Kamera & Bild testar
Test: Canon EF 85mm/1,4L – högpresterande porträttglugg
Snygg bakgrundsoskärpa, ljusstarkt och gruvligt skarpt. Canons nya objektivglugg presterar mycket bra – på många vis – och har även inbyggd bildstabilisering som kan vara till bra hjälp vid handhållen fotografering.
Det finns många recept för hur man tar bra porträttbilder. Men ett av dom som många anammat är att använda brännvidden 85mm på fullformat, och med stor bländaröppning som f/1,4 för att få till den där mjuka bakgrundsoskärpan.
Och det är precis det som du får med Canons nya proffsobjektiv för fullformat – EF 85mm/1,4L IS USM. För kamerahus av EF-S-typ med APS-C-sensor blir motsvarande brännvidd 136 mm.
Konstruktionen är gedigen, precis som hos alla Canons L-märkta objektiv med den röda linjen, som riktar sig mot proffsen. Objektivet är också vädertätat, samt att linsytorna på framsidan och baksidan fått en fluorbeläggning som fungerar vattenavvisande. Bländarlamellerna är rundade för att ge än mjukare bakrundsoskärpa.
Designmässigt har objektivet egentligen inte så mycket mer än ett reglage för att växla mellan AF/MF samt att slå på eller av den inbyggda bildstabiliseringen. Bildstabiliseringen ska för övrigt klara ned till fyra stegs kortare slutartid, något som enligt våra tester ser ut att stämma fint.
Men det är också bildstabiliseringen och de 14 linselementen i 10 grupper som bidrar till vikten – objektivet väger nära ett kilo – 950 gram för att vara exakt, något som kan vara både bra och mindre bra. Bra för att det ger en viss stabilitet och passar bra för fullstora hus, mindre bra när det ska bäras.
Fokusringen är hyfsat mjuk och exakt att vrida, även om jag skulle vilja att den var något, något mjukare för manuell fokusering.
Även autofokusen är riktigt snabb.
Slutsats
Skärpan ser väldigt bra ut hos nya EF 85mm/1,4L IS USM. Bilderna blir riktigt skarpa över hela bildytan redan från f/1,4, något som den delar med Zeiss Otus 85mm/1,4 – alltså något bättre än Canons 85mm/1,2L II USM.
Distorsion och kromatisk aberration är vanligtvis inget problem på objektiv med denna brännvidd, inte heller här.
Det vi kan se på bilderna gällande vinjettering är att den är synlig på största bländaren 1,4 och sedan snabbt avtagande till f/2 innan den försvinner helt.
Närgränsen på 85 cm bidrar tillsammans med bländaren f/1,4 till möjligheten att få ett kort skärpedjup vid porträtt, och alltså uppnå känslan av att isolera den som fotograferas från bakgrunden.
Möjliga nackdelar är storleken och tyngden att både hålla och bära, men ger å andra sidan mycket tillbaka: objektivet levererar – och det som är den stora grejen är möjligheten att kunna använda bildstabilisering vid handhållen fotografering, vilket kan öppna upp för häftiga bilder i skymningsljus.