Test: Sony RX100 V – ett mindre fartmonster

Det var lite av en revolution när Sony under 2012 drog av skynket från sin nya innovation RX100. I kameran satt en sensor på 1 tum och det var äkta ingenjörskonst att få ihop allt i ett så litet kamerahus – och med den bildkvaliteten.

Mark II från 2013 fick vinklingsbar skärm. Med Mark III från 2014 fick modellprogrammet en elektronisk sökare. 2015 kom Mark IV som i stort sett var »lite bättre« än föregångaren, samt utrustades med 4K-film och möjligheten till höghastighetsfilm.

Nu är Sony Cybershot RX100 V släppt, och i den hittar vi främst förbättringar hos autofokusen med hela 315 fasdetekterande autofokuspunkter som hjälper till att snabba upp och förbättra fokussystemet. Men den kanske häftigaste och mest innovativa förbättringen är möjligheten att fotografera i 24 bilder per sekund i full öpplösning i råformat. Imponerande snabbt och grymt – framförallt för att vara en kompaktkamera. Totalt kan du ta upp till 150 bilder i serie med full autofokus, vilket gör att du kan hålla ner knappen i runt sex sekunder innan det är slut på det roliga.

Men utöver detta är det få saker som förändrats, och kameran både ser ut och upplevs exakt likadan som föregångaren Mark IV.

Fina specifikationer

Det är imponerande att se alla specifikationer på pappret. För den som inte är bekant med RX100-serien så kan vi berätta att ISO-området är satt till mellan 80–25600 ISO, och den inbyggda elektroniska popup-sökaren har en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter. Bildskärmen är densamma som sedan den första versionen, 3 tum stor, med en upplösning på 1,23 miljoner bildpunkter.

Samma sak gäller för den som älskar att filma – med möjligheten att fånga video i 4K i 30 bilder per sekund i 100 megabit, eller filma i »high-framerate« med upp till 690 bilder per sekund i reducerad upplösning.

I det stora ser det riktigt bra ut – men det finns egentligen en hake med de fina specifikationerna – hur de används i praktiken. Vi har följt med under utvecklingen av modellen och sett hur den blivit bättre och bättre, snabbare och snabbare, och mer avancerad. Men det vi inte har sett är en parallell utveckling av kontroller och reglage som förenklar och förbättrar för användaren.

Visst, det kan vara bra att inte ha allt för många reglage på en kompaktkamera, men nu har den vuxit sig så stor innanför skalet – och det är svårt att få utlopp för all teknik som användare – något som jag förklarar närmare i nästa stycke.

Reglage och användning

Reglagen och knapparna är kvalitativa á la Sony, med rätt känsla och ett bra intryck. Möjligen skulle jag vilja se att man utökade möjligheten till att välja egna inställningar för vridhjulet runt objektivet, eftersom det just nu känns något outnyttjat i vissa situationer. Det är nästan konstigt att Sony inte tagit steget och fulländat denna potential, eftersom just den kontrollen är så snabb att använda, lätt att nå, och perfekt för alla att använda.

När det gäller reglagen så har vi så klart även pekfingerreglaget vid avtryckaren att tillgå, vilket så klart värdefullt – men frågan är om man inte skulle vilja ha ännu ett reglage för tummen för att snabbare kunna göra inställningsändringar. Det här är något som blir extra tydligt i snabba situationer då man vill ändra fokusområden eller saker relaterade till just autofokus. Nu när kameran ändå är så snabb i övrigt så blir det lite konstigt att behöva gräva sig ned i alla menyer för att kunna göra justeringarna som man vill ha dom.

Angående menyerna så är jag en sådan som gillar att kunna göra fininställningar, men lite överdrivet blir det när det är över 50 menyval – bara på fotograferingsmenyn – för att göra ändringar.

Varför inte samla de viktigaste valen till en meny, och sedan ge möjlighet att hitta resten i ett avancerat läge eller liknande?

Skärm och sökare

Den 3 tum stora och vinklingsbara skärmen har en upplösning på 1,23 miljoner bildpunkter. Kvaliteten är riktigt bra trots att det inte är den senaste tekniken, så det enda som finns att klaga på här är att det inte är pekskärm. I dag har vi blivit bortskämda med möjligheten att ställa in fokus på skärmen, justera inställningar, och göra omfokuseringar vid filmning.

Det här är en klar nackdel att inte få tillgång till, i en kamera som annars är så kompetent och funktionsfylld.

Den elektroniska sökaren är av popup-typ, precis som hos föregångaren, med en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter. Sökaren är riktigt bra, skarp och behaglig att titta genom. Även om den är liten, så tillför den mycket, och jag själv använde den mycket vid testet.

Många bilder per sekund

Kompaktkameror brukar över lag inte kopplas till snabbhet, så det är lite häftigt att Sony lyckats snabba upp tekniken i RX100-serien så pass mycket att du ges möjligheten att ta 24 bilder per sekund i sex sekunder, eller 150 bilder i serie.

Detta öppnar upp för dig som gillar att faktiskt fånga ögonblicket – eller om du så vill behöver skapa en extremt högupplöst bildsekvens i råformat.

Här ser vi också fördelarna med att ha fasdetekterande autofokus i kameran, i stället för den kontrastdetekterande. Den tidigare nämnda ger inte bara snabbare fokusjuteringar, utan även mjukare sådana, eftersom kameran inte behöver leta fram- och tillbaka efter var bästa fokus finns.

Det här är riktigt bra nyheter för filmaren som kommer undan med en mjuk fokusering, och dessutom kan du justera snabbheten i fokusövergångarna i menyn.

För den som i stället fotograferar innebär det en rejäl skjuts på vägen för att sätta bildrutornas skärpa när man följer rörliga motiv. De 315 fokuspunkterna täcker en stor yta av bilden, och det behövs vid följande autofokus. Autofokusens följningspunkt ställs snabbt in med ett knapptryck. Det hela fungerar mycket bra, och kameran är snabb på att uppdatera förflyttningar och bibehålla fokus. Fokusen är snabbare och bättre än föregångaren, och det behövs så klart för den snabba seriebildstagningen. Helt klart imponerande!

Bildkvalitet

Bildkvalitetsmässigt ser vi inga större förändringar mot föregångaren. Sensorn och upplösningen är densamma – en mycket bra sådan – men möjligen så har Sony förbättrat bildhanteringen något med lite mer brusreducering och uppskärpning av bilder tagna i JPG-format på höga ISO-värden.

Det dynamiska omfånget är fortsatt riktigt bra, och det finns mycket information att hämta i efterbehandlingen.

Kvaliteten för video är också den riktigt fin. För 4K är den skarp och fin, riktigt bra för sin klass, och ger riktigt fina filer. Sony har också arbetat en del med sensorutläsningen och lyckats snabba upp denna, vilket i sin tur minskar problematiken med så kallad »rolling shutter«. Dessutom har kameran en del funktioner som bland annat log-gamma.

Slutsats

Sony RX100 V är en grym kamera, på många vis. Tekniken där bakom är väl fungerande och kraftfull, men det känns också som om det är precis det som Sony koncentrerat sig på då de inte utvecklat användargränssnittet lika mycket som kanske hade behövts.

Bildkvaliteten är riktigt bra, att använda kameran är även det riktigt bra. Snabbheten gör att användningen flyter på, och funktionerna som finns att ställa in gör att du kan göra så att kameran känns som din egen.

Extra plus – och grejen med kameran – är att den är så liten att det inte är något problem att ta den med sig.

Prismässigt är den inte helt billig, men ska du ha det bästa i klassen, med många fina funktioner, så blir det heller oftast inte så billigt. Även om den passar alla, så är den ett prestandamonster som passar bäst för de som vill åt de avancerade funktionerna.