TEST: Fujifilm XF 56mm f/1,2 R WR – perfekt för porträtt

85 millimeter brukar anses vara en klassisk porträttbrännvidd. Den ger lite lätt kompression av telet, gör det lätt att få en oskarp bakgrund men är vid nog för att kunna användas för olika typer av porträtt utan att man måste gå långt bort. Att Fujifilm haft ett objektiv som motsvarar just 85millimeter i sitt sortiment under en ganska lång tid är därför inga konstigheter.

Den äldre varianten XF 56mm f/1,2 R var uppskattad, men likt många av deras andra fasta, ljusstarka, objektiv var det dags för den att bytas ut. Den nya modellen XF 56mm f/1,2 R WR, har förnyats på ett par olika sätt. Dels har man satt in tätningar som gjort att den förtjänar "WR"-märkningen. Detta är i linje med de tidigare objektiven som också uppdaterats. Sen har man även uppdaterat bländaren och den optiska konstruktionen.

TEST: Fujifilm X-H2 – enastående bra på många vis

Bländaren har fått flera lameller (elva jämfört med sju i den gamla konstruktionen) vilket ska göra att oskärpan ska hålla sig mjuk även vid mindre bländare. Bländar man ner kan oskärpecirklarna annars anta en lite kantig form eftersom ett lägre antal bländarlameller ger skarpare övergångar mellan de enskilda lamellerna i bländarens öppning – flera bländarlameller ger mjukare övergångar och således rundare oskärpecirklar även när en mindre bländare används.

Att den optiska konstruktionen behövde uppdateras är kanske inte så konstigt med tanke på att man kan föreställa sig att den tilltänkta målgruppen som gärna vill fotografera porträtt i framtiden helst kommer att använda sig av den nya X-H2 vilken har märkbart högre upplösning än tidigare kameror i Fujifilms aps-c-system.

Inga överraskningar

Vi återkommer lite till de mer bildkvalitetsmässiga bedömningen av objektivet och tittar till en början mer på känslan och upplevelsen av att använda Fujifilms nya porträttobjektiv. Det är, likt alla Fujifilmsobjektiv i den här klassen, gediget. Objektivet känns välbyggt och fokusringen har en mjuk gång. Som på de flesta av Fujifilms objektiv med bländarring kan jag tycka att det inte skulle vara fel med lite mer motstånd när man byter bländare, men som tur var är låsknappen för A-läget på plats. Det är för mig ett mysterium att man inte sätter den här knappen på alla objektiv med bländarring, eftersom det är ganska lätt hänt att råka ställa om bländarringen från A-läget till den minsta bländaren.

Snabb men inte helt tyst

Autofokusen i det nya objektivet är förhållandevis snabb, hastigheten är inget jag känner att jag behöver klaga på. Däremot är den inte lika ljudlös och mjuk som i de nyare objektiven som har fått sig en linjär motor, som brukar förkortas med “LM” i objektivets namn. Denna motor är tystare och stör inte alls, inte ens när man filmar. Men den DC-motor som sitter i det nya XF 56mm f/1,2 R WR avger ett visst surrande medan den arbetar. Fokuseringen rör sig också något ryckigare än vad jag upplever att objektiven med LM-motor gör. Anledningen till att Fujifilm valt att använda en DC-motor i det här objektivet har att göra med vikten på fokuslinserna. De är helt enkelt för tunga för att en LM-motor ska fungera. Den här lilla nackdelen är dock inte en avgörande sak (om du inte ska filma med autofokus).

Bra skärpa

Alla de fasta objektiv vi testat från Fujifilm på sista tiden har varit väldigt skarpa. Det nya XF 56mm f/1,2 R WR är definitivt inte ett undantag. Så vi kan börja i den andra änden, där Fujifilm gått ut med att man gjort förändringar för att förbättra oskärpan. För ett objektiv som ska användas till porträtt behöver kunna generera en mjuk oskärpa. Jag har inte kunnat jämföra föregångaren och den uppdaterade varianten sida vid sida, men min uppfattning är att oskärpan är väldigt mjuk och fin i det nya objektivet. Den nya bländarkonstruktionen verkar göra vad Fujifilm tänkt sig. Runt bländare f/7,1 börjar man ana formen av bländarbladen. Men det är om man verkligen tittar efter det.

Men åter till skärpan, som nämndes tidigare är det här objektivet riktigt skarpt. Det tappar något allra längst ut i hörnen vid största bländaren, men det är nog få som kommer att störa sig på det. Bländar man ned något blir det skarpt även där. Kombinationen av skärpan och den mjuka oskärpan kan ge riktigt fina och stämningsfulla porträtt. Det är också väl justerat mot olika typer av aberration, däremot så har det en del så kallad breathing, det vill säga att brännvidden förändras när man fokuserar. Breathing kan vara störande för filmare, men påverkar inte användningen speciellt mycket för stillbildsfotografen. Det ska också sägas att objektivet inte hade några problem att hantera upplösningen på den nya X-H2 som vi testade objektivet med.

Sammanfattning

På det stora hela har Fujifilm lyckats bra med det här objektivet. Skärpan är bra, oskärpan är fin och det fokuserar ganska snabbt. Med tanke på ljudet från fokusmotorn och breathingen skulle jag säga att det kanske inte är det perfekta objektivet för filmaren, även om det sannolikt fungerar fint om man vet om begränsningarna, men för porträttfotografen är det ett riktigt bra objektiv.