TEST: Sony Xperia PRO-I – möjligheter för fotografen

Sony har gjort ett fantastiskt bra jobb med sina Alpha-kameror, där de fått välförtjänt positiv kritik kring både autofokushastighet och AF-funktionalitet, bildkvalitet och möjlighet till att ta fantastiskt kvalitativa bilder. Nackdelen har varit ergonomin, med små knappar och krångligt handhavande på grund av sin design.

Kanske är det också detta som skapat idén hos Sony att försöka göra den bästa kameramobilen, genom att använda sin kunskap, teknik och framgång inom fotografering för att underlätta för fotografer som vill ha just den kamera de alltid bär med sig – mobiltelefonen – som ett fungerande alternativ för bättre fotografering. Sony väljer nämligen att kalla sin nya mobiltelefon Xperia PRO-I för just "The Camera", där "I" i namnet står för "imaging" – ett direkt lockrop för fotografer och fotointresserade mobilanvändare.

För att ytterligare förstärka känslan med en telefon riktad mot just fotografer har Sony också valt att montera in en sensor på 1 tum, samma sensor som Sony redan använder i sin kompaktkamera RX100 VII som släpptes under 2019. Sensorn är en 20 megapixels bakbelyst CMOS-sensor som utrustats med fasdetekterande autofokuspunkter med realtids-ögon-AF – precis som Sonys flaggskeppskamera A9. Och nu har Sony valt att använda sig av denna teknik i nya Xperia PRO-I.

Och visst är det imponerande med en sensor på 1 tum i en mobiltelefon, med autofokus som ett flaggskepp och bildkvalitet som hos en prestandakompakt – men tyvärr blir det ett rejält antiklimax när vi gräver oss djupare i tekniken – verkligheten skiljer sig nämligen från pappret.

Stor sensor alltid bättre?

För det första så är sensorer inte helt billiga att tillverka. Den totala ytan är det vi som konsumenter får betala för, mycket på grund av att toleranserna för tillverkningen blir så mycket snävare när ytan ökar kvadratiskt. Till detta kommer även tekniken där bakom, som ska sköta allt från signaltransport till datahantering. Det är också några av anledningarna att en mellanformatskamera är dyrare än en fullformatskamera, som i sin tur är dyrare än en micro four thirds-kamera, och så vidare.

Sony Xperia PRO-I är heller ingen billig mobiltelefon – den kvalar in på 18 000 kronor, vilket är en hel del pengar för en mobiltelefon. Men nu har vi ju konstaterat att PRO-I inte är en vanlig mobiltelefon, utan en med en så stor sensor som 1 tum. Även om vi sett detta tidigare hos exempelvis Panasonics mobiltelefon Lumix CM1, som hade en tjocklek på 7mm, så hade denna ett otympligt objektiv för att fånga sina bilder i 20 megapixel att addera ytterligare till den totala tjockleken och tyngden. Men det var 2015, nu är det sent 2021, och ingen skulle vilja ha en sådan i fickan, även om det ger bättre bildkvalitet med ett ökat dynamiskt omfång och mindre brus i bilderna – som är hela grejen med att ha en större sensor.

Detta har så klart Sony med sin förfinade design också förstått, men problematiken hos 1-tumssensorerna mot sensorer med mindre yta, är att den också måste samla in mer ljus för vara bättre. Mer ljus kommer per automatik, eftersom optiken ser till att belysa hela den större sensorytan, det är också därför objektiven är större för exempelvis mellanformat mot fullformat, mot APS-C, mot MFT – eller mot en sensor på 1 tum – i fallande storleksordning. Så, hur har Sony lyckats med denna bedrift?

Använder inte hela sensorn

Grejen är att de inte har lyckats. Eller i varje fall inte valt den vägen – att belysa hela sensorn. Det Sony har gjort är i stället att ta RX100 Mk7-sensorn på 20 megapixel men valt att bara använda sig av 60 procent av sensorytan. På så vis behöver alltså endast 60 procent av det inkommande ljuset belysa sensorn, vilket i sin tur också betyder att objektivet inte alls behöver bli så stort som det vanligtvis skulle behöva vara för att utnyttja hela sensorytan.

För PRO-I innebär detta att telefonen inte alls genererar bilder som skapats av en hel 1-tumssensor, utan snarare av en sensor på 1/1,33 tum, vilket redan finns i flera andra mobiltelefoner. Dessutom har exempelvis Samsung Galaxy S21 Ultra en sensor på just 1/1,33 tum – men en upplösning på hela 108 megapixel på sin huvudkamera.

Att därför säga att "Xperia PRO-I har en kamera med bildsensor av 1.0-typ" kan därför verkligen diskuteras. På sätt och vis stämmer det – sensorn sitter monterad i telefonen. Men som konsument blir man vilseledd över den texten: varför skulle man över huvud taget få för sig att tro att inte hela sensorn används när det inte står någonstans? Kan konsumenten förväntas förstå att 12 megapixel inte är att använda hela sensorn, då samma sensor ger 20 megapixel i kompaktkameran RX100 Mk7?

Självklart inte, och detta är riktigt dåligt av Sony, utan känns mer som ett marknadsföringstrick för att kunna använda sig av det faktum att mobiltelefonen använder en stor sensor på en tum, då många förstår att en stor sensor är bättre än en mindre. Fortsatt så förklarar Sony att "den stora sensorn stöds av Sonys ursprungliga bildsignalprocessor", vilket ytterligare ökar tron om att storleken är utöver det vanliga. Vilket den är – men inte används – något som Sony själva inte har besvarat varför trots frågor kring just detta. Även om några procent skulle användas för digital bildstabilisering och eller funktionalitet för fasdetekterande autofokus, så är det inget som konsumenten får veta.

För den kameraintresserade hobbyfotografen som har koll på sina prylar: nog vore det konstigt att sälja en APS-C-kamera som "en kamera med fullformatssensor" om man ändå bara kunde använda APS-C-objektiv på kamerahuset – även om det faktiskt satt en sensor i fullformatsstorlek i den?

Varför har då Sony valt att göra så? De uppenbara orsakerna är de vi redan resonerat kring: med ett objektiv som har en ljusstyrka, som hos PRO-I på f/2 och belyser 60 procent av sensorytan, behöver objektivet alltså inte alls bli så otympligt, utan snarare rätt lämpligt, även om det finns andra mobilkameror som relativt sett släpper in motsvarande mer ljus till sensorytan, som exempelvis Iphone 13 Pro och Max med f/1,5 på sin 1/1,65 tums-sensor.

Dessutom har hela teknikindustrin drabbats av komponentbrist, vilket gjort att flera tillverkare fått söka nya vägar för att lösa sin produktion, något som slagit hårt mot leveranser av elektronikprodukter. Sony har, liksom flera andra tillverkare, också ställt in produktionen av både kameror och mikrofoner, senast systemkameran ZV-E10 som släpptes i somras, riktad mot vloggare. Det är därför inte omöjligt att Sony tänkt som andra tillverkare – att använda sig av den produktion och de komponenter man redan har att tillgå, vilket skulle vara möjligt i detta fall med RX100 Mk7 – och välja att i stället inte utnyttja hela sensorn.

Ja – det är en bra kameramobil

Sonys trycker hårt på att den fina sensorn också ger upphov till Xperia PRO-I:s fina bildkvalitet. Så är också fallet, det är inga dåliga grejer, trots att inte hela sensorn används för att skapa bilden. Däremot är det en annan väg än vi är vana vid idag, där fler pixlar används i mer högupplösta sensorer som i slutändan skapar bilder med extrem detaljrikedom i förhållande till sin storlek. För detta finns flera tekniker bakom draperiet, med bland annat flerbildstagning för minskat brus, pixelbinning för sammanslagning av bildinformation och högre bildkvalitet och andra matematiska förbättringar som just mobiltelefontillverkarna avancerat snabbt med.

Fler pixlar betyder alltid högre detaljrikedom eftersom vi har mer data att att använda oss av, men mycket handlar också om kvaliteten på signalerna – datan – och hur de beräknas. Här menar Sony att deras lösning med lägre upplösning har andra fördelar, och bland annat nämns dynamiskt omfång och mindre brus som några fördelar. Många gånger blir resultatet hugget som stucket som helhet – jämför vi bilder i 100 procent från mobilkameror med olika upplösning kan man se differenser i bildskärpa och brus, men jämfört i samma storlek där den största bilden förminskas till den minsta bildens storlek – blir skillnaderna mycket mindre.

Den kanske viktigast skillnaden mellan låg- och hög upplösning på sensorn ligger istället i utläsningen av signalerna från sensorn. Färre antal pixlar ger möjlighet till snabbare utläsning av sensordata, vilket i sin tur kan påverka vid exempelvis video, med minskad jello-effect som resultat, alltså när mobilen panoreras och bilden blir sned. Detta är inget större problem hos PRO-I, vilket också bidrar till att den fungerar mycket bra även för video.

Annan karaktär

Bilderna blir också riktigt bra från mobilen, men tittar vi på bildskärpa så vinner hög upplösning mot låg upplösning, vilket alltså är till fördel för konkurrenter som använder sig av sensorer med högre upplösing, där resultatet blir att bildernas detaljer blir lättare att urskilja. Tittar vi på brus så presterar PRO-I hyfsat, men som helhet står den trots detta inte ut, om vi börjar blanda in olika tekniker som andra tillverkare har som valt vägen med hög upplösning, pixelbinning och matematisk korrektion.

Det som istället står ut är den känsla i bilderna som mer påminner om en bild tagen med en kompaktkamera än en mobiltelefon, men detta framträder främst när jag granskar bilderna i datorn. Brusets karaktär är mer uniformt och ligger närmare kompaktkamerornas återgivning än hos de vi annars ser hos mobiltelefonbilder, men samtidigt känns också detaljerna färre på grund av upplösningen och just den oskärpa som bildbruset bidrar till. Men om man efterbehandlar bilderna från PRO-I väl så kan exempelvis bilder tagna på lågt ISO och i svagt ljus, ge bilder av mycket hög kvalitet, framförallt om gillar den typen av "fotografiskt bildbrus" som vi är vana vid i riktiga kameror.

Exemplet åskådliggörs tydligare när vi jämför bilder i råformat från PRO-I med Apple Iphone 13 Pro som använder sig av samma upplösning på 12 megapixel och ungefär samma sensoryta för att ta bilder, där vi tydligt kan se en helt annan karaktär på bilder tagna vid exmpelvis ISO 200 och ansikten. Medan bruset är klart synligt och närvarande i bilder från PRO-I upplevs de ha en mer utsmetande effekt av brusreducering direkt i råfilen hos Iphone 13 – något som kan bidra till en ökad visuell och faktisk bildskärpa, men på annat vis försämra bildens dynamik och återgivning.

Vid fotografering i svagt ljus ser vi samma fenomen, men skillnaderna mellan bildfilerna blir mindre påtaglig då dynamiken i denna typ av bilder oftast också är annorlunda mot en bild tagen på dagen. Däremot kan skillnader i konturer synas, där Iphone 13 Pro har konturer som ger upphov till ökad bildskärpa, men där fina tonövergångar i ett band av färger ocså blir försämrade jämfört med bilder från PRO-I.

Vi förlorar även möjligheten att få till den där optiska separationen mellan förgrund och mjuk och fin bakgrundsoskärpa – något man annars kan tänkas vilja ha i vissa fall och även få hos en större sensor. Men detta har med belyst yta på sensorn att göra, och den är som redan förklarat inte större än vanligt i detta fall. Valen för bländaren är fixt mellan f/2 och f/4, vilket är trevligt att kunna växla mellan – men heller inte ger en enorm skillnad dem emellan gällande bakgrundsoskärpan – i varje fall inte om man jämför med kompaktkameravärlden eller RX100 VII.

Ergonomin

Precis som fallet med Sonys Alpha-kameror och ergonomi, så har Sony tagit till sig kritiken för att, med PRO-I, i varje fall försöka förbättra den, i varje fall med de medel som finns. Kameran är nämligen robust byggd med stöttåliga och räffliga kanter som tilltalar en fotograf – som tänker på greppet för foto – och samtidigt fungerar som avkylande yta för värmen som uppstår.

Den dedikerade knappen för fotografering kan så klart direkt tryckas in för att starta foto-appen, men Sony har här också tänkt ett steg längre genom att placera ytterligare en liten programmerbar knapp vid dess sida, som exempelvis kan användas gör att starta appen Video Pro, för att direkt kunna vara startklar för videoinspelning. Smart.

En annan liten detalj är möjligheten att montera en handlovsrem eller annan lämplig rem, direkt i ett hål i stålramen. På så vis kan alla som håller andan när de fotograferar selfies med en hand och sitt pekfinger andas ut. Rent designmässigt finns inte så mycket mer att säga, förutom att det liknar Sonys övriga Xperia-serie och har en funktionell design som mobiltelefon. Möjligen kunde de ha förbättrat avtryckarknappen något, för att mer efterlikna den hos kameror.

Ytterligare kontroll

Som van fotograf kan man mycket väl bli imponerad över den tid som Sony lagt ned på sina inbyggda foto- och videoappar. Bland annat har Sony berättat att man lyssnat på sina avancerade användare och faktiskt tagit ett steg tillbaka när det gäller all information som ges i samband med appen som används vid exempelvis videoinspelning. Appen Video Pro som används för snabba videoinspelningar har renodlats från all detaljerad information, vilket antagligen också gör att den blir tydligare.

Dessutom har även kamera-appen förbättrats i samma syfte, med tanken att efterlikna menyerna som vi redan hittar i Sonys Alpha-kameror. Och det fungerar också mycket bra. Det är enkelt att sätta sig in i delarna och navigera runt, och kommer du från Sony-kameravärlden kommer du direkt att känna igen dig. Här finns både lägen för basic, auto, P, S och M, med olika grad av inställningar.

Med appen Cinema Pro kan du däremot få all den avancerade information du kanske ändå vill ha som avancerad användare, med möjlighet att skapa projekt med tagningar och klipp, inställningar för projektets bildhastighet, bildstil och annat. Här handlar upplevelsen om kontroll istället för enkelhet, och det är bara att medge att det är mycket användbart för den som vill jobba lite mer avancerat, eller få ett mer direkt manuellt handhavande över alla inställningar.

På videon här ovan syns hur den ögonföljande autofokusen fungerar, följt av inställningar, menyval och designen på menyn som vi känner igen från Sonys Alpha-kameror.