Test: Tamron SP 24–70mm/2,8 Di vc USD G2 – förbättrad nyversion

Normalzoomen är ett av de mest användbara objektiven – det passar rent allmänt bra som ett allroundobjektiv som ofta får sitta på kameran, men i synnerhet är det en väl vald spelare för reportagefotografering.

Tamrons första generation av normalzoomen blev väl mottagen, och presterade bra. Med G2 har man satsat på att förbättra det mesta, men främst bildstabiliseringen. Enligt Tamron själva ska den klara upp till fem steg längre slutartid, och vi håller med, beroende på vad som fotograferas och hur. På vidvinkligaste läget, 24 mm, märker man vid handhållen fotografering knappt att bildstabiliseringen är inkopplad, medan det i 70 mm-läget är stor skillnad. Objektivets ena processor är dedikerad till vibrationsreduceringen, och gör sitt jobb bra.

Byggmässigt är objektivet stiligt och har dessutom vädertätats ännu bättre för att klara fukt och damm. Designen följer nu Tamrons nya utseende med en matt silverring längst in mot bajonetten. Totalt finns tre knappar, en för att slå av och på bildstabiliseringen och en för att byta mellan MF och AF. Tredje knappen låser objektivet inskjutet på 24 mm.

Fokusringen är mjuk och fin att justera, och känns helt steglös och enkel att ställa in manuellt fokus med. Zoomringen är helt okej, men inte mer än så – den kunde varit något lättare att vrida på, den känns trögare i vidvinkelläget och lättare i tele-läget, något som förklaras av konstruktionen: en liten vridning i vidvinkelläget ändrar utsnittet mycket och snabbt, men inte på samma vis i teleläget. Dessutom hackar själva vridningen lite när man närmar sig 24 mm. Autofokusen styrs av en egen processor, och det fungerar också mycket bra – den är snabb och exakt i de flesta lägen vi testat den i. En sak som märks tydligt är tyngden. Med sin vikt på 900 gram är objektivet märkbart tungt att hålla i. Anledningen är både bildstabiliseringen och de linselement som bygger upp optiken. För att minska distorsion och öka kontrasten har Tamron använt fyra asfäriska linser.

Bildkvaliteten och skärpan hos objektivet är mycket bra. I vidvinkelläget är distorsionen, som är måsvingeformad, tydlig. Kantskärpan är något sämre i mitten men blir bättre nedbländat. I brännvidderna runt 45 mm är distorsionen försumbar och kantskärpan något sämre än i vidvinkelläget. I teleläget syns en liten kuddformad distorion.

Tamron har lyckats bra med sin normalzoom, trots att det finns några småsaker att störa sig på. Fördelen är den fina bildstabiliseringen och bildkvaliteten, och rent byggmässigt håller den för proffsanvändning och konkurrerar med Nikon och Canons motsvarigheter. Är du ute efter en riktigt bra normalzoom som passar för det mesta, så är Tamrons 24-7mm/2,8 G2 ett bra val.