Kamera & Bild testar
Vi har testat 8 vattentäta kameror
Stöttåliga, sandsäkra och vattentäta. Inför sommarens semester har vi testat åtta kompaktkameror från Fujifilm, Olympus, Panasonic, Pentax, Rellei och Sony som klarar det mesta som kan hända under en dag på stranden. Dyk i havet och filma din kompis, ta bilder på den skimrande himlen genom vattenytan eller fånga de färgglada korallerna. En kamera utmärkte sig särskilt mycket i testet.
I dag finns många kameror för att fånga den magiska världen under ytan – både människor, fiskar och koraller. Beroende på vad du tänker göra när du väl tagit dig vatten över huvudet – fota, filma, dyka eller bada – så lämpar sig vissa kameror bättre än andra för ändamålet.
Beroende på modell är kamerorna stöt-tåliga mellan en till fem meter och sandtåliga för att klara av lekfulla tag på stranden utan att förstöras. Störst skillnad dem emellan är vattentätheten på två till tolv meters djup.
Med ner i det blå för test följde Fuji Finepix XP30, Olympus Tough TG-810, Tough TG-610, Tough TG-310, Panasonic Lumix DMC-FT3, Pentax WG-1, Rollei Sportsline 60 och Sony Cybershot DSC-TX10.
Hos dessa finns en stor bredd av både pris och prestanda. Utmärkande är exempelvis Rollei Sportsline 60 med en prislapp på bara femhundringen. Men kan den leverera? Annorlunda är även Sony Cybershot DSC-TX10 med tryckkänslig skärm i stället för vanliga meny-knappar – men hur fungerar det under vatten?
Intressant är hur autofokusen presterar i den mörkare vattenmiljön. På många kameror tog det lång tid innan fokuseringen låstes och man kunde ta sin bild. Och då var det ändå inte säkert att det blev skarpt, ibland hittade autofokusen luftbubblor eller partiklar som var i vägen.
Ett annat viktigt moment som måste fungera på några meters djup är kontroll och funktion. Här är tipset att lära känna sin kamera för att snabbt kunna göra viktiga ändringar på inställningar under vattnet. Knappar som var så stora och tydliga ovan ytan blir helt plötsligt mycket små och svårhittade. Därför blir designen extra viktig, likaså valet av färger för knapparnas etiketter.
Blixten är en svår fråga. Här gäller det att välja sina tillfällen – även i klart vatten syns luft och sandpartiklar som vita små prickar i bilderna, och ibland kan blixtljuset upplevas som mycket hårt. Men utan blixt blir bilderna i stället suddiga, med ökat krav på kamerornas iso och brushantering. Detta märks direkt vid undervattensfoto på någon meters djup, eller vid foto av objekt långt borta.
Fuji Finepix XP30
Känslan hos XP30 är överlag ingen höjdare. Den ser helt okej ut, men när man börjar använda den hittar man vissa brister. Hanteringen av kamerans menyer är något störande. När man väl trycker på knappen vill man direkt ha en reaktion, något som är besvärande om man flera gånger ska trycka för att ändra exempelvis menyval. Under vatten är det bra om det går fort.
Vissa gånger hänger inte autofokusen med, utan velar var den ska ha skärpan. Zoomen är mjuk och bra, även om det inte är den snabbaste. Själva skärmen är mörk, grumlig och har en rätt grynig bild. Samtidigt är den svår att se från vissa vinklar, vilket är en nackdel då man försöker hitta vinklar under vattnet.
Bilderna som Fuji Finepix xp30 levererar är testets sämsta när det gäller bruset vid iso 1600.
Olympus Tough TG-310
En stor hjälpreda för nybörjaren är hjälpfunktionen i TG-310. Ett enkelt knapptryck på »?« låter dig söka svar på problem, men samtidigt även direkt gå till alternativet för att ändra inställningen. Lätt och smart.
När det gäller inställningsval är menyerna snabba att bläddra i. Problematiskt är däremot att senast valda menyalternativ nollställs när man går ur menyn, ingen möjlighet att testa alternativ snabbt och bra under vattnet alltså.
Knapparna är riktigt dåliga. De sitter i ett stycke gummiplast, är mycket små och tröga att trycka på. Under vatten blir det ännu svårare. Det underlättar heller inte att det är svårt att se knapptexten på knapparna i vattnet. Zoomen är relativt snabb, men beter sig ryckigt. Skärmen är inte bäst, men heller inte sämst. Kontrasterna är bra, men bilden går inte att se från alla vinklar.
Bildkvalitetsmässigt levererar Olympus lika bra bilder som Pentax WG-1 vid ISO 1600.
Olympus Tough TG-610
På denna modell har Olympus satsat på att ge en känsla av tyngd och robusthet. En detalj är det framfällbara skyddet för linsen som hindrar repor. Kameran är kraftigare byggd än lillebror TG-310, och har också fått en bättre knappsats. Den centrala väljarknappen går att trycka åt olika håll, vilket ökar navigerbarheten i menyer för att snabbt ändra inställningar. Förutom denna knapp finns även möjlighet att ändra inställningar genom att knacka på kameran från olika håll. Funktionen fungerar mycket bra under vatten, och kan vara oumbärlig i snabba situationer – två knack är lättare än två knapptryck i en meny. Kameran är också mycket lätt att förstå sig på, vilket underlättar för nybörjaren.
Hanteringen hos TG-610 i vattnet är god. Känslan är bra och det är lätt att se vad man gör på den tydliga skärmen, som man kan se från alla vinklar, till skillnad från TG-310:s skärm.
Zoomknappen är däremot ett problem. Den är svårt att få ett bra tryck på eftersom den ligger vertikalt i stället för horisontellt.
Bildkvalitén är likvärdig med TG-310 och placerar sig i mellanskiktet.
Olympus Tough TG-810
Med dubbelt djup för vattentäthet jämfört med TG-610, 10 meter, kan man dyka ner en bit med denna kamera. Och det märks också på konstruktionen. Den är riktigt solid och lika välbyggd som den ser ut, och har liksom tg-610 även fått framfällbart linsskydd, möjlighet till knackningsbar inställning och en lika bra skärm. Även knappsatsen ser ut och känns likadan.
Tough TG-810 har en extra säkerhetsdetalj vid luckan för batteri och minneskort, där finns förutom en knapp även en regel som måste ändras för att luckan ska kunna öppnas.
Autofokusen känns snabb och fungerar bra under vatten. Inbyggt finns också GPS för geotaggning av bilder och manometer för mätning av meterdjup. Kort och gott har Tough tg-810 fått det bästa från sina mindre bröder, och samtidigt lite till.
Även TG-810 levererar bilder i samma kvalité som de två mindre modellerna, med en mellanplacering i testet.
Panasonic Lumix DMC-FT3
Här ser vi ett bra exempel på en bra knapphantering. Smart placering, lätta att hitta och rätt känsla i trycket som gör att man förstår att man tryckt rätt.
Menyerna är enkla och snabba att navigera i och inställningarna snabba att ändra. Överlag känns DMC-FT3 som en mycket snabb kamera. Även autofokusen fungerar snabbt och bra, även vid dåligt ljus. För in- och utzoomning finns två separata knappar – man vet alltså direkt hur man zoomar.
Skärmen känns däremot lite för grå, kontrasten i bilden är något låg. Trots detta ser man detaljer bra på skärmen, som går att titta på från alla vinklar. Kameran har möjlighet att ställa in bracketing, alltså ta flera bilder med olika exponeringar efter varandra. Några andra finesser är inbyggd GPS och kompass.
Kvalitén på bilderna från Lumix-kameran är något bättre än hos både Olympus och Pentax vid ISO 1600. Den står sig alltså rätt bra i testet.
Pentax WG-1
Här är kameran med det udda utseendet och de udda funktionerna. Konstruktionen i sitt gummiplastliknande material ger ett annorlunda intryck. Men när man använder den under vatten förstår man varför – greppet blir faktiskt bättre.
Knapparna för vissa funktioner är små, men vägs ändå upp av den stora valknappen med vänster, höger, upp, ned och ok, som är riktigt skön att trycka på. Ett stort plus är känslan i avtryckaren. Man känner precis när man tryckt ned halvvägs och vet exakt när man tar sin bild, med snabb respons.
Men det finns också många problem. Skärmen känns riktigt liten och är av dålig kvalité. I vissa vinklar ser man heller ingenting i den. En bra detalj är däremot den varningssymbol som kommer fram om bildinställningarna inte fungerar med ljussättningen. Även zoomen känns snabb att använda under vatten.
WG-1 har 24 scenvalslägen för olika situationer. Jag undrar hur de tänkt då – hur många hinner eller bryr sig om att byta från läget mat till läget makro eller läget strand?
Några extra funktioner är GPS och hjälp för marina självporträtt.
Test av brus och bildkvalité visar liknande egenskaper som kamerorna från Olympus vid ISO 1600.
Rollei Sportsline 60
En kamera inte som alla andra kameror. Billig, rejält plastig och riktigt liten, men känslan på kameran är egentligen helt okej för sin prisklass. Men skärmen är dassig och plottrig, och kompensationen för ljusändringar är fördröjd. Trots detta ser man vad man gör, även under vatten.
Knapparna känns sköna att trycka på, även om responsen är riktigt seg, och hanteringen därmed blir lidande. På sidan finns ett reglage för ändring mellan makro- eller långdistansfoto. Blixtladdningen av Sportsline 60 är långsam, och resultatet av blixtbilder blir heller inte så bra.
När man väl trycker av är fokusen lite av en chansning. Man vet inte riktigt hur kameran fokuserar, och det finns heller ingen möjlighet att trycka ner avtryckaren halvt.
Bildkvalitetsmässigt presterar Rollei Sportsline 60 sämre än en mobilkamera, med rätt usla bilder. Men för den som bara vill testa på att fota lite under vatten kan det vara en rolig leksak.
Sony Cybershot DSC-TX10
TX10 skiljer sig direkt från de andra genom att den har pekskärm i stället för knappar. Handhavandet i vattnet fungerar mycket bra med denna teknik och känsligheten för att trycka är något som Sony verkligen lyckats med.
Smidigheten är ett ledord, och hela kameran känns genomtänkt och genomarbetad. Smart är att det finns två möjliga lägen, ett »enkelt läge« för nybörjaren som gömmer alla svåra inställningar, och ett »avancerat läge« som innehåller många proffsfunktioner.
Skärmen är skarp och bra, och menyerna är smart upplagda som ikoner på skärmen. Skärpan kan du enkelt ställa in på valfri punkt genom att trycka på skärmen. Och autofokusen är riktigt kvick och säker. Samma kvickhet gäller för zoomen. Under vattnet känns det som att hörnplaceringen av reglaget är en bra plats för enkel kontroll.
I jämförelse med övriga kameror har TX10 en rörlig platta som även fungerar som linsskydd. Den känns väldigt skör, och frågan är hur mycket grus den klarar innan den börjar strejka.
Bildkvalitetsmässigt känns Sony DSC-TX10 bäst av alla. Med bästa brusegenskaper vid ISO 1600 och mjukare bilder, levererar den de bästa bilderna från testets åtta kameror.