket håll den ska fokusera för att hitta skärpan. Det är nämligen det som är finessen med att IV:an fått möjlighet till fasdetektering. Kameran får då utökad information om oskärpan som ska korrigeras som säger om fokuseringen ska göras mot oändligheten eller mot närgränsen.

Om jag istället växlar till C-läget (kontinuerlig fokusering) är skillnaden alldeles enorm. Här beter sig III:an förvirrat och hoppar hela tiden fram och tillbaka trots att jag håller kameran helt still mot samma lättfokuserade motiv. Uppenbarligen behövde Sony-ingenjörerna det som nu IV:an har (fastdetektering) , för den nya modellen beter sig precis som den ska och gör inte minsta antydan till att vilja ändra fokus.

Pekskärm

Pekskärm har tillkommit sedan förra versionen och RX10 IV tar fasta på att pekskärmsfunktionen är mest nyttig till att styra autofokusen. Det är till och med så att menyerna inte går att styra via skärmen. Kanske att det går att motivera med att det skulle bli för pilligt, men när det inte ens går att växla bild med en svepning vid bildgranskning så börjar jag undra hur de tänkt. Med ett dubbelklick på bilden kan man i alla fall förstora bilden man tittar på och därefter panorera.

För fokusering fungerar pekskärmen utmärkt. Vid filmning går det att få mjuk fokusering mellan de punkter man trycker på. Vid normal fotografering tittandes genom sökaren kan skärmen användas som en pekplatta för smidig styrning av fokuspunktens position.

Mer menyer

Den nya kameran har fått än fler inställningsmöjligheter. Inte minst på grund av utökade autofokusfunktioner. För att ge bättre översikt har det blivit fler menysidor och var och en har fått sin egna rubrik.

Detta gäller även för den tidigare 56 alternativ långa listan över funktioner för knappanpassning. Dessa har nu blivit 67 st och fördelas på 21 menysidor.

En prislapp på tjugo tusen för en kompaktkamera är nära på unikt. Det är bara Sony RX1 och Leica Q som bräcker det. När en tillverkare som Sony prissätter sina produkter sker det rimligen med stor kunskap bakom besluten. För en oinsatt som jag kan det se underligt ut med de prisökningar de valt att göra när de presenterat nya versioner i RX10-serien.

Den första modellen hamnade på 11 000 kr. Den andra trycktes upp till 15 500 medan den tredje fick ligga kvar i pris, varpå det nu var dags för ett kliv upp igen. Jag kan tycka att det enda modellbytet som verkligen motiverade en prisskillnad var just det mellan andra och tredje där Sony inte valde att höja priset. Detta eftersom det var till den tredje versionen som zoomomfånget utökades från 8x till 25x.

Den fotointresserade har såklart sedan länge insett att det inte är någon billig hobby. Just därför vill jag gärna påminna om att de enklaste modellerna är betydligt mer prispressade. Med dem kan inte tillverkarna mer eller mindre godtyckligt slå på ett antal tusenlappar. Titta till exempel på kombinationen Canon 1300D och Tamron 18-200. Den landar på 6000 kronor, är marginellt större, men väger mindre än vad RX10 IV gör.

Jämför vi serietagningsmöjligheterna blir det ytterst tydligt att beskriva vad man får för pengarna om man väljer RX10 IV. Hastighetsskillnaden med råformat är hela tolv gånger (24 mot 2 bilder/s). Om serietagning och stort zoomomfång i kompakt format är viktigt kanske inte det saftiga priset på Sony RX10 IV behöver upplevas som alltför galet.