3x Nikon-objektiv för fullformat

För den som vill utveckla sin fotografering kan ett nytt objektiv betyda stor skillnad. Att arbeta med andra brännvidder än man är van vid är alltid spännande och gör att man får tänka en runda till över vinklar, avstånd och utsnitt.

Här har vi testat tre nya objektiv för att se hur man kan tänka när det gäller dessa objektiv: passar den för min typ av fotografering? Och hur stor skillnad gör vikten för helhetsintrycket?

Ljusstark vidvinkel kanske inte är det som de flesta tänker på när de ska investera i ett nytt objektiv, men faktum är att det finns många fördelar med att ha ett sådant objektiv. Största fördelen är att man ökar chanserna att få finfina bilder utan rörelseoskärpa vid dunkel belysning inomhus, och tillsammans med en bländare på ljusstarka 1,8 samt vidvinkel på 24mm så ökar chanserna rejält.

Dessutom går det även att leka ytterligare med oskärpan man får av bländaren, eller objektivets »bokeh«.

Närmast till hands ligger nog Nikons 20mm/1,8G ED och 28mm/1,8G ED, där denna vidvinkel placerar sig i mitten. Också designmässigt finns många likheter, med samma sorts utseende.

Lätt konstruktion

Det finns egentligen inte så mycket att orda om hur objektivet upplevs, förutom att det är en rätt liten vikt med 355 gram – i förhållande till ljusstyrkan. Däremot är objektivet till konstruktionen något mer utdraget än exempelvis den gamla klassiska 24mm/2,8, som mer liknar ett 50mm-objektiv.

Att använda objektivet är också rätt så mycket rätt på. På ett kamerahus med batterigrepp känns det riktigt lätt, vilket kan vara både till nackdel och fördel för den som fotograferar, beroende på hur man arbetar.

Fokusringen är helt okej, men inte alls i samma klass som hos exempelvis Nikon 24-70mm/2,8. Ringen är rätt bred och lätt att hålla i, men har inte samma flyt och är något trögare. Detta spelar i sin tur ingen avgörande roll om man använder autofokus, men vill man fokusera manuellt så är det inte helt optimalt för att få till exakt fokus.

Fokuseringen är inte så mycket att orda om, objektivet som sådant fungerar fint och det går snabbt att hitta fokus, så det fungerar utan problem i kombination med både äldre och nyare kameror.

Bildkvalitet

Objektivet är skarpt över lag. Mittskärpan är lika skarp på bländare 1,8 som 2,8, medan kantskärpan är något mjuk på största bländaren, och bra från bländare 4. Den kromatiska aberrationen är minimal, och vinjetteringen syns från 1,8 till 5,6. Distorsionen är svagt tunnformig.

Slutsats

Värt att nämna är också att detta objektiv kan fungera som en vidvinkel på 36mm i beskuret DX-läge, eftersom den också passar på Nikons kameror med DX-sensorer.

Att ha ljusstyrkan på 24mm är riktigt användbart om man behöver vidvinkel och fotograferar i ljussvaga miljöer.

Föregångaren till denna normalzoom, 24-70mm/2,8G, har länge varit favoriten hos bildjournalister och en klassisk reportageglugg hos fotografer. Den har ständigt fått sitta på kamerahuset, och det är egentligen inte så konstigt – objektivet är ljusstarkt, har ett bra zoomomfång som klarar många typer av fotografering, och är riktigt skarpt. Den enda nackdelen som egentligen funnits med detta objektiv är att det inte är allt för litet, men det är också svårt att komma ifrån med de parametrar som jag precis radade upp.

Inbyggd VR

Den nya versionen har nu fått inbyggd VR som ska klara fyra stegs längre slutartid, vilket den faktiskt också gör. Detta innebär att det blir mycket lättare att fotografera handhållet med längre slutartider, på objekt som inte rör sig. Med ett aktivt läge för den som sitter i exempelvis en bil och fotograferar, finns också chansen att du får bra bilder när det skakar ordentligt.

Här finns delade uppfattningar om att det inte skulle behövas på de brännvidderna, medan andra undrar varför det inte fanns med från början.

Det vi kan konstatera är att vi fått betala både i vikt och pris, för objektivet är runt 170 gram tyngre än föregångaren, och har en prislapp som är rätt mycket högre. Om man verkligen behöver VR så är det så klart värt det.

Ny mekanik

Den som äger eller har klämt på föregångaren känner så klart direkt igen sig, för vid en första anblick ser de precis likadana ut. Den direkta skillnaden är att den senare VR-versionen är 22 millimeter högre, något bredare och har en filterdiameter på 82mm istället för 77mm.

Konstruktionen är enligt Nikon också ny, med ny mekanik, vilket också gör att tyngdpunkten stuvats om. Föregångaren kändes mer jämntung, medan denna känns något mer framtung. Här kan vi också hoppas att den nya mekaniken klarar sig bättre än den gamla – jag har hört många oberoende fall av främst trögheten på zoomringen, vilket så klart inte ska ske med ett proffsklassat objektiv i denna prisklass.

Också mekanismen för bländaröppning är ny, den styrs via elektromagnetism i stället för en mekanisk koppling, för att justera bländarlamellerna. Tanken är att bländarlamellerna ska bli mer precisa vid automatisk exponering under seriebildstagning, vilket jag själv aldrig sett som ett problem hos föregångaren som är av G-typ. Autofokusen är för övrigt i toppklass vid test med både den äldre Nikon D700 och den senare D800. Att fotografera med nya 24-70mm/2,8E ED VR känns däremot precis som vanligt, framförallt med ett kamerahus som har batterigrepp.

Där är det nästan så att tyngdfördelningen är till fördel för objektivets framtyngd, vilket kan vara smart och genomtänkt från Nikon, eller bara en lycklig kombination av ingenjörskonst och tur.

Bildkvalitet

Skärpan i mitten och på bildens kanter är bra redan från 2,8 på 24mmm, och något mjuk på 70mm. Den kromatiska aberrationen är tydlig på 24mm men obefintlig vid 70mm. Samma sak gäller för vinjetteringen som är tydlig i hörnen på både 24mm och 70mm men försvinner vid nedbländning till 5,6. Distorsionen är kuddformig på 24mm och tunnformig på 70mm.

Slutsats

En märkbar detalj är att spannet på zoom och fokus nu är förbättrat för att du som fotograf snabbare ska kunna arbeta dig från en extrem till en annan. Detta innebär att du, när du fotograferar, mycket snabbare kan justera zoomen från exempelvis vidvinkel till tele-läget, utan att behövs greppa om ringen på vägen.

Objektivet har också fått ett nytt fluorskikt på front- och baklinsens yta, vilket gör att det enklare att rengöra.

Objektivet är en fröjd att använda och erbjuder till viss del nya möjligheter med sin inbyggda VR. Har du gamla 24-70mm/2,8G finns alltså ingen anledning att uppgradera om du inte absolut behöver VR.

Vill du nå längre så är nya supertele-zoomen ett spännande och prisvärt alternativ. Med en genomgående bländare på 5,6 är det inte det ljusstarkaste objektivet i brännvidden, men å andra sidan blir det ett intressant alternativ för den som vill resa lättare med endast 2300 gram, men ändå nå så långt som 500mm.

Det är faktiskt rätt imponerande att få ihop ett så kompakt stycke objektiv som når så långt, till det priset. Kanske kan detta ses som att Nikon vill komma med ett väl fungerande alternativ till de som överväger att köpa ett objektiv från exempelvis Tamron eller Sigma, som oftast blir ett prismässigt mer passande alternativ för plånboken. Här har Nikon ändå lyckats rätt bra med prislappen.

Lätt att använda

Objektivets VR-funktion ska klara upp till 4,5 gånger längre slutartid. Här beror mycket på hur man fotograferar och vad, och med vilken kamera, men att fixa fyra gånger längre slutartid fungerar i alla fall bra vid vissa lägen.

VR-funktionen går också att justera mellan Normal och Sport, där sport-läget ska hjälpa till ytterligare för att öka stabiliteten i sökarbilden vid fotografering av snabba rörelser.

Detta fungerar bra – och hjälper till – vid fotografering av fåglar och andra snabbt rörliga objekt, och faktum är att bilden känns stabil även vid snabba rörelser.

Även detta objektiv har en elektromagnetiskt styrd bländare, vilket ska ge bättre exponering under snabba bildserier.

Att arbeta med objektivet fungerar bra. Fokusen är lättsam och enkel att vrida, och därför också lätt att finjustera fokus med om man har olika lager av objekt i förgrunden, så som grenar.

Jag upplever objektivet som hyfsat lätt, och det är inga problem att stå på fri hand för mig och fotografera på 500 millimeter, framförallt inte med VR-funktionen påslagen. Detta gör att du i vissa fall kan skippa stativet, men å andra sidan är vikten i relation till ljusstyrkan – blir ljuset svagt kommer stativ ändå att behövas.

Objektivet har också en roterbar stativring som går att ta loss.

Vid zoomning skjuts objektivets framdel ut, och förlänger objektivet. Själva zoomningen går vare sig superlätt eller trögt. Objektivet har också en knapp för att låsa fast framdelen från att åka ut när man transporterar det. En annan knapp för fokusområde finns också, vilket gör att man kan begränsa objektivet från att fokusera på objekt som är mellan 2,2 och 8 meter ifrån dig som fotograferar – vilket gör att objektivet aldrig letar fokus i det spannet.

Bildkvalitet

Bildskärpan i mitten och på kanterna är genomgående bra, samma sak gäller den kromatiska aberrationen på de extrema brännvidderna. Både vinjettering och distorsion är i princip försumbar.

Slutsats

Vikten kan vara avgörande för många, för andra priset. Vet du med dig att du inte kommer fotografera rådjur i mörk skymning utan stativ, utan snarare ljusare miljöer där du har möjlighet att hålla dig på bländare 5,6, så finns ett stort värde i att kolla in detta objektiv.

Vill du dessutom hålla nere vikten (och priset) så ligger Nikon 200-500mm/5,6E ED VR rätt bra till i förhållande till vad man får.